Who's that girl? - Kapitel 3

Tidigare i "Who's that girl?": Jag fick en chock när jag klev in i vardagsrumet. Det var inte bara Liam och den blonda killen utan TRE till. Nu stirrade alla fyra killarna på mig medan Liam hängde av sig kläderna.
"Who's that girl?", frågade en av dom. 


"Hi guys! What's happening?", Liam vände sig om och log ett osäkert leende. Dom andra killarna satt som förstenade och tittade på mig. En av killarna som hade frågat "Vem tjejen var" hade en randig tröja med beiga chinos till. Han hade ganska uttrycksfulla ögon, precis som den blonda och verkade aldrig kunna hålla käften för munnen gick hela tiden på han. Han vände sig mot en av dom andra killarna med lockigt hår. Det såg verkligen ut som han hade satt en pudel på huvudet och hans ögon lyste som smaragder. Killen med randigt tröja viskade något till "krullet". 
"Sooo, Liam. Who is she? You never let us meet your new girlfriends. This one is new!", "krullet" blinkade med ena ögat mot mig.
"Don't objectify me! I'm Laila and I'm NOT Liam's girlfriend. And you are?", svarade jag lite kaxigt innan Liam hann öppna munnen. 
"Yes, you heard her. This is Laila. We met at Bronx and it happened an accident with her computer. Niall, would you like to look at it?", Liam tog min dator och gav den till Niall - den blonda. Han lös upp som ett litet barn och satte sig med än gång för att se om den gick att rädda. 
"So, Liam. You have to explain all this", väste jag när han drog in mig i köket. Jag pekade ut mot vardagsrummet där resten av killarna satt med min dator. 
"Relax, Laila! We're just five guys who are best friends. And the hotel thing is just that our appartements are under renovation.", sa han och ryckte på axlarna. "And yes, we live together when we're not staying at hotels.", svarade han när han såg mitt ansiktsuttryck. 

Liam tog fram några koppar och ställde dom på bänken för att göra i ordning lite te. Jag hjälpte honom med scones och lite annat och ju mer vi pratade ju mer insåg jag att han var en typisk kille jag annars inte skulle falla för. Vi pratade om allt, men han ville veta mer om mig än vad jag fick veta om honom.
"So, are you here from London, Laila?", frågde Harry, killen med det krulliga håret, när vi hade satt oss ner för att dricka te och äta scones medan Niall fixade med datorn. Killen med den randiga tröjan hette Louis och den sista hette Zayn. Han hade mörkt hår med riktigt mörka ögon som vilken tjej som helst skulle drunkna i. Han såg inte alls typisk brittisk ut utan mer som om han skulle kunna vara från mellanöstern. 
"No, I'm not from London. I moved from Sweden when I was around 14 to Birmingham. But when I turned 18 I moved to London to find a job or study, you know.", svarade jag Harry och log. Han sken upp som en sol när han hörde att jag var från Sverige.
"We've been inn Sweden! The girls are lovely!", blinkade han. Det var inte svårt att förstå att Harry var den flörtiga av allla fem. Likaså som man snabbt förstog att Louis var den roliga, Liam den blyga och "pappa rollen" och Zayn den mystiska. Niall var  den söta, blonda pojken som tydligen kom från Irland. 

Efter några timmar hade Niall fått ordning på min dator och jag hade haft en riktig trevlig eftermiddag med killarna. Jag envisades hela tiden med att betala Niall men han vägrade ta emot några pengar. 
"You don't have to pay me, Laila. Just do me a favor", sa han och gav mig min dator. 
"But if you don't want my money, then what do you want?", sa jag surt. 
"When Liam comes back from the kitchen you're gonna say yes when he asks you out tomorrow night. -", Niall log stort och jag kunde inte hjälpa att le tillbaka. "- You know, Liam never, and I mean, NEVER let us meet a girl he just met or that he likes. And I think that he felt something at Bronx. Otherwise, he would only have taken the computer to me.", jag hörde på Nialls röst att han menade allvar. Jag börjde mig fram och kramade honom. 
"Thank you, you have no idea what you just saved on that computer! And I would love a dinner with your friend!", viskade jag. 
Liam kom ut från köket och tog på sig sin jacka och sina skor. När vi sagt hej då till killarna följde Liam mig ut till bilen. det hade börjat bli kallare och solen var i princip nästan nere. Jag rös till och stannade vid bilen utan att låsa upp. Jag stod bara där och väntade på att han skulle säga något. Till slut kunde jag inte hålla mig längre. 
"So, Liam. Are you just gonna stand there or are you gonna ask me about tomorrow night?", sa jag och log. Han rodnade och tittade ner i marken. Gud, vad söt han var! 
"Niall talked to you about that, ha?", sa han och sparkade med foten på en lös sten. Jag gick fram till honom och smög in min hand i hans jackficka och tog ur hans Iphone. Han såg lite smått chockad ut men protesterade inte. 
"But you know.. I would love to eat dinner tomorrow night with you. So, I give you my number and I will be very, very disappointed at you if you don't text or call me tomorrow.", jag knapprade in mitt nummer och la tillbaka telefonen i samma ficka som jag tog den. Jag råkade för en kort sekund röra vid hans hand och det gick som en elektrisk stöt igenom mig. Jag vände mig snabbt om och låste upp bilen. 
"I had much fun tonight, Liam. And I ow you for the computer. Thank you so much!", sa jag och kramade honom. 
"You're welcome, Laila. I'm glad that I could help you. And I think the boys loved you!", det sista sa han med en blinkning. Jag log tillbaka och satte mig i bilen och körde iväg. När jag precis kört ut på vägen mot min lägenhet plingade det till på min mobil.

"Dinner tomorrow night? Pick you up at 7. Put on a nice dress and take no money with you. xx Liam" 

Kapitel tre! Här går det undan! Nu har hon äntligen träffat alla fem killarna och hon har en dejt med Liam i morgon. Vad har hon som är så viktigt i datorn? Och bor killarna verkligen på hotell för att deras lägenheter renoveras? Många frågor och några svar i morgon :)


Kommentarer

Vad tycker du?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0