Tidigare: ”You’re a fan I guess.”, ännu en nickning från Heather. ”My firend and I’d liketo wish you a Merry Christmas and it a sham that you have to work this day!”, Niall tog fram sin mobil och reste sig upp. Han gick fram till killen bakom vårt bord och bad honom resa sig upp. Sedan knäppte killen flera bilder av oss tillsammans med Heather. Hon fortsatte att titta på Niall. 
”I can send you the pictures if yu give me your e-mail adress?”, hon skrev ner sin adress på det vita blocket och räckte det till Niall. Hon gick sedan bort och pratade ännu än gång med sin kollega. Jag vände mig mot Niall och tog hans hand. 
”This is what I like about you. You’re taking your precious time on Christmas to take a picture with a girl that doesn’t even says she’s a fan. You’re incredible!”, jag hyste berömmet över Niall.
”That’s how I wanted to be treated if I was a fan…”, mumlade han.

Vi fortsatte att gå på Londons snötäckta gator hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Egentligen hade vi ingenting att gör för ingen av oss ville sitta på vårt hotellrum och inte göra någonting. Men jag gillade att gå armkrok med Niall när det var folktomt på gatorna. Vi hade slutat gå och satt oss på "vår" bänk i Hyde Park när vi kom fram dit. Och vi bara satt där. Himmelen var klar, luften var kylig och torr, och jag bara satt där med Nialls arm om min rygg. Ett gammalt par i 70 års åldern var på väg mot oss på parkvägen. Mannen bar på en julgran i ena handen och med den andra om sin frus rygg. Tillsammans gick de långsam medan deras hund gick sakta bredvid, förmodligen gammal den också. Niall harklade sig.

"They look so happy... I wanna grow old with someone and have what they have.", sa han och följde det gamla paret med blicken. Jag förstod vad han menade och nickade medan jag lutade huvudet mot hans axel. Det gamla paret var snart framme vid oss nu.
"The've probably had their ups and downs but sure they do look happy...", svarade jag honom. Den gamla mannen vände upp blicken och mötte Nialls. Han stannade och väntade in hunden som hamnat på efterkälke.
"Merry Christmas, Lovely day, isn't it?", sa han och tittade upp i luften. Jag nickade och kände hur Nialls grepp om min rygg blev stadigare. Mannen tänkte efter en stund innan han öppnade munnen åter igen "50 years ago I met Mary on this bench... Time just flies, doesn't it?", han blinkade åt Niall.
"You two look perfect together!", den äldre damen log ett varmt leende medan hon slog ihop händerna.
"Thank you, ma'm!", Niall svarade artigt och skakade handen med mannen. De fortsatte sin vandring hemåt och Niall och jag följde dem med blicken tills dem var utom synhåll. Sedan reste sig plötsligt Niall upp och tog min hand. Jag tittade misstänktsam på honom. Han bara skrattade och drog med mig bortåt parkens mitt.
"Come on Niall... I hate suprises!", sa jag och bad honom stanna.
"It's Christmas, love...", sa han och tog med mig bort till en spegelblank damm som var uppspolad till en isbana.
"How did you know I love this?", jag hoppade runt honom och han drog in mig i en kram innan han kysste mig mjukt på kinden. Jag var van vid det, men den här kyssen på kinden var ingen vänskaplig kindkyss. Den var sårbar och fylld med känslor. Men jag ignorerade det för en stund och fortsatte ner mot dammen. Niall gick fram till ett bås som hyrde ut skridskor och kom sen tillbaka. Vant snörade jag på mig mina skridskor och tog ett steg ut på isen. Det var länge sedan men det är som att cykla - man kommer ihåg det flera år senare ändå. Jag åkte runt några varv och lät håret flyga med i vinden. Efter en stund upptäckte jag att Niall inte var efter. Jag åkte till kanten och stannade snyggt framför honom. Han stod med händerna i fickorna och tittade upp rosig om kinderna på mig när han fick syn på mig.
"Come on, Ni!", sa jag och tog hans hand.
"I can't skate, Mel!", nästan viskade han. Jag fick nästan hålla mig för skratt. "Don't laugh!", han blängde surt åt mig.
"Oh come on, Niall! Then why did you bring me here?",
"Cause your mum told me you love skating?", sa han lite osäkert. Jag tittade chockat på honom.
"You talked to my mum?", han nickade. Jag gick av isen och ställde mig sen bakom Niall. "Don't be such a baby, Ni!", jag drog i honom och fick till slut ut honom på isen. Sedan stod han där förtvivlat med att hålla balansen. Jag puttade honom lite i ryggen för att mana fram honom att ta ett steg.
"Don't you...", längre hann han inte innan han snabbt ramlade bakåt och landade på isen med en duns. Jag fick verkligen hålla mig om magen för att inte skratta. Han blängde surt men det ryckte i mungiporna. "Ok... let it out!", jag brast ut i ett gapskratt som nästan hela London kunde ha hört. Tårarna sprutade ner för kinderna på mig. Han gjorde ett försök att resa sig upp. Åter igen ramlade han.
"Stop, Niall! You'll hurt yourself!", flämtade jag mellan skrattsalvorna. En man i 40-års åldern kom fram med sin dotter och hjälpte Niall upp på fötterna igen. Dottern verkade känna igen Niall och stod blygt bakom. Vi tackade för hjälpen och det syntes att Niall skämdes ordentligt.
"Oh come on! I can learn you?", jag tog hans hand och började ta ett steg. Efter en stund åkte Niall ganska skapligt och tyckte det var riktigt roligt. Men han började klaga redan efter en 30 minuter om att hans fötter värkte.

"Oh God... Lou gave me a doll..", skrattade jag och tittade på dockan som låg inlindat i en massa julpapper. Det roligaste var att dockan faktiskt var han själv. Niall skrattade och fortsatte att öppna sitt paket från Olive. Hon hade letat runt i en evighet efter "en sysselsättning" till Niall som han kunde ha på alla långa resor dem gjorde under turnéerna. Till slut hade hon gett upp och köpt ett garnnystan som skämt. Vi hade kommit tillbaka senare än räknat från isbanan och bestämt oss för att öppna paketen innan det blev allt för sent att ringa och tacka alla som vi fått dem av. Vi hade till och med fått hotellet att fixa fram lite typiskt svensk julbord så Niall kunde få smaka.
Jag fortsatte att leta i högen efter en julklapp och hittade Liams. Jag slet upp den snabbt och slängde pappret åt sidan. Jag visste att Liam var "daddy dircetioner" och väldigt känslig men det Liam hade gett mig fick mig att nästan fälla en tår. Det var en bok med en massa familjefoton på alla killarnas familjer och dem själva med en liten notis i slutet:
"Know you miss family. Here's a new one! Love you! Li xx
Niall kramade om mig bakifrån och tröstade mig medan jag kände hur tårarna faktiskt började rinna. Men jag viftade bort dem och tog fram ett paket jag hade gömt.
"This is for my baby!", sa jag och räckte Niall paketet. Han räckte ut tungan men flinade och tog även han fram ett paket. Jag öppnade boxen och hittade skorna som jag velat ha i veckor. Jag tittade på Niall och slog till honom löst!
"What?", sa han och tog sig på armen.
"They're super expensive! Who told you?", svarade jag och viftade med skorna.
"Olive...", han ryckte på axlarna. Jag kastade mig om hans hals och tackade honom tusen gånger.
"Open your present now!", jag klappade händerna och satte mig tillrätta. Han öppnade det sakta och lät det röda pappret falla till golvet innan han försiktigt öppnade träasken som gömt sig inuti. Han drog efter andan. "Do you like it?", jag tittade lite osäkert på silversmycket som dinglade mellan Nialls fingrar. Det föreställde ett plektrum ingraverat med det datumet som vi träffats. I början tyckte jag att det hade verkat lite för mycket av en "förhållande" grej men hade till slut bestämt mig för att för säkerhetsskull gravera in best friends under datumet.
"Like it? I love it, Mel! Thank you!", nu var det hans tur att kasta sig om halsen på mig.
"Sweet! Cause I got one as well!", jag tog av mig koftan så Niall kunde se att ett likadant halssmycke hängde runt min hals.

"Sing something from the new album!", vi satt på sängen och drack varm choklad medan vi tittade på någon julfilm som gick på tv:n, men Niall hade stängt av ljudet eftersom vi till slut pratade mer än såg på den. Han plockade fram gitarren som låg gömd under sängen och tittade lite lurigt på mig. 

"What d'you wanna hear?", han tog några ackord på One Thing.
"Your favorit song from Take me home!", sa jag bestämt och ställde ifrån mig den ljuslila koppen.
"But this song is not at the album.", sa han tveksamt. Jag nickade åt honom att spela ändå. Niall tänkte efter noga innan han till slut började spela.

Don't try to make me stay 
Or ask if I'm okay 
I don't have the answers 
Don't make me stay the night 
Or ask if I'm alright 
I don't have the answer 

Jag älskade den från hela första ackordet och njöt av att bara höra Nialls röst fyllas i rummet. Tanken slog mig då att det gamla paret hade rätt - Niall och jag var perfekta tillsammans. Jag kunde inte förneka det längre, jag var helt villkorslöst och hopplös förälskad i Niall.

It makes your lips so kissable 
And your hips 
Your fingertips so touchable 
Your eyes irresistible 

Niall slutade spela och tittade ner på sängöverkastet. Generat la han i från sig gitarren och placerade den omsorgsfullt tillbaka under sängen. För en kort ögonblick verkade han tveka, men jag var glad att han till slut bestämde sig, för i nästa sekund var hans varma läppar mot mina.

Antar att det var det här ni ville ha? :)