---

"Subway or McDonalds my ladies?", frågade Louis. Niall vände sig om mot mig och jag höjde ett ögonbryn.

"Romantic!", skrattade jag. Han bad Lou svänga in på Drive in till McDonalds så vi kunde beställa. Det blev ett lass med mat eftersom de andra killarna skulle äta hemma hos Louis och Harry. När vi fått med oss allt fortsatte Louis köra och till slut visste jag inte längre vart jag var.
"Where are we going, Niall?", frågade jag lite nyfiket medan jag försökte nå Louis' blick i backspegeln.
"You'll see, babe!", svarade Niall och blinkade med ena ögat. Inte långt därefter så stannade Louis bilen utanför en enorm byggnad med en jättehög grind. Jag slängde en misstänktsam blick på Niall som bara ryckte på axlarna. Louis log ett litet snett leende mot mig som jag besvarade snabbt innan jag följde med Niall ut.

"Thanks bro!", Niall slängde en blick på Louis innan han tog sin väska i sin ena hand och min hand i den andra.

"Anytime!", Louis vinkade lite innan han startade motorn och körde ut på vägen igen. Niall vände sig om mot mig igen och vi började gå mot grinden. Han slog en kod och tryckte ner handtaget som satt ganska trögt. Jag flyttade Nialls hand och ryckte till några gånger innan handtaget gav efter och grinden gled lätt upp. Jag log ett snett leende och skymtade en lätt rodnad på Nialls kinder.

"Thanks...", mumlade han och vi fortsatte in. Huset var gigantiskt med stor ytterdörr som delade sig i två enorma enskilda dörrar. Jag hade alltid varit fascinerad av olika byggnader sen min pappa varit arkitekt och jag brukade ofta sitta hemma och rita ut olika byggnader.

"Wow...!", nästan viskade jag fram.

"You like it?", Niall tittade förvånat på mig. Jag nickade ivrigt och strök med handen över det slitna glaset på ytterdörren. "Well, this is our "secret" studio where we use to record our special tracks. We can be alone here cause no one knows about this place.", Niall satte nyckeln i låset och dörren knarrade till så där härligt innan den gled upp och vi klev in. Huset var byggt i typiskt 1800-tals stil och lite amerikanskt inspirerat med en enorm spiraltrappa som ledde upp till en enorm övervåning. Jag släppte min handväska och gick fram till trappen och kände på det svarvade träet. Jag vände mig om och tittade på Niall. Han stod med händerna i fickorna och tittade lite underlugg på mig.

"Around 1843 I think. It's one of Simon's all houses in London.", han ryckte på axlarna och vi började gå mot köket där vi började packa upp maten och la det på en bricka. Fortfarande imponerad av det enorma huset - och då hade jag inte ens sett studion än, fortsatte vi upp på övervåningen.

"So this is where the magic happens?", flinade jag när vi klev in i ett av studio rummen. Niall nickade lite.

"One thing and It's gotta be you were born in here!", det stod ett piano längst inne i ett av rummets hörn och några gitarrer hängde på väggen. Förövrigt så var det ihopkopplat med inspelningsrummet som var inglasat. Det syntes på Niall att han slappnade av lite så for han kom in i studion. Hela hans ansiktsuttryck blev förändrat. Vi lämnade rummet och fortsatte i korridoren tills Niall stannade och öppnade en stor vit dörr.

"Welcome to our favorite part!", jag förstod att vi kommit till killarnas älsklingsdel i huset.  Här fanns allt i från biljardbord till en enorm tv ihopkopplat med X-box. I en hörnet fanns en dator och lite andra prylar.

"Wow, Niall! This Simon guy really likes you!", han skrattade lite åt mig och vi gick tillslut in i det sista rummet som var vår slutdestination; en biostudio.

"So, I told you no one would notice you're with me. I want to have the perfect date with dinner and movie. Well, we have both here.", han slog ut med armarna och jag satte mig på första raden. Niall gick fram till hyllan med mängder med filmer och valde en efter mycket om och men.

"Grease?", han slängde sig i soffan bredvid mig och jag nickade.

"I love that movie!", han startade i gång filmen och högg in på sin hamburgare.

"So you like architecture?", vi hade stoppat filmen för länge sen. Han hade börjat ställa frågor till mig nästan med än gång och nu hade vi suttit i flera timmar och pratat om allt mellan himmel och jord. Vi kom faktiskt riktigt bra överrens och jag hade inte önskat en ända gång att jag ville hem. Han var lätt att prata med och han fick mig att skratta.

"My dad's an architect. I've designed buildings since I was seven.", jag nickade och förklarade. "But I don't know if that's what I wanna do in the future.", fortsatte jag. Jag tog min sista tugga på äppelpajen Niall hämtat i frysen och torkade mig lätt om munnen.

"I'd love to see your sketchers sometime!", sa han och jag skakade lätt på huvudet.

"Dream on. No one has never seen them, not even Olive and she's my best friend.", han låtsades bli lite ledsen och plutade med läpparna.

"Never!", skrattade jag. Han hoppade på mig och började kittla mig vid revbenen där jag var som mest kittlig. "Niall!!! Stop it!", jag fick knappt luft. Jag skrattade så tårarna rann. Han stannade upp när han bara var några centimeter från mitt ansikte. Jag vände snabbt upp blicken mot klockan som hängde på en av väggarna. Den visade 10 i 10 och jag var verkligen tvungen att vara hemma vid halv elva.

"I gotta go, Niall. ", han hoppade av mig och vi gick generat ner till grinden där Lousi strax skulle befinna sig. Det var mörkt och vinterluften bet sig tag i mina kinder. Det märktes att det var slutet på november och vintern skulle verkligen komma ordentligt i år. Jag stod och huttrade med min vinterjacka tätt omkring mig medan Niall stod avslappnat bredvid med sina händer i fickorna på den blå dunjackan.

"Not cold?", huttrade jag och stampade på stället och ville nästan döda Louis för att han inte skyndade sig.

"Nahh, the winter in Mullingar is pretty much worse than in England so I'm cool.", han lig ett svagt leende och la armarna omkring mina axlar. Jag lutade huvudet stelt mot hans bröstkorg och kände hans värme mot min kropp.

"I guess I'll never get use to this. Hate snow and cold temperatures!", sa jag lite irriterat men hann inte säga mera förrän Louis svängde in på parkeringen och ryckte upp dörren.

"Sorry I'm late. Traffic you know!", jag himlade med ögonen och hoppade in i baksätet men Niall stod kvar.

"Coming?", han skakade på huvudet.

"I think I'll clean up before Simon comes back from the States. I'll call you!", chockat tittade jag på honom medan han stängde dörren och vinkade av oss innan han sprang tillbaka in till huset.

"Don't ask, love. He's been weird last couple of months for several reasons. Just don't hurt him, will you?", Louis sneglade på mig genom spegeln och jag nickade. Jag visste inte vad det var med Niall och jag visste knappt var det var med mig själv. Jag ville inte låta någon komma nära mig, men det var precis vad jag höll på med nu. Jag höll på att låta Niall komma nära mig - väldigt nära.