"What do you think about this one, Jo?", Eleanor drog i tyget på en mönstrad klänning i färgerna rött och orange. Jag kisade med ögonen och la huvudet på sne.
"I think it would be gorgeous at you!", El log ett bländande vitt leende och letade rätt på sin storlek. Jag fortsatte gå igenom butiken. Det hade gått en hel vecka sedan mötet med Modest och El, Danni och jag hade umgåtts nästan varje dag. Vi gjorde dock inga speciella saker som skulle dra åt sig uppmärksamhet. För hur skulle det se ut om en till tjej började hänga med killarnas flickvänner. Fansen skulle få fel vibbar. Vibbar som sen skulle visa sig vara "sanna". Det var dock för tidigt för att Harry och jag skulle visa oss offentligt tillsammans. Än så länge trivdes jag med att bara gå omkring i affärer med tjejerna och förbereda allt med killarnas turné. Dock hade jag inte träffat Perrie än, den tredje flickvännen i ligan. Hon var fortfarande ute på turné med sitt egna band och Zayn hade inte haft tid att introducera henne för mig, men det fanns gott om tid för det. Vi hade ett helt år på oss att träffa varandra. Tyvärr. Det var inte det att jag inte trivdes i Eleanor, Danielle eller Liams sällskap. Snarare tvärtom, de hjälpte mig verkligen med detta. Men det som störde mig var Harry. Jag hade vant mig nu i några år att inte ha honom i närheten, och helt plötsligt så stormar han in i mitt liv precis som den där allra första dagen på tågstationen. Skulle han fortsätta att tränga sig in i mitt liv om jag lämnade honom nu? Skulle han ändå komma tillbaka om några år och omedvetet försöka göra ett intrång? Skulle jag ännu en gång acceptera det och vara så naiv?
"Sweetie, Jo?", långt borta hörde jag Els röst. Hon tog mig försiktigt på axeln och log ett snett leende. Jag blinkade till några gånger innan jag såg hur även Danielle tittade lite lurigt på mig. "Are you okey?", Danni tittade lite bekymrat på mig och ställde ifrån sig plagget hon höll i handen. Jag viftade bort deras oro och log tillbaka.
"Totally fine, girls!", svarade jag och tittade mot provrummen. "Shall we? I bet that dress looks stunning on you, Danni!", jag gick bort mot provrummen och lämnade in antalet plagg, med El och Danni tätt efter.

Det var första dagen på mitt ”nya” jobb och jag var minst sagt nervös. Runt omkring mig sprang folk som var på väg till samma möte som jag; hela tourens crew. Killarna skulle också vara där för att informera om hur de närmsta veckorna skulle komma att se ut, men vi skulle också börja gå igenom mina uppgifter tillsammans. Och jag var nervös. För ingen visste om min och Harrys relation till varandra eller att vi snart skulle inleda ett ”förhållande”.

Jag tog ett djupt andetag, rättade till min ljusblåa pennkjol och drog undan luggen från ansiktet innan jag sedan tryckte ner handtaget och gick in till den stora lokalen. Alla var redan där och de tycktes faktiskt bara vänta på en till; mig pinsamt nog. Jag ursäktade mig fram förbi alla människor och hittade tillslut min lediga plats bredvid Liam. Han log et snett leende och tryckte lätt min hand, medveten om hur nervös jag var.
”Okey, listen up everybody! Welcome to a whole new tour and this time, as usual, we’re going to beat The Wanted!”, Louis stalled sig upp och fick allas uppmärksamhet. De skrattade lätt till hans skämt och tystnade sedan igen när Harry öppnade munnen.
”We want to welcome this year’s new crew members; Leon, sound engineer. Anna, hair dresser. Max, driver.”, de nämnda ställde sig upp och gjorde en liten vink till alla andra som log välkomnande mot de. Harry tystnade efter Max, men Louis armbågade honom lätt i sidan. Harry suckade djupt och himlade med ögonen.
”Last, but not least; Joanna, PR assistant, who will be joining us on this tour as well…”, muttrade han till slut fram. Jag reste mig upp och log ett brett leende till Harry.
”Thank you, darling”, mimade jag. Niall småskrattade lite för sig själv men tystnade tvärt då Harry gav honom en mördarblick över axeln.
”Anywho, hope you all gonna have a really good time with us! Welcome!”, Liam harklade sig och tog över. Därefter började alla gruppera sig och lägga upp scheman. Jag satte mig lite avsides på en soffa i ena hörnet och iakttog allt. Det var intressant att se hur alla engagerade sig i killarnas jobb. Innan jag blev anställd hade Liam sagt att alla var som en stor familj. Jag hade inte riktigt tänkt på det då, men nu när alla var ”in action” så hade han verkligen rätt. Alla kände till alla och hjälpte varandra om något var oklart. Det som gjorde mig mest rörd var hur killarna verkligen hälsade på alla, tog sig tid att stanna och prata. De kände varenda kotte i sitt crew och alla kände sig bekväma med att prata med dem. James hade berättat om många artister som bara kom på möten för att de var tvungna att vara där, gick bara på sound check när de blev tillsagda och kände inte alls deras kollegor. Men Liam och de andra ansträngde sig verkligen. De ville känna sina kollegor. De ville veta vilka de arbetade med.
”Joanna?”, jag rycktes ur mina tankar och tittade förvånat upp. ”Hi, my name is Jane and I’m second assistant for PR. Can I  speak to you for a moment?”, en lång tjej med lockigt brunt hår och ett vackert leende log snällt mot mig. Hennes läppar var målande i en stark röd färg och hon var klädd i en svart kavaj och svarta byxor.
”Sure!”, svarade jag och reste mig upp för att följa med henne in i ett rum som låg bakom lokalen vi befann oss i.
”Anything to drink, coffee?”, jag nickade tacksamt och tog emot en rykande kopp kaffe. Hon satte sig mitt emot mig och studerade mig för en stund.
”Well, you probably wondering why I brought you here, aren’t you?”, jag nickade lite osäkert. Hon böjde sig ner och tog upp en pärm från golvet och började sedan bläddra fram och tillbaka. ”I will be you’re cover for the next 12 months, which means that I will be your assistant, but in fact, I will be your manager.”, jag förstod inte riktigt vad hon menade eller vad det var hon försökte få fram.
”You mean that in public I will be your manager, but behind close doors, you’re my manager.”, hon nickade och gav mig ett schema på mina uppgifter.
”Since you have another job as well for Modest, we thought it would be good for you to keep your mind set on that. We don’t want you to get stressed and have to focus on another job, which in fact, is just a cover for your real job with Harry.”,  jag nickade förstående och började titta på schemat. Egentligen så skulle jag bara vara synlig när det gällde offentliga events och om någon frågade. Jag skulle också vara den som ringde och bokade intervjuer och så, men det var Jane som låg bakom allt. Jag var bara rösten.
”This is crazy…”, muttrade jag nästan ohörbart.
”I know, sweetie, but it is for your best. For Harry’s best.”, jag förstod henne. Alla på Modest ville att 12 månader skulle gå fort så att de kunde få tillbaka den Harry de anställde för tre år sedan. Frågan var om jag var den rätta att hjälpa de. Tänk om allt var för sent?
”You and Harry will make your first official appearance as friends tomorrow over a coffee.”, hon plockade ihop sina saker och följde mig ut tillbaka till de andra. I ett hörn stod killarna och när vi klev in vände sig Harry mot mig. Hans tidigare leende på läpparna försvann snabbt. Toppen…

Jag vet att jag brukar uppdatera på söndagar, och är jätteledsen att det inte kom något i går. Jag ska försöka att fixa ngt så snabbt som möjligt. Men där efter så kommer en paus ske på cirka två veckor. Jag håller just nu på att utbilda mig till diplomerad hästskötare och tar examen om två veckor. Jag måste hårdplugga jättemycket nu i flera veckor! Hoppas ni förstår :)

Puss

Here we go, tänkte jag och öppnade dörren till caféet. Jag såg honom på avstånd bort vid ett av båsen. Det plingade till i dörren när jag öppnade den och han vände på huvudet och tittade rätt in i mina ögon. Chokladbruna lockar hängde envist ner under hans grön mössa som satt löst på bakhuvudet. Han såg trött ut och väldigt sliten. Jag ignorerade hans blick medan jag fortsatte mot kassan och beställde min kaffe, men jag kände hur han följde varenda steg jag tog. Med sänkt blick tog jag min frappe och gick bort till samma bås där han satt. Vi satt länge tysta. För blyga för att våga säga första meningen till varandra. Vi var främlingar igen. Jag suckade och skulle precis öppna munnen för att säga något då han gör likadant. Jag log lite svagt.
"You go first!", uppmanade jag honom. Han nickade och tog mod till sig.
"If you think you can come in to my life and "fix me", you're wrong, Joanna. I can't be tamed. What we were, is gone long time ago.", på något vänster så sårade hans ord mig. Hans sätt att titta djupt in i mina ögon när han uttalade dem. Han fick mig att tro på det.
"You're tired, right? Haven't slept in weeks, have you?", kontrade jag honom. Han ryckte till. Var inte beredd på att jag bytte ämne. "I think you're afraid, Styles. So afraid of losing what you have that you do not even notice that it's going to slip out of your hands any minute. I'm not here to help us, Harry. I'm here to save you. No matter what you think. This is my job now and I won't let you destroy me. Again.", och med de orden reste jag mig upp och gick bort till dörren. Jag vände mig om för att se om han gått efter mig men han satt stelt kvar. Funderandes över vad jag just sagt. Jag klev ut från caféet. Nöjd över vad jag kunnat åstadkomma på bara 10 minuter.

Nästa morgon samlades all personal för projektet i ett av Sonys huvudkontor. Till en början kollade vi bara igenom lediga lägenheter för mig och gjorde upp ett schema över Harrys och mitt förhållande. Vilka datum vi skulle göra våra första offentliga framträdande tillsammans och vilket datum Harrys skulle annonsera vårt förhållande, samt vilket datum han skulle säga att det var slut. Det var mer planerade inför mitt fake förhållande än vad jag hade trott det skulle vara. Efter en stund kom också alla fem killarna in och jag fick möta de andra två för första gången. Jag tyckte om Niall och Zayn redan från början. De var ödmjuka och utstrålade en tacksamhet, samtidigt som de visade respekt för mig. De visste mer om mig än vad jag hade förväntat och vi var snabbt inne i en häftigt diskussion om fotboll och mat. Harry satt hela tiden längst borta i ett hörn med sin Iphone i högsta hugg. Liam försökte flera gånger gå fram till honom och försöka göra honom aktiv i våra diskussioner men han fräste bara irriterat tillbaka. När Louis hade försökt en sista gång och fått samma respons som Liam gav jag honom ett litet leende och reste mig upp för att ta tag i mitt jobb för första gången på riktigt.
"Harry, take your ass and come over to us. We need to talk through this. Not me. Not you. We.", sa jag och räckte honom min hand. Han tittade nonchalant på mig och återgick till sin telefon. Då fanns det bara en sak att göra.
"Ow! What the hell, Joanna!", skrek han medan jag tog telefonen ur hans hand och kastade den till Zayn som fångade den, sen tog jag honom i kragen och reste honom upp.
"You can at least make it look like you want to do this.", väste jag mellan tänderna i hans öra. "And you can call me Jo, remember?", han nickade. Förvånat nog följde han sen snällt med och satte sig tillsammans med oss runt bordet. Cheferna, tillsammans med de andra killarna, tittade chockat på mig och Harry.
"Flats?", sa jag och pekade Teds datorskärm. Alla mumlade ursäktande och återgick sen till sitt arbete. Jag tittade tillbaka på andra sidan bordet och fann alla fyra killarna med leende på läpparna. De tittade triumferande på Harry som inte alls ville möta deras blickar. Detta skulle minst sagt bli ett intressant jobb.

Det slutade med att jag flyttade från James lägenhet redan två veckor senare in till en snygg trea i Westminster. Jag var väldigt glad över att Sony betalade hela kalaset för jag skulle aldrig ha råd att betala detta. Alla fem killarna hjälpte mig att fixa i ordning allt och jag var glad att jag hade fått nya vänner. James var annars den enda jag hade i London. Han var ett bra sällskap men ingen som direkt ville bära tunga möbler och väskor. På kvällen satt jag i min nya lägenhet med en kopp kaffe i ena handen och senaste numret av ELLE i andra, då det plötsligt ringde på dörren. Misstänktsam gick jag fram och öppnade dörren. Utanför stod chockerande Eleanor och en annan lång och vacker brunett. De hade blommor och kassar med sig.
"Well, will you let us in?", El log skuffade undan mig innan jag hann svara. Den andra brunetten log ett ursäktande leende och följde tätt efter.
"Hi to you too, Eleanor!", svarade jag chockat.
"This is Danielle, Liam's girlfriend.", mina läppar formades till ett "oh" medan jag tog hennes hand. Hon var betydligt mycket vackrare i verkligheten än på bilderna hemma hos Liam. Inte för att hon såg dålig ut där men ett stung av avund slog mig. Både El och Danielle var otroligt vackra och jag skulle som helst inte kunna ha en chans att tävla om deras popularitet hos fansen. Jag var tvungen att försöka vinna det i stället.  
"What are you guys doing here?", El och Danielle satte sig ner i soffan och blickade över min lägenhet. Jag fortsatte ut till köket för att hälla upp två koppar kaffe åt dem.
"We want to hear everything about your fake relationship! And you're now one of us. We will be BFF's", Danielle log ett lurigt leende när jag gav henne den blå koppen med rykande hett kaffe. Eleanor stämde in med sin kompis och tog en sipp av kaffet.
"Tell us everything!", och det gjorde jag. 

---

Ett litet "filler" :) Tyvärr! Hoppas det blir bra iaf :)