The man who can't be moved Kapitel 12

Jag kunde inte sluta titta på hans leende. Speciellt när han tittade ner på sina händer och log ett sådant där finurligt leende där båda smilgroparna syntes. Han blev… vacker på något sätt.
Tell me, why are you starring at me, Mueller?”, frågade han och viftade med sitt whiskyglas samtidigt som han blinkade med ena ögat. Jag harklade mig och tog en klunk av det syrliga vinet som Harry hade beställt in åt mig. Det var sent gånget in på kvällen och vi båda hade tagit oss ett par glas.
I was just admiring your dimples.”, han log så där vackert igen.
No, seriously. Why?”, han blev allvarlig. Jag följde med blicken längs konturerna av hans händr om glaset.
No, seriously. I was.”, jag kände hur jag blev lite röd om kinderna. ”I think they look really beautiful on you. That’s why people adored you so much!”,
“Adored”? I see.”, han sköljde ner det sista av whiskyn och reste sig upp och räckte mig hans hand. Jag tog den försiktigt. Han kommenterade inte det jag hade sagt och jag tror inte heller det hade behövts, jag visste att han tänkte på det; hade jag rätt eller hade jag fel?

Vi gick ut i den nu mycket kyligare luften. Åter igen under tystnad. Jag undrade vad han tänkte på. Tänkte han vad som skulle komma härnäst eller tänkte han fortfarande på det jag hade sagt? Under de senaste veckorna hade jag i alla fall lärt mig en sak om Harry; han visade inga känslor längre. Inte som han brukade göra som yngre. Det gjorde mig ledsen och nästan lite besviken på honom, att han hade låtit sig själv bli så tagen att han faktiskt glömt bort vem han var. Jag stannade och Harry fortsatte gå innan han upptäckte att jag inte längre var vid hans sida. Han vände sig om och höjde ett ögonbryn.

Harry och Joanna 16 år
I like it here.”, Harry tog ett bett av sin macka och vände sig mot mig. Jag nickade bara till svars men min blick var fäst mot himmelen.
I know, it’s beautiful.”, vi satt ute på en åker mitt ute i ingenstans på hans motorhuv. Det var sent in på kvällen och vi hade smitit ut från våra föräldrar. Det var vår grej att bara lägga oss på bilen och titta på stjärnorna. Vi gav dem namn och hittade på livs-historier åt dem. I kväll hade vi smitit ut för att det var den natten man kunde se Saturnus.
There he is!”, Harry pekade upp mot himmelen. Och där var han ja, Saturnus. ”I could stay here forever.”, suckade han efter en långt tystnad. Jag nickade igen. Vi låg tysta en stund. Tittade på stjärnorna och åt våra mackor.
Jo, I think I’m ready for X-factor this year. They’re having auditions this month and I’m going to try!”, jag höll på att sätta i halsen. Harry hade försökt ta till sig mod länge och nu skulle han äntligen försöka. Jag kastade mig om halsen på honom och kramade honom hårt.
I’m so proud of you! That’s fantasic news, Harry!”, han log lite snett, så där så att han tittade ner i backen och hans smilgropar syntes. Han var vacker. Och kanske var det nu som det hade varit ett ypperligt tillfälle att berätta hur jag kände för honom inför alla dessa år, men jag kunde inte få orden ur mig. Jag hade försökt så många gånger att säga det till honom, jag hade till och med försökt skoja fram det, men varje gång slutade det med att jag tänkte det i stället. Jag tänkte på hur mycket jag egentligen kände av honom och jag längtade så det gjorde ont i mig att få höra hans ord tillbaka.

Nutid
Why did you stop?”, han hade fortfarande ena ögonbrynet höjt. Jag tog fram mina vantar och tittade sedan upp mot himmelen.
I hate London sometimes. D’you know why?”, han skakade lite förvirrat på huvudet. ”You can’t see the stars and the moon because of all the smog.”, sa jag och började gå lite sakta. Han nickade lite stumt och vi fortsatte att gå igen.
”If you look really closely, you can see Saturnus tonight.”, han tittade på mig och log lite.
You remember?”, och det förvånade mig att han faktiskt kom ihåg något så oväsentligt som vilken tid på året man kunde se Saturnus.
Of course I do, I like to take a taxi to Enfield and just walk around in the dark sometimes, you know.”¸ helt borta kanske han inte var. Lite utav den gamla Harry hade jag faktiskt mött i kväll. Och han var precis så som jag mindes honom. Precis den jag ville få tillbaka. Den jag var tvungen att få tillbaka.

Vi började närma oss krysset där vi skulle gå skilda vägar. Jag blev nervös över vad han skulle säga, göra och om det fanns några journalister utanför Harrys lägenhet. Men när vi kom fram var det ingen där. Det var mörkt och kallt, men det hindrade inte London från att vara vaken; full trafik och affärerna var fortfarande öppna tillsammans med några pubar i området.
Where are they?”, jag tittade mig omkring. Harry skrattade lite.
I tweeted right before we went out that I was going to a party in West End. They’re probably there waiting for me.”, han satte nickel i dörrarna. “This was nice, see yiu tomorrow, Jo.”, han kysste mig lätt på pannan innan dörren slogs igen bakom honom och Harrys rygglavla sakta försvann in I lägenheten. Jag var helt förstummad.

Det tog säkert en timma innan jag kunde sätta min nyckel i min dörr hemma. Jag hade tagit fel tunnelbana flera gånger och aldrig kommit rätt, bara tänkt på hur Harry betett sig under kvällen, hur ”normal” han hade varit. Det första jag gjorde efter att jag hade duschat var att ringa James. Vi hade inte pratat på evigheter och nu behövde jag verkligen prata av mig.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Ååh vad jag älskar hur du skriver!! Vill ha alla dina noveller i bokformat sen så jag alltid har dom och såklart så behöver det inte stå någon författare du som är lite feg ;) haha puss!!

Ps. Blir det något alla hjärtans dag kapitel/ shoutout? ;)

2014-02-14 @ 12:17:21

Vad tycker du?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0