Stockholm baby
Hej sötnosar :)
Jag sitter nu på tåget till Stockholm! Ska se världens bästa housetrio Swedish House Mafia! Tyvärr kommer jag inte komma hem förrän på fredagskväll/natt så inget kapitel innan dess. Det kan oxå bli lite dålig uppdatering under helgen då min bästis fyller 18 och vi ska ut och festa lite hehe... Och på söndag ska jag ha lite familjetid och baka julsaker!
Vi kanske hörs i helgen, annars så får ni ha det så bra! Puss
I wanted words but all I heard was nothing - Del 10
Tidigare: ”You’re a fan I guess.”, ännu en nickning från Heather. ”My firend and I’d liketo wish you a Merry Christmas and it a sham that you have to work this day!”, Niall tog fram sin mobil och reste sig upp. Han gick fram till killen bakom vårt bord och bad honom resa sig upp. Sedan knäppte killen flera bilder av oss tillsammans med Heather. Hon fortsatte att titta på Niall.
”I can send you the pictures if yu give me your e-mail adress?”, hon skrev ner sin adress på det vita blocket och räckte det till Niall. Hon gick sedan bort och pratade ännu än gång med sin kollega. Jag vände mig mot Niall och tog hans hand.
”This is what I like about you. You’re taking your precious time on Christmas to take a picture with a girl that doesn’t even says she’s a fan. You’re incredible!”, jag hyste berömmet över Niall.
”That’s how I wanted to be treated if I was a fan…”, mumlade han.
Vi fortsatte att gå på Londons snötäckta gator hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Egentligen hade vi ingenting att gör för ingen av oss ville sitta på vårt hotellrum och inte göra någonting. Men jag gillade att gå armkrok med Niall när det var folktomt på gatorna. Vi hade slutat gå och satt oss på "vår" bänk i Hyde Park när vi kom fram dit. Och vi bara satt där. Himmelen var klar, luften var kylig och torr, och jag bara satt där med Nialls arm om min rygg. Ett gammalt par i 70 års åldern var på väg mot oss på parkvägen. Mannen bar på en julgran i ena handen och med den andra om sin frus rygg. Tillsammans gick de långsam medan deras hund gick sakta bredvid, förmodligen gammal den också. Niall harklade sig.
"They look so happy... I wanna grow old with someone and have what they have.", sa han och följde det gamla paret med blicken. Jag förstod vad han menade och nickade medan jag lutade huvudet mot hans axel. Det gamla paret var snart framme vid oss nu.
"The've probably had their ups and downs but sure they do look happy...", svarade jag honom. Den gamla mannen vände upp blicken och mötte Nialls. Han stannade och väntade in hunden som hamnat på efterkälke.
"Merry Christmas, Lovely day, isn't it?", sa han och tittade upp i luften. Jag nickade och kände hur Nialls grepp om min rygg blev stadigare. Mannen tänkte efter en stund innan han öppnade munnen åter igen "50 years ago I met Mary on this bench... Time just flies, doesn't it?", han blinkade åt Niall.
"You two look perfect together!", den äldre damen log ett varmt leende medan hon slog ihop händerna.
"Thank you, ma'm!", Niall svarade artigt och skakade handen med mannen. De fortsatte sin vandring hemåt och Niall och jag följde dem med blicken tills dem var utom synhåll. Sedan reste sig plötsligt Niall upp och tog min hand. Jag tittade misstänktsam på honom. Han bara skrattade och drog med mig bortåt parkens mitt.
"Come on Niall... I hate suprises!", sa jag och bad honom stanna.
"It's Christmas, love...", sa han och tog med mig bort till en spegelblank damm som var uppspolad till en isbana.
"How did you know I love this?", jag hoppade runt honom och han drog in mig i en kram innan han kysste mig mjukt på kinden. Jag var van vid det, men den här kyssen på kinden var ingen vänskaplig kindkyss. Den var sårbar och fylld med känslor. Men jag ignorerade det för en stund och fortsatte ner mot dammen. Niall gick fram till ett bås som hyrde ut skridskor och kom sen tillbaka. Vant snörade jag på mig mina skridskor och tog ett steg ut på isen. Det var länge sedan men det är som att cykla - man kommer ihåg det flera år senare ändå. Jag åkte runt några varv och lät håret flyga med i vinden. Efter en stund upptäckte jag att Niall inte var efter. Jag åkte till kanten och stannade snyggt framför honom. Han stod med händerna i fickorna och tittade upp rosig om kinderna på mig när han fick syn på mig.
"Come on, Ni!", sa jag och tog hans hand.
"I can't skate, Mel!", nästan viskade han. Jag fick nästan hålla mig för skratt. "Don't laugh!", han blängde surt åt mig.
"Oh come on, Niall! Then why did you bring me here?",
"Cause your mum told me you love skating?", sa han lite osäkert. Jag tittade chockat på honom.
"You talked to my mum?", han nickade. Jag gick av isen och ställde mig sen bakom Niall. "Don't be such a baby, Ni!", jag drog i honom och fick till slut ut honom på isen. Sedan stod han där förtvivlat med att hålla balansen. Jag puttade honom lite i ryggen för att mana fram honom att ta ett steg.
"Don't you...", längre hann han inte innan han snabbt ramlade bakåt och landade på isen med en duns. Jag fick verkligen hålla mig om magen för att inte skratta. Han blängde surt men det ryckte i mungiporna. "Ok... let it out!", jag brast ut i ett gapskratt som nästan hela London kunde ha hört. Tårarna sprutade ner för kinderna på mig. Han gjorde ett försök att resa sig upp. Åter igen ramlade han.
"Stop, Niall! You'll hurt yourself!", flämtade jag mellan skrattsalvorna. En man i 40-års åldern kom fram med sin dotter och hjälpte Niall upp på fötterna igen. Dottern verkade känna igen Niall och stod blygt bakom. Vi tackade för hjälpen och det syntes att Niall skämdes ordentligt.
"Oh come on! I can learn you?", jag tog hans hand och började ta ett steg. Efter en stund åkte Niall ganska skapligt och tyckte det var riktigt roligt. Men han började klaga redan efter en 30 minuter om att hans fötter värkte.
"Oh God... Lou gave me a doll..", skrattade jag och tittade på dockan som låg inlindat i en massa julpapper. Det roligaste var att dockan faktiskt var han själv. Niall skrattade och fortsatte att öppna sitt paket från Olive. Hon hade letat runt i en evighet efter "en sysselsättning" till Niall som han kunde ha på alla långa resor dem gjorde under turnéerna. Till slut hade hon gett upp och köpt ett garnnystan som skämt. Vi hade kommit tillbaka senare än räknat från isbanan och bestämt oss för att öppna paketen innan det blev allt för sent att ringa och tacka alla som vi fått dem av. Vi hade till och med fått hotellet att fixa fram lite typiskt svensk julbord så Niall kunde få smaka.
Jag fortsatte att leta i högen efter en julklapp och hittade Liams. Jag slet upp den snabbt och slängde pappret åt sidan. Jag visste att Liam var "daddy dircetioner" och väldigt känslig men det Liam hade gett mig fick mig att nästan fälla en tår. Det var en bok med en massa familjefoton på alla killarnas familjer och dem själva med en liten notis i slutet:
"Know you miss family. Here's a new one! Love you! Li xx
Niall kramade om mig bakifrån och tröstade mig medan jag kände hur tårarna faktiskt började rinna. Men jag viftade bort dem och tog fram ett paket jag hade gömt.
"This is for my baby!", sa jag och räckte Niall paketet. Han räckte ut tungan men flinade och tog även han fram ett paket. Jag öppnade boxen och hittade skorna som jag velat ha i veckor. Jag tittade på Niall och slog till honom löst!
"What?", sa han och tog sig på armen.
"They're super expensive! Who told you?", svarade jag och viftade med skorna.
"Olive...", han ryckte på axlarna. Jag kastade mig om hans hals och tackade honom tusen gånger.
"Open your present now!", jag klappade händerna och satte mig tillrätta. Han öppnade det sakta och lät det röda pappret falla till golvet innan han försiktigt öppnade träasken som gömt sig inuti. Han drog efter andan. "Do you like it?", jag tittade lite osäkert på silversmycket som dinglade mellan Nialls fingrar. Det föreställde ett plektrum ingraverat med det datumet som vi träffats. I början tyckte jag att det hade verkat lite för mycket av en "förhållande" grej men hade till slut bestämt mig för att för säkerhetsskull gravera in best friends under datumet.
"Like it? I love it, Mel! Thank you!", nu var det hans tur att kasta sig om halsen på mig.
"Sweet! Cause I got one as well!", jag tog av mig koftan så Niall kunde se att ett likadant halssmycke hängde runt min hals.
"Sing something from the new album!", vi satt på sängen och drack varm choklad medan vi tittade på någon julfilm som gick på tv:n, men Niall hade stängt av ljudet eftersom vi till slut pratade mer än såg på den. Han plockade fram gitarren som låg gömd under sängen och tittade lite lurigt på mig.
"What d'you wanna hear?", han tog några ackord på One Thing.
"Your favorit song from Take me home!", sa jag bestämt och ställde ifrån mig den ljuslila koppen.
"But this song is not at the album.", sa han tveksamt. Jag nickade åt honom att spela ändå. Niall tänkte efter noga innan han till slut började spela.
Don't try to make me stay
Or ask if I'm okay
I don't have the answers
Don't make me stay the night
Or ask if I'm alright
I don't have the answer
Jag älskade den från hela första ackordet och njöt av att bara höra Nialls röst fyllas i rummet. Tanken slog mig då att det gamla paret hade rätt - Niall och jag var perfekta tillsammans. Jag kunde inte förneka det längre, jag var helt villkorslöst och hopplös förälskad i Niall.
It makes your lips so kissable
And your hips
Your fingertips so touchable
Your eyes irresistible
Niall slutade spela och tittade ner på sängöverkastet. Generat la han i från sig gitarren och placerade den omsorgsfullt tillbaka under sängen. För en kort ögonblick verkade han tveka, men jag var glad att han till slut bestämde sig, för i nästa sekund var hans varma läppar mot mina.
Antar att det var det här ni ville ha? :)
I wanted words but all I heard was nothing - Del 9
"You miss them so much, don't you?", han tog ett stadigare grepp om min midja och vände mig mot honom.
"Every day, every single night, every minute, every second.", viskade han. Hans varma andedräkt blåste mig i ansiktet. Det luktade mint sedan han borstat tänderna och hans ögon glittrade ännu mer i ljuset från Londons gator.
"But you'll enjoy the moments you get with them more when you see them...", fyllde jag i. Niall nickade. Han vände sig om och tittade på klockan. Den visade 00:04.
"Merry Christmas, Mel...",
"Merry Christmas Niall..", svarade jag och höll andan. Men han gjorde inget, han bara vände mig om igen och så somnade vi medan snön fortsatte falla utanför.
Morning sleeping beauty,
I’m out doing stuff, will be back 9.
Merry Christmas, love! Xx Ni
Jag log lite åt Nialls fina lapp och tittade sen på klockan. Den var exakt nio nu, han borde vara tillbaka. Jag passade på att ringa till Olive medan jag väntade på Niall men hon svarade inte. Julen börjar bra. Jag började se mig omkring i rummet och märkte att hela rummet var julpyntat. Spisen var tänd med massor av julstrumpor hängandes på spiskransen, en till lite mindre gran stod placerad precis vid sidan av köket. Den hade temat vit/svart och lite större kulor än granen inne i vårt sovrum. Det hängde också några julstjärnor i varje fönster. Plötsligt rycktes dörren upp och en rödrosig Niall klev in. Han var påpälsad med både halsduk, mössa, stora vantar, dunjacka och tjocka skor. Det blonda håret stack ut som vanligt från mössan och hans klarblå ögon lös ännu klarade till hans röda kinder.
”Morning Rudolf!”, skrattade jag. Han klädde snabbt av sig alla ytterkläder innan han omfamnade mig.
”Morning love! Slept well?”, jag nickade och vi fortsatte in mot köksdelen. Först då upptäckte jag att Niall hade med sig en massa saker hem. ”Where have you been all morning? Left me alone!”, sa jag och plutade besviket med munnen medan jag petade med ett finger i hans mage.
”I did all this for you and went out for some breakfast shopping!”, blinkade han med ögat. Jag tittade chockat på honom.
”You? How? When?”, han skrattade medan han plockade fram mjöl och smör från en av påsarna.
”Before we went to bed last night I called down to the reception. They fixed all this and I picked it up this morning. And you know what, I’m tired of eating breakfast at hotels so I bought this!”, jag fortsatte titta chockat på Niall. Han hade anordnat allt detta för mig och dessutom gått ut i kylan för att köpa ingredienser till pannkakor.
”For me?”, han nickade och kysste mig ömt på kinden. Jag kramade hans hand och log. ”Thank you. I could say that I love you, which I do, but you know not in that way, just like a.. I should shut up now..”, jag mumlade fram det sista. Nialls ansiktsutryck gick från glad till sårat till mer sårat. Sen började han skratta ett påklistrat skratt medan han började röra om i skålen.
”I love you to, Mel.”, log han och jag kunde andas ut. Han tog det inte fel. Vi fortsatte att stöka runt på den lilla yta vi hade. Pannkakorna blev kanske inte det bästa. Niall brände de flest eftersom spisen hade en ganska ojämn värme och jag tappade ut nästan all Nutella på golvet, något som Niall inte var sen att skälla på mig om. En halvtimma senare stod det 20 pannkakor på bordet, varav 15 brända och en halv burk Nutella. Niall tog försiktigt en pannkaka och smakade den. Han försökte att hålla minen men brast till slut ut i skratt.
”What time is it?”, frågade han. Jag tittade på väggen.
”9.45. Shall we…?”, han nickade och vi lämnade snabbt bordet innan vi sprang ut i korridoren och vidare ner mot frukostrummet. De hade redan börjat duka av men Nial gick fram och frågade en av tjejerna om frukosten inte kunde stå kvar en liten stund till eftersom jag hade försovit mig.
”You didnt!”, väste jag när han kom tillbaka.
”Oh yes I did. But hey, we get breakfast!”, han slog ut med armarna och jag passade på att peta honom mellan revbenen. Frukosten var ändå den bästa jag ätit i hela mitt liv. Och nej, det var inte baconen, de lagom stekta korvarna eller den perfekta fruktsalladen som gjorde frukosten så där bra, utan det var sällskapet. Jag älskade att sitta vid det stora fönstret med Londons hårda vinter utanför och Niall mitt emot mig. Vi pratade om allt. Han gick mer in på sin familj och berättade i detalj om vad dem gjorde på julaftonen, sen var det min tur att beskriva en typisk svensk jul.
”You do know that Lou’s birthday was yesterday?”, sa han när vi pratade om hur det var att fira jul den 24 december i stället för den 25. Jag satte nästan korven i halsen.
”No! No one told me. Oh Gosh.. Poor boy! Why didn’t you tell me?”, sa jag besviket.
”Nahh, it’s ok. He doesn’t notice that anymore. I mean he gets his presents anyway.”, sa Niall och ryckte på axlarna. Och så fortsatte samtalen. Vi satt i timmar. Personalen dukade av allt och vi fortsatte att sitta och prata. Inte förrän lunchtid började Niall skruva på sig och vi drog oss mot vårt rum.
”I’d like the hot chicken, please!”, sa jag till en av servitriserna. Hon var söt med brunt, långt krulligt hår som räckte ner i brösthöjd. Hon bar en röd t-shirt och ett par svarta byxor och hade ett fint leende. Hon skrev noggrant ner min beställning innan hon vände upp blicken mot Niall. Då trodde jag att hon skulle svimma på riktigt när hon insåg vems beställning hon skulle ta. Niall log ett bländande vitt leende mot henne och berättade sin order. Hon nickade stumt och gick mot köket. Jag tittade intresserat mot hennes håll och såg att hon pratade med en av sina kolleger och pekade åt vårt bord. Jag lutade mig fram mot Niall. Vi hade gått i väg till Nandos precis bakom hörnet för att ta oss något att äta. Både Niall och jag behövde lite luft och Niall var hungrig som vanligt.
”A fan!”, viskade jag. Han nickade och log ett litet leende. ”Look at this!”, bad han mig. Brunetten kom tillbaka med vår dryckesbeställning och ställde vingligt ner den. Det tidigare proffsiga jobb hon utfört hade byts ut mot ett klumpigt och nervöst beteende. Stackars flicka.
”Heather? Is that your name?”, Niall lutade sig fram och läste på hennes namnskylt. Hon nickade med ögonen uppspärrade som två pingis bollar.
”Ye-yes.”, svarade hon.
”You’re a fan I guess.”, ännu en nickning från Heather. ”My firend and I’d liketo wish you a Merry Christmas and it a sham that you have to work this day!”, Niall tog fram sin mobil och reste sig upp. Han gick fram till killen bakom vårt bord och bad honom resa sig upp. Sedan knäppte killen flera bilder av oss tillsammans med Heather. Hon fortsatte att titta på Niall.
”I can send you the pictures if yu give me your e-mail adress?”, hon skrev ner sin adress på det vita blocket och räckte det till Niall. Hon gick sedan bort och pratade ännu än gång med sin kollega. Jag vände mig mot Niall och tog hans hand.
”This is what I like about you. You’re taking your precious time on Christmas to take a picture with a girl that doesn’t even says she’s a fan. You’re incredible!”, jag hyste berömmet över Niall.
”That’s how I wanted to be treated if I was a fan…”, mumlade han.
Ett fult litet medelkapitel eftersom jag sitter i skolan! Är på väg till jobbet nu :) Vi hörs senare! Det blir nog 15 kapitel iaf!
I wanted words but all I heard was nothing - Del 8
Tidigare: "We're out of power and the flight's canceled so we have to stay in London during Christmas.Nice to see you again, Ricky!", svarade Niall och tittade lite ledsamt ner när han nämnde om hur flyget blivit inställdt.
"Ahh, I don't like this snow either!", sa Ricky och skakade på huvudet. Han flyttade bunten med papper och loggade i stället in sig på datorn bredvid. Han vände plötsligt blicken mot mig och log varmt. "But this one is new, Niall. I don't think I've ever seen you with a girl before!What's your name, love?", han fortsatte att le.
"Melle.", jag försökte att le tillbaka men var lite för kall om kinderna. Niall tog ett stadigare grepp om min midja.
"Well, she's a very close friend and we need a room for the next couple of days. Can you fix that?", Ricky log och gav Niall en av nycklarna som hängde vid disken.
"Our best room at this hotel, Mr. Horan!", flinade han mot Niall innan vi gick mot hissarna.
Oh Gud var min första tanke när jag klev in i rummet. Stora krämfärgade väggar med vackert inredda möbler och en stor platt tv vid soffan. Flera röda buketter med rosor stod utplacerade över hela rummet och flera ljus var tända med doft av vanilj. Det var först när jag kom in i sovrummet och badrummet när jag förstod vilket rum vi egentligen hade fått.
"Ehm.. Niall?", jag vände mig om och tittade efter Niall.
"Yes , love, what's the matter?", han kom upp bakom mig och böjde sig över axeln för att se vad det var jag sett. "Oh...", kom det sen ur honom. Han kliade sig nervöst i nacken och ryckte oskyldigt på nacken.
"You can't just say "oh", Niall. This is the HONEYMOON SUIT!", sa jag upprört. Han skrattade lätt åt mig och tog sen min hand.
"Let's pretend we're married then!", han började dra mig mot sängen.
"Stop it Niall... Don't wanna play this game!", han fortsatte att le som en tok.
"Yes you want...", jag skakade på huvudet och suckade åt hur barnsligt han betedde sig. Jag ville inte sova i bröllopssviten med Niall. Nu skulle det kanske bli ännu svårare för mig att vakna upp på morgonen och dessutom bredvid honom. "I'll be right back, Mrs Horan. I'll go and order some Champaign!", sa han med tillgjord röst innan han kysste mig mjukt på kinden. Då kunde jag faktiskt inte hålla mig utan brast ut i skratt. Niall försvann ut ur vårt rum och stängde dörren bakom sig så jag passade på att börja packa upp. Jag var halvt igenom min packning då min mobil började ringa.
"Hello there, Zayni!", svarade jag medan jag fäste mobilen mellan min axel och kind.
"Hi, baby! How's your flight? You guys haven't called none of us!", jag förstod att han och de andra måste varit oroliga, men varken Niall eller jag hade haft en tanke på att ringa och säga att vi var kvar i London.
"Sorry, but our flight got canceled. We're back in London.", jag hörde hur Niall kom tillbaka och stängde dörren medan han visslandes gick ut till den lilla köksdelen för att hämta något.
"What? No Christmas in Mullingar?", sa Zayn upprört. I bakgrunden kunde man höra Perrie som pratade med en äldre kvinna och några andra röster som skrattade. Det påminde mig om min familj och att jag saknade dem otroligt mycket. Att fira jul med Nialls familj skulle varit det närmsta en familj jag kunde komma på väldigt länge och jag var faktiskt besviken på att vi inte var i Mullingar.
"Yeah.. it sucks, but we at least got each other! Hey, Zayn? I'll call you tomorrow, okey? Niall just got back and he wants me to stop talking..", Niall stod i dörröppningen med två champaigneglas och en flaska. Han vifftade med händerna åt mig att sluta prata med han han gick fram till sängen och dukade upp.
"Yeah I bet he wants... call you tomorrow, bye!", Zayn la på och jag slängde ner mobilen i min väska igen. Zayn skulle alltid reta mig och Niall. Det hade han gjort sen dag ett bara för att Niall och jag råkade komma bra överrens. Niall började duka upp med champagnen och några jordgubbar han hittat.
"What's all this, Mr Horan?", sa jag överraskat och log när han skrattade åt min tillgjorda röst.
"This, my love, is a pre-celebration for Christmas. Tomorrow I'll have a surprise for you.", sa han och räckte mig ett glas. Jag tog emot det och skålade med Nialls glas. Det klingade till lätt i glaset och kände hur Niall verkligen studerade mig medan jag tog en klunk.
"You're looking at me again, Niall...", mumlade jag och ställde ner glaset på nattduksbordet. "you making me nervous..", Han vände sig seriöst mot mig och ställde också ifrån sig sitt glas.
"Then why don't you let me look at you?", jag tittade upp och mötte hans ögon. Jag harklade mig plötsligt när Niall började titta på mina läppar i stället för i mina ögon.
"Let's talk about tomorrow!", jag tog ännu en klunk från glaset och tittade på Niall. Han log lite lurigt.
"Nope, it's a suprise! I'll give you the best Christmas ever! You'll remember this Christmas like forever, believe me, love.", svarade han bara och log.
"Urgh... hate suprises..", mumlade jag.
"I know! Let's talk all night long!", detta var en av 1000 saker jag älskade med Niall. Hans otroligt barnsliga sida samtidigt som han älskade att prata om seriösa saker och han var en bra lyssnare.
"I like watching the stars at night. They're so far away. It reminds me of home. I'm the star and so far away from home...", viskade Niall. Vi låg på sängen bredvid varandra och tittade ut genom det stora fönstret som vätte ut mot himmelen. Vi befann oss på fjärde våningen så himmelen syntes riktigt bra. Trots alla ljus från gator och byggnader syntes stjärnorna så klart just den här kvällen. Niall låg med armen om min midja och vi hade nog pratat i en halv evighet kändes det som.
"You miss them so much, don't you?", han tog ett stadigare grepp om min midja och vände mig mot honom.
"Every day, every single night, every minute, every second.", viskade han. Hans varma andedräkt blåste mig i ansiktet. Det luktade mint sedan han borstat tänderna och hans ögon glittrade ännu mer i ljuset från Londons gator.
"But you'll enjoy the moments you get with them more when you see them...", fyllde jag i. Niall nickade. Han vände sig om och tittade på klockan. Den visade 00:04.
"Merry Christmas, Mel...",
"Merry Christmas Niall..", svarade jag och höll andan. Men han gjorde inget, han bara vände mig om igen och så somnade vi medan snön fortsatte falla utanför.
Jag är på G eller hur?? Det blir lite fler än vad jag tänkt med kapitelen.. Men jag hade bara tänkt typ 10 men nu är det försent att få ett slut så kanske 12-15 blir det nog. Så ja, tyvärr är den här snart slut MEN det kommer en Harry novell efter ju :)
Har en fin plan för den här, ni får tyvärr inte veta Ni's hemlighet förrän i slutet men allt är planerat och klart! Kommentera på bara! Älskar dig Joanna <3
I wanted words but all I heard was nothing - Del 7
`Tidigare: "When I saw this I thought immediately of you!", jag räckte honom ett paket med massor av färgglada snören. Han log men var precis på väg att öppna munnen då jag avbröt honom.
"But I wanted to.", han började öppna och när han fått av allt papper syntes ett armband med initialerna 165616.
"Olive told me that those numbers were your audition number in X factor. I think it's mean good luck!", han kramade mig hårt och kramade sen Olive.
"I gotta go now, Perrie's waiting. Have a safe flight and say hello to Ni!", han började gå mot dörren.
"Stop wearing Harry's clothes, Zayni!", ropade jag efter honom. Det sista jag hörde innan han slängde ingen dörren var hans mjuka skratt.
"Come on Ni! We'll miss the flight! Can you please pack faster?", jag började bli irriterad och satt otåligt på Nialls säng och väntade medan han packade."Couldn't you've packed earlier? Like yesterday or the day before that?", jag hoppade ner från sängen och började vika ihop hans kläder för att lägga dem i den stora, svarta resväskan.
"I'm a guy, I just throw some clothes in a bag and then I'm done!", log han nöjt.
"Thinking like that on tour?", han nickade och stoppade ner ett par mörkblå jeans. "What if you forget something? I mean then you have to spend money on things you already have.", ifrågasatte jag honom och gick in till badrummet för att hämta hans tandborste och tandkräm.
"Well, I have you now.", jag kunde nästan höra på rösten att han flinade när han sa det även om jag stod med ryggen vänd mot honom.
"Are you sure about that?", jag öppnade badrumsskåpet och rotade bland hyllorna. Hade den här killen ingen tandkräm? Jag hittade till slut en nästan tom tub längst in i skåpet och stängde sen igen det nöjt. Jag fann Niall sittandes på sängen med mobilen i handen. Jag lutade mig mot dörrposten och suckade.
"I won't let you go now, love!", han slängde i från sig mobilen och tittade på mig.
"Stop looking at me like that.", jag kände hur kinderna hettade och vände mig snabbt mot väskan för att kontrollera att han hade med sig allt.
"What? How?", skrattade han och jag hörde hur han hoppade ner från sängen. Jag vände mig om och tittade på honom. Hans blå ögon fortsatte att titta på mig. De liksom borrade sig in i mig och jag rös vid tanken på hur Niall skulle reagera om jag sa att jag faktiskt kände något mer för honom, om jag nu gjorde det... Den tanken skrämde mig lika mycket som jag var frestad att berätta för honom.
"Like that! Stop it now.", han fortsatte skratta och skakade sen på huvudet. Jag ställde mig upp och borstade bort smutsen från mina svarta byxor.
"Cleaning, Niall, is a part of moving from your parents!",
"You can clean!", jag slog till honom lite löst och vi gick ut till hallen för att vänta på Louis.
"I did that last time and it was weeks ago!",
Jag visste att det var en dålig idé att flyga den 24! Dels för att det egentligen var jul i Sverige och hela släkten ringde stup i kvarten utan också att alla tänkte samma tanke som Niall och mig, dvs. ta flyget hem. När vi bokade flygbiljetterna hade jag klargjort för Niall att det bästa vore att flyga den 22 om inte tidigare, men det gick inte på grund av hans alla möten med managementet och middagar hit och middagar dit. Så det var Niall jag skulle skylla på att vi förmodligen inte skulle överleva den här flygresan med flera hundra människor på Heathrow. På vägen till flygplatsen hade vi suttit i kö runt 40 minuter och snön fortsatte att falla allt mer. Louis hade svurit på trafiken så fort han hade en ledig minut från att inte berätta hur trött han var på vädret. Vi andra satt tysta i baksätet och orkade knappt prata. Harry skulle hem till Holmes Chapel, Liam till Wolverhampton med sin kompis Andy som också var med i bilen medan Louis och hans flickvän Eleanor skulle hem till Louis familjehem i Doncaster. Väl inne på flygplatsen fick vi veta att flera flyg var försenade, bland annat mitt och Nialls medan de andras gick i avsatt tid. Vi stod i en klunga och utbytte julklappar. Som tur var hade inga fans ännu upptäckt oss, möjligtvis en och annan tjej som skulle hem eller till London över julen men det var allt.
"Oh cool! I love those things!", Harry höll upp sin kokbok jag gett honom. Visserligen var det svenska recept men jag hade hittat ett förlag som översatt den till engelska. Han bläddrade i boken och hittade recept på allt från spettekaka till köttbullar, vilket han inte var sen med att tillägga att han älskade!
"Wow!", Liam började granska ett Iphone skal jag specialdesignat till honom. Ett svart skal med massa citat som kom från hans favoritlåtar (enligt Niall).
"Not too much?", jag gjorde en grimas men Liam kramade mig snabbt och skakade på huvudet.
"No! I love it! Niall helped you, didn't he?", log han och jag skakade skyldigt på huvudet. Jag hade dock inte märkt Louis som satt ner på golvet med sin julklapp. Han hade öppnat den och tittade misstänksamt på den.
"I'm afraid of opening it...", mumlade han.
"Well, since you just got your driving licence...", han öppnade försiktigt paketet och sken upp som en sol när han såg den lilla nyckelknippan med Sverigeflaggan och kungen själv.
"Love it!", vi samlades i en gruppkram och ville inte riktigt släppa varandra.
"Flight 123 to Doncaster now boarding.", en röst utropades i högtalarna och jag kände hur Louis och Eleanor släppte taget om oss. En efter en klev alla på sina plan och tillslut var det bara jag och Niall kvar. Vi satt tysta i väntrummet och väntade på att få reda på när vårt flyg skulle komma. Vi satt i 15 minuter, vi satt i 30 minuter, vi satt i en timma, vi satt i två timmar. Efter 2 och en halv timmar reste sig Niall och gick bort mot informationen. Han kom tillbaka med huvudet i händerna och suckade tungt när han satte sig ner bredvid mig.
"All flights to Ireland have been canceled. They can't fly in this weather. ", jag tittade storögt på honom.
"But, it's Christmas. Tomorrow. Today for me!", sa jag upprört. Niall reste sig upp och sträckte ut sin hand.
"I know, love... Let's go home..", svarade han trött. Vi gick ut till taxibilarna som stod parkerade utanför Heathrow och satte oss i en som körde oss hem till Nialls lägenhet. Hela bilresan var tyst. Niall somnade på min axel och jag satt mest och tittade ut på Londons snöoväder. Vi stannade till en gång på McDonalds för att köpa med oss mat sen fortsatte vi hem till Nialls lägenhet. På radion pågick nyheter om "Londons oväntade" snöoväder och att det kanske till och med var det värsta i historien. Flera hus hade blivit av med både värmen och elen.
Vi klev in i Nialls trapphus och det var en aning kallare än vanligt. Jag slöt min dunjacka tätare omkring mig medan vi drog upp väskorna. Niall fumlade med nycklarna ett tag innan han till slut fick upp dörren och vi klev in i en lägenhet vi absolut inte hade väntat oss.
"Oh God... No, no no! It's Christmas for God sake!", Niall slängde väskorna på golvet och sprang bort till elskåpet i hallen. Men elen var avstängd och likaså värmen.
"Ni, please calm down...", jag förde honom mot soffan och gick sen bort till hans sovrum. Jag förstod hans frustation. Han hade inte sett sin familj sen i september och det är klart han ville se dem speciellt vid en högtid som under julen.
"Mel, what are you doing?", han följde efter mig.
"We can't stay here. Pack your bags. You can stay at my place while this weather..", började jag.
"What if your flat's out of power?", jag skakade på huvudet och drog sen med honom ut i hallen när vi var klara. Nialls lägenhet lämnades tom, kall och mörk. Så vi fortsatte vidare hem till mig. Dragandes i den kalla vinden med våra väskor hittade vi tillslut hem till mig. Vi stoppades i dörren av en av vakterna.
"I'm sorry, Miss, but your flat is out of power and...", började han.
"For how long, Rupert?", jag skyndade fram till honom.
"We're not sure about that, sorry, Miss. But I'm sure you and your boyfriend can stay at a hotel nearby...", Rupert förde tillbaka mig mot Niall som stod och väntade under tak vid entrén. Jag skulle precis protestera om Niall var min pojkvän men jag var så trött och irriterad att jag inte orkade slänga ur mig något.
"So what did he say? Can we come in?", Niall trampade fram och tillbaka för att hålla värmen. Han såg inte gladare ut när jag kom tillbaka och skakade ledsamt på huvudet.
"Well... he suggested a hotel..", nästan mumlade jag fram. Niall kliade sig i nacken och tittade på mig.
"Fuck...", mumlade han medan han tog fram sin mobil och slog ett nummer och gick bort en bit för att i lugn och ro prata. Jag satte mig på min väska som stod lutad mot husväggen. När jag andades ut skapades små vita moln av den torra och kyliga luften. Jag satt där i några minuter och försökte skapa små ringar av röken som Zayn brukade göra när han rökte. Till slut kom Niall tillbaka med en liten gladare min än innan.
"The management pays for our visit at Hilton for the next couple of days.", han drog upp mig från väskan och vi började gå mot taxin som kommit. Denna taxiresa var betydligt gladare och både Niall och jag började fundera på hur vi skulle fira vår jul. Ensamma. Jag blev lite nervös vid tanken att jag skulle spendera flera dagar ensam med Niall. i ett hotellrum dessutom. Men vi kom fram till Hilton i tid precis innan sista incheckningen var. De stora glasdörrarna öppnades av två män i kostym och Niall och jag kunde gå in medan taxichauffören bar in våra väskor. Vi gick fram till disken där en ung kille i stod och bläddrade i några papper. Han tittade upp och ett leende spreds på hans läppar när han såg vem den välkända gästen var.
"Ah, Horan! Welcome! What brings you to Hilton the day before Christmas?", han lutade sig fram och skakade hand med Niall som log ett varmt leende tillbaka. Han släppte min hand och tog ett stadigt grepp om min midja i stället. Killen verkade inte alls lägga märke till mig utan fortsatte prata med Niall.
"We're out of power and the flight's canceled so we have to stay in London during Christmas. Nice to see you again, Ricky!", svarade Niall och tittade lite ledsamt ner när han nämnde om hur flyget blivit inställdt.
"Ahh, I don't like this snow either!", sa Ricky och skakade på huvudet. Han flyttade bunten med papper och loggade i stället in sig på datorn bredvid. Han vände plötsligt blicken mot mig och log varmt. "But this one is new, Niall. I don't think I've ever seen you with a girl before! What's your name, love?", han fortsatte att le.
"Melle.", jag försökte att le tillbaka men var lite för kall om kinderna. Niall tog ett stadigare grepp om min midja.
"Well, she's a very close friend and we need a room for the next couple of days. Can you fix that?", Ricky log och gav Niall en av nycklarna som hängde vid disken.
"Our best room at this hotel, Mr. Horan!", flinade han mot Niall innan vi gick mot hissarna.
Whoooo! ett till kapitel! Så vad tror ni kommer hända nu i allt kaos`?
I wanted words but all I heard was nothing - Del 6
Tidigare: Niall Horan gav mig en av världens bästa kramar och han vägrade släppa mig.
"Niall.. Can't. Breathe.", försökte jag. Han släppte mig motvilligt.
"I promise to call you this time.", han såg ut att vara riktigt ledsen för att han inte ringde förra gången.
"Sure about that?", jag log lite retsamt mot honom igen men denna gången bara himlade han med ögonen åt mig. "Take care!", jag lutade mig fram och kysste honom försiktigt på ena kinden innan jag snabbt gick ut genom dörren och sprang ut i den kyliga Englands luften.
"So you're saying that the difference between a bird and a fly is that the bird can fly but the fly can't bird?", Niall nickade och ett lurigt leende spred sig på hans läppar. "Idiot...", mumlade jag och började till slut skratta.
"I told you it was funny!", jag skakade på huvudet och krokade min arm i hans medan vi fortsatte gå genom Hyde Park. Det hade gått några veckor efter händelsen i Nialls lägenhet. Han hade ringt och vi hade umgåtts väldigt mycket den senaste tiden. Ingen av oss var modig nog att ta ett steg längre. Vi var något så simpelt som vänner. Han jobbade - jag jobbade. Han kom hem - jag åkte hem till honom. Han hade konserter - jag var där. Jag hade börjat vänja mig vid livet som One Directions kompis, som Nialls kompis. Vissa lägen ville jag ge Niall vår första kyss och verkligen ta steget längre och andra gånger ville jag bara låta saker vara. Jag var rädd för vad folk skulle tycka om mig, vad fansen skulle tycka. Men jag var också rädd att förlora honom om vi gick längre. Jag var rädd att falla alldeles för hårt och inte hinna fälla ut mina vingar. Det fanns stunder då jag kunde sitta hemma hos Niall och bara titta in i hans oceanblå ögon och verkligen behöva påminna mig själv om att inte drunkna. Men tanken på kvällen hos Niall stoppade mig. Han var skör och ibland blev jag så irriterad på honom. Han ville vara kompis med mig men samtidigt ville han vara nära. Jag blev tokig!
"...raccoon?", Niall stannade och tittade på mig.
"I'm sorry, what?", han skrattade och skakade sen på huvudet.
"I said, do you want a balloon?", han närmade sig en kille som stod och gav ut ballonger till alla barn. Han tittade upp och såg att det var Niall. Chockat gav han honom en lila ballong och Niall sprang lyckligt tillbaka till mig.
"Silly boy...", mumlade jag medan jag kysste honom på kinden. Vi fortsatte att gå vidare. London var fullt med julskyltningar och till och med lite snö hade hunnit falla. December var här och det var ingen tvivel om att vintern skulle bli hård. Niall stannade plötsligt upp och tog min hand.
"Are you going home for Christmas?", jag visste att han menade Sverige. Hur mycket jag än saknade Sverige så skulle jag aldrig kunna åka hem över jul nu. Flygbiljetterna var alldeles för dyra och snart skulle flera hårda vindar med snö komma in över England. Så jag skakade på huvudet och burrade in halsen längre in i min röda halsduk. Han rynkade pannan och började gå.
"Why?Will you just sit alone in your apartment on Christmas Eve? I won't accept that!", Jag log lite halvt mot honom och kramade våra händer.
"I don't mind being alone during Christmas. I think I can handle that, Ni!", sa jag bestämt. Han fortsatte skaka på huvudet och vägrade släppa ämnet. Jag suckade och tittade irriterat på honom. "Just drop it, okey?", han såg sårat tillbaka på mig och jag ångrade mig genast. "Sorry, Ni, I didn't mean to sound rude...", han drog in mig i en kram.
"Come with me to Mullingar!", nästan viskade han i mitt hår. Jag tänkte efter om det verkligen var en sådan bra idé att vistas tillsammans med Niall på en flygplats och dessutom vara på väg till samma plats som honom dvs. hans hem. Fans skulle snabbt få reda på vart vi skulle och det var det sista jag ville. Men samtidigt hade Niall rätt, jag ville inte vara ensam under julen. Det var en familjehögtid och att vara ensam fick mig att tänka på den elaka Mr. Scrooge i A Christmas Carol. Jag hade kunnat fira med Olive om inte hon skulle åka till Tokyo över jul och nyår. Men det var som Niall hade läst mina tankar.
"I'll protect you. The fans won't hurt you, please, Melle! Pleeeeease?", han gjorde hundögon medan hans blonda kaluffs stack ut från hans grå mössa. Jag suckade och släppte hans hand.
"What about your family? You can't just bring a stranger to a family holiday!", han skakade på huvudet.
"They don't mind. I've already spoken to them!",
"No you didn't??!", han tog min hand igen och vi började gå hem till honom. "Fine, I'll go to Mullingar with you...",
"Come on! Let's go home and book the flight tickets!", typiskt Niall...
Jag packade ihop de sista sakerna innan jag stängde min resväska och rullade ut den i köket. Olive stod tillsammans med Zayn och pratade om något när jag kom in.
"Hey, what's ya doing here Zayn?", jag gick fram till kylskåpet och tog fram det jag skulle ha med mig på flyget hem till Mullingar.
"You know that Niall's really nervous about this?", jag rynkade ögonbrynen och satte mig mitt emot Zayn vid köksbordet. Han hade på sig ett par urtvättade jeans med en blå-rutig skjorta - som förmodligen var Harrys när jag tänkte efter. Jag fortsatte titta misstänksamt mot honom.
"You didn't answer my question, Zayn.", svarade jag enkelt.
"You didn't answer mine.", flinade han tillbaka.
"I asked first.", han himlade med ögonen och tog en klunk av vattenflaskan som Olive gav honom.
"I'm here to give you your Christmas present!", log han nöjt. "Your turn!",
"Why's he nervous?", det hade börjat snöa ute igen och jag hoppades verkligen att flygtrafiken inte skulle bli inställd. Detta var trots allt det sista flyget vi kunde ta eftersom som julafton var i morgon.
"He'd never ever brought home a girl before. His mum is very excited!",
"oh, then I understand. But I'm just his friend!", sa jag oskyldigt. Zayn fäste blicken i mig och väntade några sekunder innan han svarade.
"Sure about that?", Zayn böjde sig ner för att ta fram ett litet paket med röda och gröna snören. "I can't wish you merry Christmas later at the airport 'cause Perrie and I will fly home to Bradford after lunch.", han räckte mig det lilla rektangulära paketet till mig och jag kände hur tårarna var nära.
"You didn't have to Zayn...", började jag.
"No, but I wanted to! You're one of my new best friends.", jag kramade honom hårt innan jag öppnade paketet. Det var en ram med ett fotografi på mig och Zayn. Det var på konserten backstage första gången jag träffade dem. Jag torkade bort en tår som trillat ner för kinden och gick i väg för att hämta ett paket jag köpt åt Zayn. Jag hade köpt något åt alla killarna.
"When I saw this I thought immediately of you!", jag räckte honom ett paket med massor av färgglada snören. Han log men var precis på väg att öppna munnen då jag avbröt honom.
"But I wanted to.", han började öppna och när han fått av allt papper syntes ett armband med initialerna 165616.
"Olive told me that those numbers were your audition number in X factor. I think it's mean good luck!", han kramade mig hårt och kramade sen Olive.
"I gotta go now, Perrie's waiting. Have a safe flight and say hello to Ni!", han började gå mot dörren.
"Stop wearing Harry's clothes, Zayni!", ropade jag efter honom. Det sista jag hörde innan han slängde ingen dörren var hans mjuka skratt.
Nu har jag äntligen en plan för den här novellen!!! :)
