Here we go, tänkte jag och öppnade dörren till caféet. Jag såg honom på avstånd bort vid ett av båsen. Det plingade till i dörren när jag öppnade den och han vände på huvudet och tittade rätt in i mina ögon. Chokladbruna lockar hängde envist ner under hans grön mössa som satt löst på bakhuvudet. Han såg trött ut och väldigt sliten. Jag ignorerade hans blick medan jag fortsatte mot kassan och beställde min kaffe, men jag kände hur han följde varenda steg jag tog. Med sänkt blick tog jag min frappe och gick bort till samma bås där han satt. Vi satt länge tysta. För blyga för att våga säga första meningen till varandra. Vi var främlingar igen. Jag suckade och skulle precis öppna munnen för att säga något då han gör likadant. Jag log lite svagt.
"You go first!", uppmanade jag honom. Han nickade och tog mod till sig.
"If you think you can come in to my life and "fix me", you're wrong, Joanna. I can't be tamed. What we were, is gone long time ago.", på något vänster så sårade hans ord mig. Hans sätt att titta djupt in i mina ögon när han uttalade dem. Han fick mig att tro på det.
"You're tired, right? Haven't slept in weeks, have you?", kontrade jag honom. Han ryckte till. Var inte beredd på att jag bytte ämne. "I think you're afraid, Styles. So afraid of losing what you have that you do not even notice that it's going to slip out of your hands any minute. I'm not here to help us, Harry. I'm here to save you. No matter what you think. This is my job now and I won't let you destroy me. Again.", och med de orden reste jag mig upp och gick bort till dörren. Jag vände mig om för att se om han gått efter mig men han satt stelt kvar. Funderandes över vad jag just sagt. Jag klev ut från caféet. Nöjd över vad jag kunnat åstadkomma på bara 10 minuter.

Nästa morgon samlades all personal för projektet i ett av Sonys huvudkontor. Till en början kollade vi bara igenom lediga lägenheter för mig och gjorde upp ett schema över Harrys och mitt förhållande. Vilka datum vi skulle göra våra första offentliga framträdande tillsammans och vilket datum Harrys skulle annonsera vårt förhållande, samt vilket datum han skulle säga att det var slut. Det var mer planerade inför mitt fake förhållande än vad jag hade trott det skulle vara. Efter en stund kom också alla fem killarna in och jag fick möta de andra två för första gången. Jag tyckte om Niall och Zayn redan från början. De var ödmjuka och utstrålade en tacksamhet, samtidigt som de visade respekt för mig. De visste mer om mig än vad jag hade förväntat och vi var snabbt inne i en häftigt diskussion om fotboll och mat. Harry satt hela tiden längst borta i ett hörn med sin Iphone i högsta hugg. Liam försökte flera gånger gå fram till honom och försöka göra honom aktiv i våra diskussioner men han fräste bara irriterat tillbaka. När Louis hade försökt en sista gång och fått samma respons som Liam gav jag honom ett litet leende och reste mig upp för att ta tag i mitt jobb för första gången på riktigt.
"Harry, take your ass and come over to us. We need to talk through this. Not me. Not you. We.", sa jag och räckte honom min hand. Han tittade nonchalant på mig och återgick till sin telefon. Då fanns det bara en sak att göra.
"Ow! What the hell, Joanna!", skrek han medan jag tog telefonen ur hans hand och kastade den till Zayn som fångade den, sen tog jag honom i kragen och reste honom upp.
"You can at least make it look like you want to do this.", väste jag mellan tänderna i hans öra. "And you can call me Jo, remember?", han nickade. Förvånat nog följde han sen snällt med och satte sig tillsammans med oss runt bordet. Cheferna, tillsammans med de andra killarna, tittade chockat på mig och Harry.
"Flats?", sa jag och pekade Teds datorskärm. Alla mumlade ursäktande och återgick sen till sitt arbete. Jag tittade tillbaka på andra sidan bordet och fann alla fyra killarna med leende på läpparna. De tittade triumferande på Harry som inte alls ville möta deras blickar. Detta skulle minst sagt bli ett intressant jobb.

Det slutade med att jag flyttade från James lägenhet redan två veckor senare in till en snygg trea i Westminster. Jag var väldigt glad över att Sony betalade hela kalaset för jag skulle aldrig ha råd att betala detta. Alla fem killarna hjälpte mig att fixa i ordning allt och jag var glad att jag hade fått nya vänner. James var annars den enda jag hade i London. Han var ett bra sällskap men ingen som direkt ville bära tunga möbler och väskor. På kvällen satt jag i min nya lägenhet med en kopp kaffe i ena handen och senaste numret av ELLE i andra, då det plötsligt ringde på dörren. Misstänktsam gick jag fram och öppnade dörren. Utanför stod chockerande Eleanor och en annan lång och vacker brunett. De hade blommor och kassar med sig.
"Well, will you let us in?", El log skuffade undan mig innan jag hann svara. Den andra brunetten log ett ursäktande leende och följde tätt efter.
"Hi to you too, Eleanor!", svarade jag chockat.
"This is Danielle, Liam's girlfriend.", mina läppar formades till ett "oh" medan jag tog hennes hand. Hon var betydligt mycket vackrare i verkligheten än på bilderna hemma hos Liam. Inte för att hon såg dålig ut där men ett stung av avund slog mig. Både El och Danielle var otroligt vackra och jag skulle som helst inte kunna ha en chans att tävla om deras popularitet hos fansen. Jag var tvungen att försöka vinna det i stället.  
"What are you guys doing here?", El och Danielle satte sig ner i soffan och blickade över min lägenhet. Jag fortsatte ut till köket för att hälla upp två koppar kaffe åt dem.
"We want to hear everything about your fake relationship! And you're now one of us. We will be BFF's", Danielle log ett lurigt leende när jag gav henne den blå koppen med rykande hett kaffe. Eleanor stämde in med sin kompis och tog en sipp av kaffet.
"Tell us everything!", och det gjorde jag. 

---

Ett litet "filler" :) Tyvärr! Hoppas det blir bra iaf :)