"What do you think about this one, Jo?", Eleanor drog i tyget på en mönstrad klänning i färgerna rött och orange. Jag kisade med ögonen och la huvudet på sne.
"I think it would be gorgeous at you!", El log ett bländande vitt leende och letade rätt på sin storlek. Jag fortsatte gå igenom butiken. Det hade gått en hel vecka sedan mötet med Modest och El, Danni och jag hade umgåtts nästan varje dag. Vi gjorde dock inga speciella saker som skulle dra åt sig uppmärksamhet. För hur skulle det se ut om en till tjej började hänga med killarnas flickvänner. Fansen skulle få fel vibbar. Vibbar som sen skulle visa sig vara "sanna". Det var dock för tidigt för att Harry och jag skulle visa oss offentligt tillsammans. Än så länge trivdes jag med att bara gå omkring i affärer med tjejerna och förbereda allt med killarnas turné. Dock hade jag inte träffat Perrie än, den tredje flickvännen i ligan. Hon var fortfarande ute på turné med sitt egna band och Zayn hade inte haft tid att introducera henne för mig, men det fanns gott om tid för det. Vi hade ett helt år på oss att träffa varandra. Tyvärr. Det var inte det att jag inte trivdes i Eleanor, Danielle eller Liams sällskap. Snarare tvärtom, de hjälpte mig verkligen med detta. Men det som störde mig var Harry. Jag hade vant mig nu i några år att inte ha honom i närheten, och helt plötsligt så stormar han in i mitt liv precis som den där allra första dagen på tågstationen. Skulle han fortsätta att tränga sig in i mitt liv om jag lämnade honom nu? Skulle han ändå komma tillbaka om några år och omedvetet försöka göra ett intrång? Skulle jag ännu en gång acceptera det och vara så naiv?
"Sweetie, Jo?", långt borta hörde jag Els röst. Hon tog mig försiktigt på axeln och log ett snett leende. Jag blinkade till några gånger innan jag såg hur även Danielle tittade lite lurigt på mig. "Are you okey?", Danni tittade lite bekymrat på mig och ställde ifrån sig plagget hon höll i handen. Jag viftade bort deras oro och log tillbaka.
"Totally fine, girls!", svarade jag och tittade mot provrummen. "Shall we? I bet that dress looks stunning on you, Danni!", jag gick bort mot provrummen och lämnade in antalet plagg, med El och Danni tätt efter.

Det var första dagen på mitt ”nya” jobb och jag var minst sagt nervös. Runt omkring mig sprang folk som var på väg till samma möte som jag; hela tourens crew. Killarna skulle också vara där för att informera om hur de närmsta veckorna skulle komma att se ut, men vi skulle också börja gå igenom mina uppgifter tillsammans. Och jag var nervös. För ingen visste om min och Harrys relation till varandra eller att vi snart skulle inleda ett ”förhållande”.

Jag tog ett djupt andetag, rättade till min ljusblåa pennkjol och drog undan luggen från ansiktet innan jag sedan tryckte ner handtaget och gick in till den stora lokalen. Alla var redan där och de tycktes faktiskt bara vänta på en till; mig pinsamt nog. Jag ursäktade mig fram förbi alla människor och hittade tillslut min lediga plats bredvid Liam. Han log et snett leende och tryckte lätt min hand, medveten om hur nervös jag var.
”Okey, listen up everybody! Welcome to a whole new tour and this time, as usual, we’re going to beat The Wanted!”, Louis stalled sig upp och fick allas uppmärksamhet. De skrattade lätt till hans skämt och tystnade sedan igen när Harry öppnade munnen.
”We want to welcome this year’s new crew members; Leon, sound engineer. Anna, hair dresser. Max, driver.”, de nämnda ställde sig upp och gjorde en liten vink till alla andra som log välkomnande mot de. Harry tystnade efter Max, men Louis armbågade honom lätt i sidan. Harry suckade djupt och himlade med ögonen.
”Last, but not least; Joanna, PR assistant, who will be joining us on this tour as well…”, muttrade han till slut fram. Jag reste mig upp och log ett brett leende till Harry.
”Thank you, darling”, mimade jag. Niall småskrattade lite för sig själv men tystnade tvärt då Harry gav honom en mördarblick över axeln.
”Anywho, hope you all gonna have a really good time with us! Welcome!”, Liam harklade sig och tog över. Därefter började alla gruppera sig och lägga upp scheman. Jag satte mig lite avsides på en soffa i ena hörnet och iakttog allt. Det var intressant att se hur alla engagerade sig i killarnas jobb. Innan jag blev anställd hade Liam sagt att alla var som en stor familj. Jag hade inte riktigt tänkt på det då, men nu när alla var ”in action” så hade han verkligen rätt. Alla kände till alla och hjälpte varandra om något var oklart. Det som gjorde mig mest rörd var hur killarna verkligen hälsade på alla, tog sig tid att stanna och prata. De kände varenda kotte i sitt crew och alla kände sig bekväma med att prata med dem. James hade berättat om många artister som bara kom på möten för att de var tvungna att vara där, gick bara på sound check när de blev tillsagda och kände inte alls deras kollegor. Men Liam och de andra ansträngde sig verkligen. De ville känna sina kollegor. De ville veta vilka de arbetade med.
”Joanna?”, jag rycktes ur mina tankar och tittade förvånat upp. ”Hi, my name is Jane and I’m second assistant for PR. Can I  speak to you for a moment?”, en lång tjej med lockigt brunt hår och ett vackert leende log snällt mot mig. Hennes läppar var målande i en stark röd färg och hon var klädd i en svart kavaj och svarta byxor.
”Sure!”, svarade jag och reste mig upp för att följa med henne in i ett rum som låg bakom lokalen vi befann oss i.
”Anything to drink, coffee?”, jag nickade tacksamt och tog emot en rykande kopp kaffe. Hon satte sig mitt emot mig och studerade mig för en stund.
”Well, you probably wondering why I brought you here, aren’t you?”, jag nickade lite osäkert. Hon böjde sig ner och tog upp en pärm från golvet och började sedan bläddra fram och tillbaka. ”I will be you’re cover for the next 12 months, which means that I will be your assistant, but in fact, I will be your manager.”, jag förstod inte riktigt vad hon menade eller vad det var hon försökte få fram.
”You mean that in public I will be your manager, but behind close doors, you’re my manager.”, hon nickade och gav mig ett schema på mina uppgifter.
”Since you have another job as well for Modest, we thought it would be good for you to keep your mind set on that. We don’t want you to get stressed and have to focus on another job, which in fact, is just a cover for your real job with Harry.”,  jag nickade förstående och började titta på schemat. Egentligen så skulle jag bara vara synlig när det gällde offentliga events och om någon frågade. Jag skulle också vara den som ringde och bokade intervjuer och så, men det var Jane som låg bakom allt. Jag var bara rösten.
”This is crazy…”, muttrade jag nästan ohörbart.
”I know, sweetie, but it is for your best. For Harry’s best.”, jag förstod henne. Alla på Modest ville att 12 månader skulle gå fort så att de kunde få tillbaka den Harry de anställde för tre år sedan. Frågan var om jag var den rätta att hjälpa de. Tänk om allt var för sent?
”You and Harry will make your first official appearance as friends tomorrow over a coffee.”, hon plockade ihop sina saker och följde mig ut tillbaka till de andra. I ett hörn stod killarna och när vi klev in vände sig Harry mot mig. Hans tidigare leende på läpparna försvann snabbt. Toppen…