Tidigare i Who's that girl?: "Oh Sorry.." , hörde vi killen säga. Men ledsen var mer än vad jag och Louis var.  Killens stöt på Louis hade gjort så att Louis hade kysst mina läppar i stället. Jag drog mig snabbt undan och tittade förskräckt omkring sen på Louis. 

"It never happened!", sa vi båda samtidigt. Han vände sig om och lämnade mig kvar ensam utan för Liams dörr. Chockad av vad som nyss hade hänt. 

Jag gick snabbt in genom dörren och sprang upp till Liams lägenhet. Jag kände hur klumpen växte i magen. Hur skulle vi reagera mot varandra sen? Skulle vi berätta för Liam och Eleanor? Jag sköt undan tankarna och knackade på.
"Hey, honey!", Liam öppnade dörren och jag hoppade genast in i hans famn. Han kysste mig lätt på munnen men jag ville ha mer. Jag tog upp benen runt hans midja och började kyssa honom på halsen. Han stönade till lite lågt mot mitt hår och jag ett leende spreds sig på mina läppar. Jag visste inte vart jag hade fått begäret och lusten ifrån; om det berodde på att jag saknat Liam eller för att att tysta mitt dåliga samvete.
"Babe.. The lads..", mumlade Liam mot mina kyssar. Jag stelnade till då jag hörde hur någon började skratta hysteriskt bakom oss. Gud vad pinsamt...
"Oh don't let me interrupt! Keep going! Come on Zayn and Harry.. I think they want some privacy if you know what I mean!", fortsatte Niall. Jag suckade och hoppade ner från Liam.
"You know Niall, it's more fun to do it later.. The waiting is a tease!", sa jag och kysste honom på kinden när jag gick förbi honom och in i köket. Harry skulle precis öppna munnen och säga något retfullt när jag spände blicken i honom och gav tecken att hålla tyst. Jag gick fram till kylskåpet och började plocka fram saker som vi kunde ha under filmen. Harry och Niall lämnade köket innan jag hann be dem om hjälp. Jag kände hur Liam omfamnade mig bakifrån.
"It's a pity they're here now.. ", mumlade Liam mot min rygg. Jag log och strök med handen över hans arm. Han kysste mig på halsen.
"Babe.. The lads..", mumlade jag. Han skrattade till och skakade på huvudet. Jag mimade later och han nickade.
"Later...", sa han högt och gick ut till killarna.

Plötsligt ringde det på dörren. Jag hörde Jose och Ames röster så jag pustade ut. Men efter ett tag hörde jag även Eleanors röst. Jag stelnade till och plockade snabbt ihop sakerna och gick ut till killarna i vardagsrummet. Liam klappade på sitt knä och visade så jag kunde sätta mig där. Jag satte mig i hans knä och drog upp benen på Harry. Han grymtade.
"Hey, sweetie! How was Cheshire? You didn't call me. Or Danielle...", Eleanor kom in i rummet med Louis i släptåg. Han tittade på mig men jag försökte undvika hans blick.
"I'm sorry...", mumlade jag. Hon ryckte på axlarna och fortsatte hälsa på alla andra. Louis hälsade också - på alla utom mig. Liam gav mig en konstig blick som jag låtsades att jag inte märkt. Men jag visste att Liam misstänkte att något var fel. Vi satte igång vårat maraton av riktiga feelgood filmer. Harry fick välja först och alla hade protesterat redan innan han hade hunnit fram till hyllan där Love actually stod. Han hade muttrat något om att det var länge sen vi hade sett den men då hade Zayn skrikit att det var förra veckan så Harry flinade och tig fram Pretty Woman. Louis och jag undvek varandra. Inga blickar, inga samtal, han vågade inte ens ta popcornskålen som Liam hade hos sig bar för att jag var i Liams knä.

Jag gick ut till köket för en tredje laddning av popcorn till sista filmen. Klockan började bli ganska sent och solen hade gått ner. Jag plockade fram popcornen och slängde in påsen i mikron. Tre minuter kunde gå så sakta ibland. Jag trummade nervöst med fingrarna på bänken och märkte inte att någon gick in i köket.
"I'm sorry about what happened, Laila!", sa Louis. Jag hoppade till och höll nästan på att slå ut alla popcornen när jag häll på att hälla upp dem.
"Gosh.. Lou you scared me!", sa jag nervöst och plockade i ordning sakerna på brickan. Jag började gå mot vardagsrummet.
"Laila, stop! Can we please talk about this?", försökte Louis. Jag skakade på huvudet.
" Come on!", han greppade tag om min arm. Jag ryckte till och han släppte mig förskräckt.
"Leave me alone, Lou!", sa jag nästan lite för högt för Niall hade hört vårat "bråk". Han kom in i köket.
"What's happening here?", sa han lite osäkert.
"Nothing! Nothing happened. Right, Lou?", svarade jag utan att släppa blicken från Louis.
"Yeah.. nothing happened..", mumlade Louis. Jag gick ut i vardagsrummet. Alla blickarna var vänt mot köket.
"What?", sa jag lite surt. Ingen sa något. "Harry, press play!", Harry gjorde som jag sa.

"So what's up with you and Lou?", sa Liam och tog av sig tröjan. Jag bytte om till en av Liams stora t-shirts och puffade sen i ordningen kuddarna på sängen.
"Can we please not talk about this now, Liam?", sa jag och gick surt in i badrummet. Liam följde efter.  Dem andra hade gått hem för en stund sen och jag hade ingen lust längre att göra något "later" sen med Liam. Louis hade förstört allt. Liam kom upp och kysste mig i nacken.
"Not now...", mumlade jag.
"Yes now...",mumlade Liam tillbaka. Jag skrattade och lät honom bära mig tillbaka in i sovrummet.

Ännu ett till kapitel! Hoppas det duger :) I morgon kommer ett tidsinställt kapitel för dem som är sugna på att läsa under midsommar!