Who's that girl? - Kapitel 30

Tidigare i Who's that girl?: "I'm here for you, hun! I've been in your situation, you know. Liam's sensitive and he really cares about how you feel and he hates when his fans are mean to his girlfriends.", sa hon. Jag log och det kändes som hon inte hade något emot mig och Liam, vilket kändes toppen!
"Come on, girls. We gotta go if we're partying tonight!", sa jag och vi började gå hem till Danielle.

Killarna och jag sprang upp för trapporna till Danielles lägenhet. Jag hade varit där tidigare på dagen och hjälpt till att fixa i ordning med dricka, stolar och städat. När vi var klara hade jag tagit bussen hem till mig där Liam väntade. Nu var vi alla på väg till festen lite tidigare så vi kunde träffa tjejerna och några andra innan allt drog igång.
Liam plingade på och Danielle öppnade. Hennes lockiga, långa och rufsiga hår var uppsatt i en hög tofs medan hon bar en otroligt vacker glittrig klänning med några högklackade skor till. Jag bet mig i läppen och kunde inte avundas lite på hennes skönhet.
"Hi, honey!, sa hon och kysste mig på kinden medan hon drog in killarna i en kram. Vi skrattade och gick in i köket. Hennes lägenhet var enkelt, men modernt, inredd med vita väggar som bas och ängder med tavlor upphängda. I köket hade hon en köksö i mörk mahogny och mörka skåpsluckor. Ett stort fönster vätte ut mot gatan så man kunde se utsikten över London.
"Hi, there!", sa jag och kramade om Eleanor. Louis gick fram och kysste henne blygt. Jag gav honom en "Vi-måste-prata-om-det-där-sen-blick" och han nickade. Jag log och vände mig om till resten av gänget som stod och hällde upp drinkar.
"ANDY! What are you doing here?", skrek Liam och hoppade på en av killarna som stod vid bänken och blandade drinkar med energidryck. Han var lång med halvlångt blont hår och såg ut lite som Nick Carter i Backstreet Boys. Han bar mörka jeans och en t-shirt med trycket "IM THE F*%&!#G BOSS" på. Han var snygg och verkade känna Liam väldigt bra för de var genast inne i en vild diskussion om något projekt Andy höll på med.
"Laila! This is Andy, my best mate ever! I've known him like forever!", sa Liam och boxade Andy magen. Jag log och hälsade på Andy. Han blinkade mot mig med ena ögat och log han med.
"So, I've heard about you two. Twitter's going crazy!", sa Andy och tittade på Liam. "Why haven't you call me? I've been waiting for days, mate!", fortsatte han och rapade ljudligt.
"Oh Gosh Andy!", skrek en kille och jag vände mig om. En mörkhyad , lång och söt kille kom gåendes över vardagsrummet.
"Maz! Hey man!", Harry och Liam hoppade på honom. Kul, massa gamla kompisar till Liam. Jag skulle bli lämnad ensam i kväll. Louis hade Eleanor, Ame och Harry, Jose och Zayn, Liam med vänner och så..Niall. Jag tittade på Niall som tryckte in en bit med kyckling och log nöjt. Jag insåg att mitt sista hopp hade dött.
"I'll be by your side whole night, bby!", sa Danielle och drog med mig till diskbänken och Andys drinkar. Vi tog varsin och plötsligt kände jag någon omfamna mig bakifrån.
"Hey that's mine!", sa Andy och lyfte mig åt sidan.
"Sorry, babe! Now it's MINE!", sa jag nöjt och tog en klunk. Han släppte mig och tog upp händerna framför sig i en "ok jag ger mig" gest. Jag log och gick bort till Louis som satt i soffan med Zayn.
"Where's Jose?", sa jag och tittade mig omkring. Zayn pekade på balkongen.
"Why aren't you with her?", sa jag och blev lite orolig.
"She's calling her mum. Somethig's happened home in Sweden. She says that she can't tell me.", han tittade ledsamt ner i golvet. Jag strök Zayn över armen och gick ut på balkongen. Jose satt på en plaststol mod huvudet i knät.
"Vad harhänt Jose?", sa jag och satte mig på huk framför henne. Hon tittade upp och jag såg på hennes ögon att hon nyss hade gråtit.
"Mamma ringde på morgonen... Erik är sämre..", mumlade hon och en tår trillade ner för hennes kind.
"Åhh jag är så ledsen Jose..", sa jag medan jag omfamnade henne. Erik var hennes yngsta bror och han hade blivit svårt sjuk förra hösten i någon muskelsjukdom.
"Jag vet inte vad jag ska säga till Zayn... Det är en så stor del i mitt liv och jag har bara dejtat honom i några dagar..", sa hon och tittade in genom glasdörrarna. Zayn stod och betraktade oss från vardagsrummet och vinkade uttryckslöst med ena handen när Jose tittade på honom.
"Jag vet, vännen, jag vet.. Men du litar på honom eller hur?", sa jag och hon nickade. Jag reste mig upp och öppnade dörren för att vinka ut Zayn. Han kom ut och satte sig oroligt framför Jose. Han smekte hennes kind och tittade djupt in i hennes ögon. Jag log lite för mig själv och gick in igen. När jag tittade ut såg jag Jose sitta vaggandes i Zayns armar medan han mumlade tröstande ord.
"Cute! Aren't they?", hörde jag en röst bakom mig. Jag vände mig om och där stod Andy.
"Hey! You're everywhere tonight, aren't you?", log jag misstänksamt.  "Where's my boy?", fortsatte jag och blickade ut över vardagsrummet. Folk hade börjat strömma in i Danielles lägenhet och partyt var snart full i gång.
"I've no idea! Maybe in the kitchen?", sa han och gick vidare mot Maz och några andra killar. Jag började gå mot köket och på vägen skymtade jag något rödhårigt. Ed Sheeran. Han stod och pratade med Niall i hallen. De vinkade och jag log tillbaka. Plötsligt hörde jag Louis röst inifrån Danielles sovrum.
"I know this is wrong! We should tell her, Harry!", jag hörde Louis upprörda stämma och smög mig närmre för att kunna höra bättre.
"You were the one who told me to shut up about this, Lou! Don't you understand she will soon start asking questions about Holmes Chapel and I bet she already know that it's my hometown.", sa Harry ilsket. Vad var det som var så upprörande? Vänta här nu, Holmes Chapel? Det var ju staden som stod i mina filer..
"I know! And I regret it! People can change their mind, Harry!", svarade Louis och jag såg hur Louis viftade med armarna.
"Yeah, you always do that! Change your mind instead of confessing that you were wrong!", fnyste Harry. Jag kunde inte hålla mig så jag öpnnade dörren som stod på glänt och gick rakt in i rummet.
"What's going on, guys?", sa jag och tittade på Louis. Han öppnade munnen för att säga något men Harry hann före.
"How much did you hear?", sa han.
"Everething about Holmes Chapel!", sa jag och tittade ännu mer upprört på dem. "Please tell me what's going on!", sa jag och stampade frustrerat med foten i golvet.
"Ok, don't get mad now, Lelle.", började Harry och gick sakta fram mot mig.
"You heard about Holmes Chapel and that it's my home town, right?", jag nickade.
"Everything you've been looking for has been right in front of you the last couple of weeks.", sa han snabbt och jag kände hur hjärtat stannade.


Oj vad långt det blev... Jag bara skrev på lite haha :) Varsågoda och kommentera nu!

 


Kommentarer
Postat av: Josephine

Sjukt bra kapitel :) så spännande att se vad som kommer hända här näst.

2012-05-18 @ 23:32:34
Postat av: Linda

wow <33

2012-05-19 @ 09:15:54
Postat av: Alma

Det är Harry va ? Det är det ! ;D

2012-05-19 @ 09:49:54
URL: http://minafinanoveller.blogg.se/
Postat av: Jojo

Åh älskar när det är långt och det var asbra ;)

2012-05-19 @ 13:41:54
URL: http://potatoes.webblogg.se/
Postat av: Lilith

As bra! Har sträckt läst hela novellen nu:) behöver meeeer genast! xx<3

2012-05-19 @ 16:29:16
URL: http://kandisarinoveller.blogg.se/
Postat av: Emelie

Skit bra asså du e så fantastiskt!!! Älskar din novell!! Jag vill ha nästa kapitel nu!!! <3

2012-05-19 @ 22:32:17
Postat av: Anonym

Duktig du är!:)

2012-05-20 @ 10:29:06
URL: http://imagineonedirection.blogg.se/

Vad tycker du?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0