Who's that girl? - Kapitel 5
Tidigare i "Who's that girl?" :
Han började också skratta. Till slut hjälpte han mig upp och jag vi stod där ett tag.
"So, are you ready? I'm excited, i guess that's why this happened.", skrattade jag. han nickade och vi gick ut ur lägenheten.
"Liam... You didn't have to do this.. please..", började jag, men insåg snabbt att han absolut inte skulle ge sig. Efter att vi hade gått ut ur min lägenhet hade vi mött Louis i bilen som skulle köra oss till en okänd destination - i alla fall för mig så var den det. Jag hade bönat och bett Liam att tala om vart vi skulle åka, men han var tyst som en mus. När Louis hade stannat bilen hann jag inte knäppa loss mitt bälte förrän Liam snabbt var framme vid min dörr och öppnade den åt mig som en riktig gentleman. Vi sa hej då till vår chaufför och jag hade vänt mig om och sett en av London's bästa restauranger. Han hade tagit mig till ett svindyrt ställe utan att ens blinka. Niall skulle få för det här..
"I wanted to do something special for you..-", började han innan jag avbröt honom.
"Something special? This isn't something special, Liam! This is too much!", jag pekade på restaurangen och för en kort sekund såg det ut som om Liam trodde att jag var besviken på allt han hade gjort sig bemödan av. Sen när han fattade att jag tyckte att allt var perfekt log han och tog min hand.
Först gick allting jätte bra. Vi fick ett avlägset bord och vi beställde in trerätters menyer. Samtalen flöt på och jag märkte att Liam verkligen var den typen av kille jag verkligen skulle kunna tänka mig att dejta. Han var smart, rolig, begåvad med dom allra möjligaste talangerna- enligt han själv, han var beskyddande och så otroligt good looking! Vi pratade om mitt liv hemma i Sverige då jag åker dit varje sommar, vi pratade om dom andra killarna och Liam berättade dom allra konstigaste historierna om dom, men inte ett knyst om deras musikkarriär. Jag undvek frågor som; "Kan du sjunga? "Hur träffades du och killarna? "Brukar du titta på Xfactor?" osv. Allt var verkligen perfekt. När vi skulle lämna restaurangen såg jag en skymt av några tjejer som satt vid bordet närmast utgången. Dom titade hatiskt mot mig och jag förstod att dom måstee varit fans.
Vi började promenera bort mot London Eye och Liam nickade mot det gigantiska hjulet.
"Shall we?", frågade han och tog min hand. Jag tvekade. Höjder hade jag aldrig varit ett stort fan av. Men Liam fortsatte:
"I'll protect you, babe. Come on!", han log sitt underbara leende och jag kunde inte motstå.
Vi hoppade in i en av vagnarna och slapp sällskap av några andra. Jag gick fram till ett av fönsterna och blundade. Jag kände hur Liam kom bakifrån och la händerna runt min mage samtidigt som han lutade sitt huvud mot min hals. Jag slappnade av och kände hur rädslan släppte.
"I like you. A lot.", viskade han mot min hals. Jag log.
"I like you too, Liam Payne", sa jag och vände mig om. Han kysste mig försiktigt. Jag log mellan kyssarna och märkte att han oxå gjorde det.
Vi vaknade upp ur år lilla kärlekstrans av att någon bankade på vår vagn.
"Come on, Lovebirds!! Can't stay there all night!", jag drog mig ur Liams famn och tog hans hand. Men när vi kom ut möttes vi av det som skulle bli kvällens mardröm.
Då var efterlängtade kapitel fem uppe! Något har blivit fel så ni som har varit inne och kikat här på bloggen har kunnat se min fina uppdatering av kapitlet lite då och då. Haha men nu är det uppe!
Han började också skratta. Till slut hjälpte han mig upp och jag vi stod där ett tag.
"So, are you ready? I'm excited, i guess that's why this happened.", skrattade jag. han nickade och vi gick ut ur lägenheten.
"Liam... You didn't have to do this.. please..", började jag, men insåg snabbt att han absolut inte skulle ge sig. Efter att vi hade gått ut ur min lägenhet hade vi mött Louis i bilen som skulle köra oss till en okänd destination - i alla fall för mig så var den det. Jag hade bönat och bett Liam att tala om vart vi skulle åka, men han var tyst som en mus. När Louis hade stannat bilen hann jag inte knäppa loss mitt bälte förrän Liam snabbt var framme vid min dörr och öppnade den åt mig som en riktig gentleman. Vi sa hej då till vår chaufför och jag hade vänt mig om och sett en av London's bästa restauranger. Han hade tagit mig till ett svindyrt ställe utan att ens blinka. Niall skulle få för det här..
"I wanted to do something special for you..-", började han innan jag avbröt honom.
"Something special? This isn't something special, Liam! This is too much!", jag pekade på restaurangen och för en kort sekund såg det ut som om Liam trodde att jag var besviken på allt han hade gjort sig bemödan av. Sen när han fattade att jag tyckte att allt var perfekt log han och tog min hand.
Först gick allting jätte bra. Vi fick ett avlägset bord och vi beställde in trerätters menyer. Samtalen flöt på och jag märkte att Liam verkligen var den typen av kille jag verkligen skulle kunna tänka mig att dejta. Han var smart, rolig, begåvad med dom allra möjligaste talangerna- enligt han själv, han var beskyddande och så otroligt good looking! Vi pratade om mitt liv hemma i Sverige då jag åker dit varje sommar, vi pratade om dom andra killarna och Liam berättade dom allra konstigaste historierna om dom, men inte ett knyst om deras musikkarriär. Jag undvek frågor som; "Kan du sjunga? "Hur träffades du och killarna? "Brukar du titta på Xfactor?" osv. Allt var verkligen perfekt. När vi skulle lämna restaurangen såg jag en skymt av några tjejer som satt vid bordet närmast utgången. Dom titade hatiskt mot mig och jag förstod att dom måstee varit fans.
Vi började promenera bort mot London Eye och Liam nickade mot det gigantiska hjulet.
"Shall we?", frågade han och tog min hand. Jag tvekade. Höjder hade jag aldrig varit ett stort fan av. Men Liam fortsatte:
"I'll protect you, babe. Come on!", han log sitt underbara leende och jag kunde inte motstå.
Vi hoppade in i en av vagnarna och slapp sällskap av några andra. Jag gick fram till ett av fönsterna och blundade. Jag kände hur Liam kom bakifrån och la händerna runt min mage samtidigt som han lutade sitt huvud mot min hals. Jag slappnade av och kände hur rädslan släppte.
"I like you. A lot.", viskade han mot min hals. Jag log.
"I like you too, Liam Payne", sa jag och vände mig om. Han kysste mig försiktigt. Jag log mellan kyssarna och märkte att han oxå gjorde det.
Vi vaknade upp ur år lilla kärlekstrans av att någon bankade på vår vagn.
"Come on, Lovebirds!! Can't stay there all night!", jag drog mig ur Liams famn och tog hans hand. Men när vi kom ut möttes vi av det som skulle bli kvällens mardröm.
Då var efterlängtade kapitel fem uppe! Något har blivit fel så ni som har varit inne och kikat här på bloggen har kunnat se min fina uppdatering av kapitlet lite då och då. Haha men nu är det uppe!
Kommentarer
Postat av: Johanna
så bra!!!
Postat av: Emelie
Skit bra!! Kan inte vänta tills nästa!! Jag vill läsa allt nu ;-)
Trackback
