Tidigare i Who's that girl?: Hon viskade den där meningen som fick hela kroppen att rysa. Jag skulle sakna henne av hela mitt hjärta. Ändå gick jag där ifrån utan att säga något. Jag släppte hennes hand och så fort våra fingrar slutade nudda vid varandra kände jag mig vilse. 

"Sorry, babe! I will practice the whole summer for the Olympics and I have loads of shows. Sorry! I'd love to spend some time with you after the Olympics! Ohhh no no no! Tanner come on! Shake your ass! Sorry, I have to go! I hope everything works out with Liam. Try to call her again! NO TANNER!! Bye love you!", Danielle klickade bort mig innan jag ens hann och svara. Men om Danielle inte var hemma under sommaren så återstod bara en kvar - Eleanor. Hon var nog den sista som ville prata med mig men jag hade inget val. Jag kände ingen i London och hon var den enda kvar att fråga. JAg tryckte på Eleanors nummer igen och trummade otåligt med fingrarna mot Nialls matsalsbord. Jag hade städat undan pojkens kläder i flera timmar. Nu skulle han i alla fall kunna hitta saker och ting när han kom hem.
Det tutade upptaget igen. Jag fick nog och tog Nialls hemtelefon och gick ut på balkongen. Jag slog in hennnes nummer och nu svarade hon redan efter andra signalen.
"El!", hennes röst lät glad och hon skrattade åt något. Jag tog ett djupt andetag.
"Hi El, it's me!", jag bet ihop och blundade, inväntade hennes reaktion.
"Oh, Hi Laila.", hennes tonfall blev plötsligt syrligt och kallt. Jag tog ett nytt andetag för att börja förklara mig men ångrade mig i sista sekunden.
"Can we talk, El? I need you to understand and I.. I miss you!", sa jag och stakade mig på slutet.
"Come to my place 8 o'clock!", sa hon och la på. Jag pustade ut. Hon hade låtit mindre syrlig på slutet och jag kunde höra en viss mjukhet i hennes röst. Jag slängde en blick på klockan som visade 7. Snabbt klädde jag på mig och låste Nialls lägenhet för att springa hem och byta om. Jag ville hinna förbi det lilla supermarket också för att köpa med mig lite Ben&Jerry's.

"Door's open!", jag hörde Eleanor inne från lägenheten och öppnade försiktigt dörren. Jag tog av mig skorna och tassade försiktigt in i vardagsrummet. Eleanor satt på golvet vid tv:n och tittade i fotoalbum.
"Look at this one", sa hon och höll fram ett foto av hon och en kille. Jag gick fram och slängde väskan med glassen på soffan. Jag stelnade till lite när jag såg vem det var på fotot - Louis.
"Oh, you look happy..", sa jag och Eleanor sprack upp i ett leende.
"Thank you, honey. I was happy!", svarade hon och plockade ner fotot igen. I stället tog hon fram ett nytt.
"This one is from Sweden last year. They recorded some songs and I took a flight to suprise him.", hon log igen åt minnet. Jag kände mig så dum. Vem trodde jag att jag var? Här skulle jag komma och be om ursäkt för något som egentligen inte var mitt fel, men som hade gjort någon väldigt olycklig. Jag skulle aldrig kunna laga henne.
"Then you came!", sa hon med ett litet skratt. Jag ryckte till. "Sweet, little, innocent Laila! And I don't blame you - cause you're damn beautiful!", fortsatte hon.
"I.. I di-didn't me-mean to...", började jag men hon avbröt mig.
"Don't be scared. I'm glad you came and saved me!", Eleanor reste sig upp och ställde in albumet i bokhyllan. Hon fortsatte in mot köket och tog på vägen med sig glassen jag hade i påsen. Hon tog fram två skedar ur en kökslåda och satte dem i en av burkarna sen kom hon tillbaka och satte sig bredvid mig i soffan. Jag spände mig - oförberedd på vad som skulle komma härnäst.
"You know why you saved me?", hon tog en sked glass och jag skakade på huvudet. "I really love Louis, I really do. But I always got that feeling that something's missing. And to be honest, I don't think we were meant to be - if you know what I mean!", hon gav mig en sked. Sen fortsatte hon själv sleva in glass.
"Even if this kiss was an accident, it made me realize that Louis and I can never be more than what we were. So thank you! I loved the time with him and I think we will stay close friends but we can never be more than that.", sa hon och log. Jag var i chock. Hade Eleanor just tackat mig för att vara anledningen till att hon och Lou gjort slut? Jesus! Jag behövde luft! Jag ställde mig upp och var på väg till dörren men hon stoppade mig.
"Where are you going?", sa hon besviket.
"I need some air!", jag gick ut och drog några djupa andetag innan jag gick in igen.
"So, you're not mad at me? At all?", frågade jag och satte mig bredvid henne. Hon skakade på huvudet så de bruna lockarna guppade runt hennes axlar.
"Not at all.", svarade hon. "Friends? Movie time?", hon tog fram några filmer och höll upp dem. Alla med titeln om något med killar. Chick-lit! Precis vad jag behövde just nu för att rensa mina tankar med en bra tjejkompis!
"Thank you thank you thank you, El!", sa jag och kramade henne.
"Wow, take it easy!", skrattade hon och satte i gång "Easy A". Vi hade hunnit se en bit in i filmen då jag var tvungen att prata med henne om sommaren.
"So summer, huh? Going somewhere?", frågade jag. Hon vände blciken från tv:n mot mig.
"Yeah, actually! I'm going two months to Paris for work!", log hon. Jag suckade. Toppen, nu var jag verkligen ensam hela sommaren...

KAPITEL 47! Som tyvärr blev ett litet mellan kapitel :) Men ni är så duktiga på att kommentera! Fortsättt så :) Love xx