Joanna 18 år - Nutid

"The world's most famous boyband One Direction has just arrived at Heathrow airport after being on tour for the past eight months! Around 1000 fans waited for their idols outside the airport this morning.", en av reporterna log lite nervöst mot kameran medan flera tjejer sprang runt och grät bakom henne. "We had the chance to have a little chat with the boys before they finally could get some rest...",  jag stängde av nyheterna och slängde kontrollen i soffan. Jag var trött på att höra om One Direction varje gång jag öppnade en tidning, tittade på nyheterna eller loggade in på twitter. De var precis över allt! Jag vet inte om det var känslan över att jag var kvar på samma ställe och trampade medan flera i min omgivning fortsatte gå framåt utan mig, eller om det var att jag bara var allmänt trött på att höra om Harrys framgång. X factor var slutet på vår vänskap precis som jag hade befarat och han kom aldrig mer tillbaka, och visserligen var det lite mitt fel att inte behålla kontakten, men allt rann ut i sanden. Två år gick så fort och helt plötsligt var han världskänd och jag hade bara tagit mig i från Holmes Chapel till London. Han turnerade i flera länder och var aldrig hemma medan jag hällde upp kaffe på Starbucks. Två helt skilda liv och ingen skulle kunna gissa att vi förr hade varit bästa vänner.

Jag var sen, som vanligt. Snabbt lämnade jag koppen med kallt kaffe i sinken och sprang ut i hallen. James, min rumskompis och bästa vän i alla lägen, hade för länge sedan till jobbet och skulle inte vara hemma förrän sent. Som tur var hade jag inte så långt till jobbet men det var fortfarande rusningstid på tunnelbanan, risken att komma sent var ett faktum. Jag trängde mig fram och sprang ner för trappen till Kensingtons station. Det var april och solens strålar trängde sig igenom de envisa molnen på himmelen. Det tog inte mer än 10 minuter innan jag var framme, svettig och andfådd, vid ett av Londons alla Starbucks. Ett jobb jag kunnat behålla i mer än fyra månader. Annie, en av mina kollegor, blängde lite på mig medan jag mimade ett sorry till henne innan jag sprang in bakom disken. Annie var alltid på mig om mina sena ankomster och jag visste att snart kanske chefen skulle märka ordentligt på mina in och ut stämplingar. Till och med James var på mig, fast och andra sidan var han alltid på mig om saker. Allt i från bädda sängen till att handla mjölk. När klockan började passera lunchtid så bestämde jag mig för och möta upp James på restaurangen i närheten. Han stod lutad mot tegelväggen i solljuset. Nyrakad, grå kostym och portfolion på högerhanden stod han och pratade i telefon. Han log varmt mot mig innan vi gick in och satte oss.

"So honey, late for work again?", han vek upp servetten och la den i knät. Jag himlade med ögonen och nickade. "Third time this week?", han höjde ett ögonbryn mot mig och flätade i hop händerna under hakan.
"Maybe... I promis I get better next week, ok?", en av de blonda servitriserna kom fram och tog vår beställning. James kollade noga igenom menyn innan han valde husets dagliga. Som vanligt tog jag som honom. "Something new at work?", frågade jag lite ointresserat. James log finurligt.
"Well, I just had this interesting meeting with Nick Grimshaw from BBC Radio 1.", han tog en klunk från sitt vattenglas. James jobbar på ett stort produktions bolag där flera mediaprofiler kommer in och diskuterar programpunkter och James var högsta chef på radio avdelningen, vilket resulterade flera besök hos BBC.
"I know you fancy him, Jame",", James ignorerade min kommentar.
"And, he's been removed from the night shift to take over the Breakfast Show.", jag nickade lite ointressant. "You need a boyfriend, love!", svarade jag medan jag doppade pommes i ketchupen. I ögonvrån såg jag hur James himlade med ögonen åt mig. Det var hemskt att erkänna, men James som gay hade haft fler dejter på ett år en vad jag någonsin hade haft på tre år.
"By the way, isn't Harry BFF with Grimmy?", jag stelnade till av att bara höra hans namn. Jag låtsades inte höra James fråga. Jag kunde känna hans brännande blick på mig medan jag tittade ner i tallriken. "Jo?", jag suckade och tittade upp.
"I guess.", svarade jag bara kort.
"You've been thinking of him.", det var ett konstaterande, ingen fråga. Och det gjorde James ofta. Konstaterade, alltså. Han visste mer om mig än någon annan på jorden och han var också den enda som visste om Harry och mig. Jag nickade som svar.
"He's everywhere. Radio, telly, news and even on the bus!", jag slog frustrerat ut med händerna i luften och James tittade på mig med medlidande.
"You miss him.", ännu ett konstaterande. Men denna gången skakade jag på huvudet.
"No, I hate him.", och det var slut på konversationen.

Harrys perspektiv:

"So, Harry, how was your childhood, any good friends? Someone you still keep in touch with?", reporten tryckte upp micken i ansiktet på mig. Hon var lång, hade brunt hår och lite av kurvig modell. Hon skulle absolut behöva både ett näsjobb och en fettsugning. Det var så jag fick bita mig hårt i läppen för att inte säga något elakt tillbaka till henne. Allt jag ville var att åka hem och sova. Sova i min egna säng och inte behöva gå ut förrän om två veckor då vi skulle i väg till ännu en turné i USA. Tuffa livet som rockstjärna, Harry.
"I had a really good childhood with loads of friends and I liked school!", svarade jag och log mot henne.
"Not any specific friends?", hon tryckte micken lite högre upp mot mig. Jag fortsatte att le.
"No, not any specific friends I can remember.", hörde jag mig själv svara henne. I ögonvrån kunde jag se hur både Zayn och Louis tittade förvånat på mig, men jag ignorerade dem. Efter intervjun, som tack och lov var över ganska fort, skyndade jag mig ut till bakdörren för att ta lite luft. Vi var fortfarande kvar på Heathrow och vi kunde inte lämna på grund av fansen. Jag halade upp en tändare tillsammans med det röda cigarettpaketet. Cancer dödar stod skrivet med stora, feta bokstäver. I så fall hade jag varit död sen innan, tänkte jag och tände första cigaretten. Jag hörde hur någon öppnade dörren och ställde sig bredvid mig. Zayn. Han upprepade samma procedur som jag och vi stod båda tysta. Plötsligt rusade ett av tågen in mot London förbi. Jag får bara en bild i huvudet. Joanna. Hennes långa bruna hår fladdrandes i vinden den där sommaren innan jag skulle åka till X factor på hösten. I november några månader senare var sista gången jag såg henne. Jag hade inte sett henne på snart två år och långt inom mig fanns ett sting av nyfikenhet. Vart var hon? Vad gjorde hon nu? Hur ser hon ut?
"You're thinking of her...", Zayn bröt tystnaden och släppte ut vit, puffande rök i den varma aprilluften. Jag tittade förvånat på honom. "You just lied back in there in front of the whole world and a train just passed by. I'm not stupid, Harry", han släckte sin cigarett och återvände in igen. Zayn fick mig att få dåligt samvete. Det senaste året hade varit jobbigt. Åtta månader i hela Europa och promotion turné i USA hade tagit på krafterna och jag visste att killarna inte alltid var nöjda med hur jag betedde mig. Därför var det lite spänt mellan oss just nu. Precis innan jag ska släcka min andra cigarett åker ännu ett tåg förbi.

FLASHBACK - HARRY 12 ÅR
"You're late, Harry!", jag visste att jag var sen och att hon inte var glad på mig. Hennes kinder var röda av den kyliga novemberluften och hon trampade nervöst med sin rosa ryggsäck i ena handen. Jag visste exakt hur jag skulle kunna mjuka upp henne.
"I've got mum's chocolate pie!", log jag lite klurigt. Hon kisade med ögonen, som om hon försökte se igenom mig om jag ljög. Jag sträckte därför upp min militärfärgade ryggsäck och tog fram mammas speciella chokladpaj som jag visste att Jo älskade.
"If you think a chocolate pie can change my mood, you're wrong!", hon plutade surt med munnen och jag gick fram och kramade henne. Hon stod stelt med armarna hängandes vid sidorna. Jag vägrade släppa för jag visste att efter ett tag skulle hon slappna av - vilket hon gjorde.
"We're gonna be late for school, Harry. Let me go now!", Vi började springa mot våra perronger. Jo var alltid snabbare än mig. Mössan åkte ner för min panna och skymde min sikt tillsammans med de irriterande lockarna. Jag önskar jag hade likadant hår som Jo. Hennes var långt och rakt så hon kunde sätta upp det i en hästsvans. Jag ville också ha en hästsvans så jag sparade mitt hår, men det tänkte jag inte berätta för Jo och mamma, de skulle bara skratta åt mig.

NUTID HARRY
Jag vacklade till och höll nästan på att sätta mig på marken. Det var länge sedan jag tänkte på henne. Varför skulle jag tänka på henne nu? Av alla dessa år så skulle jag tänka på henne nu. Hon hade lämnat mig. Vi hade inget mer gemensamt längre. Jag började bli lite irriterad på mig själv för att jag hela tiden fortsatte att göra mig påmind om henne, dock. Förmodligen var det väl något i de där konstiga pillren jag tog på morgonen. Ja, så var det nog. Adrian hade sagt att man kunde få hallucinationer av dem och återkommande minnen. Visserligen var han en av de nya killarna som gett mig denna omgång men man fick ju ta det som erbjöds. Jag hade ju pengar att betala med.   

Så ja, detta är då första delen av The man who can't be moved. Den här historien kommer innehålla drama och väcka känslor, iaf hos mig själv, och den bygger på en rad idéer jag haft redan från början när jag skrev Who's that girl? Den kommer innehålla mycket flashbacks och minnen som Harry och Joanna har delat tillsammans för att ni ska förstå deras starka band. Och att jag nu skriver lite mera formellt i mellanåt är på grund av att tanken är att den här novellen ska översättas och läggas upp på WATTPAD, så småning om, om jag vågar. Vi får se. 

Nu till den tråkiga nyheten, när jag skrev WTG så hade jag en period då jag hade ett sånt flow i min skrivning att jag ibland uppdaterade varje dag. Tyvärr kommer det inte hända så här med denna nya novellen. Jag tar studenten till sommaren, jag har två jobb och en häst att hinna med + att ta hand om vänner. Bloggen kommer inte ligga på högsta prio under våren här och frågan är om bloggen äns kommer att uppdateras till hösten. Jag vet ju inte vart jag är eller vad jag gör då! Så, min plan är at jag kommer att bestämma en dag i veckan då novellen kommer uppdateras och den dagen kommer jag att försöka hålla mig till. Har jag en bra vecka med lite i skolan och är på skrivarhumör så kanske jag lägger upp fler kapitel, men då låter jag er få reda på det. Denna vecka (v.9) kommer minst 1 kapitel, så förhoppningsvis ska kapitel 2 laddas upp innan söndag så ni hinner komma in i novellen. Jag kommer låta er få reda på min uppdateringsdag när jag har bestämt mig vilken dag som passar bäst!

Älskar er
L