" So I was thinking a huuuuge massive party when we're home from the tour!", sa Louis nöjt och högg in på sin sallad. Jag kunde inte annat en att skratta åt honom.
"No party, Lou! I'm tired of drama!", sa jag mellan skrattsalvorna. Han tittade besviket på mig och gjorde en hundvalpsmin. Jag suckade och himlade med ögonen. "Fine..", muttrade jag surt och återgick till min kycklingsallad. vi satt inne på en salladsbar och det var onsdag. Killarna skulle åka om två dagar och ju mer jag tänkte på det - ju mer kramp i magen fick jag.
"Hey, babe.. Don't be sad! We'll be home soon!", sa Louis varmt och inte förrän han börjat stryka med tummen över min kind insåg jag att jag hade fällt en tår. Jag tog hans hand och kramade den hårt.
"I will miss you.. so much!", sa jag och han kramade min hand tillbaka. Jag ruskade till lätt på mitt huvud och sköt bort tankarna om fredagen.
"So a party..?", jag började prata på alla olika sorters drinkar vi kunde ha, vilka som skulle komma osv.

Louis Perspektiv:
Det gjorde ont att se henne så ledsen som hon var. Jag visste inte hur jag skulle klara mig utan henne, men det jag var mest orolig för var att jag skulle sakna henne mer än Eleanor. Hur mycket jag än älskade El så var Laila min bästa tjejkompis. Jag ville inte ha känslor för henne men på något vis visste jag att snart skulle det vara omöjligt att försöka dölja det för mig själv. Kunde man älska två personer samtidigt?

Laila fortsatte att babbla på om den där festen jag hade dragit i gång som ämne. Jag satt och studerade henne. Det var helt omöjligt att inte älska henne. På sättet hon pratade, gestikulerade med händerna. sa mitt namn, rodnade eller kysste Liam.. Allt var så speciellt! Men jag visste verkligen inte hur mina känslor var. Skulle jag låta hjärtat styra mina handlingar eller skulle jag låta hjärnan sköta allt?
"Hellooo? Lou? Are you there?", hon vinkade med handen framför mina ögon och jag skrattade generat till över vad jag just hade tänkt på. Hon log sitt underbara leende och jag rodnade ännu en gång.
"What's wrong with you? You never blush..", sa hon och skrattade.

Jag kommer hamna i helvetet. Jag var sååå kär i den här tjejen..

Lailas perspektiv:
Jag visste inte vad det hade tagit åt Louis. Han rodnade och hade sig. Inte alls den Lou jag kände. Jag skrattade och skakade bara på huvudet medan vi reste oss för att gå hem. Louis betalade - mot mina protester, och sen gick vi sakta hemåt till Liam. Vi skulle ha en sista filmkväll innan killarna skulle vara tvungna att packa och fixa inför turnén.
Jag gick armkrok med Louis samtidigt som han höll paraplyet över oss i sin andra hand. Det hade börjat regna ordentligt efter att vi gått ut ur fiket och jag kände redan att mina strumpor var dyngsura.
"You're cold, babe?", sa Louis och drog mig tätare intill honom. Jag skakade på huvudet och vi svängde in på gatan till Liams lägenhet. Louis släppte mig plötsligt när vi kom fram till dörren.
"What are you doing Lou?", sa jag och tittade lite förvånat på honom.
"I have to pick up, Eleanor at the dentist. I'll see you soon!", sa han och lutade sig fram för att kyssa mig på kinden. Jag vet inte vad som hände men någon gick in i Louis samtidigt som han böjde sig fram.
"Oh Sorry.." , hörde vi killen säga. Men ledsen var mer än vad jag och Louis var.  Killens stöt på Louis hade gjort så att Louis hade kysst mina läppar i stället. Jag drog mig snabbt undan och tittade förskräckt omkring sen på Louis.
"It never happened!", sa vi båda samtidigt. Han vände sig om och lämnade mig kvar ensam utan för Liams dörr. Chockad av vad som nyss hade hänt.

OJ OJ OJ!!! Har Louis känslor för Laila? Och är dem i så fall besvarade? Och vad hände egentligen? Såg någon dem? 

VET NI VAD? Jag fick bara en kommentar på förra kapitlet. Är novellen så kass? I så fall vill jag iaf att ni kommenterar mig och säger att jag ska sluta. Jag har faktiskt 300-400 läsare . Några åsikter borde ni väl ha? Jag vill inte tjata men käns som jag skriver åt en vägg.