Who's that girl? - Kapitel 19
Tidigare i Who's that girl? : Jag ställde mig i hissen och tittade i spegeln och tog fram et ljusrosa läppglans. Jag slätade till det och kammade igenom håret. Mina lockar låg på plats och jag kände mig redo för att träffa killarna. Jag gick bort till Ame och Lelles lägenhet och knackade på lite lätt. Jag hörde hur röster inifrån skrek mitt nman och jag log. Jag hörde också röster av tre killar som trängde sig och bråkade om vem som skulle öppna dörren. När dörren sen öppnades stod tre ansikten där varav ett kände jag igen. Jag fick en chock och likaså han.
"YOU!", sa vi båda två.
Det var absolut killen som jag hade sprungit in i. Samma hårfärg, faktiskt samma chockade ansiktsuttryck och jag måste medge att han såg himla bra ut.
"You! You ran into me!", sa han och jag tittade chockat på honom.
"Wow, Mr! You ran into ME!", vi höll på så ett tag tills Lelle och Ame kom ut i hallen för att se vad som hade hänt.
"What's happening guys?", sa Lelle med ett oroligt uttryck.
"They're fighting already..", sa en av killarna med blont hår. Hon gick fram och kramade killens höger arm och viskade något i hans öra.
"I'm sorry.. It was stupid of me! Friends?", sa han till slut och räckte fram sin hand. "I'm Zayn. Zayn Malik, now known as the guy who's running into people..", sa han medd ett leende. Jag log och räckte fram min hand.
"That's ok, I guess.. I'm Jose. Joselyn Kendric, now known as the girl who ran into Zayn Malik.", vi skrattade båda två och jag klev in i lägenheten. De andra killarna presenterade sig och de verkade vara riktigt roliga allihopa. Zayn pratade på med mig och jag svarade på alla hans tusen frågor. Han verkade ha lite dåligt samvete. Jag undrade verkligen vad det var Lelle sa till Zayn, någonting som lugnade ner honom. Envis var han i alla fall!
Harry, Ame's pojkvän av killarna, hade lagat en gudomlig pestosallad. Jag log verkligen stort mot honom och kunde inte tacka nog för maten.
"So, Lelle never told me how you guys met each other! Tell me!", sa jag och vände blicken mot Liam. Liam var så himla snäll och lugn. Det lyste en liten aura om honom. Han verkade vara "pappa" i familjen och höll koll på allt och alla även om han inte var äldst - vilket man absolut inte kunde se på att Louis var.. Liam var allt som Lelle absolut inte hade dejtat förut och jag gillade honom från första stunden jag såg honom. De var perfekta! Liam berättade om dagen på caféet och hur Niall hade fixat hennes dator och att det var på den vägen Harry och Ame oxå hade träffats. Det oroade mig lite. Ame hade inte haft ett fast förhållande på hur många år som helst. Hon var lite av en nomad. Men när hon satt där i köket i Harrys knä och tittade in i hans jade gröna ögon och chokladbruna lockar, så verkade det som om Ame höll på att falla totalt för pojken. De verkade dock mer lika än Liam och Lelle. Harry verkade vara sprallig och vild, busig och impulsiv. Allt som Ame var.
"Movie time!!!!", skrek Niall och sprang till soffan med en chipspåse i högsta hugg. Killarna skrattade och följde efter. Jag började plocka undan lite lätt och höll precis på att stapla tallrikarna på hanleden när jag hör en röst bakom mig.
"You're a guest, you know that right? Guests don't clean up the dishes young lady.", sa Zayn och ställde sig mitt emot mig för att börja plocka undan disken tillsammans med mig.
"Sorry..I'm just used to it. I'm a waitress..", mumlade jag lågt och vände mig mot diskbänken. Jag började plocka av mina tallrikar och Zayn tittade storögt på mig.
"What?", sa jag och skrattade till. Rodnade jag?
"You can take so many plates... " , sa han och fortsatte stirra.
"Part of my job!", jag blinkade och tittade sen på honom. Han fortsattee titta på mig. Tillslut bröt han ögonkontakten och tittade rodnande ner i marken.
"You're cute when you're blush..", mumlade jag. Han tittade upp och tog sen min hand.
"Lets go and watch that stupid movie, shall we?", sa han och vi gick ut till de andra i tv-rummet.
"Hellooo Lovebirds!", sa Louis och klappade på ena soffkanten. "Sorry, just room for one person. If you don't want to sit on Zayn's lap", flinade han. Jag tittade bedjande på Ame som bara log. de hade planerat det här.. Zayn tittade lika panikslaget som jag på dem.
"Ok, lets go Zayn!", han satte sig ner och jag kröp upp i hans knä. Det var stelt i början och jag kände hur obekvämt det kändes för oss båda. Men efter halva filmen började vi båda slappna av mer och mer och tillslut satt Zayn till och med och pillade i mitt hår. Jag s¨åg i ögonvrån hur Lelle, Harry och Ame sneglade på oss. jag gav dem en ond blick tillbaka. Efter ens tund kände jag hur telefonen vibrerade i fickan.
"Han gillar dig! OCH han är singel! xxx" det var från Lelle. Jag tittade upp och mötte hennes blick. Jag kände hur Zayn tittade på mig.
"What did it say?", viskade han i mitt öra. Jag rös.
"Nothing, the girls are just making fun of us..", viskade jag tillbaka. Jag kände hur han log.
Klockan var runt halv två när det var dags för mig att gå. Killarna envisades med att jag skulle sova över men jag skulle upp tidigt och jobba så jag ville inte riskera att försova mig.
"Sorry lads. Gotta go!", sa jag och gjorde en ledsen min.
"I walk with you!", sa Zayn plötsligt och följde mig till dörren. Jag sa hejdå till alla och vi gick ut. Natten var ljum och vindarna hade nästan avtagit helt. Vi gick under tysnad till en början. Plötsligt stannar Zayn upp.
"I like you. I mean you're funny and sweet and I think I like you.", jag tittade chockat på honom. jag hade bara känt honom i några timmar men jag märkte av att han var intresserad av mig. Så jag log och gick tillbaka mot honom.
"I like you to, or I can say that I have some interest in you.", han sken upp och vi fortsatte att gå. det blev en pinsam tystnad som inte bröts förrän vi var hemma vid min dörr.
"sooo...-", började jag "- When can I see you again, mr Malik?", han log och tog upp sin telefon.
"I'll call you tomorrow 'cause I wanna have dinner with you.", jag nickade och la in mitt nummer i hans telefon.
"Bye, mr Malik..", sa jag och skulle precis vända mig om då han böjde sig fram och kysste mig lätt på kinden.
"Bye Jose!", han klev ner från trappen och satte händerna i fickorna medan han snabbt gick tillbaka till de andra. Jag såg honom försvinna bortom hörnet och sen vred jag om nyckeln och klev in i min lägenhet, med ett leende på läpparna - större än någonsin!
Så där! Nu fick jag i gång det1 Här han ni ett extra långt. Det är ihopsatt med kap 20 så det blev lite extra. Kap 20 blir därför lite kortare och kommer komma upp antingen senare eller i morgon!!
"YOU!", sa vi båda två.
Det var absolut killen som jag hade sprungit in i. Samma hårfärg, faktiskt samma chockade ansiktsuttryck och jag måste medge att han såg himla bra ut.
"You! You ran into me!", sa han och jag tittade chockat på honom.
"Wow, Mr! You ran into ME!", vi höll på så ett tag tills Lelle och Ame kom ut i hallen för att se vad som hade hänt.
"What's happening guys?", sa Lelle med ett oroligt uttryck.
"They're fighting already..", sa en av killarna med blont hår. Hon gick fram och kramade killens höger arm och viskade något i hans öra.
"I'm sorry.. It was stupid of me! Friends?", sa han till slut och räckte fram sin hand. "I'm Zayn. Zayn Malik, now known as the guy who's running into people..", sa han medd ett leende. Jag log och räckte fram min hand.
"That's ok, I guess.. I'm Jose. Joselyn Kendric, now known as the girl who ran into Zayn Malik.", vi skrattade båda två och jag klev in i lägenheten. De andra killarna presenterade sig och de verkade vara riktigt roliga allihopa. Zayn pratade på med mig och jag svarade på alla hans tusen frågor. Han verkade ha lite dåligt samvete. Jag undrade verkligen vad det var Lelle sa till Zayn, någonting som lugnade ner honom. Envis var han i alla fall!
Harry, Ame's pojkvän av killarna, hade lagat en gudomlig pestosallad. Jag log verkligen stort mot honom och kunde inte tacka nog för maten.
"So, Lelle never told me how you guys met each other! Tell me!", sa jag och vände blicken mot Liam. Liam var så himla snäll och lugn. Det lyste en liten aura om honom. Han verkade vara "pappa" i familjen och höll koll på allt och alla även om han inte var äldst - vilket man absolut inte kunde se på att Louis var.. Liam var allt som Lelle absolut inte hade dejtat förut och jag gillade honom från första stunden jag såg honom. De var perfekta! Liam berättade om dagen på caféet och hur Niall hade fixat hennes dator och att det var på den vägen Harry och Ame oxå hade träffats. Det oroade mig lite. Ame hade inte haft ett fast förhållande på hur många år som helst. Hon var lite av en nomad. Men när hon satt där i köket i Harrys knä och tittade in i hans jade gröna ögon och chokladbruna lockar, så verkade det som om Ame höll på att falla totalt för pojken. De verkade dock mer lika än Liam och Lelle. Harry verkade vara sprallig och vild, busig och impulsiv. Allt som Ame var.
"Movie time!!!!", skrek Niall och sprang till soffan med en chipspåse i högsta hugg. Killarna skrattade och följde efter. Jag började plocka undan lite lätt och höll precis på att stapla tallrikarna på hanleden när jag hör en röst bakom mig.
"You're a guest, you know that right? Guests don't clean up the dishes young lady.", sa Zayn och ställde sig mitt emot mig för att börja plocka undan disken tillsammans med mig.
"Sorry..I'm just used to it. I'm a waitress..", mumlade jag lågt och vände mig mot diskbänken. Jag började plocka av mina tallrikar och Zayn tittade storögt på mig.
"What?", sa jag och skrattade till. Rodnade jag?
"You can take so many plates... " , sa han och fortsatte stirra.
"Part of my job!", jag blinkade och tittade sen på honom. Han fortsattee titta på mig. Tillslut bröt han ögonkontakten och tittade rodnande ner i marken.
"You're cute when you're blush..", mumlade jag. Han tittade upp och tog sen min hand.
"Lets go and watch that stupid movie, shall we?", sa han och vi gick ut till de andra i tv-rummet.
"Hellooo Lovebirds!", sa Louis och klappade på ena soffkanten. "Sorry, just room for one person. If you don't want to sit on Zayn's lap", flinade han. Jag tittade bedjande på Ame som bara log. de hade planerat det här.. Zayn tittade lika panikslaget som jag på dem.
"Ok, lets go Zayn!", han satte sig ner och jag kröp upp i hans knä. Det var stelt i början och jag kände hur obekvämt det kändes för oss båda. Men efter halva filmen började vi båda slappna av mer och mer och tillslut satt Zayn till och med och pillade i mitt hår. Jag s¨åg i ögonvrån hur Lelle, Harry och Ame sneglade på oss. jag gav dem en ond blick tillbaka. Efter ens tund kände jag hur telefonen vibrerade i fickan.
"Han gillar dig! OCH han är singel! xxx" det var från Lelle. Jag tittade upp och mötte hennes blick. Jag kände hur Zayn tittade på mig.
"What did it say?", viskade han i mitt öra. Jag rös.
"Nothing, the girls are just making fun of us..", viskade jag tillbaka. Jag kände hur han log.
Klockan var runt halv två när det var dags för mig att gå. Killarna envisades med att jag skulle sova över men jag skulle upp tidigt och jobba så jag ville inte riskera att försova mig.
"Sorry lads. Gotta go!", sa jag och gjorde en ledsen min.
"I walk with you!", sa Zayn plötsligt och följde mig till dörren. Jag sa hejdå till alla och vi gick ut. Natten var ljum och vindarna hade nästan avtagit helt. Vi gick under tysnad till en början. Plötsligt stannar Zayn upp.
"I like you. I mean you're funny and sweet and I think I like you.", jag tittade chockat på honom. jag hade bara känt honom i några timmar men jag märkte av att han var intresserad av mig. Så jag log och gick tillbaka mot honom.
"I like you to, or I can say that I have some interest in you.", han sken upp och vi fortsatte att gå. det blev en pinsam tystnad som inte bröts förrän vi var hemma vid min dörr.
"sooo...-", började jag "- When can I see you again, mr Malik?", han log och tog upp sin telefon.
"I'll call you tomorrow 'cause I wanna have dinner with you.", jag nickade och la in mitt nummer i hans telefon.
"Bye, mr Malik..", sa jag och skulle precis vända mig om då han böjde sig fram och kysste mig lätt på kinden.
"Bye Jose!", han klev ner från trappen och satte händerna i fickorna medan han snabbt gick tillbaka till de andra. Jag såg honom försvinna bortom hörnet och sen vred jag om nyckeln och klev in i min lägenhet, med ett leende på läpparna - större än någonsin!
Så där! Nu fick jag i gång det1 Här han ni ett extra långt. Det är ihopsatt med kap 20 så det blev lite extra. Kap 20 blir därför lite kortare och kommer komma upp antingen senare eller i morgon!!
Kommentarer
Trackback
