`Tidigare: "When I saw this I thought immediately of you!", jag räckte honom ett paket med massor av färgglada snören. Han log men var precis på väg att öppna munnen då jag avbröt honom.
"But I wanted to.", han började öppna och när han fått av allt papper syntes ett armband med initialerna 165616. 
"Olive told me that those numbers were your audition number in X factor. I think it's mean good luck!", han kramade mig hårt och kramade sen Olive. 
"I gotta go now, Perrie's waiting. Have a safe flight and say hello to Ni!", han började gå mot dörren.
"Stop wearing Harry's clothes, Zayni!", ropade jag efter honom. Det sista jag hörde innan han slängde ingen dörren var hans mjuka skratt. 

---

"Come on Ni! We'll miss the flight! Can you please pack faster?", jag började bli irriterad och satt otåligt på Nialls säng och väntade medan han packade."Couldn't you've packed earlier? Like yesterday or the day before that?", jag hoppade ner från sängen och började vika ihop hans kläder för att lägga dem i den stora, svarta resväskan. 

"I'm a guy, I just throw some clothes in a bag and then I'm done!", log han nöjt.
"Thinking like that on tour?", han nickade och stoppade ner ett par mörkblå jeans. "What if you forget something? I mean then you have to spend money on things you already have.", ifrågasatte jag honom och gick in till badrummet för att hämta hans tandborste och tandkräm.
"Well, I have you now.", jag kunde nästan höra på rösten att han flinade när han sa det även om jag stod med ryggen vänd mot honom.
"Are you sure about that?", jag öppnade badrumsskåpet och rotade bland hyllorna. Hade den här killen ingen tandkräm? Jag hittade till slut en nästan tom tub längst in i skåpet och stängde sen igen det nöjt. Jag fann Niall sittandes på sängen med mobilen i handen. Jag lutade mig mot dörrposten och suckade.
"I won't let you go now, love!", han slängde i från sig mobilen och tittade på mig.
"Stop looking at me like that.", jag kände hur kinderna hettade och vände mig snabbt mot väskan för att kontrollera att han hade med sig allt.
"What? How?", skrattade han och jag hörde hur han hoppade ner från sängen. Jag vände mig om och tittade på honom. Hans blå ögon fortsatte att titta på mig. De liksom borrade sig in i mig och jag rös vid tanken på hur Niall skulle reagera om jag sa att jag faktiskt kände något mer för honom, om jag nu gjorde det... Den tanken skrämde mig lika mycket som jag var frestad att berätta för honom.
"Like that! Stop it now.", han fortsatte skratta och skakade sen på huvudet. Jag ställde mig upp och borstade bort smutsen från mina svarta byxor.
"Cleaning, Niall, is a part of moving from your parents!",
"You can clean!", jag slog till honom lite löst och vi gick ut till hallen för att vänta på Louis.
"I did that last time and it was weeks ago!",

Jag visste att det var en dålig idé att flyga den 24! Dels för att det egentligen var jul i Sverige och hela släkten ringde stup i kvarten utan också att alla tänkte samma tanke som Niall och mig, dvs. ta flyget hem. När vi bokade flygbiljetterna hade jag klargjort för Niall att det bästa vore att flyga den 22 om inte tidigare, men det gick inte på grund av hans alla möten med managementet och middagar hit och middagar dit. Så det var Niall jag skulle skylla på att vi förmodligen inte skulle överleva den här flygresan med flera hundra människor på Heathrow. På vägen till flygplatsen hade vi suttit i kö runt 40 minuter och snön fortsatte att falla allt mer. Louis hade svurit på trafiken så fort han hade en ledig minut från att inte berätta hur trött han var på vädret. Vi andra satt tysta i baksätet och orkade knappt prata. Harry skulle hem till Holmes Chapel, Liam till Wolverhampton med sin kompis Andy som också var med i bilen medan Louis och hans flickvän Eleanor skulle hem till Louis familjehem i Doncaster. Väl inne på flygplatsen fick vi veta att flera flyg var försenade, bland annat mitt och Nialls medan de andras gick i avsatt tid. Vi stod i en klunga och utbytte julklappar. Som tur var hade inga fans ännu upptäckt oss, möjligtvis en och annan tjej som skulle hem eller till London över julen men det var allt.
"Oh cool! I love those things!", Harry höll upp sin kokbok jag gett honom. Visserligen var det svenska recept men jag hade hittat ett förlag som översatt den till engelska. Han bläddrade i boken och hittade recept på allt från spettekaka till köttbullar, vilket han inte var sen med att tillägga att han älskade!
"Wow!", Liam började granska ett Iphone skal jag specialdesignat till honom. Ett svart skal med massa citat som kom från hans favoritlåtar (enligt Niall).
"Not too much?", jag gjorde en grimas men Liam kramade mig snabbt och skakade på huvudet.
"No! I love it! Niall helped you, didn't he?", log han och jag skakade skyldigt på huvudet. Jag hade dock inte märkt Louis som satt ner på golvet med sin julklapp. Han hade öppnat den och tittade misstänksamt på den.
"I'm afraid of opening it...", mumlade han.
"Well, since you just got your driving licence...",  han öppnade försiktigt paketet och sken upp som en sol när han såg den lilla nyckelknippan med Sverigeflaggan och kungen själv.
"Love it!", vi samlades i en gruppkram och ville inte riktigt släppa varandra.
"Flight 123 to Doncaster now boarding.", en röst utropades i högtalarna och jag kände hur Louis och Eleanor släppte taget om oss. En efter en klev alla på sina plan och tillslut var det bara jag och Niall kvar. Vi satt tysta i väntrummet och väntade på att få reda på när vårt flyg skulle komma. Vi satt i 15 minuter, vi satt i 30 minuter, vi satt i en timma, vi satt i två timmar. Efter 2 och en halv timmar reste sig Niall och gick bort mot informationen. Han kom tillbaka med huvudet i händerna och suckade tungt när han satte sig ner bredvid mig.
"All flights to Ireland have been canceled. They can't fly in this weather. ", jag tittade storögt på honom.
"But, it's Christmas. Tomorrow. Today for me!", sa jag upprört. Niall reste sig upp och sträckte ut sin hand.
"I know, love... Let's go home..", svarade han trött. Vi gick ut till taxibilarna som stod parkerade utanför Heathrow och satte oss i en som körde oss hem till Nialls lägenhet. Hela bilresan var tyst. Niall somnade på min axel och jag satt mest och tittade ut på Londons snöoväder. Vi stannade till en gång på McDonalds för att köpa med oss mat sen fortsatte vi hem till Nialls lägenhet.  På radion pågick nyheter om "Londons oväntade" snöoväder och att det kanske till och med var det värsta i historien. Flera hus hade blivit av med både värmen och elen.

Vi klev in i Nialls trapphus och det var en aning kallare än vanligt. Jag slöt min dunjacka tätare omkring mig medan vi drog upp väskorna. Niall fumlade med nycklarna ett tag innan han till slut fick upp dörren och vi klev in i en lägenhet vi absolut inte hade väntat oss.
"Oh God... No, no no! It's Christmas for God sake!", Niall slängde väskorna på golvet och sprang bort till elskåpet i hallen. Men elen var avstängd och likaså värmen.
"Ni, please calm down...", jag förde honom mot soffan och gick sen bort till hans sovrum. Jag förstod hans frustation. Han hade inte sett sin familj sen i september och det är klart han ville se dem speciellt vid en högtid som under julen.
"Mel, what are you doing?", han följde efter mig.
"We can't stay here. Pack your bags. You can stay at my place while this weather..", började jag.
"What if your flat's out of power?", jag skakade på huvudet och drog sen med honom ut i hallen när vi var klara. Nialls lägenhet lämnades tom, kall och mörk. Så vi fortsatte vidare hem till mig. Dragandes i den kalla vinden med våra väskor hittade vi tillslut hem till mig. Vi stoppades i dörren av en av vakterna.
"I'm sorry, Miss, but your flat is out of power and...", började han.
"For how long, Rupert?", jag skyndade fram till honom.
"We're not sure about that, sorry, Miss. But I'm sure you and your boyfriend can stay at a hotel nearby...", Rupert förde tillbaka mig mot Niall som stod och väntade under tak vid entrén. Jag skulle precis protestera om Niall var min pojkvän men jag var så trött och irriterad att jag inte orkade slänga ur mig något.
"So what did he say? Can we come in?", Niall trampade fram och tillbaka för att hålla värmen. Han såg inte gladare ut när jag kom tillbaka och skakade ledsamt på huvudet.
"Well... he suggested a hotel..", nästan mumlade jag fram. Niall kliade sig i nacken och tittade på mig.
"Fuck...", mumlade han medan han tog fram sin mobil och slog ett nummer och gick bort en bit för att i lugn och ro prata. Jag satte mig på min väska som stod lutad mot husväggen. När jag andades ut skapades små vita moln av den torra och kyliga luften. Jag satt där i några minuter och försökte skapa små ringar av röken som Zayn brukade göra när han rökte. Till slut kom Niall tillbaka med en liten gladare min än innan.
"The management pays for our visit at Hilton for the next couple of days.", han drog upp mig från väskan och vi började gå mot taxin som kommit. Denna taxiresa var betydligt gladare och både Niall och jag började fundera på hur vi skulle fira vår jul. Ensamma. Jag blev lite nervös vid tanken att jag skulle spendera flera dagar ensam med Niall. i ett hotellrum dessutom. Men vi kom fram till Hilton i tid precis innan sista incheckningen var. De stora glasdörrarna öppnades av två män i kostym och Niall och jag kunde gå in medan taxichauffören bar in våra väskor. Vi gick fram till disken där en ung kille i stod och bläddrade i några papper. Han tittade upp och ett leende spreds på hans läppar när han såg vem den välkända gästen var.
"Ah, Horan! Welcome! What brings you to Hilton the day before Christmas?", han lutade sig fram och skakade hand med Niall som log ett varmt leende tillbaka. Han släppte min hand och tog ett stadigt grepp om min midja i stället. Killen verkade inte alls lägga märke till mig utan fortsatte prata med Niall.
"We're out of power and the flight's canceled so we have to stay in London during Christmas. Nice to see you again, Ricky!", svarade Niall och tittade lite ledsamt ner när han nämnde om hur flyget blivit inställdt.
"Ahh, I don't like this snow either!", sa Ricky och skakade på huvudet. Han flyttade bunten med papper och loggade i stället in sig på datorn bredvid. Han vände plötsligt blicken mot mig och log varmt. "But this one is new, Niall. I don't think I've ever seen you with a girl before! What's your name, love?", han fortsatte att le.
"Melle.", jag försökte att le tillbaka men var lite för kall om kinderna. Niall tog ett stadigare grepp om min midja.
"Well, she's a very close friend and we need a room for the next couple of days. Can you fix that?", Ricky log och gav Niall en av nycklarna som hängde vid disken.
"Our best room at this hotel, Mr. Horan!", flinade han mot Niall innan vi gick mot hissarna.  

Whoooo! ett till kapitel! Så vad tror ni kommer hända nu i allt kaos`?