The man who can't be moved Kapitel 17
”Why are you out here?”, mumlade han tyst mot mina händer. Jag strök med handen över hans kindben. Andningen var lätt och samlad. Han hade lugnat ner sig och var betydligt mer harmonisk än vad jag föreställt mig.
”I was looking for you.”, erkände jag. Han öppnade sina ögon och tog mina händer i sina.
”Let’s go out for a walk.”, Harry drog med mig ut till hallen och vi började klä på oss.
Det kom kalla vindpustar från våra munnar så fort vi försökte prata. Det var så kallt att varje gång jag försökte andas in brände luften i halsen och ner i mina lungor. Harry verkade dock inte ha några problem med kylan utan drog på sig sin gråa mössa över lockarna och traskad på framför mig. Emellanåt vände han sig om och väntade in mig.
”I thought we were walking together!”, sa jag surt till slut. Harry log och drog mig intill sig. Det kändes konstigt till en början som Harry förmodligen märkte av eftersom han snabbt släppte mig och lät händerna falla handlöst längst hans sidor istället.
”We are!”, sa han och jag såg hur han log det där sneda leendet som jag tyckte så mycket om. Hans näsa hade hunnit bli illröd och kinderna rosiga. Det påminde mig om våra vintrar hemma när vi var små. Hade vi tur och det kom snö kunde vi leka ute i timmar, Harry och jag.
”I wanted to speak with you about something”, sa han efter en stunds tystnad. Jag nickade till svars och såg på honom för att han skulle fortsätta. Harry höjde blicken och tittade rakt fram. Det såg ut som om han tittade rakt förbi trafiken, förbi alla husen, förbi London. Hem, hem till Holmes Chapel. Jag krokade försiktigt arm med honom och han tittade till slut på mig. Jag kom på mig själv att hålla andan i väntan på vad Harry skulle säga eller göra för att jag rört vid honom.
”There’s a person. Or you could rather say it’s a group of bad people.”, började Harry. Det gjorde mig orolig och ännu mer orolig över för vad han skulle saga härnäst. ”I’ve done some bad things before you came.. I’ve hurt people.”, jag stannade upp och tittade på Harry. Här stod vi mitt på gatan på Lester Square, mitt I natten och Harry säger att han har gjort “dåliga saker” innan jag började jobba för hans skivbolag. Vad skulle han säga? Hade han dödat någon? Fifflat med pengar? Jag förberedde mig inför det värsta. Harry tittade på mig under lugg och jag kunde på något vis skymta en oro i hans blick. En oro över vad jag skulle tycka om det han hade att säga. Brydde han sig faktiskt om vad jag tyckte?
”Do you regret it?”, sa jag i stället för det jag hade tänkt säga. Han blinkade till ett par gånger.
”You don’t even know what I’ve done.”, sa han sakta. Jag tog ett steg närmre honom och tog hans händer. Åter igen höll jag andan. Skulle jag fortsätta så här skulle jag kväva mig själv. Harry skulle bli min död.
”If you regret it, Harry, I don’t really care what it is. The most important thing for me now is that you can learn to show your feelings again. And I can see that you’re trying.”, han tittade på mig med en blick som var som ett frågetecken. Jag ville att han skulle förstå att hans affärer egentligen inte var mina affärer så länge han själv inte verkligen ville dela med sig av dem. Han hade visat en annan sida av sig själv den senaste tiden som definitivt förtjänade lite mer frihet. Vi hade hunnit gå en bra bit nu och jag visste inte hur länge vi hade gått i tystnad. Han tänkte fortfarande igenom mina ord.
”That phone call.”, började han till slut. Han gned händerna mot varandra som var illröda av kylan. Jag plockade upp mina rosa extra vantar från min handväska och gav dem till Harry som till en början grinade lite illa åt färgen. ”How much did you hear?”,
”Not much more than hearing you being upset over something”, jag bet mig nervöst i läppen. Harry nickade och jag kunde se hur han slappnade av lite.
”I regret the things I’ve done, Jo, I really do”, det var första gången på flera år jag hade hört honom kalla mig Jo med känsla i rösten. Hans röst sprack lite på slutet och i gatulampans ljus kunde jag se hur hans blick blev tom.
”One of the things I’ve done got a crew member into an accident. But I swear to God that it was an accident!”, han nästan viskade fram orden. Han såg så liten och rädd ut för världen. Men I denna stund var han mer rädd för vad jag skulle tycka om honom efter det att han hade vågat öppna upp sig för mig. Jag drog mig Harry intill min kropp och omfamnade honom. Han borrade in ansiktet i nacken på mig och jag kunde känna hur hans salta tårar rann ner för min hals. Jag kände mig så liten i jämförelse med honom, men trygg på något sätt. Hans stora kropp omfamnade mig tillbaka och gav mig trygghet. Jag kunde äntligen andas ut. Han hade släppt in mig. Han hade äntligen efter månaders av slit släppt in mig.
Till slut släppte Harry taget om mig. Han lyfte upp blicken och tittade på mig. Precis som när han höjde blicken och tittade förbi trafiken var det som om han tittade lika djupt på mig. Som om han längtade.
”Fuck that agreement”, sa han till slut och kupade mina kinder med sina händer. Och det var där det hände. Mitt i natten på en halvmörk gata i London kysste Harry Styles mig med slitna, rosa vantar från Lindex. Och det var den bästa kyssen jag någonsin hade haft.
”I was looking for you.”, erkände jag. Han öppnade sina ögon och tog mina händer i sina.
”Let’s go out for a walk.”, Harry drog med mig ut till hallen och vi började klä på oss.
Det kom kalla vindpustar från våra munnar så fort vi försökte prata. Det var så kallt att varje gång jag försökte andas in brände luften i halsen och ner i mina lungor. Harry verkade dock inte ha några problem med kylan utan drog på sig sin gråa mössa över lockarna och traskad på framför mig. Emellanåt vände han sig om och väntade in mig.
”I thought we were walking together!”, sa jag surt till slut. Harry log och drog mig intill sig. Det kändes konstigt till en början som Harry förmodligen märkte av eftersom han snabbt släppte mig och lät händerna falla handlöst längst hans sidor istället.
”We are!”, sa han och jag såg hur han log det där sneda leendet som jag tyckte så mycket om. Hans näsa hade hunnit bli illröd och kinderna rosiga. Det påminde mig om våra vintrar hemma när vi var små. Hade vi tur och det kom snö kunde vi leka ute i timmar, Harry och jag.
”I wanted to speak with you about something”, sa han efter en stunds tystnad. Jag nickade till svars och såg på honom för att han skulle fortsätta. Harry höjde blicken och tittade rakt fram. Det såg ut som om han tittade rakt förbi trafiken, förbi alla husen, förbi London. Hem, hem till Holmes Chapel. Jag krokade försiktigt arm med honom och han tittade till slut på mig. Jag kom på mig själv att hålla andan i väntan på vad Harry skulle säga eller göra för att jag rört vid honom.
”There’s a person. Or you could rather say it’s a group of bad people.”, började Harry. Det gjorde mig orolig och ännu mer orolig över för vad han skulle saga härnäst. ”I’ve done some bad things before you came.. I’ve hurt people.”, jag stannade upp och tittade på Harry. Här stod vi mitt på gatan på Lester Square, mitt I natten och Harry säger att han har gjort “dåliga saker” innan jag började jobba för hans skivbolag. Vad skulle han säga? Hade han dödat någon? Fifflat med pengar? Jag förberedde mig inför det värsta. Harry tittade på mig under lugg och jag kunde på något vis skymta en oro i hans blick. En oro över vad jag skulle tycka om det han hade att säga. Brydde han sig faktiskt om vad jag tyckte?
”Do you regret it?”, sa jag i stället för det jag hade tänkt säga. Han blinkade till ett par gånger.
”You don’t even know what I’ve done.”, sa han sakta. Jag tog ett steg närmre honom och tog hans händer. Åter igen höll jag andan. Skulle jag fortsätta så här skulle jag kväva mig själv. Harry skulle bli min död.
”If you regret it, Harry, I don’t really care what it is. The most important thing for me now is that you can learn to show your feelings again. And I can see that you’re trying.”, han tittade på mig med en blick som var som ett frågetecken. Jag ville att han skulle förstå att hans affärer egentligen inte var mina affärer så länge han själv inte verkligen ville dela med sig av dem. Han hade visat en annan sida av sig själv den senaste tiden som definitivt förtjänade lite mer frihet. Vi hade hunnit gå en bra bit nu och jag visste inte hur länge vi hade gått i tystnad. Han tänkte fortfarande igenom mina ord.
”That phone call.”, började han till slut. Han gned händerna mot varandra som var illröda av kylan. Jag plockade upp mina rosa extra vantar från min handväska och gav dem till Harry som till en början grinade lite illa åt färgen. ”How much did you hear?”,
”Not much more than hearing you being upset over something”, jag bet mig nervöst i läppen. Harry nickade och jag kunde se hur han slappnade av lite.
”I regret the things I’ve done, Jo, I really do”, det var första gången på flera år jag hade hört honom kalla mig Jo med känsla i rösten. Hans röst sprack lite på slutet och i gatulampans ljus kunde jag se hur hans blick blev tom.
”One of the things I’ve done got a crew member into an accident. But I swear to God that it was an accident!”, han nästan viskade fram orden. Han såg så liten och rädd ut för världen. Men I denna stund var han mer rädd för vad jag skulle tycka om honom efter det att han hade vågat öppna upp sig för mig. Jag drog mig Harry intill min kropp och omfamnade honom. Han borrade in ansiktet i nacken på mig och jag kunde känna hur hans salta tårar rann ner för min hals. Jag kände mig så liten i jämförelse med honom, men trygg på något sätt. Hans stora kropp omfamnade mig tillbaka och gav mig trygghet. Jag kunde äntligen andas ut. Han hade släppt in mig. Han hade äntligen efter månaders av slit släppt in mig.
Till slut släppte Harry taget om mig. Han lyfte upp blicken och tittade på mig. Precis som när han höjde blicken och tittade förbi trafiken var det som om han tittade lika djupt på mig. Som om han längtade.
”Fuck that agreement”, sa han till slut och kupade mina kinder med sina händer. Och det var där det hände. Mitt i natten på en halvmörk gata i London kysste Harry Styles mig med slitna, rosa vantar från Lindex. Och det var den bästa kyssen jag någonsin hade haft.
Kommentarer
Trackback
