Tidigare i Who's That Girl? : "Don't be..", viskade han och la sina fingrar under min haka medan han vände mitt huvud mot sig. När jag hade vänt huvudet helt så var Zayns ansikte helt plötsligt väldigt nära mitt. Han kysste mig lätt och jag kände hur hjärtat slog ett dubbelt slag. Han drog med tummen längs mina kindben medan han kysste mig igen. Jag log mellan kyssarna och kunde inte riktigt fatta vad som hände.

Lelles perspektiv:
Jose och Zayn hade haft en fantastisk kväll och det märktes hur glad hon var när hon ringde mig.
"Han är fantastisk, Lelle, jag vet inte varför men jag känner något speciellt. Jag har ingen aning om varför, men den där pojken trollbinder mig!", sa hon. Hon fortsatte att prata på om Zayn och hennes kväll. Jag nickade och "hmm" på de rätta ställena, men egentligen så var mina tankar någon helt annanstans. 
"Vad är Liam och jag?", sa jag helt plötsligt och avbröt henne. Jag märkte hur chockad hon blev att jag hade avbrutit henne, men Jose blev aldrig sur när jag gjorde så.
"Jag antar att ni är tillsammans?", sa hon lite osäkert. 
"Jag menar, jag har känt och dejtat honom i snart en och en halv månad. Någonting måste vi väl vara? Det är ju ett under att inga spekulationer har börjat gå bland fansen..", sa jag och hörde hur Jose höll med. 
"Fråga honom. Antingen får du ju ett medhåll eller så vet inte han heller.", sa Jose och jag hörde hur hennes ytterdörr stängdes och öppnades. Någon skrek ett hallå i hennes hall. 
"Vet du vad? Jag ska fråga honom. Vem är hos dig förresten?", sa jag lite nyfiket.
"Åh det var bara Ame, hon och Harry skulle hämta några filmer.", sa hon och jag hörde hur Harry och Ame hade en vild diskussion. 
"Jag ska fråga honom med än gång! Hej då, vi syns i morgon!", jag la på och sprang ut i hallen för att ta på mig mina skor. Jag struntade i jackan och sprang ut ur lägenheten. Det började regna och jag ångrade att jag inte tagit en jacka. Jag småsprang till bussen och när jag klivit av den sprang jag till Liams lägenhet. Det regnade ordentligt och jag var precis genomblöt. När jag nästan är framme vid Liams dörr till lägenhetshuset ser jag en figur som är påväg ut. 
"Liam!Wait!", skrek jag. Om det inte var Liam skulle det bli pinsamt.
"Laila?", sa han chockat. Jag sprang fram till honom.
"What are you doing here? I'm on my way to your place.", sa han och tog av sig sin jacka och la den över mig. Han stod där i bara sin vita t-shirt. Jag kunde knappt höra vad han sa på grund av trafiken och hällregnet. Jag tog ett steg närmre honom och tittade in i hans ögon. Varför hade jag inte förstått detta tidigare? Jag föll för Liam långt innan han tog mig till taket, jag hade fallit för honom redan första gången jag såg honom. Jag var ingen människa som trodde på Kärlek vid första ögonkastet, men nu.. Jag visste inte vad jag skulle tro. 
"What are we?", jag lutade mig fram och viskade i hans öra. Han backade och tittade konstigt på mig.
"What do you mean? Something happened?", sa han oroligt. Han var lika blöt som jag nu och håret låg slickat längs våra huvuden.
"I fell for you. You didn't had to take me to the roof to make me start liking you, 'cause I fell for you at the first sight on Bronx!", sa jag och kände hur min röst dränktes av ljudet från regnet. "I know it's to early to say this, but Liam, it's killing me having this inside me!", han fortsatte att titta oroligt på mig och gick fram och la sina händer under min haka. 
"I love you, Liam Payne! And if these three words will destroy whatever we are, I'm sorry. But it's the truth.", jag kände hur jag började bli orolig. Liam sa ingenting, han bara stod där och tittade djupt in i mina blå ögon. 
"Don't worry, I won't run away from you. I love you too and the question about "what we are", I'm sorry but I have just one answer; If I can't be with you, I don't know what to do.", sa han. Jag log och böjde mig fram. Han kysste mig mjukt, regnet hällde ner och där stod vi. Som i en film, mitt på gatan. Jag ville stå så här för alltid. Plötsligt hörde vi en bil som tutade på oss. Jag drog mig i från Liam och tittade på honom. Hans vita t-shirt klibbade mot hans hud och håret var klistrat runt hans ansikte.
"I think we need to go inside, even if I want to stay here like forever. And you're cold!", skrattade jag och tog hans hand. Vi sprang in i Liams lägenhet. Vi båda var precis genomblöta, typiskt London att regna så mycket..
"I'll take a shower, d'you wanna come?", sa jag och tittade lekfullt på honom.
"I can't say no to that..", svarade han och bar upp mig la mig över hans axlar.
"Let me down, Liam!", skrattade jag medan han fortsatte gå in till badrummet. Vi duschade snabbt och Liam satte handduken runt sina höfter medan jag satte min handuk runt bröstkorgen. Jag gick ut till Liams sovrum och fram till hans garderob. Jag började rota vant mellan hans hyllor och letade efter en enkel tröja att ha på mig under natten. Plötsligt kände jag Liam omfamna mig bakifrån. Jag vände upp huvudet bakåt och lät han kyssa mig sen vände jag mig om och lutade min panna mot hans. Han fick en eld att tändas hos mig, jag vet inte varför men han riktigt fick mig att vilja brinna. Och jag kunde aldrig få nog av honom. Jag lutade mig mot väggen och kysste honom sakta igen. Han fortsatte kyssa mig längs halsen och jag skrattade till.
"It tickles..", mumlade jag.
"That's the point..", sa han och lyfte upp mig så jag kunde låsa benen runt hans höfter.