”So, how are you feeling?”, jag satte mig på kanten av Liams säng. Han tog tacksamt emot glaset med vatten och smuttade lite försiktigt. Smaken av brustabletten fick honom att grina illa och sköt sakta undan glaset till nattduksbordet. Han tittade ner i täcket och började pilla på en lös tråd som repat upp sig i ena hörnet.
”Okey I guess…”, hans röst var knappt hörbar. Det var lite roande att se honom så besvärad över hans uppträdande under gårdagen när Harry och jag kom tillbaka till Harrys lägenhet. Jag kunde inte låta bli att le lite snett åt honom när hans trötta, chokladbruna ögon mötte mina.
”It’s okey Li, you do not have  to be embarressed about last night. I understand that my disapperance worried you.”, han förblev tyst. ”Do you wanna know a secret?”, jag tog hans hand och kramade den hårt. Liam tittade upp från sängen och nickade.
”I really had a good time last night. He was different you know..”, Liam skakade på huvudet. Såklart han inte visste hur Harry kunde vara. Harry hade ju bara ett yttre mot omvärlden och det var det som Liam och de andra fick se. Med mig hade han varit annorlunda. Självklart hade jag sett samma sida som Liam kände Harry som, men Harry hade sina ljusa stunder – dem var inte många men när dem väl kom fram så visste jag att det var den Harry jag vuxit upp med. Men jag fick heller inte glömma att den Harry jag höll på att lära känna var också full av lögner, hat och egentligen bara en osäker, ung och ensam kille. Jag ville ge Harry en trygghet. Vara någon som han kunde lita på.

Dåtid – Alla hjärtans-dag (gårdagen)
”You know what?”, jag skopade in en sked med glass i munnen och skakade på huvudet. Nej, jag visste inte. Harry hade alltid något på hjärtat – bra som dålig – ärligt som osant. ”Even though  I’m surrounded by all these people 24/7 I still feel alone.”, jag mötte Harrys blick och såg hur hans jadegröna ögon tittade sorgset på mig.
”Why?”, min röst var stadig men inom mig skrek den på mig att inte utmana ödet. Harry var skör och kunde när som få ett utbrott. Men han ryckte bara på axlarna och tittade ut genom fönstret. Jag betraktade hans profil. De chokladbruna lockarna föll naturligt runt hans ansikte som han irriterat drog tillbaka när de hamnade i ögonen. Visst var han vacker. Det hade han alltid varit. Jag visste att det var champagnen och all annan alkohol som spökade men att undgå sanningen var svår. Jag ville veta. Jag ville komma tätt inpå Harry igen.
”It feels like people are so busy thinking they know me that they’re forgetting to ask how I feel or what I want to do. I’m just a product. A good damn selling sex symbol!”, hans sista ordval fick mig att bubbla av skratt. Han blängde irriterat på mig och jag kunde inte riktigt sluta skratta. Jag var rädd att han skulle skälla på mig. Ställa sig upp och skapa en scen bland alla människor. Men Harry sänkte huvudet och tittade upp på mig efter en stund. Där var dem igen; de bruna lockarna i hans ansikte och det där lite sneda leendet. Jag bet mig i läppen och fick nästan bita hårdare för att inte låta alkoholen prata.
”Yeah, I suppose!”, jag himlade med ögonen och tog en klunk av min cola som Harry blandat med lite vodka på en av McDonalds toaletter. Den smakade för mycket alkohol och mer vatten än cola. 
” I’m a sex symbol”. Han log självsäkert medan han drog lockarna tillbaka över pannbenet.

”Hello? Are you even listening what I’m saying?”, jag tittade upp och såg Liam irriterat klunka sista delen med vatten i glaset jag gett honom. Jag skakade på huvudet och bad om ursäkt. ”I said I’m sorry and that you don’t need to babysit me”, han kravlade sig ur sängen och drog på sig ett par mjukisbyxor innan han fortsatte mot köket.
”Breakfast?”, jag följde efter honom och satte mig på en av barstolarna. I soffan låg Danielle fortfarande utslagen sen gårdagen med en tidning på magen.
”It’s afternoon Liam… It’s time for lunch.”, Liam himlade med ögonen och plockade fram två skålar med flingor i alla fall. ”Why is she sleeping on the couch?”, Liam blickade bort mot Danielle som nu nästan låg på golvet.
”She can’t sleep when I’ve been drinking. She says I’m snoring too much. Don’t know where she got that from!”, Liam ryckte oskyldigt på axlarna och fortsatte med sin frukost. Jag tog några slevar med sega flingor som Liam förmodligen blandat med sur mjölk. Han verkade dock inte alls bry sig och tog min med när han insåg att jag inte tänkte äta mer. Från vardagsrummet hörde vi hur Danielle vaknat och rättade förmodligen till kuddarna. Sömnig, med håret på sidan gick hon rakt förbi Liam och till kylskåpet – men det stängdes lika fort.
”You must do some grocery shopping, Liam… ”, han kysste henne lätt på pannan medan hon satte sig tungt ner på stolen mitt emot mig. Jag reste mig upp och plockade ihop mina saker.
”Rough night, ah?”, Danni nickade sakta och började masserade hårbotten. ”Well, you’re too nice to him for letting him sleep in the bed and you on the couch”, hon blängde lite på Liam som var fullt upptagen med att läsa tidningen. Men jag kunde se hur han i smyg kikade under lugg på henne.
”Well, I better get going!”, jag reste mig upp och började gå mot dörren. Från köket kunde jag höra att Liam och Danielle redan börjat konversera om gårdagen. Leende klev jag ut i kylan och satte mig i min beställda taxi på väg hem till Harry.

Från Harrys lägenhet hördes musik och doften av basilika fyllde hela trappuppgången. Var han redan vaken? Jag lutade huvudet mot dörren och lyssnade. The 1975, självklart. Ett leende spred sig på mina läppar. Plötsligt rycktes dörren upp och jag föll handlöst framåt.
”Hey there!”, Harry fångade upp mig i sista sekunden. Försiktigt rätade han upp mig och log ett blygt leende. ”I made late lunch, are you hungry?”, han tittade ner i backen och nästan mumlade fram orden.
”Lovely!”, jag klev in genom dörren och sparkade av mig mina stövlar. Harry tog min kappa och jag följde honom in i köket. ”It smells lovely, Harry!”, jag gick fram till grytan och drog in doften av basilika och mört kött. Han hade städat upp sen sist jag var här och hade till och med dammsugit. Efter gårdagen kändes Harry inte lika främmande längre. Visst var han fortfarande ett stort frågetecken, men saker och ting vi hade diskuterat i går var riktigt seriösa saker. Det kändes som vi var på väg någonstans och inte gick tillbaka. Att vara hemma hos honom i hans lägenhet fick mig att känna en viss trygghet.
Harry började röra i grytan och smakade omsorgsfullt på den, saltade lite och rörde igen. Han såg lugn ut. Fridfull. Nästan lite som om han var avslappnad.
”I’m suprised that you’re awake. I though you’d be asleep.”, jag tog tacksamt emot tallriken med gryta som Harry räckte mig över diskbänken. Han log lite och skakade på huvudet.
”I woke up early.”, svarade han enkelt och tog en tugga. ”I had a really nice time yesterday.”, han överaskade mig totalt så jag nästan satt i halsen.
”Yeah, me too.”, kraxade jag fram. Harry tittade lite kisande på mig innan han fortsatte att hova in mat. Pinsam tystnad – igen.
”They called.”, började jag. Jag behövde inte säga så mycket mer. Harry visste vilka jag menade. Det var så välkänt nu. Vi båda visste om hur hårt schemalagda vi var och dessutom ett schemalagt förhållande på allt. ”Well, he wasn’t happy that we escaped the party  but our unplanned date saved our arses.”, fortsatte jag. Harry nickade lite ointresserat.
Och jag ljög inte. Mangamenetet hade ringt på morgonen och varit riktigt irriterade på vår plötsliga flykt från eventet, men deras humör hade lättats upp med alla bilder och rubriker på min och Harrys dejt. Jag visste att Harry dock inte skulle bli lika glad inför vad jag skulle säga.  ”But… they want us to kiss in a few days. In public.”, jag bet mig nervöst i tungan medan jag väntade på Harrys svar. Ett stort grin spred sig på hans läppar och jag riktigt kunde se hur han njöt av mitt illröda ansikte. Jag försökte gömma ansiktet i mina bara händer men Harry sträckte sig över bordet och tog bort dem.
”Don’t be shy. I won’t like it either.”, han log fortfarande så där retsamt. Jag himlade med ögonen och ryckte åt mig händerna. Jag visste att han antingen tänkte något riktigt perverst eller så gjorde han allt för att få mig ur balans. Det jag absolut inte tyckte om var den elektriska stöten som gick igenom mig när hans händer rörde vid min hud, den liksom brände och jag ville ha mer. Jag ville att han skulle röra vid mig igen. Och det var inte ett bra tecken. Det var ett steg tillbaka.