---

"Five days and he hasn't called you yet? What a jerk...", Olivia tog en klunk av sin kaffe och vi började gå hemåt. Jag suckade tungt och ryckte lite på axlarna.
"I guess he's not interested. But it's confusing 'cause I actually didn't like him in the beginning and now I'm like "please call me!!", jag gjorde en tillgjord röst och viftade lite med händerna. Olivia skrattade lite åt mitt lustiga beteende medan vi klev på tunnelbanan. En äldre dam blängde surt på Olive och mig när vi satte oss ner mitt emot henne. Det var eftermiddag och tunnelbanan var i princip full. Alla som hade jobbat var antingen på väg hem eller på väg till puben för att ta en öl med sina kompisar. Jag hade varit och hämtat Olive på hennes jobbintervju. På vägen hem tog vi en kaffe och diskuterade Niall. Han hade inte ringt mig sen vi hade haft den där dejten. Jag började bli orolig att han hade ångrat sig och inte vill se mig mer.
"Of course he likes you! Otherwise he wouldn't have taken you to their secret studio!", hon hade rätt. Det kanske var min tur att höra av mig?
"I'll text Zayn and ask him..", Olive himlade med ögonen och nickade. Jag tog upp Iphonen och skickade i väg ett meddelande till Zayn.

"Hey Malik! What's up? Have you heard from Niall lately? he hasn't called me yet... M xx"

Precis när jag klev in genom dörren plingade det till ett meddelande från Zayn.

"Hi Sweetie, he hasn't called ya? I actually don't know where he is... I'll send you his addressee! Zayn xx", jag log lite och bestämde mig för att åka hem till Niall med än gång.

Jag kollade flera gånger på smset som Zayn hade skickat. Var adressen verkligen rätt? Lägenhetsområdet var tråkigt, grått och väldigt smutsigt. Ska en popstjärna verkligen bo så här? Brukar inte människor med mycket pengar bo lite finare... Men jag tog mod till mig och knapprade in koden innan jag gick upp till Nialls lägenhet. När jag stod framför den smutsvita dörren tvekade jag. Tänk om han inte var hemma, eller tänk ännu värre om han inte ville ha mig där? Jag skakade bort tankarna och knackade snabbt tre gånger. Det gick en minut, det gick två minuter och när jag precis bestämt mig för att gå därifrån och börjat gå ner för trappan vreds nyckeln om och ett blont, ruffsigt huvud stack ut genom dörren.
"Melle?", Nialls röst var trött och han hade påsar under ögonen.
"Niall.", sa jag och började gå tillbaka mot honom."Are you okey?", jag tog några steg till upp för trappan. Han stängde dörren och lutade sig mot den smutsvita korridorsväggen. De isblå ögonen var trötta och såg nästan ut att vara mildare grå, han hade stora påsar under dem som om han hade gråtit och det annars så blonda, välvårdade håret var fettigt och samlat i en stor tova.

Han svarade inte utan bara sjönk ner och satte sig på golvet. Jag stod kvar ett tag innan jag bestämde mig för att göra honom sällskap. Jag brydde mig inte om att jag förmodligen skulle bli alldeles smutsig utan satte mig med en duns ner bredvid honom. Han vägrade möta min blick utan bara fortsatte pilla nervöst med mattfransarna på den röda, smutsiga golvmattan.
"You didn't call me...", började jag försiktigt. Jag försökte möta hans blick men han vände åter igen bort huvudet. "You're not gonna talk to me, are you?", jag började bli lite smått irriterad. Men behöll lugnet.
"Why do you care so much?", han mötte min blick. Den var hård och hans ord brast lite. Jag tittade chockat tillbaka och visste inte direkt vad jag skulle svara. Jag visste själv egentligen inte varför jag var här. Vi hade varit ute på en dejt. Det var ju inte så att vi var ett par direkt, jag kände honom inte ens.
"You're right. I shouldn't be caring so much about you, but you're not okey, Niall. Get up!", han stönade tungt när jag tvingade upp honom på sina fötter. Jag bad honom öppna dörren till lägenheten och när vi kom in fick jag en smärre chock.
"What the hell has happened in here, Niall?", jag släppte min väska och gick in i vardagsrummet. Krossat glas, smutstvätt, matrester och papper låg utspritt över hela lägenheten. Niall kliade sig nervöst i nacken och hittade inte riktigt orden.
"Well...", började han. Jag skakade på huvudet och började samla ihop alla tallrikar. På vägen till köket la jag märke till att lägenheten var ganska fin ändå. Vita, simpla väggar, ett modernt vardagsrum, inredningen var modern och köket var helt otroligt. den nörd jag var med inredning och arkitektur så var den här lägenheten ett litet drömprojekt. Riktigt snyggt!
Jag ställde mig vid diskhon och började diska upp disken. Bakom mig hörde jag hur Niall släpade ut en av barstolarna och satte sig tungt ner. Jag log lite för mig själv.
"You're just gonna sit there? Not helping?", skrattade jag.
"Sorry...", mumlade han och ställde sig upp för att hjälpa mig.
"No Niall, I was kidding! Go and get a shower, put some other clothes on and then you can come back.", jag kramade hans hand och han stod länge kvar och bara tittade på mig. "And stop starring at me...", mumlade jag innan jag vände mig om för att gå tillbaka till disken. Jag hörde hur han satte på duschen och efter en stund fylldes lägenheten med Nialls röst.

"Hello there, handsome! Though you were hungry so I cooked some dinner! Hope chicken's good?", jag ställde båda tallrikarna på vardagsrummsbordet. Tvn visade en av Ed Sheerans live shower från MTV så jag ville gärna se det.
"Wow... you didn't have to do this, Melle..", han satte sig ner bredvid mig. Jag ignorerade hans kommentar och högg in på maten medan jag fäste blicken på Ed. Vi satt tysta väldigt länge. Han åt, jag åt. Det var efter en stund som jag märkte hur han satt och studerade mig medan jag mumlade texten med Ed till Give me love.
"You like Ed?", sa han och tittade intresserat på mig. Jag nickade samtidigt som jag tog en klunk av vattnet.
"I love him. I can relate to his songs and I actually sang Give me love on my aunt's wedding last year.", jag märkte hur jag började sväva i väg lite för mycket. "Never mind...",
"No no, don't say that! Ed's amazing. He's a great friend!", Niall log lite och sen var det inget mer med det. "Thank you for cleaning up this mess...",
"I guess you won't tell me why, but I can give you some time!", jag log lite retfullt. Han skrattade med mig och vi gick ut till köket för att denna gången diska upp tillsammans.

"I have to go now, sure you can be alone?", jag tog på mig jackan och skorna innan jag tog upp min väska för att kolla efter mobilen. Niall skrattade lite, vilket jag bara sett få gånger under hela kvällen. Jag tyckte bara mer och mer om hans skratt, det liksom bubblade hela vägen upp från magen och det fick mig att bara vilja le.
"Stop starring at me...", gav han igen. Jag kände hur rodnaden spred sig men skyndade mig att dyka ner i mobilen. Olive hade ringt sju gånger. Hon undrade säkert vart jag hade varit hela kvällen. "She's worried or just curious?", Niall hade händern ai fickorna och log ett litet snett leende. Jag gillade verkligen inte hur han höll på. Han såg faktiskt riktigt bra ut. Vad håller jag på med? Håller jag på att falla för honom? Inte redan väl? Jag vill inte falla för honom. Det är fel person. Och i just det ögonblicket gick han fram till mig och omfamnade mig. Hans doft fyllde mina näsborrar och jag kände hur han borrade in ansiktet i min nacke. Niall Horan gav mig en av världens bästa kramar och han vägrade släppa mig.
"Niall.. Can't. Breathe.", försökte jag. Han släppte mig motvilligt.
"I promise to call you this time.", han såg ut att vara riktigt ledsen för att han inte ringde förra gången.
"Sure about that?", jag log lite retsamt mot honom igen men denna gången bara himlade han med ögonen åt mig. "Take care!", jag lutade mig fram och kysste honom försiktigt på ena kinden innan jag snabbt gick ut genom dörren och sprang ut i den kyliga Englands luften. 

så där! En dag senare än lovat men nu har ni ett nytt kapitel! Vad tror ni är på gång? 

Tidigare: "Of course I remember. I was the one whose got asked out", flinade jag. Jag visste hur avundsjuk hon var. Det var bara roligt att reta henne. 
"Shut up... Go to bed so we can shop tomorrrow!", sa hon bestämt och tog min glass och gick med den till frysen. 
"Good night, mama!", ropade jag innan jag stängde dörren till mitt rum. Jag hörde hur Olivia skrattade och stängde ytterdörren efter sig för att gå hem till sig. När jag väl lagt mig i min säng - som för övrigt hade nybäddade vita lakan, kände jag hur knäppt allt var. Jag skulle äta middag med Niall. 

Jag ville egentligen inte öppna mina ögon. Ändå så vände jag mig om mot fönstret och öppnade sakta ögonen. Det var ingen sol som stack mig i ögonen, utan Englands berömda spöregn. Jag drog en suck och satte mig upp i sängen. Ute i köket hörde jag hur Olivia redan var uppe och tagit sig in i lägenheten för att förmodligen göra frukost. Jag hade ingen som helst lust för shopping idag och det tänkte jag göra klart för henne. Niall hade sagt att vi skulle vara privata och att ingen skulle få reda om oss. Någonting fick mig att lita på honom om det. Niall... just det. Jag hade totalt glömt bort gårdagen och att jag skulle ut och äta middag med en av världens mest kända medlemmar i ett pojkband. Jag nöp mig lite i armen. Jo, jag kände det och så vitt jag visste så hade jag inte slagit i huvudet i går och fått minnet omskakat. Jag rycktes plötsligt ur mina tankar av att någon knackade på dörren.
"Melle?", Olives röst hördes utanför dörren strax innan hon försiktigt öppnade den och stack in sitt brunlockiga huvud. "Morning, how are you?", hon gick in och satte sig på nederkanten av min säng och tittade lite fundersamt på mig.
"Morning, I'm fine... Something happened?", sa jag lite osäkert och höjde ett ögonbryn. Hon slappnade genast av och fick ett mer avslappnat uttryck i ansiktet.
"Everything's fine, just fine. I thought you were nervous or something.", log hon lite. Jag kvävde ett skratt och klev ur sängen för att gå bort till badrummet.
"Sweetie, I think you're the nervous one here. He's just a normal guy. Relax!", jag ryckte på axlarna och satte på duschen. Jag hörde hur Olive suckade tungt innan hon gick ut ur mitt rum för att sätta sig i vardagsrummet. Jag plockade fram lite kläder i väntan på att vattnet skulle bli varmt - vilket tog en jäklans tid I London. Plötsligt plingade mobilen till och började blinka på nattduksbordet. Jag dunsade ner i sängen och tog upp min iphone. Det visade ett nytt meddelande.
"Hi, hope you've slept well. Can't wait to see you later. Can I pick you up 'round 5? Niall xx"
Jag kunde inte minnas när jag givit Niall mitt nummer under gårdagen. Men det slog mig ganska snabbt att Liam hade fått mitt nummer då jag tipsat honom om min systers skoaffär hemma i Sverige. Liam ville köpa ett par "speciella" skor till sin flickvän i julklapp. Han måste ha gett Niall mitt nummer.
"Hi Niall, I'll send  you my address later. See you soon! Melle xx"
Jag visste fortfarande inte vart jag hade Niall. Antingen var han verkligen intresserad av just mig eller så var han ute efter något helt annat. Jag hade ingen aning och ville verkligen ta reda på mer om hur han var innan jag bestämde mig för vad jag tyckte om honom. Någon minut senare plingade mobil till igen. Jag låste upp och blev lite förvånad över vem det var i från.
"Hi sweetie! Take care of Niall, he's so sensitive now a days . Have fun :) Zayn xx"
Jösses! Hade alla killarna mitt nummer nu eller?

"I like this dress!", Olivia drog ut en puderrosa armlös klänning från klädstället. Hon höll upp den mot mig och granskade noga. Hon skakade på huvudet och satte tillbaka klänningen. Jag stod ointresserat med mobil och försökte verkligen få henne att sluta. Det hade såklart slutat regna och att övertyga Olive om att inte gå att shoppa var ett big No no. Hon hade dragit med mig ut i alla fall. Vi var inne på Forever 21 vid Oxford Street. Jag ville egentligen bara hem och ligga i soffan, men det var fortfarande några timmar kvar tills Niall skulle hämta mig.
"Please! Can we go now? I need coffee...", muttrade jag surt och började gå mot utgången. Mobilen vibrerade i min hand och jag låste upp den för att kunna svara.
"Hi, what are you doing? :) Niall xx"
Jag tvekade lite inför att svara men knapprade in ett svar.
"Hi Ni! Olive forced me to go shopping for our dinner -.- M xx"

Niall Horan:
"Haha tell her that you just need sweet pants and a t-shirt. Nothing special! See you later :) Niall xx"

Den här killen var kanske inte så dum i alla fall? Jag hörde hur Olive kom ut bakom mig och tog armkrok med mig.
"Starbucks or Coffey house?", vi började gå tillbaka till tunnelbanestationen. Jag log lite lurigt mot henne. "What?", hon blev alltid så nyfiken på saker och ting. Min och Nialls "lunch dejt" var rena guldgruvan för henne. "Tell me!", bad hon. Jag tog fram mobilen och visade henne Nialls meddelande. Hon suckade tungt.
"He's too perfect...", jag skrattade åt hennes försök i att inte låta avundsjuk men jag såg rätt igenom henne.
"You can borrow him if you want?", log jag. Hon sken upp.
"Seriously? , hon började klappa händerna och såg lika glad ut som ett barn på julafton.
"No.", sa jag sen och vi klev skrattandes på tunnelbanan som gick hem till Hyde Park.

Jag låg i soffan med en påse chips och zappade mellan kanalerna. Jag var trött efter vår dag i stan och hade ingen lust att göra något mer. Hade jag en ledig dag kunde jag väl få slappa?
"Niall's here!", Olive stod i köksfönstret och kom springandes in i vardagsrummet. Jag hoppade bokstavligt talat upp hur soffan så att chipsen åkte.
"What? Now? You. Talk to him! I need to do a change!", jag tittade panikslaget på Olive när det knackade på dörren. Hon bara skakade på huvudet och gick fram för att öppna dörren. Jag sprang in på mitt rum och började leta efter några kläder att ha på mig. När vi kom hem från stan hade jag bara tagit  på mig ett par vita mjukisbyxor, som hade på något vis hade fått grå fläckar genom åren, och en svart college tröja. Ute i hallen hörde jag Nialls skratt och Olives nervösa försök i att kunna uppehålla honom. Jag drog fram en vit t-shirt och ett par tights. Det fick duga. Håret satte jag snabbt upp i en knut och kollade till sminket lite innan jag tog min väska och gick nervöst ut i hallen. Niall sken upp i ett leende när han fick syn på mig. Olivia suckade tacksamt mot mig och gick tillbaka till köket.
"Looking good, ah?", han omfamnade mig och jag stod lite stelt kvar. "Ready?", han öppnade dörren och jag nickade till svars. Vi gick under tystnad ner till hans bil och han öppnade dörren till baksätet och jag hoppade in. Jag tittade misstänksamt mot honom när han själv hoppade in bredvid mig.
"I can't drive!", sa han och ryckte på axlarna. Killen i framsätet vände sig om med ett brett leende.
"Hello there, lovebirds!", hans leende blev större när jag såg vem det var.
"Shut up and drive, Lou...", muttrade Niall. 

Här har vi då nummer tre! Hoppas att det duger. Känner mig lite mer nöjd nu än innan. Kanske ganska kort men det är en uppdatering iaf :)