Who's that girl? - Kapitel 15
Tidigare i Who's that girl?: Lelles perspektiv:
Jag slätade ut den gammelrosa klänningen med händerna och log mot flickan i spegeln. Hon hade lockat sitt bruna hår i fylliga lockar och målat läpparna ljus rosa. Jag log. Hur kunde en kille som Liam falla just för mig?
Jag väcktes ur mina tankar av Louis som tutade nere på gatan. Jag tog väskan och låste snabbt dörren innan jag sprang ner till Louis i bilen. Denna kväll skulle bli den bästa på länge.
"Hi, cutie pie! How are yah?", Lou vände sig om från förarsätet. Han hade på sig en rödrandig t-shirt och jeans. Håret var slarvigt i ordning gjort men Lou var snygg hur han än hade håret. Jag log mot honom.
"Hi, Zebra! I'm doing fine, you?", sa jag och stängde dörren så Louis kunde köra i väg. Paul satt bredvid i framsätet och påpekade varenda trafikfel Lou gjorde.
"Coooome on, bro! She was just standing there. I could have run two laps around the block and she had still be there!", svarade Louis upprört när han hade nästan kört över en gammal tant som väntade på att få gå över gatan. Paul suckade och skakade på huvudet.
"Keep both hands on the..", började Paul men Lou avbröt honom.
"Ok, mam! I will!", sa han och släppte båda händerna. Han flinade åt mig i backspegeln. Jag skakade på huvudet och bara log. Louis var en av få människor som kunde få en människa att må bättre än bäst. Hade jag inte haft Liam hade det varit Lou som jag skulle ha fallit för. Den tjejen som fick äran att bli den pojkens fru skulle leva med ett leende på sina läppar i resten av sitt liv.
"Sooo, Liam told you where we're going?", Lou avbröt mig i mina tankar och jag skakade på huvudet.
"No, he just left a note saying you would pick me up at 7 and that we're going to eat dinner. And I promise if he's lying I will kill him 'cause I'm so freaking hungry", sa jag med ett skratt. Han skrattade oxå samtidigt som han körde vidare.
"I like you. You're perfect for Liam. Sense for humor and beautiful. Exactly the kind of girl Liam could be dating.", jag rodnade när han sa det och fortsatte blicka ut över London. Plötsligt stannade Louis bilen.
"You've just arrived to your destination, miss!", sa Lou med tillgjord GPS-röst. Jag log och lutade mig fram över sätet och kysste honom på kinden.
"Thank you, Zebra. See you later!", viskade jag i hans öra. Han log och rodnade lätt. Jag lutade mig till Pauls säte oxå och kysste honom lätt på kinden.
"Thanks, if it hadn't been for you, I would probably not be alive. Make him drive safe!", jag klev ut genom bilen och såg en mörk figur stå längre bort på torget vid fontänen. Jag log och började halvspringa i mina klackar.
"Take it easy, babe!", sa han i mitt öra när jag kastade mig i hans armar. Jag drog in doften av Liam och vi började gå sakta hand i han mot en restaurang.
"You don't have to do this, you know. I still like you!", sa jag och drog med handen över hans arm.
"I know you do, but I want to do this.", han drog in mig på ett av Londons finaste restauranger. Jag log och ville att tiden skulle stanna. Liam var helt underbar. Jag tänkte på det som Louis hade sagt tidigare när vi suttit i bilen. "You're perfect for Liam" hade han sagt. Var jag perfekt för Liam?
Vi åt och pratade hela kvällen. Jag ville verkligen inte att det skulle ta slut. Mitt i allt skickade Ame ännu ett sms som sa att hon och Harry behövde vår lägenhet hela kvällen. Jag kunde bara hoppas på att få stanna hos Liam under natten. När det började bli mörkt gick vi för att betala och fortsate hand i hand genom Londons gator. Det var inte varmt men Liam värmde mig med sitt skratt och hur han fick mig att få så bra. Vi gick och gick. Ingen av oss tänkte på om mina fötter började göra ont utan vi bara gick och gick. Jag fick veta allt o Liam. Jag fick veta om Danielle, hans föredetta, och om varför de hade gjort slut, men att de fortfarande var väldigt bra kompisar. Jag visste faktiskt vem Danielle var. Hon hade dansat med Kat Graham, en av mina största förebilder och jag älskade henne. Jag berättade för Liam om Geff, mitt gamla ex och hur vi var påväg att förlova oss för något år sedan. Jag berättade om hur jag saknade Sverige och mina släktingar. Liam var en god lyssnare och jag kunde inte hjälpa att tycka om honom allt mer och mer.
Vi gick förbi en matbutik som hade nattöppet och vi gick in och köpte en flaska pepsi, en burk nutella och några konstiga scones som Liam var tvärsäker på smakade gudomliga, men han var inte säker på om det var rätt sort.
"Are you sure? The packaging looks weird..", sa jag fundersamt. Liam viftade bort min kommentar och vi gick mot kassan. Vid kassan stod en lång figur med sin bruna hår uppsat. Jag kände igen henne på långt håll. Danielle.
"Hi, I thought it was you, Liam!", sa hon och log. Hon skakade hand med mig och presenterade sig.
"Hi, Danielle. How are ya?", de fortsatte att prata och jag förstod varför Liam hade varit kär i Danielle. Hon var underbar. Vacker och verkade smart och hade världens finaste kropp.
"Nice to meet you, Laila!", sa hon och kysste mig lätt på kinden när hon gav mig en kram. "Take care of him, he seems happy! Don't break his heart as I did.", viskade hon. Jag log och nickade.
"Soo, what was that about?", frågade Liam när vi var påväg hem till honom. Jag log och sa att det inte hade varit något. Han trodde mig såklart inte. Jag log finurligt och han antog genast utmaningen. Han tryckte upp mig mot en av husväggarna och kysste mig samtidigt som han kittlade mig.
"Say it!", viskade han mot mig hud.
"Ok ok!! She wanted me to not break your heart, you seem so happy!", skrattade jag. Han stannade upp och lutade sin panna mot min.
"I am happy.", sa han och kysste mig igen. Vi tog matkassarna och skyndade upp till hans lägenhet.
Här har ni 15!! 16 kommer i kväll!!! Så vad ska hända tycker ni ? :)
Jag slätade ut den gammelrosa klänningen med händerna och log mot flickan i spegeln. Hon hade lockat sitt bruna hår i fylliga lockar och målat läpparna ljus rosa. Jag log. Hur kunde en kille som Liam falla just för mig?
Jag väcktes ur mina tankar av Louis som tutade nere på gatan. Jag tog väskan och låste snabbt dörren innan jag sprang ner till Louis i bilen. Denna kväll skulle bli den bästa på länge.
"Hi, cutie pie! How are yah?", Lou vände sig om från förarsätet. Han hade på sig en rödrandig t-shirt och jeans. Håret var slarvigt i ordning gjort men Lou var snygg hur han än hade håret. Jag log mot honom.
"Hi, Zebra! I'm doing fine, you?", sa jag och stängde dörren så Louis kunde köra i väg. Paul satt bredvid i framsätet och påpekade varenda trafikfel Lou gjorde.
"Coooome on, bro! She was just standing there. I could have run two laps around the block and she had still be there!", svarade Louis upprört när han hade nästan kört över en gammal tant som väntade på att få gå över gatan. Paul suckade och skakade på huvudet.
"Keep both hands on the..", började Paul men Lou avbröt honom.
"Ok, mam! I will!", sa han och släppte båda händerna. Han flinade åt mig i backspegeln. Jag skakade på huvudet och bara log. Louis var en av få människor som kunde få en människa att må bättre än bäst. Hade jag inte haft Liam hade det varit Lou som jag skulle ha fallit för. Den tjejen som fick äran att bli den pojkens fru skulle leva med ett leende på sina läppar i resten av sitt liv.
"Sooo, Liam told you where we're going?", Lou avbröt mig i mina tankar och jag skakade på huvudet.
"No, he just left a note saying you would pick me up at 7 and that we're going to eat dinner. And I promise if he's lying I will kill him 'cause I'm so freaking hungry", sa jag med ett skratt. Han skrattade oxå samtidigt som han körde vidare.
"I like you. You're perfect for Liam. Sense for humor and beautiful. Exactly the kind of girl Liam could be dating.", jag rodnade när han sa det och fortsatte blicka ut över London. Plötsligt stannade Louis bilen.
"You've just arrived to your destination, miss!", sa Lou med tillgjord GPS-röst. Jag log och lutade mig fram över sätet och kysste honom på kinden.
"Thank you, Zebra. See you later!", viskade jag i hans öra. Han log och rodnade lätt. Jag lutade mig till Pauls säte oxå och kysste honom lätt på kinden.
"Thanks, if it hadn't been for you, I would probably not be alive. Make him drive safe!", jag klev ut genom bilen och såg en mörk figur stå längre bort på torget vid fontänen. Jag log och började halvspringa i mina klackar.
"Take it easy, babe!", sa han i mitt öra när jag kastade mig i hans armar. Jag drog in doften av Liam och vi började gå sakta hand i han mot en restaurang.
"You don't have to do this, you know. I still like you!", sa jag och drog med handen över hans arm.
"I know you do, but I want to do this.", han drog in mig på ett av Londons finaste restauranger. Jag log och ville att tiden skulle stanna. Liam var helt underbar. Jag tänkte på det som Louis hade sagt tidigare när vi suttit i bilen. "You're perfect for Liam" hade han sagt. Var jag perfekt för Liam?
Vi åt och pratade hela kvällen. Jag ville verkligen inte att det skulle ta slut. Mitt i allt skickade Ame ännu ett sms som sa att hon och Harry behövde vår lägenhet hela kvällen. Jag kunde bara hoppas på att få stanna hos Liam under natten. När det började bli mörkt gick vi för att betala och fortsate hand i hand genom Londons gator. Det var inte varmt men Liam värmde mig med sitt skratt och hur han fick mig att få så bra. Vi gick och gick. Ingen av oss tänkte på om mina fötter började göra ont utan vi bara gick och gick. Jag fick veta allt o Liam. Jag fick veta om Danielle, hans föredetta, och om varför de hade gjort slut, men att de fortfarande var väldigt bra kompisar. Jag visste faktiskt vem Danielle var. Hon hade dansat med Kat Graham, en av mina största förebilder och jag älskade henne. Jag berättade för Liam om Geff, mitt gamla ex och hur vi var påväg att förlova oss för något år sedan. Jag berättade om hur jag saknade Sverige och mina släktingar. Liam var en god lyssnare och jag kunde inte hjälpa att tycka om honom allt mer och mer.
Vi gick förbi en matbutik som hade nattöppet och vi gick in och köpte en flaska pepsi, en burk nutella och några konstiga scones som Liam var tvärsäker på smakade gudomliga, men han var inte säker på om det var rätt sort.
"Are you sure? The packaging looks weird..", sa jag fundersamt. Liam viftade bort min kommentar och vi gick mot kassan. Vid kassan stod en lång figur med sin bruna hår uppsat. Jag kände igen henne på långt håll. Danielle.
"Hi, I thought it was you, Liam!", sa hon och log. Hon skakade hand med mig och presenterade sig.
"Hi, Danielle. How are ya?", de fortsatte att prata och jag förstod varför Liam hade varit kär i Danielle. Hon var underbar. Vacker och verkade smart och hade världens finaste kropp.
"Nice to meet you, Laila!", sa hon och kysste mig lätt på kinden när hon gav mig en kram. "Take care of him, he seems happy! Don't break his heart as I did.", viskade hon. Jag log och nickade.
"Soo, what was that about?", frågade Liam när vi var påväg hem till honom. Jag log och sa att det inte hade varit något. Han trodde mig såklart inte. Jag log finurligt och han antog genast utmaningen. Han tryckte upp mig mot en av husväggarna och kysste mig samtidigt som han kittlade mig.
"Say it!", viskade han mot mig hud.
"Ok ok!! She wanted me to not break your heart, you seem so happy!", skrattade jag. Han stannade upp och lutade sin panna mot min.
"I am happy.", sa han och kysste mig igen. Vi tog matkassarna och skyndade upp till hans lägenhet.
Här har ni 15!! 16 kommer i kväll!!! Så vad ska hända tycker ni ? :)
Kommentarer
Trackback
