"Jag kommer sakna dig! Ha så kul och lova att hälsa till Harry!", Ame kramade om mig hårt och kramade sen om Andy. Han var så exalterad att Ame knappt han släppa honom så var han på väg till säkerhetskontrollen.
"Jag kommer sakna dig massor! Vi ses snart. Jag måste gå och ta hand om den där exalterade 5- åringen där borta. Love you!", jag släppte henne motvilligt och sprang bort till Andy. Jag var nervös, det kunde jag inte förneka. Jag var nog mest nervös över att komma till LA och flyga den långa resan - till ett ställe där jag aldrig varit innan. Sen var det ju Andy... Han skulle tjata hål i öronen på mig!
"Sweeeeeeet!", tjöt han när vi satt oss i flygstolarna och spänt fast oss.
"Please, Andy...", började jag.
"Oh! D'you think they have those sweet chocolate cookies, you know?", hans ögon lyste av iver. Det skulle bli en lång resa.

"Zayn!", jag släppte väskorna hos Andy och sprang mot Zayn som stod lutad mot en av soptunnorna vid utgången till gaten.
"Hey!", ropade Andy och sträckte ut armarna.
"Sorry, Andy!", jag fortsatte springa och hoppade in i famnen hos Zayn. Jag borrade in ansiktet i hans nacke och drog in doften av Zayn.
"Hey, babe!", han släppte ner mig och drog undan en slinga från mitt ansikte som hade fallit för mina ögon. Jag tittade över axeln på Zayn och började leta efter dem andra.
"Where's Liam?", fansen stod tryckta mot rutorna och väntade ivrigt på att vi skulle komma ut.
"Ehhum..", började Zayn. Han utbytte några blickar med Andy som hade slutit upp bakom oss. "He has a suprise for you so he's out checking everything's okey.", log han lite osäkert.
"Okeeeey, sweethearts! Let's do this!", tjöt Andy. Han slog ihop händerna och sprang ut till fansen med sina väskor i högsta hugg. Jag skrattade lite åt hans tappra försök att ta sig igenom men gav upp och kom tillbaka in.
"Euhm.. Zayn?", vi båda började skratta åt Andy och gick mot utgången. Zayn gick en bit bort så fansen flyttade sig från utgången. Andy och jag smet in i den svarta bilen som stod parkerad åt oss.
"Hi there!", Paul sträckte sig över sätet och jag kramade hans hand. "Everything okey?", jag nickade. Zayn öppnade bildörren och viftade med händerna åt Paul.
"Craaazy!", tjöt Andy och följde fansen med blicken när dem sprang längs bilen.
"Please Andy...", jag lutade huvudet trött på Zayns axel och han klappade mig tröstande på axeln.
"8 hours, Zayn... 8 hours..", suckade jag.

Vi slängde in alla väskorna i mitt och Andys hotellrum. Zayn och jag hade kört "sten, sax, påse" i smyg bakom Andys rygg om vem som skulle få sova i samma hotellrum som honom. Jag förlorade. Inte ens mina böner på knäna hjälpte. Kom igen! Liam är ju min pojkvän.
Vi gick över till Zayns rum efter en stund där alla killarna väntade.
"Laila!", dem slängde sig över mig.
"Hey boys!", jag kramade om dem.
"What about me?", Andy stod och plutade med munnen i dörröppningen. Killarna släppte mig och sprang mot Andy. Jag vände mig mot Liam som hade stått kvar och gick fram. Han la händerna om min midja och kysste mig mjukt bakom örat.
"I've missed you...", viskade han. Jag rös vid hans beröring och la händerna om hans nacke. Han vände upp blicken mot mig och jag tittade in i hans glittrande ögon.
"You've kissed me below my ear, shouldn't you kiss me -", jag hann inte avsluta meningen innan Liams läppar mötte mina.
"Come on! Get a room, lovebirds!", tjöt Louis.
"Sorry, carrot boy! Mr. Malik won't let me sleep in the same room as my own boyfriend.", Liam vände förvånat blicken mot Zayn som skyldigt tog upp händerna i försvar och pekade på Andy som stod och lekte med en av finesserna på toaletten.
"Look, guys! The mirror is splitted in 4 parts!", jag suckade och tittade lite bedjande på Liam.
"Sorry, hun.. He's all yours!", svarade Liam och ryckte på axlarna.

Vi gick ut på kvällen. Mest var det väl för att rasta Andy. Egentligen kunde man inte beskylla honom för något. Jag förstod honom helt! Jag hade heller aldrig varit i USA och var precis lika taggad som honom. Jag tror bara att Jet laggen tog honom åt andra hållet... Killarna tog oss till en restaurang nära hotellet som låg ganska avsides i en gränd. Jätte mysigt med en liten orkester som satt och spelade i ett hörn på uteserveringen. Det var en helt annan del av LA än vad det jag hade sett hittills. Huset var gammalt och hade en stor vit balkong där uteserveringen fanns. På räckena hängde doftande kaprifol som klättrade upp för fasaderna och in på övervåningen. Vädret var helt fantastiskt och jag ångrade inte en sekund att jag lämnat London för det här! Maten som serverades var allt från italienskt till riktig amerikansk mat. Vi beställde alla in olika rätter så vi kunde smaka av varandra.
"So you guys like it?", Niall klappade sig belåtet på magen och log mot mig.
"I love it! But unfortunately I can't tell you how LA is so far, 'cause I've only seen the hotel and the airport.", skrattade jag.
"Can I borrow you tomorrow? I want to take you out on a real date. Long time ago now.", Liam lutade sig fram och viskade i mitt öra. Jag kysste honom mjukt på kinden och nickade.
"Ame misses you, Harry!", jag tog en klunk av min cider.
"I miss her too.", han slog ner blicken och pillade lite med servetten på bordet.
"Why isn't she here, anyways? And Jose?", sa Louis.
"Work for Ame and Jose's home in Sweden.", suckade jag.
"Okey, party poopers! They're not here, but we are so let's have fun!", Andy vinkade till sig servitören och bad om notan. Jag och Liam avböjde från att följa med ut och klubba hur mycket Andy och Niall än tjatade på oss. Louis hängde på oss och Zayn följde också med efter lite tjat från min sida. Harry, Niall och Andy gick i väg medan vi andra började gå hem mot hotellet. Jag gick med mina klackskor i ena handen och den andra höll hårt i Liams.

Nu är jag förmodligen i Danmark :) Men jag har tidsinställt detta! Tyvärr hann jag inte skriva fler kapitel, jag har varit sjuk och var tvungen att packa. Ni förstår säkert! Men jag är snart tillbaka och då är det bara kvar cirka 4 kapitel kvar :( KOMMENTERA PÅ NU! :D