Who's that girl? - Kapitel 10

Tidigare i Who's that girl? Jag gick fram till skåpet brevid spisen och tog fram tallrikar och glas. Jag smög in min hand i Harrys lite diskret när jag räckte mig över honom. Han tittade förvånat upp och jag log tillbaka. Jag släppte hans hand och nickade åt den. Han öppnade handen och där låg en liten gul papperslapp.
"It's her number. I want you to call her.", Harry sken upp och nickade.
Ames perspektiv:

Jag hade precis ställt mig i duschen när jag hör mobilen ringa på toalett stolen. Jag väntade  några signaler för jag orkade verkligen inte stiga ut och torka av mig snabbt. Telefonen forsatte att ringa och efter några minuter slog det mig att det faktiskt kunde var en liten chans till att det var Harry. Jag log vid tanken. I dag på morgonen hade det varit helt fantastiskt. Det var säkert hundratusentals tjejer och killar som önskade att få kyssa just Harry Styles och så hade jag råkat befinna mig i hans lägenhet och fått lära känna honom. Jag, Ame, hade råkat befinna mig på hans diskbänk just då och vi båda hade "råkat" känna lite begär efter varandra. Jag kunde inte hata Niall för att han hade kommit och avbrytit oss, men jag önskade av hela mitt hjärta att han inte hade gjort det. Jag ville ha Harry så mycket att det gjorde ont.
Jag väcktes ur mina dagdrömmar och sprang snabbt ut ur duschen och han precis svara.
"Hello!", skrek jag nästan lite anfådd.
"Oh hi.. It. it's Harry. Harry Styles?!", sa en osäker röst på andra sidan. Var den tuffa, flörtiga Harry Styles plötsligt lite nervös?
"Hi Harry! Sorry for taking so long. I was in the shower.", sa jag och kände hur jag log.
"That's ok. Lelle gave me your number so I was thinking about dinner.. Would you like? Mah place 7 pm? Louis going out with a friend so I'm alone.", han pratade fort och den sista meningen hörde jag knappt. Men jag log och blev så glad. Harry hade bjudit hem mig på middag.
"I would love to!", sa jag och skrattade.
"Great!", han lät lite mindre nervös nu. "Ame? I'm sorry for this morning, I actually don't know what got into me.", sa han plötsligt och jag kände hur jag frös till. Ångrade han det?
"You're sorry? Don't be, 'cause i'm not.", sa jag och försökte låta stadig på rösten.
"Well, I am. And I see you tonight then, Ame!", sa han och klickade bort mig. Jag blev sur. Hur kunde han vara så flörtig och hångla upp mig på diskbänken och sen ångra allt? Jag tittade på klockan. Hon var snart halv fem. Jag skickade i väg ett sms till Lelle att jag inte skulle vara hemma till kvällen när hon kom hem från vart hon nu var. Jag tänkte minsann visa Harry freaking Styles vilken tjej han kunde gå miste om.

Kvart i sju sprang jag fortfarande runt i lägenheten med skor överallt. Jag valde till sist ett par lackblå höga pumps till den ljusblåa klänningen jag bar. JAg snappade åt mig nycklarna och låste. När jag sprang ner för trapporna hörde jag Lelle och Liam i entrén och hann bara snabbt heja på dom innan jag satte mig i en taxi som körde till HArry och Louis lägenhet. Jag sprang in i hissen och även där mötte jag ett välbekant ansikte; Louis med en tjej i min ålder. Brunett och otroligt vacker. Han hejade snabbt och jag tryckte flera gånger på knapparna i fall att hissen skulle komma snabbare upp till Harrys våning. Varför bosätta sig i ett hus med 9 våningar? Jag kastade en snabb blick på mitt långa, mörkbruna hår i hiss spegeln och log. Han kommer inte kunna motstå.
Jag gick fram till dörren och hann inte knacka förrän Harry öppnade dörren och drog med mig in.
"I am so so so sorry for what I sad before. Actually I don't regret it at all. I don't know why I sad that", sa han och kysste mig. Jag log och vifftade bort hans ursäkt. I stället slängde jag av mig skorna och kysste honom allt ivrigare. Han bar upp mig så jag kunde låsa benen runt hans midja medan vi gick in till köket. Han luktade pasta och kyckling och hela köket var i gång. Jag log mellan kyssarna och drog honom allt tätare intill mig. Han satte mig på bardisken medan han kysste min hals och vidare upp mot munnen.
"Harry.. food..", mumlade jag tyst. Det började lukta bränt.
"Harry! Stop.. FOOD!", skrek jag tillslut då jag såg i ögonvrån hur pannan stod i lågor.
"Oh my God!", skrek han och sprang efter en brandsläckare. Jag skrattade och kände hur rummet fylldes med skummlukten när Harry sprejade brandskum över vår så kallade mat. Jag sprang snabt runt i lägenheten och öppnade alla fönstren.
"So, that was our dinner..", sa han och gick fram till mig. Jag tog hans hand och kramade den hårt.
"You know that it was your fault, ah?, sa jag och skrattade. "I was looking forward to your cooking skills."
"My fault? You're funny.. What about Chinese?",
sa han och jag nickade. Jag nöjde mig bra med en sådan dejt. Jag stannade upp och kysste honom mjukt.
"Maybe we could finish this when we're back?", mumlade jag mellan kyssarna. Han log och nickade. Han tittade så där retsamt på mig och jag tog hans hand. Vi började sakta gå mot den kinesiska restaurangen som låg några kvarter bort.
Idag kommer TVÅ kapitel! Nu börjar det hetta mellan Harry och Ame! Vad är Ame för en sorts person tror ni? Kan dom bygga på ett stadigt förhållande efter en sån här inledning med varandra eller är det redan för sent? Måste man börja med en massa dejter innan man gör som HArry och Ame gjorde? Kommer det bli ngt av detta?

Kommentarer

Vad tycker du?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0