Who's that girl? - Kapitel 39

Tidigare i Who's that girl? : "Don't be sorry! How about a walk after dinner, just you and me?", sa hon och jag slappnade av. Harrytrycke lätt i min hand och jag besvarade med ett leende.
"I'd love to!", sa jag.
"I'll talk to Gemma!", sa Harry och reste sig upp för att gå iväg och ringa henne. Nu skulle jag äntligen få vetavad som hade hänt och hur allt låg till.

"So how did you and Liam meet? Harry told me that you're not a fan.", vi hade lämnat Harrys hus och gick ut på gatan för att ta en promenad runt om i grannskapet. Anne hade lovat att visa mig runt lite. Nu var det så sent på kvällen att det förmodligen inte skulle vara några fans ute på gatan vid den här tidpunkten.
"At a café. I spilled the coffee and ruined my laptop. Liam took me home to Harry and Louis so Niall could fix it.", jag log lite vid tanken på den där dagen för snart en och en halv månad sen.
" I guess it was love at first sight.", hon ställde det inte som en fråga utan som ett påstående så jag bara nickade och log.
"But when the boys found out about my mum and that I've been looking for my lost brother a couple of days ago, I realized how much I love all of them.", sa jag och kisade mot solen när jag tittade på Anne. Hon nickade.
"I heard about the accident last year. I'm sorry.", jag nickade och fick en klump i magen när hon sa så. Jag ville inte börja gråta nu, speciellt inte när jag inte var säker på vad Anne och Robin tyckte om detta.
"I'm sorry that I come here and take Gemma's brother and your son...", snyftade jag till slut fram. Hon skrattade lite och drog in mig i sin famn. Jag kramade henne hårt.
"Sweetie... Don't be sorry! I'm so glad that Harry found you. Even though you're not my daughter, you're still Harry's "sister". And he loves you.", hon torkade bort mina tårar och vi började gå mot ett litet café längre bort.
"Before the X Factor, Harry used to work here!", sa hon stolt. Vi gick in och en man kom genast fram för att hälsa på Anne. De pratade en stund innan vi satte oss ner vid ett av fönstren.
"Harry never told me he can bake..", sa jag och tittade mig omkring.
"Harry hasn't told you so much. You have a lot to catch up!", sa hon och log. Jag log tillbaka och smuttade försiktigt på kaffet som Anne hade beställt.
"I guess you want to know more about Harry's father and your mother.?", jag nickade blygt.
"As you already know Harry's not my real son. Gemma is my daughter and she's Harry's father's dauther as well. But he was unfaithful with your mum when she lived here in Holmes Chapel right before you were born. Your mum was beautiful and I remember how she used to walk nearby our house just to catch him before work.", hon log lite. På något sätt verkade det som om Anne inte alls hade bekymmer med att Harrys pappa hade varit otrogen med min mamma.
"I never loved him anyway. But I was so angry when he told me about your mum and that she was pregnant. And he left me. Alone with Gemma. She was only 2 years old and she had no clue why her father left her.", hennes ansiktuttryck förändrades när hon tänkte på Gemma och jag led med henne.
"How did they they first meet?", frågade jag lite försiktigt.
"She was his assistant.", så typiskt amerikanskt tänkte jag.
"Anyway. When Harry was born, your mum didn't feel ready for a child and Harry's father never wanted another child. But the thing was that your mum was married to your father. He was home in Sweden and she worked here in Holmes Chapel during his time as a politician.", jag drog efter andan.
"What a mess..", suckade jag. Anne nickade instämmande.
"So when Harry's father found out about that your mum was married he left her too. Harry had no parents left so your mum and I falsified Harry's paper. I worked at the hospital at that time so there was no problem. Your mum doesn't even exist in the birth papers, but I do. I'm not his mum in real life but in paper he's my son. I told Harry about this a couple of years ago and it was at that time when I still had contact with your mum. She was my husband's lover but she gave me the best thing I ever could ask for. And she became a really god friend of mine.", Anne torkade bort en envis tår som trillade ner för hennes kind.
"When she got home to Sweden one year after Harry was born she got pregnant with you. But of course your father found out about Harry so he left her too. I knew about you the whole time and I begged to Kate that she should have told you about Harry and everything. But she didn't...", jag nickade stumt. Sen fick jag lite dåligt samvete.
"I told Harry that I don't know where my father is. The thing is that I lived with him and his family in Birmingham right after my mum died. I still go "home" to Birmingham when I'm not in London. His new wife, Anne, helped me to get a flat in London.", Anne nickade lite och tog min hand.
"You didn't tell Harry that because you're afraid and he hasn't told you things that you should know. I guess you''re even.", jag kände hur all lättnad bara släppte mig. Jag var liksom fri. Jag hade fått reda på allting nu.

Plötsligt började det blixtra till utanför fönstret. Anne suckade och svor lågt. Vi reste oss och betalade. Utanför stod några fotografer som tydligen kände igen både mig och Anne. Nu skulle ryktena definitivt sättas igång. Anne brydde sig inte om fotograferna utan började snabbt gå hemåt.
"Are you ok? I don't know how much Liam has told you how to react on them?", hon vände sig om för att försäkra sig om att ingen var efter. Jag nickade stumt bara. Det var fortfarande en chock varje gång någon ville fotografera mig.
När vi kom in i hallen kom Harry fram och tittade oroligt på mig och Anne.
"Are you ok?", han kramade om mig och jag skrattade lågt.
"Take it easy, boy! We have just talked! Everything's fine. But I do want to talk with all of you.", sa jag och menade alla i familjen. Harry nickade och jag gick ut till köket.


Jag är ganska ledsen för att det blev värsta släktträdet i det här kapitlet! Haha :) Men jag behövde det här kapitlet för att reda ut lite saker och ting :) 
Jag kommer vilja ha minst 5 kommentarer för nästa del! Måste börja kräva lite av er för jag vill ha lite mer feedback. Har flera hundra läsare men bara två - tre trogna som kommenterar jämt :S



Kommentarer
Postat av: Alma

Lite rörigt när det blev på engelska även fast jag fatta typ allt ändå , skulle du kunna ta det på svenska ? ^^

Bra kapitel ändå :)

2012-06-04 @ 10:05:33
URL: http://minafinanoveller.blogg.se/
Postat av: Louise

meeer!:D

2012-06-04 @ 12:59:44
Postat av: Fiffi

MER, AS BRA JU!

2012-06-04 @ 15:43:33
Postat av: Melina

Fett bra! :D

2012-06-04 @ 16:12:30
Postat av: Jessica

Mer!! Grymt bra!!

2012-06-04 @ 16:43:28
Postat av: Julia

Älskar din berättelse! Blev lite rörigt med allting men jag fattade det mesta ;D Längtar till nästa del :D

2012-06-04 @ 20:47:06
URL: http://juliajack.blogg.se/
Postat av: Jojo

:D

2012-06-04 @ 21:27:07
URL: http://joannamueller.blogg.se/
Postat av: Lilith

Meeeeeer nuuuuuuuu!!!!! xx

2012-06-04 @ 22:35:09
URL: http://kandisarinoveller.blogg.se/

Vad tycker du?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0