”I don’t know… He’s just different. I can’t put my finger on it.”, Liam tog en klunk av apelsinjuicen som stod framför honom. Han tittade lite finurligt mot mig och jag ryckte på axlarna. ”You two slept together, didn’t you?”, han reste sig hastigt upp och pekade. Paret bakom oss höjde blicken från sina kaffekoppar och tittade förskräckt på Liam. Vi satt på ett kafé i Liams kvarter och pratade om de senaste dagarna med Harry. Och visst hade Liam rätt, Harry hade förändrats men än var det svårt att säga om det var något som var långvarigt.
”Liam… Please sit down!”, jag försökte lugna ner honom. Han satte sig ner och lutade sig försiktigt mot mig.
”Please tell me you didn’t sleep together?!”, han tittade vädjande på mig.
”No, Liam. We did not sleep together. Actually… he was the one who kissed me. Without notice!”, jag höll upp händerna I försvar. Liam tittade misstänktsamt på mig för att avgöra om jag ljög för honom eller inte. Och ljugit hade jag ju inte gjort, det hade ju varit Harry som flugit på mig.
”Did you like it?”, sa han till slut. Jag reste mig upp och sköt in stolen för att gå. ”Seriously, Jo!”,
”I’m not having this discussion with you and absolutely not in public!”, väste jag tillbaka. Han följde efter mig mot tunnebanan och drog in mig i en kram.
”We’ll see about that!”, svarde han. Jag skulle definitivt inte ha den här typen av diskussion med honom. Kanske Elanour och Danielle, men bara kanske.
Två dagar tidigare
”Please bring me some water!”, jag hörde hur Harry suckade från toaletten och hur hans steg rörde sig mot köket. ”Please?”, försökte jag igen. Köksluckor som öppnades och stängdes, kranen som sattes på och stängdes av igen. Det var hemtrevligt på något sätt. Men jag var noga med att inte känna mig allt för van vid det. Harry var fortfarande som en bomb och rätt som det var kunde han lika gärna stänga mig ute igen.
Jag rullade över till andra sidan soffkanten och blicken fastnade på ett familjefoto som stod i bokhyllan brevid Harrys mixerbord. Det var det enda personliga fotot i hela lägenheten som jag hitills hade hittat. Det föreställde Anne och Harry när han fyllde 16 år. Mamma hade bakat en tårta och vi hade alla varit bjudna till släktkalas. Senare på kvällen hade Harry haft sin första riktiga fest och det hade spårat ur totalt. Några månader senare var Harry borta för X-factor och kom aldrig mer tillbaka. Jag fick en klump i halsen när jag tänkte på det. En del av mig ville fortfarande inte acceptera och förlåta honom för det han gjort. Jag hade också en del av mig som hade svårt att acceptera situationen vi var i nu. Hur skulle det bli på måndag när vi var tillbaka i studion? Skulle han ignorera mig? Skulle jag kanske ignorera honom. Var vi ett par nu? Hade någon…
”What’s on your mind?”, Harry avbröt mig I mina tankar och jag kände hur han tungt satte sig ner bredvid mig. Han räckte mig glaset med vatten och jag tog en klunk för att lugna tankarna.
”The future.”, svarade jag ärligt. Harry nickade och tittade ner på sina nakna fötter. Nervöst började han gnida insidorna av händerna mot varandra. ”What’s on your mind?”, ställde jag tillbaka. Jag rätade upp mig och lät fötterna dingla ner för kanten av den ganska så höga soffan. Mina fötter var så små och bleka jämt emot Harrys stora och bruna fötter. Han var faktiskt fortfarande ganska brun hela han efter deras senaste resa till LA för några månader sedan. Snart skulle han tillbaka och det var också något som jag inte riktigt visste hur jag skulle ställa mig till.
”You and I.”, svarade han till slut. Jag blinkade till ett par gånger och höll nästan på att sätta i halsen. ”I mean, not us in particular. I think about how wrong things got in between us. I often think about that. I often think about you.”, han nästan viskade de sista orden. Jag kände den där klumpen i halsen igen. Försiktigt kramade jag hans vänster hand för att säga att allt var okej nu.
”Do you want to know a secret?”, han nickade misstänktsamt och rätade lite på sig. ”You were my first kiss.”, jag kände hur jag behövde lätta på stämmningen och visst gjorde jag det…
”Like two hours ago? Seriously?”, hela Harry flinade och jag kände hur det började hetta i ansiktet.
”No, stupid. When we were fourteen… at Jasmin’s.”, han nickade.
”I know. I’m just messing with you. Thanks for telling me. You were my real first kiss too.”, det kändes helt plötsligt som om två bästa vänner som satt och tog igen allt som dem hade missat tillsammans. Det kändes som för första gången på länge som att vi faktiskt lärde känna varandra igen. Som om vi började om. Det fanns ett litet, litet hopp inom mig som ropade Halleluja redan nu.
”Harry?”, jag lutade mig mot honom och han drog mig intill sig. Jag var inte längre främmande för honom. Han kände sig bekväm att jag var i närheten.
”Hmm?”, han lutade sig fram och satte på tvn.
”Thank you.”, han kysste mig på pannan och det tog inte lång tid innan jag faktiskt somnade.