Tidigare i Who's that girl?: "I'll call Paul...", sa Harry och drog upp telefonen. Några minuter svängde den stora vanen upp framför restaurangen. Vi reste oss upp och Harry betalade.
"Don't answer questions!", viskade Harry strängt och jag nickade stumt. Harry öppnade dörren och vi möttes av ett rent helvete.

Harry tog tag om min midja och vi gick ut bland fotografer, fans och restauranggäster. Jag höll för ögonen och lät Harry leda mig till bilen. Paul försökte förtvivlat hålla borta alla människor och tryckte fram en gång åt oss. Det var just det här som inte fick hända!
"Who's that girl, Harry?"
"Isn't it Liams girlfriend?"
"Does he know that you're with his girlfriend?"
"What a drama! One Direction splitting up now Harry?"

Frågorna var för många. Och alla hade fel. Nu skulle vi till slut vara tvugna att berätta allt. Vi visste ju inte ens svaren på våra frågor om oss själva. Vi var bror och syster, inte pojk-och flickvän. Jag var Liams flcikvän och detta var en ända stor röra. Det var inte tanken som var skrämmande om att Liam skulle få reda på det här om att pressen börjat snurra igång ett rykte om Harry och mig. Nej, det som oroade mig var sanningen. Vi visste sanningen. Liam och jag var tillsammans. Harry var min halvbror. Sanningen skrämde mig för jag skulle snart bli tvungen att berätta allt tillsammans med Harry. Jag hade panik över att tiden inte skulle räcka till för att åka till Holmes Chapel och fixa allt. Fansen skulle hata mig ännu mer och Harry skulle få skit av alla fans som gillade mig och Liam tillsammans. Allt var bara en härva. 
"That's great! Just what we need! Rumors!", sa Harry upprört när vi hade lyckats ta oss in i bilen. Jag la en tröstande hand på hans axel och log lite svagt. Han såg rakt igenom mig.
"I know that you're not okey, Lelle!", suckade han och vände sig om mot fönstret. Jag vände mig också mot mitt fönster och blundade. Var allting tvunget att vara så svårt? Kunde jag inte bara få vara helt normal? Ha en normal kille? Nä, jag hade lyckats hitta det mest omöjliga i stället...

Vi åkte hem till Harry och Louis där killarna hade hunnit hem. De tittade förvånat upp på oss när vi kom inrusande i lägenheten med Paul i släptåg.
"What happened to you?", frågade Zayn. Vi svarade inte utan slängde oss i soffan. Liam drog in mig i famnen och började genast pilla i mitt hår.
"What a mess..", suckade Paul och sa hej då till oss. Killarna tittade fortfarande konstigt på oss.
"You tell them Harry.. I'm gonna take a shower and take away all the shame..", sa jag trött och reste mig upp från Liams famn. Jag kysste honom lätt och strök handen över Louis' kind på vägen mot badrummet. Jag skruvade på duschen och tog sen upp mobilen.
"Hejsan!", svarade Ame på första signalen.
"Du måste komma till Harrys lägenhet... Allt är bara en röra och du vill inte veta vad som har hänt!", jag var skakig på rösten.
"Laila, du skrämmer mig! Varför rusade du från festen här om dagen förresten?", Ame kallade mig nästan aldrig för mitt riktiga namn, men det märktes att hon var orolig nu.
"K-kan du inte bara komma hit?", bad jag.
"Självklart! Jose och jag ska bara äta klart så kommer vi.", svarade hon och la på. Jag lät duschen vara på medan jag satte mig ner tungt mot väggen.

"Lelle? Are you okey?", Liam knackade hårt på dörren. Jag satte mig förvirrat upp och såg hur vattnet började svämma över i duschen. Jag öppnade dörren och såg hur Liam och tjejerna tittade lite konstigt på mig.
"Vad gör du?", frågade Jose och höjde på ögonbrynen.
"I fell as sleep...", mumlade jag och stängde av duschen. "Jag behöver prata med er två och Harry. Nu.", sa jag sen och pekade på Ame och Jose. Liam tittade lite förvirrat på mig när jag nämnde Harrys namn. Jag skakade på huvudet och log lite.
"Girl talk.", börjde jag mig fram och viskade jag i hans öra.
"With Harry?", sa han förvånat.
"Are you suprised?", skrattade jag.
"Well.. Maybe not..", erkände han och jag tog med mig tjejerna in på Harrys rum. Harry kom strax efter. Rummet var verkligen välstädat med bäddad säng, vita väggar och mörkbruna mahogny möbler.

"So you guys probably wonder why you're here, don't you?", sa jag och vände mig mot Jose och Ame. De nickade.
"I'm telling you this now before you Ame starts to think something else. I guess you haven't checked your twitter or facebook. Otherwise you'd been very mad at me..", fortsatte jag. Hon tittade lite oroligt på mig. Jag vände mig mot Harry för att få stöd. Han tog min hand och jag slappnade av lite. Ame reagerade med än gång.
"We've found "It". I'm "It"!", sa Harry och både Ame och Jose höll på att trilla av sängen.