"Wait, wait! Harry, can you please be serious?", ropade John, killarnas röst coach. Det var rep inför touren och Harry ansträngde sig inte för fem öre. De andra killarna gick verkligen in för allt och ville att det skulle bli den bästa turnén hittills! Men Harry.. Han satt i ett hörn längst bort och höll knappt micken till munnen. "I hate that boy...", suckade John och drog nervöst med handen över sitt trötta ansikte.
"Can I speak to him for a minute?", jag satt bakom John och hade varit med p hela repet. Om jag skulle kunna fixa Harry var jag tvungen att observera hans humör och hur han betedde sig mot människorna runt omkring.
"He's all yours!", jag log och började gå mot scenen.
"Joanna?", jag vände mig om och tittade frågandes på John. Han suckade djupt. "Just... please, just fix that boy, will you?", jag nickade. Alla hade sådana förväntningar på mig och sättet de verkligen bad mig att fixa Harry på var påfrestande. Självklart var jag som alla andra och ville få tillbaka den gamla Harry, men jag stod helt ensam.
"Harry? Let's go and grab a coffee?",  jag räckte ut handen mot honom. Han tvekade och tittade misstänksamt på Liam. Alla höll andan och inväntade Harrys nästa reaktion. Liam nickade åt Harry att gå iväg och till slut reste han sig upp. I trappan nekade han min hand och bara gick förbi mig. Hans axel stötte hårt in i min. Bättre än inget, tänkte jag.
"Better than this shit..", Harry slängde mikrofonen till Niall som precis hann och fånga den innan den stötte till marken.

När vi kom ut ur replokalen plockade Harry fram sina cigaretter. Han märkte hur jag chockat tittade på honom och det verkade som han gjorde varenda rörelse mer tydlig bara för att reta mig.
"Why, Harry...?", jag lutade mig mot tegelväggen och drog ett djupt andetag men den enda luft jag fick in var från Harrys rök.
"Why not?", var hans svar tillbaka. Jag tittade på honom i profil och la märke till drag jag inte sett innan. Den lilla 16-åriga Harry som skickades i väg till X factor hade ett hår med gigantiska, markanta lockar. Han hade ett vänligt leende och en spinkig kropp. Den nya Harry som stod framför mig var full med irrelevanta tatueringar, musklad kropp och ett hotfullt ytter. Men samtidigt förstod jag varför fansen drogs till honom; hans "bad boy image" med raybans och tatueringar fångade verkligen ögat och var absolut inget vanligt i ett boy band som One Direction.
"When you were 15 you told me to stop smoking because otherwise you'd stop being my friend, remember? I think you should stop, Harry.", jag visste inte hur långt jag kunde trycka på knapparna men än så länge så spändes inga käkar eller några hotfulla blickar. Han släckte cigaretten lugnt och försiktigt mot marken innan han vände sig mot mig.
"Do not think that yesterday meant anything! I don't want to be "fixed" or anything.", och där var den hotfulla Harry framme. Han var lika nära som igår och nästan spottade mig i ansiktet. Plötsligt rycktes bakdörren upp och Zayn kom ut. Harry vände sig om och spände blicken i Zayn som tittade oroligt på mig.
"Are you okey, Jo?", Zayn gick fram och drog bort Harry ifrån mig. Jag nickade och slätade till min jacka innan jag gick in. När jag stängt dörren kunde jag höra hur Zayn och Harry argumenterade och höjde sina röster. Jag hade lovat mig själv att Harrys ord aldrig skulle tränga sig in på mig men jag kunde inte hjälpa det. Att vara i närheten gjorde allt så mycket svårare. Det var svårt att se min bästa kompis förvandlas mitt framför ögonen på mig.

Återblick Joanna och Harry 15 år:
"Stop it, Harry! He's not worth it, okey?", jag kramade Harrys hand och försökte dra tillbaka honom, men han vände sig genast om och spände blicken i mig. Det var första gången jag såg Harry upprörd och ledsen, nästan hotfull. Harry var beredd att gå in och skydda mig för allt.
"Please, Harry!", bad jag honom. Men Harry slet sig loss från mig och började gå bestämt fram till Mike, min dåvarande pojkvän. Harry var upprörd över att Mike hade kysst en annan tjej på en fest samma helg.
"Hey, Mike!", Mike vände sig om och log lite åt Harry. Han visste att han kunde ta honom hur lätt som helst mot min spinkiga, bästa kompis. Folket på perrongen drog chockat efter andan då Harry slog till Mike över munnen. Jag började springa fram mot bråket men kände hur Leon, en av Harrys kompisar höll mig tillbaka. Mike reste sig upp och höll för sin blodiga mun , innan han slog till Harry över kinden.
"Styles and Lawrence, stop!", en av lärarna på skolan som tog samma tåg som mig och Harry gick fram och särade på pojkarna. Harry reste sig triumferande och gick sakta bort till mig.
"I will never forgive you for this, Harry!", jag kände hur tårarna rullade ner för kinderna och hur Leon strök med ena handen på min rygg. Men jag grät inte för att Harry hade slagit Mike, jag var glad att han hade skyddat mig, men jag grät för jag var så rädd att förlora honom. "You could have died!", hostade jag fram. Harry skrattade åt mig och drog in mig i en kram.
"Joanna, I would do anything for you.", viskade han. Det var mitt och Harrys första bråk då jag inte pratade med honom på flera dagar. Han sprang efter mig men jag försökte undvika honom. Egentligen var jag nog inte ens sur på honom utan ville bara visa att jag hade varit orolig för honom och inte accepterade några fler dumma bråk om mig. Det var också då jag insåg att jag aldrig ville att Harry skulle lämna min sida.

I'm on fire! Haha :) Nä men jag hade en timma där jag kunde sätta mig ner och skriva så här har ni ett litet bonus dagen till ära :)