The man who can't be moved - kapitel 19

”I don’t know… He’s just different. I can’t put my finger on it.”, Liam tog en klunk av apelsinjuicen som stod framför honom. Han tittade lite finurligt mot mig och jag ryckte på axlarna. ”You two slept together, didn’t you?”, han reste sig hastigt upp och pekade. Paret bakom oss höjde blicken från sina kaffekoppar och tittade förskräckt på Liam. Vi satt på ett kafé i Liams kvarter och pratade om de senaste dagarna med Harry. Och visst hade Liam rätt, Harry hade förändrats men än var det svårt att säga om det var något som var långvarigt.
”Liam… Please sit down!”, jag försökte lugna ner honom. Han satte sig ner och lutade sig försiktigt mot mig.
”Please tell me you didn’t sleep together?!”, han tittade vädjande på mig.
”No, Liam. We did not sleep together. Actually… he was the one who kissed me. Without notice!”, jag höll upp händerna I försvar. Liam tittade misstänktsamt på mig för att avgöra om jag ljög för honom eller inte. Och ljugit hade jag ju inte gjort, det hade ju varit Harry som flugit på mig.
”Did you like it?”, sa han till slut. Jag reste mig upp och sköt in stolen för att gå. ”Seriously, Jo!”,
”I’m not having this discussion with you and absolutely not in public!”, väste jag tillbaka. Han följde efter mig mot tunnebanan och drog in mig i en kram.
”We’ll see about that!”, svarde han. Jag skulle definitivt inte ha den här typen av diskussion med honom. Kanske Elanour och Danielle, men bara kanske.
Två dagar tidigare
”Please bring me some water!”, jag hörde hur Harry suckade från toaletten och hur hans steg rörde sig mot köket. ”Please?”, försökte jag igen. Köksluckor som öppnades och stängdes, kranen som sattes på och stängdes av igen. Det var hemtrevligt på något sätt. Men jag var noga med att inte känna mig allt för van vid det. Harry var fortfarande som en bomb och rätt som det var kunde han lika gärna stänga mig ute igen.
Jag rullade över till andra sidan soffkanten och blicken fastnade på ett familjefoto som stod i bokhyllan brevid Harrys mixerbord. Det var det enda personliga fotot i hela lägenheten som jag hitills hade hittat. Det föreställde Anne och Harry när han fyllde 16 år. Mamma hade bakat en tårta och vi hade alla varit bjudna till släktkalas. Senare på kvällen hade Harry haft sin första riktiga fest och det hade spårat ur totalt. Några månader senare var Harry borta för X-factor och kom aldrig mer tillbaka. Jag fick en klump i halsen när jag tänkte på det. En del av mig ville fortfarande inte acceptera och förlåta honom för det han gjort. Jag hade också en del av mig som hade svårt att acceptera situationen vi var i nu. Hur skulle det bli på måndag när vi var tillbaka i studion? Skulle han ignorera mig? Skulle jag kanske ignorera honom. Var vi ett par nu? Hade någon…
”What’s on your mind?”, Harry avbröt mig I mina tankar och jag kände hur han tungt satte sig ner bredvid mig. Han räckte mig glaset med vatten och jag tog en klunk för att lugna tankarna.
”The future.”, svarade jag ärligt. Harry nickade och tittade ner på sina nakna fötter. Nervöst började han gnida insidorna av händerna mot varandra. ”What’s on your mind?”, ställde jag tillbaka. Jag rätade upp mig och lät fötterna dingla ner för kanten av den ganska så höga soffan. Mina fötter var så små och bleka jämt emot Harrys stora och bruna fötter. Han var faktiskt fortfarande ganska brun hela han efter deras senaste resa till LA för några månader sedan. Snart skulle han tillbaka och det var också något som jag inte riktigt visste hur jag skulle ställa mig till.
”You and I.”, svarade han till slut. Jag blinkade till ett par gånger och höll nästan på att sätta i halsen. ”I mean, not us in particular. I think about how wrong things got in between us. I often think about that. I often think about you.”, han nästan viskade de sista orden. Jag kände den där klumpen i halsen igen. Försiktigt kramade jag hans vänster hand för att säga att allt var okej nu.
”Do you want to know a secret?”, han nickade misstänktsamt och rätade lite på sig. ”You were my first kiss.”, jag kände hur jag behövde lätta på stämmningen och visst gjorde jag det…
”Like two hours ago? Seriously?”, hela Harry flinade och jag kände hur det började hetta i ansiktet.
”No, stupid. When we were fourteen… at Jasmin’s.”, han nickade.
”I know. I’m just messing with you. Thanks for telling me. You were my real first kiss too.”, det kändes helt plötsligt som om två bästa vänner som satt och tog igen allt som dem hade missat tillsammans. Det kändes som för första gången på länge som att vi faktiskt lärde känna varandra igen. Som om vi började om. Det fanns ett litet, litet hopp inom mig som ropade Halleluja redan nu.
”Harry?”, jag lutade mig mot honom och han drog mig intill sig. Jag var inte längre främmande för honom. Han kände sig bekväm att jag var i närheten.
”Hmm?”, han lutade sig fram och satte på tvn.
”Thank you.”, han kysste mig på pannan och det tog inte lång tid innan jag faktiskt somnade.

The man who can't be moved - Kapitel 18

 Harry och Joanna 14 år
   “Jo, I don’t want to do this! It’s getting late and Kirsten is probably very worried about us.”, Harry tvekade ännu en gång medan jag krampaktigt höll min ryggsäck i ena handen och den andra på väg mot ringklockan på dörren till Jasmins hus. Det var juni och sista skolveckan hade precis börjat. Som alla andra år hade Jasmins familj alltid åkt till New York den här helgen och nu skulle Jasmin ha sin första ”riktiga fest” utan att hennes föräldrar visste om det. Harry och jag var bjudna men båda våra familjer hade sagt nej till att gå vilket Jasmin såklart hade fått reda på. Hela dagen i skolan hade hon retat både mig och Harry för att vi var ”för små” för att få gå ut. Det hade retat gallfeber på mig och till slut hade jag övertalat Harry att smita ut från vår ”barnvakt” Kirsten samma kväll. Men Harry tvekade – som vanligt.
   ”Pussy…”, jag blängde surt på honom och plingade till slut på klockan. Det dröjde inte länge förrän Jasmin öppnade. Iklädd i en kort skinnkjol med en magtröja och hårt sminkade ögon. Jag tittade ner på min egen klädsel: smutsiga jeans och en vit t-shirt. Jasmin sneglade försiktigt på Harry bakom min rygg innan hon klev åt sidan och släppte in oss. Det spelades hög musik och inne i vardagsrummet satt flera av våra klasskompisar samlade i en rund ring. I mitten syntes en flaska.
   ”You can drop your clothes on the floor and take whatever you want to drink in the kitchen. We were just about to start spin the bottle.”, Jasmin nickade nonchalant mot köket innan hon tog plats i cirkeln tillsammans med de andra. Min pedanta sida slog till så jag hängde noggrant upp min jacka bland Jasmins medan Harry simpelt lät sin falla till golvet. Jag gick vidare mot köket med Harry i släptåg. På bordet stod allt ifrån rödvin till vodka och apelsinjuice utspritt. Det droppade något slemmigt från bordskanten som både jag och Harry grinade illa åt. Jag ryckte åt mig apelsinjuicen och blandade ovant upp det med både rödvin och vodka för att inte verka mesig. Harry tog likadant. På nervösa steg gick vi ut till dem andra och placerade oss mitt emot varandra på golvet.
   ”Finally…”, muttrade Jasmin. Hon slängde med håret och snurrade flaskan ett rejält varv åt höger. ”The rules are simpel; the bottle stops an d points at one person. The person has to choose a dare for another person.”, hon log lite slugt. Jag såg hur Harry sträckte på ryggen. Spel hade alltid varit hans grej.
   Flaskan stannade till slut på Theo, en av Jasmins grannar. Han var stor för sin ålder och hade precis gått in i målbråttet. Det gjorde honom lite skräckinjagande. Han tittade ut över gruppen och log sedan mot Carol som gick en klass över oss.
   ”I dare you to take off your shirt.”, alla tjejerna himlade med ögonen. Men Carol spände blicken djupt i Theos ögon och drog av sig tröjan. Jag tog en klunk av min så kallade drink. Det smakade något som jag inte ens önskade min värsta fiende. Jag tvingade ner det och nickade åt Jasmin att fortsätta.
   ” Spin the bottle?”, sa jag och tog ännu en klunk. Jasmin tog tag i flaskan och snurrade till flaskan hårt. Det tog lång tid innan flaskan till slut stannade på mig. Jag log triumferande mot Jasmin och hennes kompisar. Jag satte mig till rätta och tittade henne djupt i ögonen.
   ”I dare you to go out in the kitchen and lick up the thing on the table.”, jag såg hur Jasmins käkar spändes och hur hon samlade kraft att saga något spydigt. Det syntes att hon stod i valet och kvalet att visa sig vek eller inte. Hon tog in luft och ställde sig sen upp. Med bestämda kliv gick hon ut till köket och ställde sig på knä framför bordet. Vi andra reste oss snabbt upp och följde efter henne. Vi trängde in oss i det lilla köket och såg alla spänt på Jasmin när hon satte upp håret i en tofs för att slippa få den rödbruna geggan i sitt låna, svarta hår. Hon tittade upp en sista gång mot mig innan hon räckte ut tungan och smakade på skapelsen. Bakom mig hörde jag hur Harry grymtade till. Jag ställde mig med armarna i kors medan Jasmin motvilligt slickade upp allt som fanns på bordet. Hon reste sig sen upp och borstade lätt av sin kjol.
   ”A pice of cake!”, vi tågade ut efter henne och satte oss åter igen i cirkeln. Jag var inte så säker på att jag hade lyckas att ge igen för vad Jasmin gjort i skolan. Hon verkade svår att knäcka.
   Jag greppade flaskan och snurrade till den. Jag såg i ögonvrån hur många höll andan. Det sista varvet gled den förbi Theo och stannade till slut tveksamt mellan Jasmin och Hodge. Jasmin ryckte åt sig flaskan snabbt så att Hodges ölflaska for all världens. Den illaluktande värskan sipprade ur flaskan och ner mellan golvspringorna.
   ”My turn.”, väste hon. Hon pendlade flaskan mellan händerna en stund innan domen kom. ”I dare you-”, hon pekade på Harry. ”- to kiss Joanna. On the mouth!”, hon la triumferande ner flaskan på golvet. Theo skrattade ljudligt. Alla visste om att jag och Harry var bästa vänner och att vi definitivt inte hade känslor för varandra.
   ”That’s not fair!”, jag ställde mig ilsket upp.
   ”Chicken…”, viskade Theo till Hodge. Harry reste sig lugnt upp och gick fram till mig. Han la handen på min arm och nickade åt mig.
   ”Let’s do this.”, han nästan viskade orden. Jag nickade till svars och tog ett djupt andetag. Någon sekund senare kände jag Harrys läppar mot mina. Och det var så jag fick min första kyss.

Nutid
   ”I’d easily fuck Hugh Grant”, jag skrattade åt Harrys skämt. ”- and marry Diana Ross. Hmmm… who would I kill?”, han drog mig tätare intill sig. Vi stod i hissen på väg upp till Harry. Det hade tagit oss lite längre tid än planerat att ta oss hem. Vi hade stannat, eller Harry hade stannat, flera gånger för att beundra snön. En och annan kyss här och där också. I hissen på vägen upp hade Harry startat Fuck, marry, kill och det var alltid lika intressant. ”I’d kill Hitler again.”, svarade han till slut. Jag himlade med ögonen.
   ”You know that’s not the rules. You must choose a living person.”, jag petade honom mellan revbenen.
   “Fine, Kim Jong-un then. What about you?”, hissen stannade på tredje våningen och in klev en äldre dam. Jag fnissade till innan jag till slut svarade.
   ”I’d totally fuck Alexander Skarsgård and marry Matty Healy.”, jag kände kvinnans blick. Harry log ett snett leende. ”I’d kill the Queen.”, nästan viskade jag. Kvinnan steg förskräckt ut ur hissen vid mina sista ord. Resten av hissresan följdes av skratt. Vi stapplade ut ur hissen och vidare bort mot Harrys lägenhet. Han stod länge och fipplade fram och tillbaka med nycklarna.
   ”Oh please Harry! You got ONE key to your flat.”, jag ryckte åt mig nycklarna och satte dem i låset. Bakom mig kunde jag känna hans tunga andetag i nacken. ”Stop it, Harry…”, jag stannade upp och vände mig sakta om. Han tittade upp och rätt in i mina ögon. ”I’m not a rebound. I’m not a person you can use for sexual frustrations. I’m not…”, rösten stakade sig en sekund medan jag höjde handen mot hans bröstkorg. “I’m not someone you can forget about. Again.”, han nickade.
   “I know. I wont.”, ord som var så lätta att vilja tro men så svåra att hålla. Jag ville tro honom. Jag ville så gärna tro honom. Han böjde sig ner och kysste mig mjukt. ”I promise I won’t let you down again.”, och det räckte för att jag skulle kunna släppa dem tankarna för en kväll i alla fall.


RSS 2.0