Tidigare i Who's that girl?: "Miss you too", Harry la på och jag gick in. Det hade blivit lite kallt i rummet så jag la mig ner i sängen och väntade in Liam. Plötsligt kände jag hur sängen sjönk ner och Liam la sina armar om min rygg. Hans kropp låg tätt intill min och hans andetag var varma mot min hals. 
"Don't you dare leave me again, Liam Payne!", sa jag trött. Det tog någon minut innan hans läppar snuddade vid min hals. 
"I think I can keep that promise to you. I love you. A lot!", jag log lite för mig själv och det tog inte många sekunder innan jag somnade med Liam tätt intill mig.

"I'll see you soon...", viskade han. Jag skakade på huvudet och kramade hans händer hårdare.
"Two weeks...", sa jag nästan ohörbart. Han skrattade till och kysste mig på pannan.
"Call Andy, he may not be the best company but...",
"Andy is busy with work. I don't want to disturb him.", avbröt jag honom. Han skrattade igen och jag tittade upp på honom lite surt.
"You don't want me to leave, do you?", sa han. Jag tittade in i hans nötbruna ögon och la handen om hans kind.
"Never, Liam.", viskade jag. Jag ställde mig på tå och kysste honom. Han besvarade den och tog ett hårdare tag om min nacke.
"Flight 23H to London...", hördes det i högtalarna. Liams grepp lossades lite och jag drog honom tillbaka.
"I have to..", han tysnade.
"No..", jag kramade honom en sista gång och han kysste mig försiktigt på mina läppar. Han smakade salt.
"Don't cry. I'll see you soon. I love you - a lot.", sa jag och snuddade vid hans läppar en sista gång innan jag vände mig om och gick förbi den lilla folkmassan av fans som hade samlats vid utgången. Kvar stod Liam i väntan på att få åka tillbaka till London.

"So I was thinking about party all day, all night, all da...-", Andys röst ekade i telefonen. Jag fick hålla den en bit ifrån örat.
"Andy, stop. Andy stop! You HAVE to fix your phone, dude!", skrek jag för att överösta honom.
"Whaaaaat? Nothing's wrong on my phone, sweetheart!", svarade han surt.
"Andy, she's right!", Mazz gälla röst hördes i bakgrunden men dämpades troligtvis på grund av att Andy slängt en kudde på honom.
"So what'd up, babe?", jag hörde hur Andy tryckte in något i munnen och det blev bara värre i telefonen. Det knastrade och avbröts då och då med rapar.
"Liam went off to London yesterday. I'm all alone here. Dad and Anne left  with Colin and Emma to Manchester this weekend.", sa jag trött och ställde in mjölken i kylen. Familjen skulle vara borta hela helgen och jag skulle vara helt ensam. Jag funderade på att åka hem lite tidigare till London. Ame skulle komma hem en vecka tidigare än planerat och jag skulle då kunna fixa i ordning hemma i lägenheten.
"Lonely, ah?", sa Andy lite ointresserat och det märktes att han hade slutat lyssna för länge sedan.
"I'm coming home, Andy.", jag hade bestämt mig och sprang med telefonen upp till mitt rum och började packa. Jag hörde hur Andy hostade till i andra änden på luren.
"Now? What about work?", nu lyssnade han definitivt.
"They don't need me more this season. I worked my last day yesterday.", jag började slänga i mina kläder i väskan och stoppade i mina badrumstillbehör.
"Oh.. ok! I'll pick you up. Call me when you're in London!", jag tackade och klickade bort honom. Pappa skulle förstå. Jag skickade ett sms och berättade hur det låg till.

Zayns perspektiv, New York
"I miss you. But can I talk to you later?", jag avslutade samtalet. Jag saknade mamma och pappa hemma i Bradford men det skulle ta några månader innan jag skulle kunna träffa dem igen. Jag öppnade dörren till Liams och min lägenhet och slängde mig trött på sängen. Liam var hos Niall i rummet bredvid. Dem satt förmodligen och diskuterade om hur vi skulle göra med maten ikväll. Det var helt galet här i New York. Vi kunde knappt gå utanför hotellet utan att folk sprang efter oss. Paul var helt slut om dagarna.
Jag drog med händerna över håret och reste mig upp för att gå bort till badrummet. Jag öppnade dörren och tittade mig i spegeln. Det syntes att jag var trött; håret var flottigt  och jag hade stora påsar under ögonen. Jag lutade mig över handfatet och skulle precis sätta på kranen när jag ser den röda strimman som ligger på botten. Jag drar med fingrarna över det och för det till näsan. Det luktar lite metalliskt. Blod. Detta var tredje gången på två dagar som jag hittat blod i handfatet. Första gången hittade jag lite i duschen men då brydde jag mig inte om det. Jag borde prata med dem andra - speciellt Liam. Men han skulle bara förneka det och säga att allt var bra. 

Jag säger bara förlåt.