"It's so hot! I think I will die! Can you please call mum and tell her that the funeral will take place in Australia?", Harry suckade tungt och jag kunde höra att fläkten var på i bakgrunden. Jag skrattade lite åt honom, men det märktes att han tyckte det var lite för varmt nu. Han var solbränd och hade nästan blivit lite röd om axlarna.
"Take care of your skin, Harry! You're from England, you know!", jag skrattade åt mitt skämt - som Harry inte tyckte var lika roligt men efter en stund hängde han också på.
"Gosh.. I miss you! How's Ame?", frågade han och tittade på klockan. Den visade nästan halv 3 på natten. Jag hade tvingat stackaren att vara uppe sent så vi kunde skypa - dumma tids zoner! Niall hade suttit med i början men tröttnade efter en stund och gick och la sig. Han blev glad för städningen och hade muttrat något om att nu skulle han få leta i veckor efter sina saker i alla fall. Killarna hade varit borta i snart 3 veckor och hade snart bara en vecka kvar i Australien innan de skulle åka vidare till Nordamerika.
"I miss you too.. She's great - but she misses you! Haven't you spoken to her lately?", sa jag lite fundersamt. Harry höll på att somna men vaknade till då jag nämne Ame.
"Oh yeah.. 3 days ago. She can't handle the time zones when she works so we can only text and call on the weekends.", sa han lite dystert. Men det dröjde inte länge innan han sken upp igen. "I got a suprise for you!", sa han och log lite mystiskt. Jag blev lite rädd för Harrys överraskningar slutade oftast på två sätt: katastrof eller att någon skadades. Han såg att jag blev lite orolig.
"Don't worry! When the tour is over here in Australia, we're going home for a couple of days!", jag tjöt till.
"You gotta be kidding with me!! For how long?", sa jag och log med hela ansiktet.
"Four days and we're home around next Sunday! Now you and Liam have the chance to fix things before we're gone for 2 months!", jag stelnade till. Jag skulle åka på fredagen till Birmingham. Pappa hade bett mig komma hem över sommaren och erbjudit mig jobb på en restaurang och jag hade inget bättre för mig så jag hade tackat ja. Hur skulle jag förklara för Harry att jag fortfarande hade kontakt med pappa? Jag hade ju tidigare sagt att jag inte hört av honom på flera år.
"Ehum.. Harry?", började jag. Jag ångrade mig genast att jag hade tvingat honom att skypa. Nu skulle han ju se alla mina ansiktsuttryck och jag skulle behöva se hans olyckliga ansikte.
"I'm going home to Birmingham next Friday to my dad. I lied to you and I'm so sorry! Right after mum's death I moved to dad in Birmingham..", sa jag snabbt och blundade. Jag öppnade ögonen och såg hur han öppnade och stängde munnen om och om igen som en fisk.
"But you said..", började han.
"I know what I said and I'm sorry I lied. I don't know why... And I think it's better for me and Liam to clear things up after the tour.", jag kanske hade tagit i lite för hårt mot Harry för det märktes att han blev lite paff.
"Well okey... I guess I see you in August then... I gotta go to bed now. Love you, bye", sa han och klickade bort samtalet. Fuck... Harry hade blivit riktigt besviken på mig. Toppen! Nu hade jag både Liam och Harry som var sura på mig. Louis hade jag inte pratat mer än på sms för vi ville ligga lite lågt inför Liam så han skulle lugna ner sig. Det gick inte en minut utan att jag tänkte på om Liam och Louis betedde sig normalt mot varandra. Eller hur Liam svarade i intervjuer angående sin relationsstatus. Hittills hade han svarat att det var lite komplicerat mellan oss. Det som var hetast just nu var ändå min och Harrys relation till varandra. Media överröste Harry i frågor om mig och det ringde hela tiden folk hem till mig. Jag hade nästan valt att stänga av telefonen i början, nu följde folk mest efter mig. Fansen var ganska positiva till mig och Harry dem var däremot mer oroliga över mig och Liam och hur Louis och Eleanor skulle klara sig. Allt var bara en stor röra så det skulle kännas mer än bra att åka hem till pappa ett tag till Birmingham.

Liams perspektiv:
Vår tour i Australien var snart över och jag hade inte pratat med Laila sen flygplatsen. Det gick inte en sekund utan att jag tänkte på henne; Hur mådde hon? Saknade hon mig? Vad gjorde hon? Vart stod vi? Tankarna höll på att bränna hål i skallen på mig. Jag var okoncentrerad under konserterna och även under dagarna. Det gjorde mig så fruktansvärt frustrerad för jag kunde inte ge fansen den vanliga Liam. Det som gjorde mig ännu mer frustrerad var att media var så himla intresserade över detta. Killarna hade också lagt märke till hur jag var och hur jag betedde mig och jag ville inte förstöra för dem.
"Hey man... Are we cool?", jag och Louis satt i lobbyn och väntade på dem andra att komma ner till frukosten. JAg vände blicken mot Louis och studerade honom ett tag. Vi hade inte pratat med varandra på flera veckor mer än på scenen, intervjuer eller vid fansen. Det syntes at han var rädd att jag skulle ge honom ett negativt svar.
"Why Louis... Why now? Why Laila?", sa jag och tittade avskyvärt på honom. Han kröp ihop och vände bort huvudet.
"I know that we said; no girl can come between us! But I don't know... She's my best friend and I.. I'm so sorry Liam.. 'cause I don't know. I don't have any answers...", hans röst stakade sig och jag kunde skymta en tår på hans kind.
"Then you can speak to me when you have your answers!", sa jag kallt och reste mig upp när dem andra kom emot oss. Niall såg glad ut när han såg oss prata men hans leende tynade bort då han fick se Louis bortvända ansikte. Zayn tittade besviket på oss och skakade på huvudet. Vi gick ut genom portarna och möttes av ett 50 tal fans. Jag tog på mig masken med än gång.
" Hey Lou! Liam! Can we take a picture!", sa en mörkblond tjej i Louis ålder.
"Yeah sure, babe!", svarade jag och vände mig om för att leta efter Louis. "Hey Lou! This girl want to take a picture come over here!", sa jag och vinkade. Han trängde sig fram och ställde sig bredvid tjejen. Hennes kompis knäppte en bild och hon räckte sen över "Up all night". Vi signerade och var precis på väg att gå då hon öppnade munnen.
"Are you two okey? I mean, there's so many rumours going about Laila and you two?", sa hon och rodnade. Hon ångrade med än gång det hon hade sagt. Jag tittade på Louis. Spänd på vad han skulle svara.
"Don't worry, babe! Liam takes care of me! Nothing's wrong, everything was just a total mistake!", sa han och kysste henne på kinden. Jag blev lite paff över hans svar och tankarna började genast sättas igång. Hur länge kunde jag vara arg på Louis? och vad var det jag egentligen var arg över? Han var min bästa vän, min bror, en del av mig.
Jag dunkade Louis tacksamt i ryggen och vi fortsatte genom havet av fans.

Fredag en vecka senare:
Jag suckade och la på luren igen. Harry hade inte svarat på en vecka. Jag stod på tågstationen och väntade in mitt tåg till Birmingham. Längre bort stod en mindre skara tjejer och tittade på mig. Jag vinkade åt dem och dem vinkade tillbaka. De senaste veckorna hade varit så mycket frågor; på stan, twitter, facebook och till och med ibland via hemtelefonen. Jag skulle behöva byta ut hela mitt liv efter detta.
Jag slog numret igen och hörde med än gång det välbekanta upptagettonen och sen Harrys röst: "Hi, babe! Sorry I can't answer right now but leave a message and I will try to call you as soon as possible! I'm sure I love you!", jag skrattade till lite och sen kom pipet.
"Hi Harry, It's me - again. I'm on the train right to Birmingham now. Can you please call me so we can talk about this. If there's time, I promise I will take a flight to London next week so I can meet you! Love you...", jag viskade dem sista orden och steg sen på tåget. Det var nu min sommar skulle börja.

Kapitel 48 mina vänner! Vad duktiga ni är som kommenterar så fint :') blir så rörd! Detta kapitel blev as tråkigt för jag har som helst ingen fantasi just nu haha MEN det betyder inte att det inte kommer komma några kapitel! Jag ska försöka skriva så gott det går :)
Några önskade kapitel i går (alltså ett till) men jag kunde inte. Jag skulle upp och jobba vid 7 idag så det var därför!