"I know you don't like all this about Valentine's Day, but please, Sophie!", Victoria stampade av sig snön innan hon tog av sig sina mockastövlar och ställde dem prydligt på skohyllan. Jag följde hennes handlingar och vi fortsatte sedan in till vardagsrummet.
"I'm sorry, Vicky. I don't think so! I hate Valentine's Day and you know it.", egentligen visste jag att det inte skulle gå att övertala henne för hon hade lyckats alla andra alla hjärtansdagar förut.
"Max will be there...", hon log klurigt, för nu visste hon att hon hade fångat mitt intresse. Jag fortsatte att skaka på huvudet. "Please, Soph! I'll do anything!", hon hoppade ner från soffan och ställde sig på knä framför mig. Jag ville verkligen inte gå på festen hemma hos Josh. Vicky visste hur mycket jag hatade Alla hjärtansdag och att jag ville enbart spendera den hemma i vår lägenhet, ensam, medan hon gick på en rad olika fester. Men hon fick mig till slut och hon visste att genom att bara nämna Max.
"Fine... But you'll help me find a dress...", Victoria klappade nöjt med händerna medan jag satte mig surt i ena fåtöljen och  började zappa mellan kanalerna. I ögonvrån kunde jag se Victorias överlägsna leende, vilket retade. Jag gav mig alltid. Fast och andra sidan skulle den här festen vara en av få chanser till att prata med Max. Killen som jag haft en crush på sedan jag börjat praktisera på Victorias arbetsplats sex månader tillbaka. Hans typiska brittiska utseende och gulliga leende var helt "out of my league" och ingenting som kunde jämföras med mitt tråkiga typiska svenska utseende: blont, långt hår med blå ögon. När jag flyttade till London pratade varenda människa om hur vacker jag var och att alla brittiska killar ville ha en svensk tjej, jag var tydligen ingen sådan.

"...right?", Vicky tittade lite oroligt på mig. "You okey, Soph?", jag nickade som svar innan jag höjde handen och knackade lätt på dörren. Den öppnades efter en stund och där stod Josh, en av få killar Vicky faktiskt behållit längre än fyra månader. Jag var nervös. Och irriterad. För nästan med än gång vi kommit in i hallen så var Vicky borta och minglade med några kollegor. Jag gick ensamt in i den stora lägenheten och fortsatte mot köket - den enda trygga platsen. Vant rotade jag fram ingredienser till en smörgås. Det var en fin lägenhet Josh hade. Stilren, sterilt inredd med utsikt över Themsen. Inte undra på att Vicky hade behållit honom så länge. Jag satte mig på en av barstolarna och tittade ut över massan med folk som dansade. Årets tråkigaste dag och här satt jag på en fest jag absolut inte ville vara på och dessutom bestal min bästis pojkväns kylskåp på mat.  Rättvist nog.
"Hey, do you live here?", jag vände mig om. En kille med svart hår och mörka ögon tittade nyfiket på mig. Han bar ljusa chinos och en vit stickad tröja. Jag måste ha tittat ganska länge på honom för han började till slut skruva nervöst på sig.
"Oh, sorry. No I do not! My best friend's boyfriend does, but you're free to take what you want!", erbjöd jag honom och fortsatte titta nyfiket på honom medan han plockade fram samma ingredienser som jag tidigare använt. När han var klar satte han sig bredvid mig på barstolen. Han tog en tugga och vi åt under tystnad.
"Zayn!", han räckte fram handen och jag tog den.
"Sophie, but you can call me Soph.", han nickade och tog en tugga till. "So, do you know the guy or..?", toppen... Nu försökte han föra en konversation också. Jag nickade och tog en klunk ur glaset med vodka/redbull.
"Yeah, they've been together for a while now.", svarade jag. På andra sidan av rummet skymtade jag Fred, en jobbarkompis, som hängde sig över en av sekreterarna från personalavdelningen. "And you?", jag riktade uppmärksamheten tillbaka till den mystiska killen bredvid mig. Hans skakade på huvudet.
"One of my bandmates knows the guy, I guess!", han skrattade lite och visade ett underbart leende med bländvita tänder.
"You have a band?", jag höjde ögonbrynet och tittade lite nedlåtande på honom.
"Yeah, we're kind of famous actually!", han låtsades låta som om han hade tagit till sig det jag sagt. Han var helt okej den här killen. "So, you don't have a Valentine dejt?", han puffade mig i sidan med sin axel och jag log blygt ner på bardisken.
"No, I hate Valentine's Day. Just a reason for the market to sale loads of shitty stuff..", svarade jag nonchalant. Han sa ingenting. De flesta brukade börja argumentera emot om hur vacker kärleken är och om hur underbart det är med en dag i kärlekens tecken. Jag tittade upp och såg för första gången Max på hela kvällen. Hånglandes med en blond tjej. "And there goes my last chance...", mumlade jag. Zayn följde min blick och grimaserade lite över Max och tjejens uppförande.
"Crush?", gissade han. Jag nickade. Plötsligt tog Zayn min hand och drog upp mig från stolen. Vi trängde oss fram genom folkmassorna och nådde tillslut ytterdörren.

"He has a nice view.", Zayn räckte mig flaskan med rödvin och jag tog en klunk. Vi hade tagit brandstegen upp till taket och satt inne i glaskupolen. Hur Zayn hade vetat om den här platsen, som jag själv inte visste fanns, visste jag inte, men jag tyckte om att bara släppa loss för en stund. Han var mystisk och spred samtidigt ett slags lugn över sig själv. Det var en kille jag i normala fall inte skulle umgås med eller ens falla för. Om Max var helt "out of my league" så var Zayn en Max gånger 100. Han var riktigt snygg vid närmare efter tanke. de små skäggstubben som syntes på hans kinder och de mörka ögonen log varmt mot mig. Han var lätt att prata med och hade inga som helst problem att göra sig löjlig.
"Why do you hate Valentine's Day so much, Soph?", han var som sagt speciell. Ingen brukade ta hänsyn till när jag sa att det var Soph som folk skulle kalla mig. Oftast började folk kalla mig det efter några månaders vänskap.
"I'll tell you about that if you tell me about you're famous band", retade jag honom.
"Sure!", han ställde sig upp och öppnade en flaska till av rödvinet som stod placerat i en korg. "Three years ago, I auditioned for The X-Factor as a individual artist. I got all way to the final, but with band mates, we got formed together before the finals. After that, I've been touring the world with my four best friends and brothers, I've won several awards and we're now the biggest boy band at the moment.", jag tittade misstänktsamt på honom, letade efter minsta tecken på lögn men han log bara triumferande. Han tog fram tin mobil och visade mig en video från MSG i USA, han och fyra killar sjöng en catchy låt som jag nästan var säker på att jag någon gång hade hört.
"Fine... I Believe you!", suckade jag. Han satte sig ner bredvid mig och uppmanade att börja berätta. "Well, When I was in High School in Sweden four years ago, I found my boyfriend hooking up with some random girl from history class at Valentine's Day. Maybe you understand now...", han var tyst en stund innan han valde att svara.
"I've heard that Swedish boys aren't so good in bed anyways...", jag började skratta. Jag kunde se hur han log ett litet fundersamt leende.
"D'you wanna see a movie or something?", jag nickade och vi började plocka ihop våra saker innan vi sedan gick ut i den kyliga London luften. det var en bit att gå innan vi kom hem till Zayns lägenhet. Den var mysigt inredd med cremefärgade tapeter och ett varmt vardagsrum. Jag satte mig i soffan och valde film medan Zayn gick in till köket och började poppa popcorn och göra i ordning något att dricka. Men det blev aldrig någon film, det slutade med att vi satt och pratade i timtal. Vicky ringde x antal gånger men jag ignorerade henne varje gång, jag kunde tacka henne senare för att hon tagit med mig till festen. Zayn var egentligen den mest perfekta kille jag mött. Han visade sina bra sidor och sina dåliga sidor på samma gång, och varje gång kändes det som om vi kompletterade varandra.

 Klockan var nästan halv tre på morgonen när jag till slut var tvungen att gå hem. Vi bytte nummer och lovade att definitivt ses redan nästa kväll. Han skulle bevisa för mig att han var duktig på att sjunga och att hans band existerade. Precis innan jag skulle gå ut ur dörren stannade jag. Jag vände mig om och greppade han ansikte innan jag försiktigt lutade mig fram och kysste honom. Chockad, men inte tveksam, kysste han mig tillbaka och tog ett stadigt grepp om min midja.
"Thank you!", han tittade förvånat på mig. "For changing my mind about Valentine's Day", förtydligade jag. Han log det där fina leendet igen innan han kysste mig igen. Den kvällen gick jag på rosa moln hem från Zayns lägenhet. Jag var evigt tacksam till min bästis för att hon hade tagit med mig hem till Josh. Och jag skämdes lite, för Vicky sa alltid att mina åsikter om Alla hjärtans dag skulle bita mig tillbaka. Och jag visste att det första hon skulle säga när jag kom hem var: "I told you so. It always backfires you.". Jag var besegrad. Besegrad av kärleken. 

---

Helooooooo! Här kommer en liten special edition eftersom det är alla <3 dag idag. När du läser detta sitter jag förmodligen på Mcdonalds med mina singelkompisar. Vi brukar ha den tradtionen. För detta är ett tidsinställt inlägg :) Hoppas ni får en underbar alla <3 dag och kom i håg: ingen är ensam :) 

Hej hej!

Anledningen till att jag inte skriver något nu är att jag har mina "monster veckor" i skolan just nu. Dvs. sjukt mycket arbete + jobb vid sidan av! Hoppas att ni alla förstår att bloggen därför hamnar längst ner på min prio lista. Får se om kapitel kommer ut nästa vecka, åker till London (YEY) på tisdag och kommer gå på BRITS (YEEEEEEEY) på onsdagkvällen för att se våra boys :) ev. ska jag oxå gå på deras första turnédatum med nästa lördag, vi får se :) 

Men som sagt, hoppas att ni förstår! :*

Yes, nu är det dags! Den nya novellen kommer snart att börjas ladda upp :) Ska skriva klart de första kapitlen innan jag kommer ladda upp dem! Ikväll kommer dock prologen på novellen som kommer heta "The Man who can't be moved" och kommer handla om Joanna och Harry.

Han är skadad, hon kallas in för att städa upp hans röra. En vänskap. En kärlek. Ett förflutet!