Tidigare i Who's that girl?": "So there's more you haven't told me..?", sa jag och kände hur jag snörpte ihop munnen till ett streck. Han nickade lite skamset. Plötsligt knackade det på dörren. Harry hann inte ställa sig upp förrän en vacker brunette kom inspringandes i Harrys rum.
"Mum told you were home! Why didn't you..-", mer hann hon inte säga förrän hon fick syn på mig.

---

---

"Hi Gemma!", sa Harry och ställde sig upp för att krama henne. Hon tittade först på Harry och sen på mig. Hon backade ett steg och tittade anklagande på Harry.
"You didn't tell me you were home AND you didn't tell me you had your girlfriend with you!", sa hon och tittade surt på honom.
"Sorry, Gemma! But she's-", han hann inte säga något mer innan hon hann fram till mig och kramade mig.
"Harry have told me everything about you, Ame!", sa hon och kramade mig. Va? Ame? Hallå?
"Sorry, Gemma! But I'm not Harry's girlfriend. I'm Liam's girlfriend and Harry's friend.", sa jag och kände hur hon släppte taget om mig.
"You're cheating on your girlfriend with your best friend's girlfriend?", sa hon upprört och gick fram till HArry och började slå på honom. Han skrattade till lite nervöst och tittade ursäktande på mig.
"Gemma, stop! Stop!", sa han och tog tag om hennes handleder. "This is Laila! And we're not cheating on anyone!", sa han sen. Jag såg hur Gemmas rörelser saktades ner och sen vände hon sig sakta om.
"Laila? THE Laila?", frågade hon Harry. Jag kände hur en klump i magen började växa. Visste hon om mig? Klart hon gjorde.. Men hon var den enda som hade vågat fråga Harry varför jag egentligen var med hem till Holmes Chapel.
"Shut up..", väste Harry. Längre hann vi inte prata för det knackade på dörren till Harrys rum.
"Hey! Dinner's ready!", Anne stack in huvudet och log.
"I can help you with something!", sa jag och sprang ut efter Anne. Jag hörde hur Harry och Gemma började diskutera häftigt uppe på hans rum. Jag ville inte att dem skulle bråka på grund av mig.
"Come on Harry! YOU KNEW THIS WOULD COME!!", Gemma kom nerrusandes från trappen med bestämda steg. Hon sprang raka vägen ut genom ytterdörren och skrek något om att hon åt ute med vänner. Jag suckade tungt och satte mig ner på en stol.
" I'm so sorry..", sa Harry och gick fram för att krama mig. Jag ställde mig upp och började gå mot bakdörren.
"I should call Liam...", mumlade jag och gick ut. Jag hörde hur Anne sa något tröstande till Harry och Robin som instämde.

"Hi babe! What's up?", Liam hade svarat på första signalen och jag kunde höra Niall i bakgrunden som bråkade med Ame.
"Hi, honey! I miss you..", sa jag och satte mig ner på en av stolarna som fanns i trädgården. Solen lyste starkt och jag tittade ut lite över Harrys bakgård. Det fanns en pol och några möbler.
"Hey.. what happened?", Liam reste sig upp och Nialls upprörda stämma försvann allt längre.
"I can't do this, Liam! Gemma already hates me and I can feel the weird looks Anne gives me.", snyftade jag fram. Liam skrattade konstigt nog. "What? It's not funny!", sa jag upprört och kände hur ilskan började bubbla upp inom mig.
"Sweetie... This is such a weird situation but they can't hate you for being there! Anne can't hate anyone except from the fans outside their house..", sa Liam och jag kunde känna leendet på hans röst. Det gjorde mig bara mer irriterad.
"You're not here! You're not me, Liam! How do you know that they will accept me?, ahh?", jag höjde rösten.
"I just know that. Go back inside and tell them why you're there!", jag suckade. Jag visste innerst inne att Liam hade rätt. Jag la på och drog ett djupt andetag. Show time!

"Can I have the salt, please?", sa Harry och räckte sig över halva bordet. Jag såg hur Anne himlade med ögonen - men log. Det syntes på henne att hon överlycklig att äntligen ha Harry hemma.
"Soo, can you tell us the major reason why you're home, Harry?", Robin stoppade in en tugga med sallad i munnen och pekade på HArry med gaffeln. Harry började skruva nervöst på sig bredvid mig. Jag tog hans hand under bordet och tryckte den lite lätt.
"Actually.. I think you know why we're here!", sa jag och sökte Harrys blick. Robin grymtade till lite och Anne nickade.
"And I'm sorry that you had to meet me like this and now and -", sa jag nervöst och pladdrade på som bara den. Anne avbröt mig med ett leende.
"Don't be sorry! How about a walk after dinner, just you and me?", sa hon och jag slappnade av. Harry trycke lätt i min hand och jag besvarade med ett leende.
"I'd love to!", sa jag.
"I'll talk to Gemma!", sa Harry och reste sig upp för att gå iväg och ringa henne. Nu skulle jag äntligen få veta vad som hade hänt och hur allt låg till.

---

Ok! Jag är ledsen att det blev ett så dåligt kapitel men jag har varit så trött! Jag ska sluta lova saker haha men jag hoppas på att kunna skriva ett bättre i morgon! Jag måste ju komma i gång nu igen :)