Tidigare: "I like watching the stars at night. They're so far away. It reminds me of home. I'm the star and so far away from home...", viskade Niall. Vi låg på sängen bredvid varandra och tittade ut genom det stora fönstret som vätte ut mot himmelen. Vi befann oss på fjärde våningen så himmelen syntes riktigt bra. Trots alla ljus från gator och byggnader syntes stjärnorna så klart just den här kvällen. Niall låg med armen om min midja och vi hade nog pratat i en halv evighet kändes det som.
"You miss them so much, don't you?", han tog ett stadigare grepp om min midja och vände mig mot honom.
"Every day, every single night, every minute, every second.", viskade han. Hans varma andedräkt blåste mig i ansiktet. Det luktade mint sedan han borstat tänderna och hans ögon glittrade ännu mer i ljuset från Londons gator.
"But you'll enjoy the moments you get with them more when you see them...", fyllde jag i. Niall nickade. Han vände sig om och tittade på klockan. Den visade 00:04.
"Merry Christmas, Mel...",
"Merry Christmas Niall..", svarade jag och höll andan. Men han gjorde inget, han bara vände mig om igen och så somnade vi medan snön fortsatte falla utanför.

---

  Jag vaknade upp på morgonen av att det lyste kraftigt i rummet. Ögonen hade svårt att vänja sig vid ljuset och först trodde jag att det var Niall som tänt i rummet. Jag vände mig grymtandes om och upptäckte att bredvid mig fanns ingen Niall. Sängen var kall på hans sida och täcket bortdraget så han måste ha lämnat tidigt. Jag försökte verkligen öppna ögonen så jag kunde urskilja siffrorna på den svarta, digitala klockan som stod på Nialls nattduksbord. Var det fortfarande natt? Klockan visade dock efter en stund 08.54 så det var absolut inte kväll. Jag vände upp blicken mot ljuset och satte mig upp mot väggen. Mitt i rummet stod en stor och bländande vacker gran med hundratals ljus och kulor i färgerna guld och röd. Under granen fanns flera paket i olika storleker, bland annat de som Niall och jag haft med oss. Jag kunde inte på något vis minnas att det hade funnits en gran när Niall och jag fick rummet. Jag reste mig upp ur sängen och gick fram till fönstret. Hela London var fullt med snö och staden var för första gången tyst. Ingen trafik alls utan folk gick för att ta sig fram. Jag fortsatte mot min väska och tog på mig ett par strumpor innan jag gick ut till vardagsrummet för att leta efter Niall. Det gjorde mig lite orolig att inte veta vart han var. Men han fanns inte ute i vardagsrummet heller. Däremot fanns en liten vit lapp på köksbänken i det lilla provisoriska köket.

                      Morning sleeping beauty,
                      I’m out doing stuff, will be back 9.
                      Merry Christmas, love! Xx Ni

Jag log lite åt Nialls fina lapp och tittade sen på klockan. Den var exakt nio nu, han borde vara tillbaka. Jag passade på att ringa till Olive medan jag väntade på Niall men hon svarade inte. Julen börjar bra. Jag började se mig omkring i rummet och märkte att hela rummet var julpyntat. Spisen var tänd med massor av julstrumpor hängandes på spiskransen, en till lite mindre gran stod placerad precis vid sidan av köket. Den hade temat vit/svart och lite större kulor än granen inne i vårt sovrum. Det hängde också några julstjärnor i varje fönster. Plötsligt rycktes dörren upp och en rödrosig Niall klev in. Han var påpälsad med både halsduk, mössa, stora vantar, dunjacka och tjocka skor. Det blonda håret stack ut som vanligt från mössan och hans klarblå ögon lös ännu klarade till hans röda kinder.
”Morning Rudolf!”, skrattade jag. Han klädde snabbt av sig alla ytterkläder innan han omfamnade mig.
”Morning love! Slept well?”, jag nickade och vi fortsatte in mot köksdelen. Först då upptäckte jag att Niall hade med sig en massa saker hem. ”Where have you been all morning? Left me alone!”, sa jag och plutade besviket med munnen medan jag petade med ett finger i hans mage.
”I did all this for you and went out for some breakfast shopping!”, blinkade han med ögat. Jag tittade chockat på honom.
”You? How? When?”, han skrattade medan han plockade fram mjöl och smör från en av påsarna.
”Before we went to bed last night I called down to the reception. They fixed all this and I picked it up this morning. And you know what, I’m tired of eating breakfast at hotels so I bought this!”, jag fortsatte titta chockat på Niall. Han hade anordnat allt detta för mig och dessutom gått ut i kylan för att köpa ingredienser till pannkakor.
”For me?”, han nickade och kysste mig ömt på kinden. Jag kramade hans hand och log. ”Thank you. I could say that I love you, which I do, but you know not in that way, just like a.. I should shut up now..”, jag mumlade fram det sista. Nialls ansiktsutryck gick från glad till sårat till mer sårat. Sen började han skratta ett påklistrat skratt medan han började röra om i skålen.
”I love you to, Mel.”, log han och jag kunde andas ut. Han tog det inte fel. Vi fortsatte att stöka runt på den lilla yta vi hade. Pannkakorna blev kanske inte det bästa. Niall brände de flest eftersom spisen hade en ganska ojämn värme och jag tappade ut nästan all Nutella på golvet, något som Niall inte var sen att skälla på mig om. En halvtimma senare stod det 20 pannkakor på bordet, varav 15 brända och en halv burk Nutella. Niall tog försiktigt en pannkaka och smakade den. Han försökte att hålla minen men brast till slut ut i skratt.
”What time is it?”, frågade han. Jag tittade på väggen.
”9.45. Shall we…?”, han nickade och vi lämnade snabbt bordet innan vi sprang ut i korridoren och vidare ner mot frukostrummet. De hade redan börjat duka av men Nial gick fram och frågade en av tjejerna om frukosten inte kunde stå kvar en liten stund till eftersom jag hade försovit mig.
”You didnt!”, väste jag när han kom tillbaka.
”Oh yes I did. But hey, we get breakfast!”, han slog ut med armarna och jag passade på att peta honom mellan revbenen. Frukosten var ändå den bästa jag ätit i hela mitt liv. Och nej, det var inte baconen, de lagom stekta korvarna eller den perfekta fruktsalladen som gjorde frukosten så där bra, utan det var sällskapet. Jag älskade att sitta vid det stora fönstret med Londons hårda vinter utanför och Niall mitt emot mig. Vi pratade om allt. Han gick mer in på sin familj och berättade i detalj om vad dem gjorde på julaftonen, sen var det min tur att beskriva en typisk svensk jul.
”You do know that Lou’s birthday was yesterday?”, sa han när vi pratade om hur det var att fira jul den 24 december i stället för den 25. Jag satte nästan korven i halsen.
”No! No one told me. Oh Gosh.. Poor boy! Why didn’t you tell me?”,   sa jag besviket.
”Nahh, it’s ok. He doesn’t notice that anymore. I mean he gets his presents anyway.”, sa Niall och ryckte på axlarna. Och så fortsatte samtalen. Vi satt i timmar. Personalen dukade av allt och vi fortsatte att sitta och prata. Inte förrän lunchtid började Niall skruva på sig och vi drog oss mot vårt rum.

”I’d like the hot chicken, please!”, sa jag till en av servitriserna. Hon var söt med brunt, långt krulligt hår som räckte ner i brösthöjd. Hon bar en röd t-shirt och ett par svarta byxor och hade ett fint leende. Hon skrev noggrant ner min beställning innan hon vände upp blicken mot Niall. Då trodde jag att hon skulle svimma på riktigt när hon insåg vems beställning hon skulle ta. Niall log ett bländande vitt leende mot henne och berättade sin order. Hon nickade stumt och gick mot köket. Jag tittade intresserat mot hennes håll och såg att hon pratade med en av sina kolleger och pekade åt vårt bord. Jag lutade mig fram mot Niall. Vi hade gått i väg till Nandos precis bakom hörnet för att ta oss något att äta. Både Niall och jag behövde lite luft och Niall var hungrig som vanligt.
”A fan!”, viskade jag. Han nickade och log ett litet leende. ”Look at this!”, bad han mig. Brunetten kom tillbaka med vår dryckesbeställning och ställde vingligt ner den. Det tidigare proffsiga jobb hon utfört hade byts ut mot ett klumpigt och nervöst beteende. Stackars flicka.
”Heather? Is that your name?”, Niall lutade sig fram och läste på hennes namnskylt. Hon nickade med ögonen uppspärrade som två pingis bollar.
”Ye-yes.”, svarade hon.
”You’re a fan I guess.”, ännu en nickning från Heather. ”My firend and I’d liketo wish you a Merry Christmas and it a sham that you have to work this day!”, Niall tog fram sin mobil och reste sig upp. Han gick fram till killen bakom vårt bord och bad honom resa sig upp. Sedan knäppte killen flera bilder av oss tillsammans med Heather. Hon fortsatte att titta på Niall.
”I can send you the pictures if yu give me your e-mail adress?”, hon skrev ner sin adress på det vita blocket och räckte det till Niall. Hon gick sedan bort och pratade ännu än gång med sin kollega. Jag vände mig mot Niall och tog hans hand.
”This is what I like about you. You’re taking your precious time on Christmas to take a picture with a girl that doesn’t even says she’s a fan. You’re incredible!”, jag hyste berömmet över Niall.
”That’s how I wanted to be treated if I was a fan…”, mumlade han.

---

Ett fult litet medelkapitel eftersom jag sitter i skolan! Är på väg till jobbet nu :) Vi hörs senare! Det blir nog 15 kapitel iaf!