Who's that girl? - Kapitel 24
Tidigare i Who's that girl?: "We'll find him!", sa Louis snabbt. Men jag skakade på huvudet.
"No, I don't want you involved in this!", sa jag.
"We already are involved, babe, you told us.", sa harry och pressade fram ett leende. Jag kunde inte låta bli att le bland tårarna. Jag hade världens bästa vänner. Jag hade bara känt killarna i någon månad, jag visste inte vad Liam och jag var för något, men jag visste en sak; vi skulle aldrig skiljas åt.
Joselyns perspektiv:
Jag klev upp ur soffan och såg att alla andra låg utspridda på golvet runt om i Ames och Lelles lägenhet. Louis låg ihopknycklad tillsammans med Harry medan Liam och Lelle låg i en fotölj. Harry och Ame syntes inte till så jag antog att de lånat en säng. Jag vände mig om och såg till min förskräckelse att Zayn satt sig upp och tittade yrvaket runt omkring sig - i samma soffa som jag hade sovit i.
"Oh.. My head. Gosh, what happened last night?", sa han och kisade mot mig. Jag skakade på huvudet och tänkte efter. Lelle hade berättat om sin mamma och allt. Sen blev klockan mycket så killarna hade bestämt sig för att stanna över natten. Men hur vi hamnade så här visste jag inte. Jag skrattade till.
"Haha I'm sorry, Zayn, but i actually don't really know..", sa jag och rodnade. Han skrattade han oxå och såg så där lagom vacker ut som bara han kan. Vi gick ut till köket och började fixa i ordning frukost till de andra.
"So, how about tonight?", sa han och öppnade kylskåpet för att ta fram smör. Jag tvekade lite.
"I don't know.. What if she needs me?", sa jag och bet mig i läppen medan jag vände på sconesen i stekpannan.
"Who needs you?", hördes en röst och både Zayn och jag vände oss hastigt om.
"Nothing..", sa jag och Zayn tittade besviket på mig.
"Jag vet att du vill gå ut med honom och jag vet oxå att du kommer ångra dig om du inte gör det! Jag behöver dig inte nu, jag har Liam och de andra. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om du inte tog chansen.", sa Lelle och tittade trött på mig.
"Hellooo? English please!", sa Zayn och viftade med händerna. Jag skrattade och kramade Lelles hand.
"Thank you, thank you so much!", hon nickade till svars och log.
"D'you pick me up at 8?", sa jag och kysste Zayn på kinden. Han tittade chockat på mig och mumlade något till svars men sen log han och mimade ett tack till Lelle.
Det var en kylig kväll så jag tog på mig en varm stickad kofta med leggings till och mina blå converse. Jag ville inte vara för uppklädd bara för en stund i en nöjespark, men samtidigt inte för slarvigt heller. Jag skulle ju för tusan ut med Zayn Malik! Samtidigt som jag fixade till det sista med mascaran ringde det på dörren. Jag öppnade dörren och där stod han. Jag synade honom uppifrån och ner och kunde inte låta bli att le som en galning.
"Hi, sweetie! How are ya? ", sa han och kramade mig.
"I'm fine! Shall we go? I'm ready!", sa jag och vi började mot nöjesparken. Det var knappt några männiksor på gatan, bara några enstaka par på väg mot samma sak som vi var - kanske deras första dejt!
"So, how can she handle the fans and everything when they are going out official?", frågade jag när jag syftade på Lelle och Liam. Zayn tittade på mig och funderade. Jag visste att de skulle gå ut officielt någon gång. Även om de inte var tillsammans nu så skulle de så småningom bli det snart för Lelle var tokkär i Liam.
"I don't know... Actually, I don't think you can handle this kind of a situation when you're going out with the thing that you're offical together with someone. I mean, not without feeling doubt.", sa han och ryckte på axlarna.
"What kind of doubt?", sa jag nyfiket.
"You know, the doubt saying"What if he leaves me? He got a million of girls, he can choose who ever he wants!" or "What if the fans hates me?". I think she will doubt, but then she realises that being with Liam is more important than other peoples opinions about her being with Liam.", jag tittade på honom och stannade upp.
"You've done that, right? You had a girl who doubted?", sa jag och kisade med ögonen mot honom. Solen sken mig rätt i ögonen så jag kund einte riktigt titta på Zayn.
"Yes, I've been there.. But she gave up, but I promise, Laila won't do that!", han var djup. Väldigt djup. Men jag gillade det. Han fick mig att tänka utifrån andra perspektiv som jag aldrig visste fanns.
Under kvällen åkte vi allt möjligt; radiobilar, små bergodalbanor, spökhuset och massa andra roliga saker. Jag skrattade under hela kvällen och jag kunde inte riktigt förstå hur bra Zayn fick mig att må.
"Coooomee ooon!! Pleeease??", sa jag och drog honom i handen. Jag försökte få med honom i en större bergodalbaan men han riktigt hade vuxit fast.
"Never!!", skrattade han och satte sig på en bänk. Jag åkte med i fallet och satte mig i hans knä. Jag tittade in i hans mörka ögon och för en stund var det precis som om hela världen stannade till. Men jag vaknade till och vände bort huvudet och kände hur rodnaden steg.
"Sorry..", mumlade jag och gled ner på bänken.
"Don't be..", viskade han och la sina fingrar under min haka medan han vände mitt huvud mot sig. När jag hade vänt huvudet helt så var Zayns ansikte helt plötsligt väldigt nära mitt. Han kysste mig lätt och jag kände hur hjärtat slog ett dubbelt slag. Han drog med tummen längs mina kindben medan han kysste mig igen. Jag log mellan kyssarna och kunde inte riktigt fatta vad som hände.
Jag är jätte ledsen! Detta kapitel blev kasst!! Har ingen motivation kvar känns det som ..
"No, I don't want you involved in this!", sa jag.
"We already are involved, babe, you told us.", sa harry och pressade fram ett leende. Jag kunde inte låta bli att le bland tårarna. Jag hade världens bästa vänner. Jag hade bara känt killarna i någon månad, jag visste inte vad Liam och jag var för något, men jag visste en sak; vi skulle aldrig skiljas åt.
Joselyns perspektiv:
Jag klev upp ur soffan och såg att alla andra låg utspridda på golvet runt om i Ames och Lelles lägenhet. Louis låg ihopknycklad tillsammans med Harry medan Liam och Lelle låg i en fotölj. Harry och Ame syntes inte till så jag antog att de lånat en säng. Jag vände mig om och såg till min förskräckelse att Zayn satt sig upp och tittade yrvaket runt omkring sig - i samma soffa som jag hade sovit i.
"Oh.. My head. Gosh, what happened last night?", sa han och kisade mot mig. Jag skakade på huvudet och tänkte efter. Lelle hade berättat om sin mamma och allt. Sen blev klockan mycket så killarna hade bestämt sig för att stanna över natten. Men hur vi hamnade så här visste jag inte. Jag skrattade till.
"Haha I'm sorry, Zayn, but i actually don't really know..", sa jag och rodnade. Han skrattade han oxå och såg så där lagom vacker ut som bara han kan. Vi gick ut till köket och började fixa i ordning frukost till de andra.
"So, how about tonight?", sa han och öppnade kylskåpet för att ta fram smör. Jag tvekade lite.
"I don't know.. What if she needs me?", sa jag och bet mig i läppen medan jag vände på sconesen i stekpannan.
"Who needs you?", hördes en röst och både Zayn och jag vände oss hastigt om.
"Nothing..", sa jag och Zayn tittade besviket på mig.
"Jag vet att du vill gå ut med honom och jag vet oxå att du kommer ångra dig om du inte gör det! Jag behöver dig inte nu, jag har Liam och de andra. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om du inte tog chansen.", sa Lelle och tittade trött på mig.
"Hellooo? English please!", sa Zayn och viftade med händerna. Jag skrattade och kramade Lelles hand.
"Thank you, thank you so much!", hon nickade till svars och log.
"D'you pick me up at 8?", sa jag och kysste Zayn på kinden. Han tittade chockat på mig och mumlade något till svars men sen log han och mimade ett tack till Lelle.
Det var en kylig kväll så jag tog på mig en varm stickad kofta med leggings till och mina blå converse. Jag ville inte vara för uppklädd bara för en stund i en nöjespark, men samtidigt inte för slarvigt heller. Jag skulle ju för tusan ut med Zayn Malik! Samtidigt som jag fixade till det sista med mascaran ringde det på dörren. Jag öppnade dörren och där stod han. Jag synade honom uppifrån och ner och kunde inte låta bli att le som en galning.
"Hi, sweetie! How are ya? ", sa han och kramade mig.
"I'm fine! Shall we go? I'm ready!", sa jag och vi började mot nöjesparken. Det var knappt några männiksor på gatan, bara några enstaka par på väg mot samma sak som vi var - kanske deras första dejt!
"So, how can she handle the fans and everything when they are going out official?", frågade jag när jag syftade på Lelle och Liam. Zayn tittade på mig och funderade. Jag visste att de skulle gå ut officielt någon gång. Även om de inte var tillsammans nu så skulle de så småningom bli det snart för Lelle var tokkär i Liam.
"I don't know... Actually, I don't think you can handle this kind of a situation when you're going out with the thing that you're offical together with someone. I mean, not without feeling doubt.", sa han och ryckte på axlarna.
"What kind of doubt?", sa jag nyfiket.
"You know, the doubt saying"What if he leaves me? He got a million of girls, he can choose who ever he wants!" or "What if the fans hates me?". I think she will doubt, but then she realises that being with Liam is more important than other peoples opinions about her being with Liam.", jag tittade på honom och stannade upp.
"You've done that, right? You had a girl who doubted?", sa jag och kisade med ögonen mot honom. Solen sken mig rätt i ögonen så jag kund einte riktigt titta på Zayn.
"Yes, I've been there.. But she gave up, but I promise, Laila won't do that!", han var djup. Väldigt djup. Men jag gillade det. Han fick mig att tänka utifrån andra perspektiv som jag aldrig visste fanns.
Under kvällen åkte vi allt möjligt; radiobilar, små bergodalbanor, spökhuset och massa andra roliga saker. Jag skrattade under hela kvällen och jag kunde inte riktigt förstå hur bra Zayn fick mig att må.
"Coooomee ooon!! Pleeease??", sa jag och drog honom i handen. Jag försökte få med honom i en större bergodalbaan men han riktigt hade vuxit fast.
"Never!!", skrattade han och satte sig på en bänk. Jag åkte med i fallet och satte mig i hans knä. Jag tittade in i hans mörka ögon och för en stund var det precis som om hela världen stannade till. Men jag vaknade till och vände bort huvudet och kände hur rodnaden steg.
"Sorry..", mumlade jag och gled ner på bänken.
"Don't be..", viskade han och la sina fingrar under min haka medan han vände mitt huvud mot sig. När jag hade vänt huvudet helt så var Zayns ansikte helt plötsligt väldigt nära mitt. Han kysste mig lätt och jag kände hur hjärtat slog ett dubbelt slag. Han drog med tummen längs mina kindben medan han kysste mig igen. Jag log mellan kyssarna och kunde inte riktigt fatta vad som hände.
Jag är jätte ledsen! Detta kapitel blev kasst!! Har ingen motivation kvar känns det som ..
Kommentarer
Postat av: Alma
DeT var inte så dåligt :)
Om du tappat skriv suget så ordna en tävling där man ska skriva nästa kapitel :)
Bara en idé ;)
Postat av: Alexandra
det var jättebra!! :o
Trackback
