Jag styrde Harry förbi den sista fotografen på röda mattan. Alla frågor hade handlat om varför de andra killarna inte var med och varför jag var med Harry. Han hade lugnt och försiktigt förklarat för alla att det handlade om den stora donationen han hade lämnat och att jag var där för gamla goda vänners lag. De flesta köpte det. Harry var allt för bra på att flörta och ljuga inför de kvinnliga reprtrarna. De manliga reportrarna var dock svårare att övertyga men det gick det också. Harry och jag fotograferades en sista gång innan vi gick in i en gigantisk bunalow där eventet hölls. Det var fullt med lampslingor och väggarna pryddes med Nick Brandts fotografier från Afrika. Harry hämtade varsitt glas med champagne innan vi banade oss fram till Nick och hans vänner. Jag stod i bakgrunden och studerade hur Harry betedde sig offentligt. Det var ju trots allt fortfarande mitt jobb. Jag vet inte om jag fick en rättvis bild för Harry var precis som vanligt, precis som jag hade lärt känna honom. Ibland kastade Nick en bild på mig för att försäkra mig om att han faktiskt skötte sig. Harry såg sig ibland om efter mig och jag höjde mitt glas i luften för att visa att jag var strax bakom och i närheten. Han såg på något vis ut att vara väldigt till mods och framåt med sina vänner.
”Gin and tonic, please!”, killen brevid mig hävde sig fram på bardisken och överröstade ljudet med sin beställning till bartendern. Hon nickade och började blanda en Gin och tonic. Jag log vagt mot honom när han tittade på mig. ”Why are you standing here alone?”, han tog emot sin drink och vände sig mot mig.
”I’m here with a couple of friends from work.”, svarade jag artigt och fortsatte sippra på min champagne. Han var envis.
”Colin!”, han räckte fram en solbrun hand och jag skakade den vänligt men bestämt. På ena sidan av handleden syntes en tatuering av en orm. Orginellt.
”Joanna”, svarade jag. Han vände sig mot bartendern igen och beställde in en drink till och räckte den sen mot mig. Jag avböjde vänligt men han var som sagt en envis typ.
”So where are your co-workers?”, han började se sig om i lokalen. Jag pekade på Nick som dansade hej vilt med en okänd man från BBC. Han nickade.
”Ah, so your job is at BBC, producer?”, jag skakade på huvudet och tittade lite åt Harrys håll. Han mötte min blick och höjde ett ögonbryn. Jag vände mig mot Colin igen.
”My job is kind of complicated. I work as a pr-maneger.”, jag log lite halvhjärtat. Han nickade lite stumt. ”And what about you?”,
”That’s a secret.”, han blinkade mot mig som om jag skulle bli imponerad av det - och jag var inte imponerad. Jag höjde ett ögonbryn och himlade lite med ögonen. Han försökte flirta med mig förgäves. Det fanns inte på kartan att jag skulle kunna ses med en annan kille de närmsta åtta månaderna.
Det blev stelt mellan oss och jag kunde inte se en bättre chans att lämna honom ensam. Jag ställde ner drinken och vände mig om för att gå bort mot Harry och Nick.
”In England it’s rude to leave without saying goodbye.”, jag kände Colins hand greppa min arm för att hindra mig från att gå vidare. Jag ville inte skapa en scen mitt bland alla människor så jag log ett bländande leende.
”Thank you and goodbye.”, jag försökte slita mig loss men hans grepp hårdnade.
”Everything’s fine?”, Harry slöt upp bakom min rygg och Colin släppte snabbt min arm som om han hade bränt sig. Hjärtat slog tusen volter och det kändes nästan som om jag hade det på tungan. Harry la armen om min midja och jag lutade mig tryggt mot honom.
”Everything’s fine.”, mumlade Colin och vände sig om och försvann.
Harry vände sig mot mig och flackade med blicken över mitt ansikte. Han var… orolig. Det var som om han hade blivit rädd för en kort sekund.
”Are you okey?”, han nästan skrek orden åt mig för i musiken flöt orden ihop och blandades till en grytig massa. Jag nickade och kramade hans hand lätt. Jag var nog mest chockad att Colin hade blivit så hotfull helt plötsligt. Samtidigt var jag lite arg på mig själv. Harry hade gjort mig svagare på något vis. Mitt jobb hade gjort mig svagare. I vanliga fall hade jag stått upp för mig själv och satt Colin på plats utan att tveka. Men nu gick Harry först, oavsett situationen. Jag var hela tiden tvungen att tänka på vilka konsekvenser han skulle få. Det gjorde mig frustrerad och irriterad att en del av min frihet fick betala för att jag skulle få detta att fungera.
”I need some fresh air.”, jag tryckte mig fram i massan och nådde till slut den bakre utgången via VIPen. Harry stannade på insidan och gav tecken åt att han skulle gå tillbaka till dem andra. Väl ute lutade jag ryggen mot en av de svala väggarna för tältet till en popcornförsäjning. Runt omkring mig fanns folk från alla möjliga olika branscher; film, tv, musik, PR, service etc. Det var länge sedan jag känt mig så ensam som i denna stund. Jag saknade helt plötsligt Stockholm. En plats jag inte saknat på flera år. Jag saknade de fina uteserveringarna och takterasserna på sommaren. Jag saknade sena kvällar på Stockholmsberget och picknick i en park. Jag saknade att passa in. Det var tragiskt. London och England var mitt hem och hade varit det majoriteten av mitt liv. Stockholm och Sverige var längre bort än bara på kartan.
Jag rättade till frisyren och läppstiftet innan jag vände för att gå tillbaka in. Vid sidan om ingången såg jag Harry. Han var upprörd och hade käkarna hårt spända medan han stod bredbent och nära en annan person.
”Not again! Do you hear me?”, Harry puttade på personen som stod framför honom. Hans kavaj låg slängd på marken bredvid honom och alla hans andra tillhörigheter med. Jag skyndade på stegen, vilket var mycket svårare än jag trott i klänningen. Personen som stod framför honom höll upp händerna i försvar samtidigt som Harry förberedde sig för ännu en attack.
”You know why we’re both here tonight, Styles.”, det var en man med välbekant röst.
”Harry?”, jag ropade inte allt för högt men ändå tillräckligt för att han skulle höra mig. Ingen reaktion. Håret var utsläppt och lockarna föll i hans ansikte så han nästan inte såg något. ”Harry!”, jag ropade högre. Denna gång hörde han mig och släppte blicken från mannen framför honom.
”I can see why you brought her. And I can tell that you’re more than a PR-maneger, miss.”, Colin klev fram I ljuset och borstade lätt av sig sin kostym innan han gick tillbaka mot ingången. ”This weekend, Styles. This weekend!”, han vände sig om och pekade på Harry. Jag plockade upp Harrys saker från marken och räckte honom dem. Han stod med händerna för ansiktet och drog sen handen genom håret ett par gånger.
”Harry…”, började jag. Han rörde sig inte. ”Harry.”, jag slängde grejerna på marken igen och tog tag i Harry. Jag kupade mina händer om hans ansikte och masserade käkarna för att få honom att slappna av. ”Harry.”, nästan viskade jag. Han lät händerna falla längs sidorna och sen vilade han dem mot mina höfter.
”Before you ask me about what just happened…”, började han. Jag skakade på huvudet.
”You seem to know that guy.”, var allt jag sa innan jag lät honom fortsätta. Harry nickade och flyttade sen mina händer och höll dem hårt i sina.
”You don’t have to worry. He’s not gonna ruin this.”, mer än så fick jag inte. Harry hade i alla fall inte förändrats på den fronten. Han skulle alltid ha hemligheter för mig och några av dem skulle jag aldrig få reda på. Frågan var om jag ens ville ha reda på några av dem.