Tidigare: Niall Horan gav mig en av världens bästa kramar och han vägrade släppa mig. 
"Niall.. Can't. Breathe.", försökte jag. Han släppte mig motvilligt. 
"I promise to call you this time.", han såg ut att vara riktigt ledsen för att han inte ringde förra gången.
"Sure about that?", jag log lite retsamt mot honom igen men denna gången bara himlade han med ögonen åt mig. "Take care!", jag lutade mig fram och kysste honom försiktigt på ena kinden innan jag snabbt gick ut genom dörren och sprang ut i den kyliga Englands luften.

---

"So you're saying that the difference between a bird and a fly is that the bird can fly but the fly can't bird?", Niall nickade och ett lurigt leende spred sig på hans läppar. "Idiot...", mumlade jag och började till slut skratta. 
"I told you it was funny!", jag skakade på huvudet och krokade min arm i hans medan vi fortsatte gå genom Hyde Park. Det hade gått några veckor efter händelsen i Nialls lägenhet. Han hade ringt och vi hade umgåtts väldigt mycket den senaste tiden. Ingen av oss var modig nog att ta ett steg längre. Vi var något så simpelt som vänner. Han jobbade - jag jobbade. Han kom hem - jag åkte hem till honom. Han hade konserter - jag var där. Jag hade börjat vänja mig vid livet som One Directions kompis, som Nialls kompis. Vissa lägen ville jag ge Niall vår första kyss och verkligen ta steget längre och andra gånger ville jag bara låta saker vara. Jag var rädd för vad folk skulle tycka om mig, vad fansen skulle tycka. Men jag var också rädd att förlora honom om vi gick längre. Jag var rädd att falla alldeles för hårt och inte hinna fälla ut mina vingar. Det fanns stunder då jag kunde sitta hemma hos Niall och bara titta in i hans oceanblå ögon och verkligen behöva påminna mig själv om att inte drunkna. Men tanken på kvällen hos Niall stoppade mig. Han var skör och ibland blev jag så irriterad på honom. Han ville vara kompis med mig men samtidigt ville han vara nära. Jag blev tokig!

"...raccoon?", Niall stannade och tittade på mig.
"I'm sorry, what?", han skrattade och skakade sen på huvudet.
"I said, do you want a balloon?", han närmade sig en kille som stod och gav ut ballonger till alla barn. Han tittade upp och såg att det var Niall. Chockat gav han honom en lila ballong och Niall sprang lyckligt tillbaka till mig.
"Silly boy...", mumlade jag medan jag kysste honom på kinden. Vi fortsatte att gå vidare. London var fullt med julskyltningar och till och med lite snö hade hunnit falla. December var här och det var ingen tvivel om att vintern skulle bli hård. Niall stannade plötsligt upp och tog min hand.
"Are you going home for Christmas?", jag visste att han menade Sverige. Hur mycket jag än saknade Sverige så skulle jag aldrig kunna åka hem över jul nu. Flygbiljetterna var alldeles för dyra och snart skulle flera hårda vindar med snö komma in över England. Så jag skakade på huvudet och burrade in halsen längre in i min röda halsduk. Han rynkade pannan och började gå.
"Why?Will you just sit alone in your apartment on Christmas Eve? I won't accept that!", Jag log lite halvt mot honom och kramade våra händer.
"I don't mind being alone during Christmas. I think I can handle that, Ni!", sa jag bestämt. Han fortsatte skaka på huvudet och vägrade släppa ämnet. Jag suckade och tittade irriterat på honom. "Just drop it, okey?", han såg sårat tillbaka på mig och jag ångrade mig genast. "Sorry, Ni, I didn't mean to sound rude...", han drog in mig i en kram.
"Come with me to Mullingar!", nästan viskade han i mitt hår. Jag tänkte efter om det verkligen var en sådan bra idé att vistas tillsammans med Niall på en flygplats och dessutom vara på väg till samma plats som honom dvs. hans hem. Fans skulle snabbt få reda på vart vi skulle och det var det sista jag ville. Men samtidigt hade Niall rätt, jag ville inte vara ensam under julen. Det var en familjehögtid och att vara ensam fick mig att tänka på den elaka Mr. Scrooge i A Christmas Carol. Jag hade kunnat fira med Olive om inte hon skulle åka till Tokyo över jul och nyår. Men det var som Niall hade läst mina tankar.
"I'll protect you. The fans won't hurt you, please, Melle! Pleeeeease?", han gjorde hundögon medan hans blonda kaluffs stack ut från hans grå mössa. Jag suckade och släppte hans hand.
"What about your family? You can't just bring a stranger to a family holiday!", han skakade på huvudet.
"They don't mind. I've already spoken to them!",
"No you didn't??!", han tog min hand igen och vi började gå hem till honom. "Fine, I'll go to Mullingar with you...",
"Come on! Let's go home and book the flight tickets!", typiskt Niall...

Jag packade ihop de sista sakerna innan jag stängde min resväska och rullade ut den i köket. Olive stod tillsammans med Zayn och pratade om något när jag kom in.
"Hey, what's ya doing here Zayn?", jag gick fram till kylskåpet och tog fram det jag skulle ha med mig på flyget hem till Mullingar.
"You know that Niall's really nervous about this?", jag rynkade ögonbrynen och satte mig mitt emot Zayn vid köksbordet. Han hade på sig ett par urtvättade jeans med en blå-rutig skjorta - som förmodligen var Harrys när jag tänkte efter. Jag fortsatte titta misstänksamt mot honom.  
"You didn't answer my question, Zayn.", svarade jag enkelt.
"You didn't answer mine.", flinade han tillbaka.
"I asked first.", han himlade med ögonen och tog en klunk av vattenflaskan som Olive gav honom.
"I'm here to give you your Christmas present!", log han nöjt. "Your turn!",
"Why's he nervous?", det hade börjat snöa ute igen och jag hoppades verkligen att flygtrafiken inte skulle bli inställd. Detta var trots allt det sista flyget vi kunde ta eftersom som julafton var i morgon.
"He'd never ever brought home a girl before. His mum is very excited!",
"oh, then I understand. But I'm just his friend!", sa jag oskyldigt. Zayn fäste blicken i mig och väntade några sekunder innan han svarade.
"Sure about that?", Zayn böjde sig ner för att ta fram ett litet paket med röda och gröna snören. "I can't wish you merry Christmas later at the airport 'cause Perrie and I will fly home to Bradford after lunch.", han räckte mig det lilla rektangulära paketet till mig och jag kände hur tårarna var nära.
"You didn't have to Zayn...", började jag.
"No, but I wanted to! You're one of my new best friends.", jag kramade honom hårt innan jag öppnade paketet. Det var en ram med ett fotografi på mig och Zayn. Det var på konserten backstage första gången jag träffade dem. Jag torkade bort en tår som trillat ner för kinden och gick i väg för att hämta ett paket jag köpt åt Zayn. Jag hade köpt något åt alla killarna.
"When I saw this I thought immediately of you!", jag räckte honom ett paket med massor av färgglada snören. Han log men var precis på väg att öppna munnen då jag avbröt honom.
"But I wanted to.", han började öppna och när han fått av allt papper syntes ett armband med initialerna 165616.
"Olive told me that those numbers were your audition number in X factor. I think it's mean good luck!", han kramade mig hårt och kramade sen Olive.
"I gotta go now, Perrie's waiting. Have a safe flight and say hello to Ni!", han började gå mot dörren.
"Stop wearing Harry's clothes, Zayni!", ropade jag efter honom. Det sista jag hörde innan han slängde ingen dörren var hans mjuka skratt.