Who's that girl? - Kapitel 2
Tidigare i Who's that girl? - Jag kände hur det hettade i ansiktet. Han pekade på sina byxor och sen på mig och toaletten. Den vinken kunde inte vara mer självklar. Jag sprang snabbt in på toaletten och sjönk ner på toastolen. Denna dag som börjat så dåligt kanske inte skulle bli så dum i alla fall?
Jag tvättade snabbt av mig och tog en snabb titt i spegeln. Mitt långa, blonda svall hade börjat torka och såg inte allt för fult ut. Däremot hade mitt smink börjat kleta och mascaran börjat rinna smått. Typiskt.. men tjejen jag mötte i spegelbilden med det blonda håret och dom blå ögonen med det hjärtformade ansiktet såg glad ut. Hon såg lycklig ut.
Jag stänkte vatten i ansiktet och gick ut genom toaletten. Jag närmade mig försiktigt bordet där jag hade mina saker och förhoppningsvis satt killen kvar. Och det gjorde han. Han hade slagit sig ner på stolen mitt emot min med en kopp kaffe och där stod även ny till mig. Jag log för mig själv och sate mig ner på mig stol.
"So? Are you ok?", undrade han. Jag kunde bara le. Han var så.. gullig.
"Oh yes! Thank you so much for helping me!", jag log och vände mig mot min dator. "But unfortunately my laptop's not ok.. Everything I've been working on my whole life is on that laptop..", forsatte jag.
"Maybe it's not too late? You can take it to the local apple store and mabye they can look at it? Or, you can take it to my friend. He's really good at laptops!", han log lite osäkert mot mig. "And I bought you a new cop of coffee!"
"Thanks! But I'm not sure if I can...", började jag, men han hann och avbryta mig mitt i meningen.
"Of cours you can! I was the one who scared you and I want to help you. Again.", sa han och log.
"Well, then I guess it's ok! But you should know that i burned myself, you didn't scared me!", jag log tillbaka.
"If you say so! By the way, I'm Liam. Liam Payne.", han räckte fram handen och jag skakade den.
"Nice to meet you, Liam. I'm Laila. Laila Pankford.", vi började plocka ihop våra saker och drog oss ut mot parkeringen. Det hade nyss slutat och solen började sakta titta fram. På parkeringen stod min lilla bubbla och väntade tålmodigt på mig.
"So.. you have a car or d'you wanna ride with me?", jag började plocka fram nycklarna och slängde in mina saker i bagagen. Han ryckte på axlarna och slängde in sina grejer med innan han satte sig i framsätet.
Vi körde en bra bit in i London innan Liam bad mig svänga in på en trång gata mellan tegelhusen. Vi stannade utanför ett ganska flott lägenhetshus. Jag parkerade lite snyggt med bilen innan vi klev ur och gick fram till porten. "Harkley Hotel" stod det på porten.
"Your friend is living in a hotel?", sa jag lite tveksamt.
"We all are. But only for a while. You know until things have calmed down.", sa Liam och nickade åt portvakten. Han öppnade porten och vi klev in i foajén.
"What do you mean with 'We all are' ? How many are "we"? WHO ARE YOU? A criminal?", Jag överöste Liam med frågor och han bara skrattade.
"You'll see, Laila!", sa han och log medan vi klev ut ur hissen och gick fram till rum nummer 144. Korridoren var inredd med tegelväggar och stora speglar hängandes på väggarna. Liam knackade lätt på den vita dörren och det dröjde inte länge innan en blond figur slet upp dörren.
"Liiiiiiiiiaaaam! Vas happening?", ljöd killen som hade öppnat. Han var blond och hade dom mest uttrycksfulla, blå ögon jag någonsin sett. Liam klev in i lägenheten och jag smög försiktigt efter. Jag fick en chock när jag klev in i vardagsrumet. Det var inte bara Liam och den blonda killen utan TRE till. Nu stirrade alla fyra killarna på mig medan Liam hängde av sig kläderna.
"Who's that girl?", frågade en av dom.
Sååå där! Fick en kommentar om att huvudpersonen skulle heta Laila, vilket jag tyckte passade riktigt bra! Så nu heter hon Laila och hon har nyss träffat alla fem killarna. vad tror ni kommer att hända? Vem kommer hon bli kär i? Kommer Liam falla för henne? Ska jag blanda in Danielle och Eleanor eller ska vi låta dom vara ?
Jag tvättade snabbt av mig och tog en snabb titt i spegeln. Mitt långa, blonda svall hade börjat torka och såg inte allt för fult ut. Däremot hade mitt smink börjat kleta och mascaran börjat rinna smått. Typiskt.. men tjejen jag mötte i spegelbilden med det blonda håret och dom blå ögonen med det hjärtformade ansiktet såg glad ut. Hon såg lycklig ut.
Jag stänkte vatten i ansiktet och gick ut genom toaletten. Jag närmade mig försiktigt bordet där jag hade mina saker och förhoppningsvis satt killen kvar. Och det gjorde han. Han hade slagit sig ner på stolen mitt emot min med en kopp kaffe och där stod även ny till mig. Jag log för mig själv och sate mig ner på mig stol.
"So? Are you ok?", undrade han. Jag kunde bara le. Han var så.. gullig.
"Oh yes! Thank you so much for helping me!", jag log och vände mig mot min dator. "But unfortunately my laptop's not ok.. Everything I've been working on my whole life is on that laptop..", forsatte jag.
"Maybe it's not too late? You can take it to the local apple store and mabye they can look at it? Or, you can take it to my friend. He's really good at laptops!", han log lite osäkert mot mig. "And I bought you a new cop of coffee!"
"Thanks! But I'm not sure if I can...", började jag, men han hann och avbryta mig mitt i meningen.
"Of cours you can! I was the one who scared you and I want to help you. Again.", sa han och log.
"Well, then I guess it's ok! But you should know that i burned myself, you didn't scared me!", jag log tillbaka.
"If you say so! By the way, I'm Liam. Liam Payne.", han räckte fram handen och jag skakade den.
"Nice to meet you, Liam. I'm Laila. Laila Pankford.", vi började plocka ihop våra saker och drog oss ut mot parkeringen. Det hade nyss slutat och solen började sakta titta fram. På parkeringen stod min lilla bubbla och väntade tålmodigt på mig.
"So.. you have a car or d'you wanna ride with me?", jag började plocka fram nycklarna och slängde in mina saker i bagagen. Han ryckte på axlarna och slängde in sina grejer med innan han satte sig i framsätet.
Vi körde en bra bit in i London innan Liam bad mig svänga in på en trång gata mellan tegelhusen. Vi stannade utanför ett ganska flott lägenhetshus. Jag parkerade lite snyggt med bilen innan vi klev ur och gick fram till porten. "Harkley Hotel" stod det på porten.
"Your friend is living in a hotel?", sa jag lite tveksamt.
"We all are. But only for a while. You know until things have calmed down.", sa Liam och nickade åt portvakten. Han öppnade porten och vi klev in i foajén.
"What do you mean with 'We all are' ? How many are "we"? WHO ARE YOU? A criminal?", Jag överöste Liam med frågor och han bara skrattade.
"You'll see, Laila!", sa han och log medan vi klev ut ur hissen och gick fram till rum nummer 144. Korridoren var inredd med tegelväggar och stora speglar hängandes på väggarna. Liam knackade lätt på den vita dörren och det dröjde inte länge innan en blond figur slet upp dörren.
"Liiiiiiiiiaaaam! Vas happening?", ljöd killen som hade öppnat. Han var blond och hade dom mest uttrycksfulla, blå ögon jag någonsin sett. Liam klev in i lägenheten och jag smög försiktigt efter. Jag fick en chock när jag klev in i vardagsrumet. Det var inte bara Liam och den blonda killen utan TRE till. Nu stirrade alla fyra killarna på mig medan Liam hängde av sig kläderna.
"Who's that girl?", frågade en av dom.
Sååå där! Fick en kommentar om att huvudpersonen skulle heta Laila, vilket jag tyckte passade riktigt bra! Så nu heter hon Laila och hon har nyss träffat alla fem killarna. vad tror ni kommer att hända? Vem kommer hon bli kär i? Kommer Liam falla för henne? Ska jag blanda in Danielle och Eleanor eller ska vi låta dom vara ?
Kommentarer
Postat av: Laila
yeah äntligen en novell som har med mitt namn xD
kan hon falla för niall eller zayn.
och blanda in danielle och eleanor :) xx
checka in min blogg http://miniimaginesandstory.blogg.se
Trackback
