"No, Harry... I can't meet your dad! He doesn't even know that my mum's dead!", sa jag och skakade på huvudet. Harry tittade allvarligt på mig och nickade.
"Yes, you have to! This time, you're representing your mum and yourself.", sa han och log lite snett. Jag tittade på Harry. Vi var inte ett dugg lika mer än håret och möjligtvis ögonen. Allting började sjunka in.
"You're not alone anymore, Laila. I've a family and they will be your family too.", han tittade tröstande på mig. "You have no family, right? You're all alone here. Actually we don't know so much what you're doing while you're not with us.", sa han misstänktsamt. Jag tittade ner.
"I've no job, but my "dad" gives me money each year so I can live here and make thing work out.", sa jag. Han nickade. "But no, Harry. I haven't met him in years..", suckade jag och fortsatte peta i maten.
"It was Louis' idea. He thinks we should go home.", Harry var fast besluten så jag nickade och log lite försiktigt.
"Ok, we'll go home..", Jag kände hur en tår rann ner från ena kinden. Harry böjde sig över bordet och torkade bort den.
"Everything will be okey, "sis".", sa han och skrattade. Plötsligt blixtrade det till. En man med kamera stod utanför restaurangen och hade förmodligen fått en bild på Harry när han rörde vid mig.
"Shit..", hörde jag Harry. Fler började samlas utanför och jag kände paniken växa upp.
"Harry... They'll think we're together.. They will think that I'm cheating on Liam!", sa jag och tittade panikslaget på Harry. Han var lika panikslagen han.
"I'll call Paul...", sa Harry och drog upp telefonen. Några minuter svängde den stora vanen upp framför restaurangen. Vi reste oss upp och Harry betalade.
"Don't answer questions!", viskade Harry strängt och jag nickade stumt. Harry öppnade dörren och vi möttes av ett rent helvete.