I wanted words but all I heard was nothing - Del 4
"I can't drive!", sa han och ryckte på axlarna. Killen i framsätet vände sig om med ett brett leende.
"Hello there, lovebirds!", hans leende blev större när jag såg vem det var.
"Shut up and drive, Lou...", muttrade Niall.
"Subway or McDonalds my ladies?", frågade Louis. Niall vände sig om mot mig och jag höjde ett ögonbryn.
"Romantic!", skrattade jag. Han bad Lou svänga in på Drive in till McDonalds så vi kunde beställa. Det blev ett lass med mat eftersom de andra killarna skulle äta hemma hos Louis och Harry. När vi fått med oss allt fortsatte Louis köra och till slut visste jag inte längre vart jag var.
"Where are we going, Niall?", frågade jag lite nyfiket medan jag försökte nå Louis' blick i backspegeln.
"You'll see, babe!", svarade Niall och blinkade med ena ögat. Inte långt därefter så stannade Louis bilen utanför en enorm byggnad med en jättehög grind. Jag slängde en misstänktsam blick på Niall som bara ryckte på axlarna. Louis log ett litet snett leende mot mig som jag besvarade snabbt innan jag följde med Niall ut.
"Thanks bro!", Niall slängde en blick på Louis innan han tog sin väska i sin ena hand och min hand i den andra.
"Anytime!", Louis vinkade lite innan han startade motorn och körde ut på vägen igen. Niall vände sig om mot mig igen och vi började gå mot grinden. Han slog en kod och tryckte ner handtaget som satt ganska trögt. Jag flyttade Nialls hand och ryckte till några gånger innan handtaget gav efter och grinden gled lätt upp. Jag log ett snett leende och skymtade en lätt rodnad på Nialls kinder.
"Thanks...", mumlade han och vi fortsatte in. Huset var gigantiskt med stor ytterdörr som delade sig i två enorma enskilda dörrar. Jag hade alltid varit fascinerad av olika byggnader sen min pappa varit arkitekt och jag brukade ofta sitta hemma och rita ut olika byggnader.
"Wow...!", nästan viskade jag fram.
"You like it?", Niall tittade förvånat på mig. Jag nickade ivrigt och strök med handen över det slitna glaset på ytterdörren. "Well, this is our "secret" studio where we use to record our special tracks. We can be alone here cause no one knows about this place.", Niall satte nyckeln i låset och dörren knarrade till så där härligt innan den gled upp och vi klev in. Huset var byggt i typiskt 1800-tals stil och lite amerikanskt inspirerat med en enorm spiraltrappa som ledde upp till en enorm övervåning. Jag släppte min handväska och gick fram till trappen och kände på det svarvade träet. Jag vände mig om och tittade på Niall. Han stod med händerna i fickorna och tittade lite underlugg på mig.
"Around 1843 I think. It's one of Simon's all houses in London.", han ryckte på axlarna och vi började gå mot köket där vi började packa upp maten och la det på en bricka. Fortfarande imponerad av det enorma huset - och då hade jag inte ens sett studion än, fortsatte vi upp på övervåningen.
"So this is where the magic happens?", flinade jag när vi klev in i ett av studio rummen. Niall nickade lite.
"One thing and It's gotta be you were born in here!", det stod ett piano längst inne i ett av rummets hörn och några gitarrer hängde på väggen. Förövrigt så var det ihopkopplat med inspelningsrummet som var inglasat. Det syntes på Niall att han slappnade av lite så for han kom in i studion. Hela hans ansiktsuttryck blev förändrat. Vi lämnade rummet och fortsatte i korridoren tills Niall stannade och öppnade en stor vit dörr.
"Welcome to our favorite part!", jag förstod att vi kommit till killarnas älsklingsdel i huset. Här fanns allt i från biljardbord till en enorm tv ihopkopplat med X-box. I en hörnet fanns en dator och lite andra prylar.
"Wow, Niall! This Simon guy really likes you!", han skrattade lite åt mig och vi gick tillslut in i det sista rummet som var vår slutdestination; en biostudio.
"So, I told you no one would notice you're with me. I want to have the perfect date with dinner and movie. Well, we have both here.", han slog ut med armarna och jag satte mig på första raden. Niall gick fram till hyllan med mängder med filmer och valde en efter mycket om och men.
"Grease?", han slängde sig i soffan bredvid mig och jag nickade.
"I love that movie!", han startade i gång filmen och högg in på sin hamburgare.
"So you like architecture?", vi hade stoppat filmen för länge sen. Han hade börjat ställa frågor till mig nästan med än gång och nu hade vi suttit i flera timmar och pratat om allt mellan himmel och jord. Vi kom faktiskt riktigt bra överrens och jag hade inte önskat en ända gång att jag ville hem. Han var lätt att prata med och han fick mig att skratta.
"My dad's an architect. I've designed buildings since I was seven.", jag nickade och förklarade. "But I don't know if that's what I wanna do in the future.", fortsatte jag. Jag tog min sista tugga på äppelpajen Niall hämtat i frysen och torkade mig lätt om munnen.
"I'd love to see your sketchers sometime!", sa han och jag skakade lätt på huvudet.
"Dream on. No one has never seen them, not even Olive and she's my best friend.", han låtsades bli lite ledsen och plutade med läpparna.
"Never!", skrattade jag. Han hoppade på mig och började kittla mig vid revbenen där jag var som mest kittlig. "Niall!!! Stop it!", jag fick knappt luft. Jag skrattade så tårarna rann. Han stannade upp när han bara var några centimeter från mitt ansikte. Jag vände snabbt upp blicken mot klockan som hängde på en av väggarna. Den visade 10 i 10 och jag var verkligen tvungen att vara hemma vid halv elva.
"I gotta go, Niall. ", han hoppade av mig och vi gick generat ner till grinden där Lousi strax skulle befinna sig. Det var mörkt och vinterluften bet sig tag i mina kinder. Det märktes att det var slutet på november och vintern skulle verkligen komma ordentligt i år. Jag stod och huttrade med min vinterjacka tätt omkring mig medan Niall stod avslappnat bredvid med sina händer i fickorna på den blå dunjackan.
"Not cold?", huttrade jag och stampade på stället och ville nästan döda Louis för att han inte skyndade sig.
"Nahh, the winter in Mullingar is pretty much worse than in England so I'm cool.", han lig ett svagt leende och la armarna omkring mina axlar. Jag lutade huvudet stelt mot hans bröstkorg och kände hans värme mot min kropp.
"I guess I'll never get use to this. Hate snow and cold temperatures!", sa jag lite irriterat men hann inte säga mera förrän Louis svängde in på parkeringen och ryckte upp dörren.
"Sorry I'm late. Traffic you know!", jag himlade med ögonen och hoppade in i baksätet men Niall stod kvar.
"Coming?", han skakade på huvudet.
"I think I'll clean up before Simon comes back from the States. I'll call you!", chockat tittade jag på honom medan han stängde dörren och vinkade av oss innan han sprang tillbaka in till huset.
"Don't ask, love. He's been weird last couple of months for several reasons. Just don't hurt him, will you?", Louis sneglade på mig genom spegeln och jag nickade. Jag visste inte vad det var med Niall och jag visste knappt var det var med mig själv. Jag ville inte låta någon komma nära mig, men det var precis vad jag höll på med nu. Jag höll på att låta Niall komma nära mig - väldigt nära.
I wanted words but all I heard was nothing - Del 3
Tidigare: "Of course I remember. I was the one whose got asked out", flinade jag. Jag visste hur avundsjuk hon var. Det var bara roligt att reta henne.
"Shut up... Go to bed so we can shop tomorrrow!", sa hon bestämt och tog min glass och gick med den till frysen.
"Good night, mama!", ropade jag innan jag stängde dörren till mitt rum. Jag hörde hur Olivia skrattade och stängde ytterdörren efter sig för att gå hem till sig. När jag väl lagt mig i min säng - som för övrigt hade nybäddade vita lakan, kände jag hur knäppt allt var. Jag skulle äta middag med Niall.
Jag ville egentligen inte öppna mina ögon. Ändå så vände jag mig om mot fönstret och öppnade sakta ögonen. Det var ingen sol som stack mig i ögonen, utan Englands berömda spöregn. Jag drog en suck och satte mig upp i sängen. Ute i köket hörde jag hur Olivia redan var uppe och tagit sig in i lägenheten för att förmodligen göra frukost. Jag hade ingen som helst lust för shopping idag och det tänkte jag göra klart för henne. Niall hade sagt att vi skulle vara privata och att ingen skulle få reda om oss. Någonting fick mig att lita på honom om det. Niall... just det. Jag hade totalt glömt bort gårdagen och att jag skulle ut och äta middag med en av världens mest kända medlemmar i ett pojkband. Jag nöp mig lite i armen. Jo, jag kände det och så vitt jag visste så hade jag inte slagit i huvudet i går och fått minnet omskakat. Jag rycktes plötsligt ur mina tankar av att någon knackade på dörren.
"Melle?", Olives röst hördes utanför dörren strax innan hon försiktigt öppnade den och stack in sitt brunlockiga huvud. "Morning, how are you?", hon gick in och satte sig på nederkanten av min säng och tittade lite fundersamt på mig.
"Morning, I'm fine... Something happened?", sa jag lite osäkert och höjde ett ögonbryn. Hon slappnade genast av och fick ett mer avslappnat uttryck i ansiktet.
"Everything's fine, just fine. I thought you were nervous or something.", log hon lite. Jag kvävde ett skratt och klev ur sängen för att gå bort till badrummet.
"Sweetie, I think you're the nervous one here. He's just a normal guy. Relax!", jag ryckte på axlarna och satte på duschen. Jag hörde hur Olive suckade tungt innan hon gick ut ur mitt rum för att sätta sig i vardagsrummet. Jag plockade fram lite kläder i väntan på att vattnet skulle bli varmt - vilket tog en jäklans tid I London. Plötsligt plingade mobilen till och började blinka på nattduksbordet. Jag dunsade ner i sängen och tog upp min iphone. Det visade ett nytt meddelande.
"Hi, hope you've slept well. Can't wait to see you later. Can I pick you up 'round 5? Niall xx"
Jag kunde inte minnas när jag givit Niall mitt nummer under gårdagen. Men det slog mig ganska snabbt att Liam hade fått mitt nummer då jag tipsat honom om min systers skoaffär hemma i Sverige. Liam ville köpa ett par "speciella" skor till sin flickvän i julklapp. Han måste ha gett Niall mitt nummer.
"Hi Niall, I'll send you my address later. See you soon! Melle xx"
Jag visste fortfarande inte vart jag hade Niall. Antingen var han verkligen intresserad av just mig eller så var han ute efter något helt annat. Jag hade ingen aning och ville verkligen ta reda på mer om hur han var innan jag bestämde mig för vad jag tyckte om honom. Någon minut senare plingade mobil till igen. Jag låste upp och blev lite förvånad över vem det var i från.
"Hi sweetie! Take care of Niall, he's so sensitive now a days . Have fun :) Zayn xx"
Jösses! Hade alla killarna mitt nummer nu eller?
"I like this dress!", Olivia drog ut en puderrosa armlös klänning från klädstället. Hon höll upp den mot mig och granskade noga. Hon skakade på huvudet och satte tillbaka klänningen. Jag stod ointresserat med mobil och försökte verkligen få henne att sluta. Det hade såklart slutat regna och att övertyga Olive om att inte gå att shoppa var ett big No no. Hon hade dragit med mig ut i alla fall. Vi var inne på Forever 21 vid Oxford Street. Jag ville egentligen bara hem och ligga i soffan, men det var fortfarande några timmar kvar tills Niall skulle hämta mig.
"Please! Can we go now? I need coffee...", muttrade jag surt och började gå mot utgången. Mobilen vibrerade i min hand och jag låste upp den för att kunna svara.
"Hi, what are you doing? :) Niall xx"
Jag tvekade lite inför att svara men knapprade in ett svar.
"Hi Ni! Olive forced me to go shopping for our dinner -.- M xx"
Niall Horan:
"Haha tell her that you just need sweet pants and a t-shirt. Nothing special! See you later :) Niall xx"
Den här killen var kanske inte så dum i alla fall? Jag hörde hur Olive kom ut bakom mig och tog armkrok med mig.
"Starbucks or Coffey house?", vi började gå tillbaka till tunnelbanestationen. Jag log lite lurigt mot henne. "What?", hon blev alltid så nyfiken på saker och ting. Min och Nialls "lunch dejt" var rena guldgruvan för henne. "Tell me!", bad hon. Jag tog fram mobilen och visade henne Nialls meddelande. Hon suckade tungt.
"He's too perfect...", jag skrattade åt hennes försök i att inte låta avundsjuk men jag såg rätt igenom henne.
"You can borrow him if you want?", log jag. Hon sken upp.
"Seriously? , hon började klappa händerna och såg lika glad ut som ett barn på julafton.
"No.", sa jag sen och vi klev skrattandes på tunnelbanan som gick hem till Hyde Park.
Jag låg i soffan med en påse chips och zappade mellan kanalerna. Jag var trött efter vår dag i stan och hade ingen lust att göra något mer. Hade jag en ledig dag kunde jag väl få slappa?
"Niall's here!", Olive stod i köksfönstret och kom springandes in i vardagsrummet. Jag hoppade bokstavligt talat upp hur soffan så att chipsen åkte.
"What? Now? You. Talk to him! I need to do a change!", jag tittade panikslaget på Olive när det knackade på dörren. Hon bara skakade på huvudet och gick fram för att öppna dörren. Jag sprang in på mitt rum och började leta efter några kläder att ha på mig. När vi kom hem från stan hade jag bara tagit på mig ett par vita mjukisbyxor, som hade på något vis hade fått grå fläckar genom åren, och en svart college tröja. Ute i hallen hörde jag Nialls skratt och Olives nervösa försök i att kunna uppehålla honom. Jag drog fram en vit t-shirt och ett par tights. Det fick duga. Håret satte jag snabbt upp i en knut och kollade till sminket lite innan jag tog min väska och gick nervöst ut i hallen. Niall sken upp i ett leende när han fick syn på mig. Olivia suckade tacksamt mot mig och gick tillbaka till köket.
"Looking good, ah?", han omfamnade mig och jag stod lite stelt kvar. "Ready?", han öppnade dörren och jag nickade till svars. Vi gick under tystnad ner till hans bil och han öppnade dörren till baksätet och jag hoppade in. Jag tittade misstänksamt mot honom när han själv hoppade in bredvid mig.
"I can't drive!", sa han och ryckte på axlarna. Killen i framsätet vände sig om med ett brett leende.
"Hello there, lovebirds!", hans leende blev större när jag såg vem det var.
"Shut up and drive, Lou...", muttrade Niall.
Här har vi då nummer tre! Hoppas att det duger. Känner mig lite mer nöjd nu än innan. Kanske ganska kort men det är en uppdatering iaf :)
Ny header, ny kodning, nytt kapitel?
One shoten-->novell?
Jag har fått så mycket önskemål på att Niall-onshoten ska bli en novell. Tanken har slagit mig för jag hatar att skriva den så kort som bara 4 delar. Det finns dock ett problem; jag kan inte börja skriva på Harry novellen. Min deal är så här: jag gör en "mini novell" av Niall oneshoten OM ni ger mig idéer. Dvs. den blir på kanske 20-25 delar ist för sina 4. Är det rättvist? Harry novellen kommer att komma efter den i så fall. Men för att detta ska funka vill jag ha lite förslag på vad som ska hända och lite. Vill ni att vi gör så här?
I wanted words but all I heard was nothing - Del 2
"No no no no...", sa jag och höll upp händerna. Han nickade uppmuntrande och tog min hand medan Olivia puttade på mig. Han höll ett fast grepp om min midja medan vi gick de få metrarna upp till scenen.
"Don't listen to the girls... they're just jelaous!", viskade han i mitt öra.Jag hade inte märkt det förrän nu. Tjejerna spydde ut elaka kommentarer till mig. Jag vände bort huvudet och fokuserade på trappan upp till scenen. Olivia skulle få så mycket skit för det här tänkte jag samtidigt som jag tog hjälp av en hand upp på scenen.
Den svarthåriga killen tog min hand och kramade om mig. Jag stod lite stelt på scenen med armarna hängandes slappa.
"So tell me your name, sweetie!", han satte micken till munnen och uttalade orden.
"Melle.", sa jag kort.
"Melle's in da hoooouse! Damn!", skrek han. Jag höll för öronen och blängde surt på honom. "What's your name?", skrek jag för att överrösta publiken. Han vände sig mot mig och tittade chockat tillbaka. De andra killarna som stod bredvid oss tittade likadant. Gud Olivia måste verkligen skämmas över mig..
"You're not a fan?", den blonda killens ögon lyste i strålkastarnas ljus. Jag tittade generat bort och skakade lite på huvudet. De började mota mig mot soffan som stod placerad mitt på scenen. Jag satte mig ner och kände hur alla fem satte sig runt mig. Jag hade svårt att bestämma mig vart jag skulle fästa blicken. Tittade jag rakt fram mötte jag alla avundsjuka blickar från fans som skulle kunna döda mig för att få vara där jag var. Och vände jag blicken åt höger mötte jag en av killarna som var brunhårig med blårandig tröja. Han studerade mig intensivt och analyserade varenda rörelse jag gjorde. Det värsta var när jag vände mig åt vänster. Där satt den blonda med de vackraste ögonen jag sett. Jag bestämde mig för att låta blicken falla på mina knutna händer.
"Don't be nervous, babe!", viskade den krullhåriga i mitt öra, han satt på soffkanten och lekte med pojken med den randiga tröjans hår.
"So let's play a game!", jag tittade nervöst på killen krullet lekte med. Ett spel? Detta kunde vara allt från rulla runt på golvet till att berätta de mest pinsammaste man gjort i livet. Olivia hade berättat hur galna de var. "We introduce ourselves and you tell us something about yourself after each one of us?! Fair enough?", fortsatte han. Jag nickade och han klappade händerna av iver. Oh God... Publiken jublade och killarna satte i gång.
"My name is Zayn Mailk and I'm from Bradford and 19 years old.", publiken jublade ännu högre. Han gav mig micken.
"Melle, 16 years old, Sweden.", sa jag kort och nervöst.
"Harry Styles, Holmes Chapel, 18 years old and I'm really good at massage!", jag slog ner blicken och tog ett djupt andetag.
"I love food and my personal favorite is chicken.", den blonda killen lös upp bredvid mig och log ett brett leende.
"My name is Niall Horan, 19 years old, from Ireland and I love food as well, chicken is like the best food in the world!", han tog upp handen och vi gjorde en High5. Jag kände hur nervositeten började släppa. En ljudkille kom springandes och gav mig en egen mikrofon så jag slapp låna Zayns hela tiden.
"I'm Louis, 21 and from Doncaster. I love stripes and Harry Styles!", publiken skrattade och busvisslade. Jag tittade chockat på honom.
"So you two are together? Like together together?", de andra killarna började skratta.
"Of course we are! I love you!", Louis gjorde en bäbisröst och kastade sig på Harry. De rullade runt på golvet en stund. Niall lutade sig fram och jag tror nästan att jag slutade andas för en kort sekund.
"They're kidding!", hans läppar råkade vidröra min öronsnibb och jag rös till. Jag skrattade till lite nervöst och tog sen micken till munnen.
"When I was 12 I moved to London. I live here with my family and my best friend is over there!", jag pekade på min rad och såg hur Olivia stelnade till. Killarna ställde sig upp och vinkade till henne. Hon såg ut att kunna svimma vilken sekund som helst.
"Last but not least; I'm Liam, 19 and from Wolverhampton. People use to say that I'm daddy directioner in this band. Eventually You'll understand why...", Liam blängde lite på Louis och Harry som fortfarande rullade runt på golvet och höll på att slita av varandra kläderna.
"So, The reason why I'm here is because I'm a huge fan of Boyce Avenue and my stupid friend over there is your biggest fan ever...", muttrade jag. "Great combo, ah?", killarna log lite och vi fortsatte att prata. Publiken höll igång med sin Q&A från twitter som jag fick vara med och gissa svaren på och jag kände hur jag blev mer och mer bekväm. Men det slog mig hela tiden varför jag var uppe på scenen. Olivia hade sagt precis innan konserten att dem aldrig tar upp fans. Nu var jag uppe på scenen även om jag inte var ett fan. Efter cirka tio minuter tackade dem mig en efter en för hjälpen.
"Next song is for Melle! Hope you like it, love, and that we can change your mind!", Liam gick fram till podiet och bad bandet sätta igång. Musiken till en låt som jag mycket väl kände igen började spelas; What makes you beautiful. Den enda av få låtar som jag faktiskt kom ihåg. Niall följde mig till scenens kant så jag kunde få hjälp av deras livvakt.
"I've got a suprise for you. Paul-", han nickade mot vakten, "can get you after the consert. If you want?", jag log lite och nickade. Han kramade mig och jag följde med vakten till mina platser. En del fans log mot mig andra blängde surt på mig.
"Wait here after the consert!", viskade Paul och jag nickade. Olivia kramade om mig och skulle precis öppna munnen.
"Just.. shut up and enjoy the show.", hon kramade mig igen.
"So proud!", kvittrade hon.
Jag satt kvar tillsammans med Olivia som Niall bett mig. Några städare kom och städade undan all konfetti som killarna hade sprutat villt i arenan. Bandet hade också börjat städa undan alla instrument. Jag skulle just rota fram mitt läppglans i väskan när jag ser Paul komma springandes mot oss.
"So...so sorry!", pustade han.
"Naa, it's okey. I've been waiting like..", jag kollade på min klocka och chockades över hur länge jag suttit och väntat på att Paul skulle dyka upp. "2 hours...", han log medlidsamt mot mig och vi började gå nerför trappan och bakom scenen.
"The boys have showered so they are in the dressing room.", han knackade på en av dörrarna och vi klev in. Olivia kramade min hand så hårt att jag trodde mina ben skulle krossas. Vi satte oss ner i en av de röda sofforna och Paul lämnade rummet.
"SHUT UP ZAYN!!! I'M NOT!!!", Louis och Zayn stannade upp och tittade lite chockat på oss. De stod i bara handdukar och Louis pep till lite nervöst.
"So... Hi?", jag vinkade lite. Louis öppnade munnen flera gånger innan Zayn till slut sa något.
"Why? How?", jag ryckte lite på axlarna.
"Niall told me to come here after the consert.", han flinade lite mot mig och puttade till Louis' axel. Han började också flina. "So, Paul told me you've already showered?", jag höjde ett förvånat ögonbryn och tittade på de vita handdukarna som dem hade knutna runt höfterna.
"Well... Louis played with the chocolate fountain..", mumlade Zayn och kliade sig i håret. Han suckade och tog fram en liten boll med hår som var inlindat i mörk choklad. Jag grimaserade lite.
"Like a boss!", flinade Louis. Dörren till vårt rum öppnades och Niall kom in med Liam i släptåg. Han hade på sig en vit t-shirt och vanliga jeans. Jag vände mig om för att titta på Olivia så hon fortfarande levde. Vilket hon gjorde, men hon satt med ögonen fastklistrade på Louis och Zayn som satt sig ner bredvid mig.
"Who's the girl that stares at me?", Louis puttade till mig. Han stirrade tillbaka på Olivia som fortsatte att stirra.
"Well.. Guys this is Olivia... my creepiest friend ever..", hon ryckte till och rodnade lätt. Killarna slängde sig på henne för att få henne att slappna av.
"Hi! I'm like your biggest fan ever!", sa hon lite nervöst.
"How tall are you?", sa Liam och hon började skratta - äntligen. Egentligen var det Olivia som skulle vara här. Jag var inte ett fan. Jag skulle inte vara här.
"My suprise?", jag tittade på Niall som genast lös upp. Han tog min hand och vi gick ut genom dörren. Vi gick några korridorer innan han svängde in till ett rum. Jag hörde röster på andra sidan dörren. Niall log lite lurigt så hans ögon lyste nästan ännu mer. Han öppnade dörren och där inne satt ett gäng med killar som jag mycket väl kände igen.
"Hi guys! What's up?", Niall satte sig på en av stolarna som stod placerade bredvid soffan. Han gjorde high5 med några av killarna. Jag stod som förstenad och öppnade munnen flera gånger.
"Love, come over here? And close the door, please. ", jag nickade stumt. Niall klappade på sitt knä och jag satte mig ner.
"Guys, this is Melle! The girl we brought on stage tonight!", Niall klappade mig på ryggen och de andra killarna sträckte fram sina händer.
"Alejandro! But i guess you already know that. ", jag fortsatte nicka. Säg något för tusan!
"Nice to meet you. I love your covers!", sa jag tillslut. Här satt jag i ett rum och snackade med mitt favoritband som Niall hade fixat.
"So, you're Niall's new Gf?", Fabian flinade och tog fram en vattenflaska från kylskåpet som stod i hörnet av rummet. Jag kände hur Niall skruvade på sig nervöst bakom min rygg.
"We've just met each other! I barely know him.", sa jag och fångade en till flaska som Fabian kastade åt mitt håll.
"Never say never", blinkade Alejandro.
"Not a fan!", blinkade jag tillbaka.
Jag stängde dörren efter Niall och nästan kastade mig på honom.
"Thank you thank you thank you som much!!!", sa jag och kramade honom. Han kramade mig tillbaka och log ett perfekt leende mot mig. "How can I ever thank you enough?", vi började gå tillbaka till dem andra. Tanken slog mig först då att jag lämnat stackars Olivia i ett rum med 4 främmande killar. Gud vet vad hon gjorde...
"Eat dinner with me tomorrow night!", han stannade upp och tog min hand. Jag tittade tveksamt på honom. "Please?", jag skakade på huvudet och såg hur hans ansikte förändrades från världens finaste leende till besvikelse.
"I'm so sorry, Niall. I don't want to get hate. Olive have told me so much about the hate that some of your girlfriends get. ", han flackade med blicken över mitt ansikte och jag kände hur klumpen i magen växte. Jag ville så gärna tacka ja. I början av kvällen hade jag inte haft en aning om vem han var och nu stod jag här med en av killarna i världens mest kända pojkband som faktiskt frågade mig om middag.
"No one will ever know! Not even the lads.Please, Melle? Why do you think Zayn picked you up on stage tonight? He saw that I in some strange way fell for you as soon as I first met your eyes.", jag rodnade och kände blickarna från människorna som passerade oss i korridoren. Det gick en minut och en till. Hela tiden höll Niall blicken fäst i mina ögon. Jag slog ner min blick och tittade på hans skor. De var röda med vita skosnören. Jag kände hur han slöppte min hand och var påväg att fortsätta gå.
"Niall. Wait.", jag gick i fatt honom och tog hans hand igen. "A couple of hours ago, I barely knew who you were. But I kind of fell for your eyes too. So promise me?", ett leende smög sig fram på hans läppar.
"Promise!", sa han bestämt och vi fortsatte att gå. Nästan framme vid dörren stannade jag igen.
"And yes Niall.. Go ahead and tell the lads...",
"Yes!", sa han och öppnade dörren. "Hey guys! I've a date tomorrow night!", var det sista jag hörde innan jag sjönk ner mot väggen utanför.
Jag kastade nycklarna i den blåa kristallskålen som stod placerad på ekbordet i hallen innan jag fortsatte in i köket. Olivia fortsatte prata men jag hade slutat lyssna för länge sen. Jag gick direkt till frysen och tog fram en B&J innan jag fortsatte in till vardagsrummet och kastade mig i en av fåtöljerna. Olivia följde tätt efter och stängde av tv:n som jag nyss hade satt på.
"Hey!", utbrast jag och slog ut med armarna.
"Please, listen to me!", sa hon och flyttade undan mina ben och satte sig bredvid mig. "Can you please listen for a second?", jag himlade med ögonen och suckade.
"Fine...", jag började gräva djupa hål i min glass medan jag tittade ointresserat på Olivia.
"You're going on a date with NIALL HORAN!!", nästan skrek hon.
"Why such a biggy?", jag skedade in ett stort lass med glass och började tugga.
"Maybe 'cause it's Niall Horan from One Direction? Helllooo? Remember?", hon viftade med handen framför mina ögon.
"Of course I remember. I was the one whose got asked out", flinade jag. Jag visste hur avundsjuk hon var. Det var bara roligt att reta henne.
"Shut up... Go to bed so we can shop tomorrrow!", sa hon bestämt och tog min glass och gick med den till frysen.
"Good night, mama!", ropade jag innan jag stängde dörren till mitt rum. Jag hörde hur Olivia skrattade och stängde ytterdörren efter sig för att gå hem till sig. När jag väl lagt mig i min säng - som för övrigt hade nybäddade vita lakan, kände jag hur knäppt allt var. Jag skulle äta middag med Niall.
Först vill jag baar säga förlåt att jag varit borta längre än beräknat. Sen vill jag be om ursäkt för den här otroligt kassa delen. Jag har till och med övervägt att strunta i att fortsätta på den. Jag kan redan nu säga att den inte kommer bli som jag hade tänkt. Första delen var till och med bra men denna del vill jag egentligen bara radera. Men nu får ni den. Jag har ingen aning om hur nästa del kommer bli. Eller vad som kommer hända. Jag har två delar kvar på den. SNÄLLA GE FÖRSLAG PÅ VAD SOM SKA HÄNDA OCH ETT SLUT
