Tidigare: Niall slutade spela och tittade ner på sängöverkastet. Generat la han i från sig gitarren och placerade den omsorgsfullt tillbaka under sängen. För en kort ögonblick verkade han tveka, men jag var glad att han till slut bestämde sig, för i nästa sekund var hans varma läppar mot mina.

"Already from the first sight I thought you were amazing. The way you walked down the crowd, when Paul helped you up on stage, the way you talked to us, the way you smiled. I was speechless... - ", Niall fingrade nervös på mitt armband jag hade på handleden. Han hade avslutat kyssen mjukt men bestämt medan jag fortfarande försökte ta in de senaste 5 minuterna i mitt huvud. Jag lyssnade lite svagt på Niall som fortsatte sitt tal om hur han kände för mig. Jag vet att det var respektlöst att bara lyssna lite halvt på honom men jag var helt uppe i det blå. " - then you were on my doorstep, an-an-and I couldn't denied how much I really liked you. I feel free with you. I can forget. Everything. But maybe it's just the Christmas spirit or something...", han släppte min hand men jag tog genast tillbaka hans. Jag fäste blicken i hans djupt blå ögon och tvingade honom att se på mig.
"Niall James Horan. I want you to listen to me. I knew there was something special about the blond boy with the ocean blue eyes already from the start when he said he loved food.", han log ett litet leende och jag kände hur jag nästan tappade bort mig igen, "I like you so, so so much, Niall.", jag kysste hans läppar och väntade på en reaktion. Först var han alldeles stilla och jag vågade knappt andas, men sedan böjde han sig fram igen och besvarade min kyss.
"I like you to, very much.", pinsam tystnad. Niall och jag hade aldrig haft en pinsam tystnad mellan oss. Detta var något helt ovant för oss båda och det märktes att Niall också insåg vad som hände mellan oss. Det började rycka i hans mungipor.
"Wanna do something fun?", han log ett brett och lurigt leende. Jag höjde ögonbrynet och tittade misstänksamt på honom.
"Ni, when you say that we always end  up  at the management!", vilket var helt sant. Nu rynkade han på ögonbrynen.
"We do not!", jag tittade på honom och himlade med ögonen. "Oh fine! But last time when we painted that bench at Trafalgar Square, it was not my fault!", han korsade armarna över bröstet.
"Come on! Liam was mad for weeks! The news loved it tho!", skrattade jag. Jag reste mig upp från sängen och tog hans hand. Han tittade frågande på mig. "Well, come on and show me "the fun" then!", han reste sig snabbt upp och drog mig intill hans kropp.
"Hope you're not afraid of highs...", viskade han i mitt öra innan han stal en kyss på mia läppar.
"I can get used to that, Horan!", svarade jag tillbaka.


Vi tog på oss jackorna och gick ut på gatan. Stora, lätta snöflingor seglade ner från himmelen medan vi började små springa längs trottoaren. Niall ropade till sig en taxi och vi hoppade in. 
"Merry Christmas, sir! Big Ben, please!", Niall hälsade på den storvuxne mannen i framsätet och han nickade tillsvars. Jag tittade på Niall och rynkade pannan.
"Big Ben? Seriously, Niall?", skrattade jag och kysste honom på kinden. Han himlade med ögonen och fortsatte titta ut genom bilrutan. Klockan började närma sig tio så gatorna var ganska tomma. En del var på väg hem från släkten medan de flesta förmodligen stannade inne i det här vädret. Men jag tyckte det var mysigt. Sitta i en taxi med Niall på väg till Big Ben och dessutom på julafton. När jag tänkte efter så kunde jag inte fått en bättre jul än det här. Jag skulle förmodligen komma i håg den här julen som den bästa på väldigt länge. Den var enkel, spontan och... precis så underbar som i filmer. Plötsligt stannade taxin intill kanten och det stora klocktornet uppenbarade sig bredvid oss. Det såg magiskt ut med snön och vyn i bakgrunden. Jag kramade Nialls han lite hårdare.
"We're here, Mr.", Niall böjde sig fram och betalade.
"Keep the change and have a magical Christmas, Sir!", Niall slog igen bildörren och tog min hand. Vi sprang över gatan och fram mot klocktornet.
"Niall, can you please tell me now?", jag ryckte otoligt i hans jacka. Han skakade på huvudet och tittade sig omkring som om ingen skulle se oss. Sedan gick han mot baksidan och fram till dörren som ledde mot klocktornet.
"Niall... you don't wanna do this! We always end up at the management, remember?", jag drog honom från dörren. Han log och kysste mig igen så där som han gjort på hotellet någon timma tidigare. Jag glömde bort tid och rum.
"Yes, I want to.", viskade han mot mina läppar innan han bröt upp dörren och smög in. Chockat stod jag kvar med händerna hängandes vid sidorna. "Mel?! Come on! Move your ass before someone sees us!", väste Niall och jag kunde till slut röra min kropp.


Jag var trött. Jätte trött och hade mjölksyra i benen. Jag påminde mig själv om och om igen att jag var tvungen att komma i håg att putta Niall framför en buss eller något så fort jag tog mig ner härifrån. Jag tittade upp och  suckade. 100 trappsteg kvar? Varje gång jag tittade upp såg jag bara fler och fler trappsteg. Niall måste ha tagit med mig till helvetet.
"Niall... stop..", hostade jag fram. Jag satte mig på ett av de kalla stentrappsteget och tog efter andan. Niall hade bestämt dragit med mig upp i klocktornet när vi, eller han, brutit sig in och eftersom det inte fanns hiss så var det bara att börja gå de där 330 trappstegen upp.
"Come on, love! I'm sure we're there soon!", Niall log som ett litet barn på julafton (haha) och drog med mig upp igen.
"Please don't kill me...", gnällde jag. Men Niall hade såklart rätt. Vi var framme bara någon minut senare. Även där bröt Niall upp en dörr som ledde ut på en balkong under urtavlan. Jag drog efter andan.
"Wow...", var det ända jag fick fram.
"Worth 330 steps?", Niall ställde sig bakom mig och la armarna om min midja. Utsikten var fantastisk. Man såg precis hela London. Det gjorde ingenting att det var mörkt, staden var upplyst och man såg precis allt. "I'm not a criminal if that's what you think...",  sa Niall efter en stunds tystnad. Jag började skratta. Han tittade oskyldigt på mig.
"How could you guess that? I thought you were going to kill me up here! Throw me out from here or something!", sa jag och Niall fortsatte att titta oförstående på mig. "I'm kidding, Ni!", fortsatte jag när han inte släppt sitt ansiktsutryck.
"Oh...", kom ut från honom och jag började skratta igen.
"You thought I was serious!", nu tittade han surt på mig istället. Jag kysste honom lätt och kände hur han började le istället under mina läppar.
"I like your laugh...", mumlade han.
"I like it when you're foolish...", mumlade jag tillbaka.


Vi kom tillbaka till Hilton. Vi var tvungna att ringa på os vakten vid halv tolv tiden eftersom de stängt grindarna. Vi bad om ursäkt tusen gånger men allt löste sig. Niall var ju "Niall". Vi sprang upp till rummet och låste snabbt dörren om oss. Niall gick till minikylskåpet och jag till badrummet för att byta om. Sedan tog det inte många minuter innan vi båda låg i sängen tillsammans. Vi låg mitt emot varandra och tittade in i varandras ögon. Efter en stund vände jag mig mot klockan som visade 23:57.
"Thank you.", sa jag och strök med handen över Nialls kind.
"For what?", Niall tog min hand och kysste den.
"For giving me the best Christmas ever.", svarade jag. 23:58.
"Then I should thank you.", han kysste mig på näsan.
"Why me, Ni?", jag tittade på honom och såg hur han ännu en gång förändrade ansiktsuttryck till något förvånande.  23:59.
"Cause you are the most loving, caring and interesting person I've ever met! You don't bother looking ugly when you walking down to the kitchen in the morning in only your dirty RUN DMC t-shirt and Disney socks. You drink your coffee with milk and sugar. You're not afraid of being goofy. You can make me laugh even when I don't want to.", han kysste mig mjukt och jag snodde in mina fingrar i hans blonda hår. 23:59:30.
"You like me cause of how I drink coffee and how I make you smile?", retades jag. Hans leende spred sig ännu högre upp. 00:00. Klockan plingade till vid tolvslaget. Julafton var över. Niall hade gett mig den bästa julen någonsin.
"I like you so much!", viskade jag innan jag vände mig om och kände hur Niall drog mig tätare intill sig.
"Good.", svarade han och kysste mig på halsen. 

YEY! Jag uppdaterar hahah :) Nu är det bara ett kapitel kvar + en epilog! Ni vill ju vet hur det gick sen eller hur? :)