---

Tidigare i Who's that girl?: "Hi Harry, It's me - again. I'm on the train right to Birmingham now. Can you please call me so we can talk about this. If there's time, I promise I will take a flight to London next week so I can meet you! Love you...", jag viskade dem sista orden och steg sen på tåget. Det var nu min sommar skulle börja. 

"Åh, äntligen! Jag har längtat så efter dig! När var du här senast, i julas va?", pappa tog min väska och vi började gå mot bilen. Jag skymtade Anne i bilen och hon vinkade glatt till mig. JAg vinkade tillbaka och började småspringa till den silvriga volvon. Hon öppnade dörren och klev ut i regnet.
"Hi sweetie! How are you? I've missed you so much!", hon kramade mig hårt.
"Gosh! I've missed you too! Where's Colin and Emma by the way?", sa jag och vände mig om mot bilen.
"Colin is with a friend in Manchester over the weekend and Emma is with her boyfriend Derek!", sa Anne och himlade med ögonen. JAg skrattade och hjälpte sen pappa in med väskorna i bilen.
"So you're moving home again?", skrattade Anne när hon fick syn på alla väskor jag hade med mig.
"Haha no, I wish I could!", sa jag och satte mig i baksätet.
"You don't like London, sweetheart?", Anne tittade på mig genom backspegeln och jag kunde se pappas oroliga ansiktsuttryck. Jag skruvade på mig.
"London's lovely! But I've some unfinished business over there before I can go home again.", sa jag och log.
"Oh, the boy, Liam, right? We'll have a girl talk later", sa hon med ett litet leende. Inte bara det... tänkte jag. Nyheten om Harry och mig som syskon var så färsk att pappa omöjligt kunde fått reda på den. Han skulle bli lite besviken på mig att jag inte hade berättat det för honom tidigare, men förhoppningsvis skulle han förstå.

"Thee or coffee?", sa pappa och började rota bland alla burkarna.
"Coffee!", sa jag och skrattade. Han började rota allt längre in i skåpen efter kaffet. När jag bodde hemma var jag den enda som drack kaffe så då hade vi det alltid hemma. Nu verkade pappa glömt bort att jag var kaffedrickare.
"Ah, there!", sa han och tog fram en dammig burk bakom en O'boy påse. Han blåste av den och hoppade ner från stolen.
"Thanks! I baked a chocolate cake earlier this morning. In the red bag over there, Anne!", sa jag och pekade på en av väskorna. Hon öppnade ett fack och tog ut kakan men något föll ut samtidigt - en bild.
"Oh, you two are so adorable!",sa hon och gav pappa fotot. Jag svalde och tittade bort. Jag saknade Liam så otroligt mycket.
"The photo is taken 5 weeks ago at Harry and Louis' place outside at the balcony.", sa jag och började duka fram.
"When can we meet him?", sa pappa och la ner fotot i väskan igen. Anne började skära upp kakan.
"I don't know actually... They're on tour now and won't be back until August. And we're kind of.. fighting right now.", sa jag och suckade. Pappa tittade lite chockat på mig men Anne bara nickade. Han vände sig mot Anne.
"You knew about this?", sa han och pekade på henne. Hon skrattade och höll upp händerna till försvar.
"You know, the magazines at Joey's, the hairdresser, have much gossip about those boys!", sa hon och skakade på huvudet. Pappa grymtade till lite.
"Yeah.. We're having this argument between me and Louis...", sa jag och hon nickade igen.
"I saw the picture, his girlfriend broke up, didn't she?", vi satte oss till bords och började fika. Jag nickade som svar på hennes fråga. Jag hade ingen lust att prata om det nu.
"Can we please talk about this later?", sa jag och tittade lite bedjande på pappa. Dem båda nickade och vi började prata om mitt liv i London utan att nämna Liam.

Liams perspektiv, Måndag, London
Jag pustade och slängde väskorna på golvet. Jag var hemma. Hade allt varit som vanligt så hade jag börjat ropa på Laila för hon var alltid i min lägenhet - men allt var inte som vanligt. Hon var inte i köket och lagade mat eller låg på sängen och läste. Hon satt heller inte i soffan med sina äckliga kanintofflor och tittade på tv. Jag saknade henne helt enkelt. Vi hade varit tillsammans så pass länge nu att vi la märke till varandras vanor och ovanor och jag saknade varenda en av dem!

"What's up", jag hörde att Louis tuggade på något i bakgrunden. Egentligen visste jag inte varför jag ringde Louis om detta men det verkade som om han skulle förstå bäst. Vi hade som smått börjat prata allt mer efter den där dagen på hotellet. Nu kändes det inte lika spänt längre.
"Lou! Can you please stop eating when I'm talking to you in phone?", sa jag lite surt. Jag gick ut till köket och öppnade frysen. Det fanns några frusna mackor som jag tog fram och la i smörgåsgrillen.
"Nahh, I don't think so, man! What's on your mind?", jag hörde hur han tog ännu ett bett på det han åt.
"I just got home...", började jag.
"and you miss her..", fyllde Louis i.
"Yes..."¸ viskade jag tyst. "Gosh Louis! This is just so stupid! Why are we even fighting? Your my brother I love you. I don't care if you're in love with her. Just promise to take care of her if I'll be gone someday!", suckade jag tungt. Det var inte bara Lelle jag saknade. Jag saknade min bror också.
"I don't know, man! I miss you too... And I'm sorry! But you know what?", skrattade Louis. Jag kunde inte undgå att le när jag hörde honom skratta. Det hade varit så länge sen sedan sist.
"Harry told me she's home in Birmingham. Suprise her!", sa han och jag kunde höra hur nöjd han var över sig själv.
"She doesn't want to speak to me Lou..", sa jag tyst. Jag kände hur det doftade bränt från smörgåsgrillen och sprang i panik dit. Middagen var förstörd.
"Fuck..", mumlade jag lite tyst.
"Who cares if she doesn't want to speak to you? You were a jerk for the first time in your life, Liam! Come on! Take your princess back! Prove to her that you love her more than everything - more than this!", sa  Louis och nu kunde jag nästan se Louis framför mig helnöjd över hans poetiska inslag.
"Maybe it's the right thing to do..", sa jag. Efter en stund s tänkande hade jag bestämt mig. "I'll meet you on Wednesday at the airport!", sa jag och slängde på luren innan Louis han svara. En minut senare fick jag ett sms av honom:

"Thank u for everything! Good luck, Romeo! xx"

Vad hände med alla kommentarerna?