”We’re on in 10…9…8”, Matt började räkna ner till sändning. Jag satt nervöst i bakgrunden och inväntade otåligt direktsändning. Harry blickade över bordet till mig och log ett snett leende. Det här skulle gå fint. Han skulle sköta sig.
   ”Ey mate… Sorry for what I said before…”, jag kunde höra Nialls ursäkt till Harry på avstånd. Harry skakde hand med Niall och nickade. Ännu en lättnad släppte. Han skulle fixa det här!
   ”We’re back from the news and beofre that we heard Sex by the wonderful The 1975. Right now I’m sitting with all five boys from One Direction. Hi guys!”, Matt presenterade killarna och alla svarade glatt hej tillbaka. ”So we’re gonna play your new single. I’m holding it right here in my hands. Can you please tell me something about it?”, Matt viftade med singeln I handen framför kameran som livesände hela intervjun.
   ”Well this is a new sound for us and it’s more edgy and more grown up than our other singles.”, Zayn öppnade upp.
   “You and I is about a stronger love. Stronger than everything else.”, Harry öppnade munnen. Alla tittade på Harry som sällan ens brydde sig om intervjuer.
   ”Well aren’t all songs about that kind of love?”, Matt log lite mot Harry som såg ut att fundera ett bättre svar. Hela rummets tod stilla. Det var som om alla var spända på hans svar. Ett skratt kommer ut ur Harrys munn.
   ”Yes, that’s true! But this is truly about the undying love. Nothing can stop them. The lyrics is based on true experience. Right from the heart.”, Harry pekade på Matts hjärta. Han nickade och de andra killarna stämde in.
   ”And while Harry Styles continues to walk the lonely road to Nirvana we can lissen to their new single. Here’s You and I!”, alla killarna skrattade lite nervöst. Det var modigt utav Matt att säga så. Men Harry höll sig i skinnet.
   ”I’m so proud of you!”, Jag drog in alla killarna i en kram och vi började gå mot bilarna. Det var en betydligt gladare stämmning i gruppen nu än den hade varit tidigare under kvällen. Alla killarna hade pratat glatt i intervjun och Matt hade till och med ringt upp fans som hade fått ställa frågor. Det hade varit länge sedan någon hade kunnat göra så eftersom vi hade varit oroliga över Harrys spydighet och image. Men han hade fixat det, han hade inte spårat ur. På något vänster kändes det som om vi var på väg åt rätt håll.
   En efter en började hoppa in i den stora vanen. Det började bli lite väl kallt för att bara stå ute i en tröja och jag ville fort in i värmen.
  ”Can we go back to your place?”, jag kände en hand om min midja. Harry viskade orden så ingen skulle höra dem. Jag svalde och nickade sen. Det var fortfarande en sak att vänja sig vid, att Harry faktiskt rörde vid mig överhuvudtaget. Jag satte mig fram hos Paul medan Harry hoppade in bakom mig bredvid Niall.
  ”Back to the studio!”, Paul körde ut från parkeringen och jag började kolla igenom mejlen en gång till.
  ”Hey! Does anyone wanna go out for drinks? Celebrate our new single?”, Louis klappade mig på axeln. Jag såg Harry som sneglade på mig I backspegeln.
  ”I don’t think so, Lou. I must finish all the paperwork Jane gave me this morning.”, jag höjde bunten med papper och viftade med den så Louis skulle se vilket enormt arbete dessa fem killer gav mig. Han nickade misstänktsamt.
   ”I think I want to have an early night Lou. Rehearsal starts at 10 am tomorrow…”, jag var imponerad av att Harry ändå försökte ljuga men detta var nog den sämsta lögnen han kunde komma på.
   ”Bullshit! Since when did you care about rehearsals or an early night?”, Louis avbröt Harry och kom på sig själv med än gang att han hade höjt rösten åt Harry. Det var alldeles för sent för mig att rädda honom ur detta…
   ”Okey fine… I have to clean up at home. Ted treated me with an unannounced meeting from the police if I don’t stop with the pills and drugs…”, alla killarna stannade upp i vad de höll på med och tittade på Harry. Till och med jag var lite chockad med lögnen.
   ”Then you better clean up.”, var Nialls svar innan vi alla släppte det. Jag slängde i väg ett sms till Harry och frågade om han hade ljugit. Det tog inte en sekund innan nej kom tillbaka.
   Vi skiljdes åt allihop på parkeringen vid kontoret och jag tog en taxi och Harry en annan. På väg hem till mig funderade jag på Harrys lögn, som i själva verket hade varit sanning. Det gjorde mig nervös och orolig. Det var en stressfaktor att hela tiden behöva tänka på att Harry kanske fortfarande höll på med både drogerna och vara inblandad i det där gänget han hade berättat för mig. Samtidigt ville jag inte pusha honom framåt för mycket då rädslan att kanske tappa honom helt fortfarande var ett faktum. Jag försökte flera gånger skaka av mig tankarna men ibland kunde dem göra mig sömnlös på nätterna.
   Det första jag gjorde när jag kom innanför dörren var att slänga mig i soffan och sätta på tv:n. Ett program om gorillorna i Rawanda rullade i bakgrunden medan jag riktigt grottade ner mig i soffan. Dagens klänning var fortfarande på och skorna med för den delen. Jag var trött och för första gången på länge kändes det som en hel del spänningar släppte när jag tänkte tillbaka på att Harry varit så medgörlig idag.
   Jag hade somnat och med en snabb blick på klockan visade den 23:43. Jag hade totalt glömt bort att Harry skulle komma förbi.
   ”Sorry, did I wake you up?”, Harry sänkte ljudet på tv:n. Han satt inlindad i en av mina hoodies i hörnet av soffan där jag låg. Han hade tagit av mig mina klackar och slängt över en filt.
  ”When did you get here?”, jag reste mig sakta upp, fortfarande förvirrad över att klockan var så mycket och att Harry hade stannat.
  ”Around two hours ago. You were asleep when I came.”, jag tittade på honom. Där satt han i en röd-grön hoddie med håret åt alla håll och tittade på… Hannah Montana? Jag himlade lite med ögonen när jag såg vad han tittade på. Men även det där så var han så himla fin. Han hade stannat trots att jag somnat och väntat på att jag skulle vakna. Jag hade lika gärna kunnat sova igenom hela natten.
   Jag blickade bort mot köket, han hade diskat upp min disk och plockat in allt i skåpen. Var han sjuk? Hade Harry faktiskt städat upp efter mig…?
   ”I had nothing to do and I was afraid to wake you.”, erkände han. Jag blev nästan lite tårögd. ”Oh please… I do have feelings.”, nu var det Harrys tur att himla med ögonen. Jag kröp över till honom och han öppnade upp sin famn åt mig.
   ”Sorry I fell asleep…”, mumlade jag mot hans hals medan jag drog in hans doft. Han luktade som hemma. Och det skrämde mig hur bekväm jag var i vissa lägen hos Harry.
   ”Sorry I woke you up…”, svarade han. Hannah Montana drog till med en sista refreng innan programmet var slut och nyheterna började. Det var hemtrevligt med Harry bredvid mig och på något sätt påminde det om en svunnen tid som fick nytt liv. Vi satt så en stund, som två gammlingar framför nyheterna.
   ”I want to go back to sleep.”, gnällde jag till slut. Jag ville samtidigt inte köra i väg Harry. Det började bli sent och jag höll honom hellre hos mig än att jag inte visste var han höll hus. Jag lite fortfarande inte till 100 % på honom. Harry reste sig upp och slet bort filten från mig. Jag tittade storögt på honom. Vad höll han på med… Sen böjde han sig ner och drog upp mig och bar mig in till sovrummet.
   ”Harry. Harry Styles! Let me down!”, nästan skrek jag. Men allt jag hörde var Harrys mullrande skratt som kom djupt in från bröstkorgen.
   ”As you wish.”, han slängde ner mig på sängen vände sig om för att gå.
   ”Harry.”, han vände sig om i dörröppningen och jag tvekade en sekund inna jag fortsatte. ”Can you stay? Please?”, det var andra gången idag jag hade bett honom om något. Jag måste sluta. Ett flin spred sig på hans läppar medan han stängde dörren bakom sig. Jag ställde mig upp och lät honom dra ner dragkedjan på min blåa klänning. Jag rös av hans beröring och jag kunde slå vad om att han retades när han plötsligt saktade ner i mitten av ryggen. Jag tog på mig en gammal t-shirt och kröp ner under täcket. Harry följde efter och la sig på andra sidan sängen. Jag vände mig om och möttes av att Harry låg vänt mot mitt håll.
   ”I can get used to you begging me to do stuff.”, sa han. Jag kände hur rodnaden spred sig över kinderna och ner på halsen. Jag vände mig om i protest.
   ”Good night, Styles.”, sa jag enkelt. Harry kröp upp närmre och drog mig intill.
   ”Good night, Mueller.”, svarade han.