Who's that girl? - Kapitel 10
Tidigare i Who's that girl? Jag gick fram till skåpet brevid spisen och tog fram tallrikar och glas. Jag smög in min hand i Harrys lite diskret när jag räckte mig över honom. Han tittade förvånat upp och jag log tillbaka. Jag släppte hans hand och nickade åt den. Han öppnade handen och där låg en liten gul papperslapp.
"It's her number. I want you to call her.", Harry sken upp och nickade.
Ames perspektiv:
Jag hade precis ställt mig i duschen när jag hör mobilen ringa på toalett stolen. Jag väntade några signaler för jag orkade verkligen inte stiga ut och torka av mig snabbt. Telefonen forsatte att ringa och efter några minuter slog det mig att det faktiskt kunde var en liten chans till att det var Harry. Jag log vid tanken. I dag på morgonen hade det varit helt fantastiskt. Det var säkert hundratusentals tjejer och killar som önskade att få kyssa just Harry Styles och så hade jag råkat befinna mig i hans lägenhet och fått lära känna honom. Jag, Ame, hade råkat befinna mig på hans diskbänk just då och vi båda hade "råkat" känna lite begär efter varandra. Jag kunde inte hata Niall för att han hade kommit och avbrytit oss, men jag önskade av hela mitt hjärta att han inte hade gjort det. Jag ville ha Harry så mycket att det gjorde ont.
Jag väcktes ur mina dagdrömmar och sprang snabbt ut ur duschen och han precis svara.
"Hello!", skrek jag nästan lite anfådd.
"Oh hi.. It. it's Harry. Harry Styles?!", sa en osäker röst på andra sidan. Var den tuffa, flörtiga Harry Styles plötsligt lite nervös?
"Hi Harry! Sorry for taking so long. I was in the shower.", sa jag och kände hur jag log.
"That's ok. Lelle gave me your number so I was thinking about dinner.. Would you like? Mah place 7 pm? Louis going out with a friend so I'm alone.", han pratade fort och den sista meningen hörde jag knappt. Men jag log och blev så glad. Harry hade bjudit hem mig på middag.
"I would love to!", sa jag och skrattade.
"Great!", han lät lite mindre nervös nu. "Ame? I'm sorry for this morning, I actually don't know what got into me.", sa han plötsligt och jag kände hur jag frös till. Ångrade han det?
"You're sorry? Don't be, 'cause i'm not.", sa jag och försökte låta stadig på rösten.
"Well, I am. And I see you tonight then, Ame!", sa han och klickade bort mig. Jag blev sur. Hur kunde han vara så flörtig och hångla upp mig på diskbänken och sen ångra allt? Jag tittade på klockan. Hon var snart halv fem. Jag skickade i väg ett sms till Lelle att jag inte skulle vara hemma till kvällen när hon kom hem från vart hon nu var. Jag tänkte minsann visa Harry freaking Styles vilken tjej han kunde gå miste om.
Kvart i sju sprang jag fortfarande runt i lägenheten med skor överallt. Jag valde till sist ett par lackblå höga pumps till den ljusblåa klänningen jag bar. JAg snappade åt mig nycklarna och låste. När jag sprang ner för trapporna hörde jag Lelle och Liam i entrén och hann bara snabbt heja på dom innan jag satte mig i en taxi som körde till HArry och Louis lägenhet. Jag sprang in i hissen och även där mötte jag ett välbekant ansikte; Louis med en tjej i min ålder. Brunett och otroligt vacker. Han hejade snabbt och jag tryckte flera gånger på knapparna i fall att hissen skulle komma snabbare upp till Harrys våning. Varför bosätta sig i ett hus med 9 våningar? Jag kastade en snabb blick på mitt långa, mörkbruna hår i hiss spegeln och log. Han kommer inte kunna motstå.
Jag gick fram till dörren och hann inte knacka förrän Harry öppnade dörren och drog med mig in.
"I am so so so sorry for what I sad before. Actually I don't regret it at all. I don't know why I sad that", sa han och kysste mig. Jag log och vifftade bort hans ursäkt. I stället slängde jag av mig skorna och kysste honom allt ivrigare. Han bar upp mig så jag kunde låsa benen runt hans midja medan vi gick in till köket. Han luktade pasta och kyckling och hela köket var i gång. Jag log mellan kyssarna och drog honom allt tätare intill mig. Han satte mig på bardisken medan han kysste min hals och vidare upp mot munnen.
"Harry.. food..", mumlade jag tyst. Det började lukta bränt.
"Harry! Stop.. FOOD!", skrek jag tillslut då jag såg i ögonvrån hur pannan stod i lågor.
"Oh my God!", skrek han och sprang efter en brandsläckare. Jag skrattade och kände hur rummet fylldes med skummlukten när Harry sprejade brandskum över vår så kallade mat. Jag sprang snabt runt i lägenheten och öppnade alla fönstren.
"So, that was our dinner..", sa han och gick fram till mig. Jag tog hans hand och kramade den hårt.
"You know that it was your fault, ah?, sa jag och skrattade. "I was looking forward to your cooking skills."
"My fault? You're funny.. What about Chinese?", sa han och jag nickade. Jag nöjde mig bra med en sådan dejt. Jag stannade upp och kysste honom mjukt.
"Maybe we could finish this when we're back?", mumlade jag mellan kyssarna. Han log och nickade. Han tittade så där retsamt på mig och jag tog hans hand. Vi började sakta gå mot den kinesiska restaurangen som låg några kvarter bort.
Idag kommer TVÅ kapitel! Nu börjar det hetta mellan Harry och Ame! Vad är Ame för en sorts person tror ni? Kan dom bygga på ett stadigt förhållande efter en sån här inledning med varandra eller är det redan för sent? Måste man börja med en massa dejter innan man gör som HArry och Ame gjorde? Kommer det bli ngt av detta?
"It's her number. I want you to call her.", Harry sken upp och nickade.
Ames perspektiv:
Jag hade precis ställt mig i duschen när jag hör mobilen ringa på toalett stolen. Jag väntade några signaler för jag orkade verkligen inte stiga ut och torka av mig snabbt. Telefonen forsatte att ringa och efter några minuter slog det mig att det faktiskt kunde var en liten chans till att det var Harry. Jag log vid tanken. I dag på morgonen hade det varit helt fantastiskt. Det var säkert hundratusentals tjejer och killar som önskade att få kyssa just Harry Styles och så hade jag råkat befinna mig i hans lägenhet och fått lära känna honom. Jag, Ame, hade råkat befinna mig på hans diskbänk just då och vi båda hade "råkat" känna lite begär efter varandra. Jag kunde inte hata Niall för att han hade kommit och avbrytit oss, men jag önskade av hela mitt hjärta att han inte hade gjort det. Jag ville ha Harry så mycket att det gjorde ont.
Jag väcktes ur mina dagdrömmar och sprang snabbt ut ur duschen och han precis svara.
"Hello!", skrek jag nästan lite anfådd.
"Oh hi.. It. it's Harry. Harry Styles?!", sa en osäker röst på andra sidan. Var den tuffa, flörtiga Harry Styles plötsligt lite nervös?
"Hi Harry! Sorry for taking so long. I was in the shower.", sa jag och kände hur jag log.
"That's ok. Lelle gave me your number so I was thinking about dinner.. Would you like? Mah place 7 pm? Louis going out with a friend so I'm alone.", han pratade fort och den sista meningen hörde jag knappt. Men jag log och blev så glad. Harry hade bjudit hem mig på middag.
"I would love to!", sa jag och skrattade.
"Great!", han lät lite mindre nervös nu. "Ame? I'm sorry for this morning, I actually don't know what got into me.", sa han plötsligt och jag kände hur jag frös till. Ångrade han det?
"You're sorry? Don't be, 'cause i'm not.", sa jag och försökte låta stadig på rösten.
"Well, I am. And I see you tonight then, Ame!", sa han och klickade bort mig. Jag blev sur. Hur kunde han vara så flörtig och hångla upp mig på diskbänken och sen ångra allt? Jag tittade på klockan. Hon var snart halv fem. Jag skickade i väg ett sms till Lelle att jag inte skulle vara hemma till kvällen när hon kom hem från vart hon nu var. Jag tänkte minsann visa Harry freaking Styles vilken tjej han kunde gå miste om.
Kvart i sju sprang jag fortfarande runt i lägenheten med skor överallt. Jag valde till sist ett par lackblå höga pumps till den ljusblåa klänningen jag bar. JAg snappade åt mig nycklarna och låste. När jag sprang ner för trapporna hörde jag Lelle och Liam i entrén och hann bara snabbt heja på dom innan jag satte mig i en taxi som körde till HArry och Louis lägenhet. Jag sprang in i hissen och även där mötte jag ett välbekant ansikte; Louis med en tjej i min ålder. Brunett och otroligt vacker. Han hejade snabbt och jag tryckte flera gånger på knapparna i fall att hissen skulle komma snabbare upp till Harrys våning. Varför bosätta sig i ett hus med 9 våningar? Jag kastade en snabb blick på mitt långa, mörkbruna hår i hiss spegeln och log. Han kommer inte kunna motstå.
Jag gick fram till dörren och hann inte knacka förrän Harry öppnade dörren och drog med mig in.
"I am so so so sorry for what I sad before. Actually I don't regret it at all. I don't know why I sad that", sa han och kysste mig. Jag log och vifftade bort hans ursäkt. I stället slängde jag av mig skorna och kysste honom allt ivrigare. Han bar upp mig så jag kunde låsa benen runt hans midja medan vi gick in till köket. Han luktade pasta och kyckling och hela köket var i gång. Jag log mellan kyssarna och drog honom allt tätare intill mig. Han satte mig på bardisken medan han kysste min hals och vidare upp mot munnen.
"Harry.. food..", mumlade jag tyst. Det började lukta bränt.
"Harry! Stop.. FOOD!", skrek jag tillslut då jag såg i ögonvrån hur pannan stod i lågor.
"Oh my God!", skrek han och sprang efter en brandsläckare. Jag skrattade och kände hur rummet fylldes med skummlukten när Harry sprejade brandskum över vår så kallade mat. Jag sprang snabt runt i lägenheten och öppnade alla fönstren.
"So, that was our dinner..", sa han och gick fram till mig. Jag tog hans hand och kramade den hårt.
"You know that it was your fault, ah?, sa jag och skrattade. "I was looking forward to your cooking skills."
"My fault? You're funny.. What about Chinese?", sa han och jag nickade. Jag nöjde mig bra med en sådan dejt. Jag stannade upp och kysste honom mjukt.
"Maybe we could finish this when we're back?", mumlade jag mellan kyssarna. Han log och nickade. Han tittade så där retsamt på mig och jag tog hans hand. Vi började sakta gå mot den kinesiska restaurangen som låg några kvarter bort.
Idag kommer TVÅ kapitel! Nu börjar det hetta mellan Harry och Ame! Vad är Ame för en sorts person tror ni? Kan dom bygga på ett stadigt förhållande efter en sån här inledning med varandra eller är det redan för sent? Måste man börja med en massa dejter innan man gör som HArry och Ame gjorde? Kommer det bli ngt av detta?
Who's that girl? - Kapitel 9
Tidigare i Who's that girl? "I know, you do. But I think I falling in love with you too and this is how i feel", sa jag och kysste honom igen. Han log och tittade så där magiskt in i mina ögon, en blick som bara han kunde göra. Jag log igen och la mig sedan mot hans bröst medan han drog handen genom mitt blonda hår.
"I like you. A lot", viskade han och log.
"Jag vet.", sa jag på svenska.
"Liam, we have to go in! Babe, it's raining!", jag försökte ruska liv i Liam som sov lika djupt som en björn i ide.
"Ugh.. what? No..", han satte sig förvirrat upp och nu hade det börjat regna ordentligt. Hans hår klibbade fast sig i pannan på honom och jag kunde inte hjälpa att sätta mig bredvid honom. Jag kysste honom lätt.
"What are you doing..?", mumlade han mot min hals. Det hördes en stor smäll och jag insåg att åskan måste vara påväg in över London.
"Let's finish this inside.", sa jag och drog upp honom på fötterna. Tillsammans sprang vi nerför trapporna och hann inte mer än in i hissen förrän han började kyssa mig igen.
"Too fast?", mumlade han. Jag skakade på huvudet.
"But not in right place I think!", skrattade jag fram. Jag öppnade ögonen och såg in i Liams mörka rådjurs ögon. Jag smälte med än gång. Hans hår hade börjat krulla sig och jag skrattade.
"What?", sa han och tittade frågande på mig.
"Nothing.. You look so cute when you're wet.", jag skrattade ign och kysste honom. Vi var så inne i det vi gjorde att vi inte märkte när hissen gick upp.
"Ohhh come on!!!! Not you too!!", Liam vände sig om och tittade förvånat på Niall som stod i dörröppningen. Vi gick ut och tittade ursäktande på Niall.
"Man.. I interrupted Ame and Harry earlier this morning. They made out on the counter in the kitchen.. And now you guys..", han skakade på huvudet och gick in i hissen för att trycka ner till entrén. Liam och jag gick fnissande iväg för att gå igenom korridoren som ledde till lägenheten. Den var vit och på ena väggen var det murat med tegelstenar. Det hängde stora sagolika speglar på väggen och gjorde så att det såg ut som ett hotell.
När vi kom in stod Harry i bara mjukisbyxor och lagade frukost. Louis satt på en av barstolarna och drack kaffe medan han läste tidningen på Ipaden. Zayn stod i kylen och letade efter något - bara klädd i mjukis han med.
"So you fell a sleep on the roof when it was raining? Ohh man.. you look wet!", skrattade Louis och fångade den rostade brödskivan som Harry kastade till honom.
"Yeah, obviously you get wet by WATER, dumbass!", skrattade Zayn och slog till han med en morot i huvudet.
"So.. you and Ame had a really nice morning.", sa jag för att byta samtalsämne. Harry rodnade och tittade förvånat upp från stekpannan mot mig.
"Niall told us. He interrupted me and Liam in the elevator..", sa jag. Jag kände hur alla blickar vändes mot Harry och sen till mig. Jag satte mig bredvid Louis och Liam mitt emot.
"Wow! You didn't tell us that when she left, why? Though we were bros!", Louis försökte låta ledsen och sur. Zayn bara stod och gapade.
"It might have been because she left around 4 am when you guys were sleeping. And Zayn, close your mouth and the fridge door.", sa HArry surt och gick tillbaka till sin äggröra i pannan. JAg gick fram till skåpet brevid spisen och tog fram tallrikar och glas. Jag smög in min hand i Harrys lite diskret när jag räckte mig över honom. Han tittade förvånat upp och jag log tillbaka. Jag släppte hans hand och nickade åt den. Han öppnade handen och där låg en liten gul papperslapp.
"It's her number. I want you to call her.", Harry sken upp och nickade.
Blev tyvärr ett ganska kort kapitel ikväll :( lovar bättre i morgon! Hade tänkt att ha en tävling om en karaktär. Hon ska vara Lelles och Ames gamla kompis som flyttar till London. Hon kommer bli kär i Zayn eller Niall. Vet inte än. Vem vet, kanske båda? Karaktären kommer vara med väldigt länge i serien, kanske ända till slutet, så det du vinner är ganska stort. Vill du vara med så kommenterar du ngt om dig själv och så väljer jag en innan kl. 22:00 i morgon kväll. Lycka till!
Såg även att jag slog besöksrekord här om dagen! Tack tusen tack! Kommentera nu bara :) Vill veta varför och vad jag ska fortsätta skriva :)
"I like you. A lot", viskade han och log.
"Jag vet.", sa jag på svenska.
"Liam, we have to go in! Babe, it's raining!", jag försökte ruska liv i Liam som sov lika djupt som en björn i ide.
"Ugh.. what? No..", han satte sig förvirrat upp och nu hade det börjat regna ordentligt. Hans hår klibbade fast sig i pannan på honom och jag kunde inte hjälpa att sätta mig bredvid honom. Jag kysste honom lätt.
"What are you doing..?", mumlade han mot min hals. Det hördes en stor smäll och jag insåg att åskan måste vara påväg in över London.
"Let's finish this inside.", sa jag och drog upp honom på fötterna. Tillsammans sprang vi nerför trapporna och hann inte mer än in i hissen förrän han började kyssa mig igen.
"Too fast?", mumlade han. Jag skakade på huvudet.
"But not in right place I think!", skrattade jag fram. Jag öppnade ögonen och såg in i Liams mörka rådjurs ögon. Jag smälte med än gång. Hans hår hade börjat krulla sig och jag skrattade.
"What?", sa han och tittade frågande på mig.
"Nothing.. You look so cute when you're wet.", jag skrattade ign och kysste honom. Vi var så inne i det vi gjorde att vi inte märkte när hissen gick upp.
"Ohhh come on!!!! Not you too!!", Liam vände sig om och tittade förvånat på Niall som stod i dörröppningen. Vi gick ut och tittade ursäktande på Niall.
"Man.. I interrupted Ame and Harry earlier this morning. They made out on the counter in the kitchen.. And now you guys..", han skakade på huvudet och gick in i hissen för att trycka ner till entrén. Liam och jag gick fnissande iväg för att gå igenom korridoren som ledde till lägenheten. Den var vit och på ena väggen var det murat med tegelstenar. Det hängde stora sagolika speglar på väggen och gjorde så att det såg ut som ett hotell.
När vi kom in stod Harry i bara mjukisbyxor och lagade frukost. Louis satt på en av barstolarna och drack kaffe medan han läste tidningen på Ipaden. Zayn stod i kylen och letade efter något - bara klädd i mjukis han med.
"So you fell a sleep on the roof when it was raining? Ohh man.. you look wet!", skrattade Louis och fångade den rostade brödskivan som Harry kastade till honom.
"Yeah, obviously you get wet by WATER, dumbass!", skrattade Zayn och slog till han med en morot i huvudet.
"So.. you and Ame had a really nice morning.", sa jag för att byta samtalsämne. Harry rodnade och tittade förvånat upp från stekpannan mot mig.
"Niall told us. He interrupted me and Liam in the elevator..", sa jag. Jag kände hur alla blickar vändes mot Harry och sen till mig. Jag satte mig bredvid Louis och Liam mitt emot.
"Wow! You didn't tell us that when she left, why? Though we were bros!", Louis försökte låta ledsen och sur. Zayn bara stod och gapade.
"It might have been because she left around 4 am when you guys were sleeping. And Zayn, close your mouth and the fridge door.", sa HArry surt och gick tillbaka till sin äggröra i pannan. JAg gick fram till skåpet brevid spisen och tog fram tallrikar och glas. Jag smög in min hand i Harrys lite diskret när jag räckte mig över honom. Han tittade förvånat upp och jag log tillbaka. Jag släppte hans hand och nickade åt den. Han öppnade handen och där låg en liten gul papperslapp.
"It's her number. I want you to call her.", Harry sken upp och nickade.
Blev tyvärr ett ganska kort kapitel ikväll :( lovar bättre i morgon! Hade tänkt att ha en tävling om en karaktär. Hon ska vara Lelles och Ames gamla kompis som flyttar till London. Hon kommer bli kär i Zayn eller Niall. Vet inte än. Vem vet, kanske båda? Karaktären kommer vara med väldigt länge i serien, kanske ända till slutet, så det du vinner är ganska stort. Vill du vara med så kommenterar du ngt om dig själv och så väljer jag en innan kl. 22:00 i morgon kväll. Lycka till!
Såg även att jag slog besöksrekord här om dagen! Tack tusen tack! Kommentera nu bara :) Vill veta varför och vad jag ska fortsätta skriva :)
Who's that girl? - Kapitel 8
Tidigare i Who's that girl? Jag kände hur Liam kom upp bakom mig och slöt händerna runt min midja. Han la läpparna mot min hals - precis som han hade gjort i går. Jag lutade huvudet bakåt och kände hur han drog in min doft. Jag blundade och log.
"It tickles..", sa jag drömmandes.
"Good!", sa han mot min hals.
Ames perspektiv:
Jag vaknade av att någon snarkade brevid mig. Jag öppnade ögonen och drog händerna genom håret. Jag kände något tungt i mitt knä och såg att Harry låg helt utslagen med öppen mun. Han dreglade och snarkade som en gris. Jag log lite för mig själv och kunde inte låta bli att tänka på hur gullig han var där han låg. Brevid mig låg Zayn med huvudet på min axel och sov lika djupt som Harry. Som små kattungar låg dom och sussade väldigt djupt. Jag hade bara känt dom i bara några timmar men redan nu kunde jag inte tänka mig en minut utan dessa underbara människor. Så godhjärtade, snälla, underbara och så gulliga.
Jag strök med handen över Harrys hår och viskade:
"Wake up! It's almost 03:22 am. You can't sleep here all night", han vände upp ansiktet och la sig till rätta i mitt knä. Zayn vaknade till och ramlade ur soffan.
"Wow!", sa Zayn när han hade rest sig upp. Zayn verkade se bra ut i alla lägen och jag kan hålla med om att nu såg han lika snygg ut efter några timmars sömn mot min axel. Håret spretade åt alla håll och han såg ut som en liten indie när han satt med bena i skräddarställning på golvet.
"A nice dream?", sa jag och log. Zayn skrattade och reste sig upp.
"I can sleep here all night.", sa Harry och jag mötte hans vackra ljusa ögon. Håret låg utspritt över mina knän och han tittade upp mot mig.
"I know you can, but not this night!", han låtsades se ledsen ut när jag reste mig upp för att gå och väcka Lelle.
Jag letade efter Lelle och Liam i hela lägenheten men kunde inte hitta dom någonstans. När jag kom till köket stod Harry med ett glas juice i handen och flinade åt mig.
"They're not here, you know.", han fortsatte att flina när han såg mitt förvånade ansiktuttryck. Hade hon bara lämnat mig hos en vilt främande kille?
"I think Liam took her to the roof. He really likes her, you know. He never takes any girls up to our roof.", sa han och ställde in juicepaketet i kylen.
"So this roof.. Something "special" I guess?", sa jag och satte mig på diskbänken. Harry närmade sig mig. När vi hade legat i soffan hade han haft på sig en vit t-shirt mennu märkte jag att han enbart var klädd i sina mjukisbyxor.
"Something special? Ohh yeah it is. You can see everything there; London Eye, Trafalgar square, Big Ben and the stars even if it's not too dark cause of the city lamps. It is like the time stops and you feel like it is only you there.", medan han pratade gick han emot mig. Jag särade på mina ben så han kunde ställa sig mellan dom. Jag satt på Harry Styles diskbänk med honom tittandes in i mina ögon. JAg behövde inget tak för att glömma tid och rum för tiden hade redan stannat. Han lutade sig fram och jag böjde mig ner när han sakta kysste mig. Han började kyssa mig allt mer passionerat och jag höll ett fast grepp om hans nacke medan det krulliga håret kittlade mig i ansiktet. Han log mellan kyssarna och jag kunde inte låta bli att göra det med.
"Sorry for interrupting.. But can we sleep here, Harry? I can't wake Louis and Zayn fell a sleep - again..", Niall log lite osäkert. Hela hans ansikte var tomatrött ochd et var inte bara hans som var det. Jag kände hettan i ansiktet och vände bort huvudet mot fönstret. Harry däremot verkade inte skämmas ett dugg utan bara nickade åt Niall och sedan vände sig om mot mig.
"Sorry for that.. Then, where were we?", sa han och log. Jag log tillbaka och kände ett konstigt men bekvämt pirr i magen när han tittade på mig.
"I think it's time to go home. -", sa jag medan jag lutade mig fram till hans hals och kysste den. Jag märkte hur han ryste och jag kunde nästan känna hur han blundade och log.
"-But I can't wait until I see you again, soon.", fortsatte jag och kysste honom bakom örat. Han log mot mig och gick med mig mot dörren. Vi sa hej då och han lovade att höra av sig redan nästa morgon.
Lelle's perspektiv:
"Liam where are we going?", skrattade jag medan vi sprang uppför trappan mot hustaket.
"You'll see!", sa han bara. När vi sprang ut genom dörren som ledde till takterassen tappade jag andan. Liam märkte hur jag stannade av och log mot mig.
"Come on, babe! It's better over here!", han tog med mig fram till kanten och det var det absolut vackraste jag någonsin hade sett. JAg kunde se hela London från taket. Även om stade lös upp det mesta så såg jag varenda liten stjärna på himlavalvet. Det var helt magiskt. Liam tog fram en filt och la den på taken så vi kunde sitta ner. Jag la mig ner på den och Liam la sig ner mitt emot mig.
"You know.. The boys say that I never use to take girls up here and I think it might be true 'cause you're the second one.", sa han och log.
"Who's the first?", sa jag och låtsades bli ledsen.
"My mum!", sa han och skrattade. Jag skratade med honom och det kändes som allt stannade.
"It feels like the whole world stops when I'm here and now it feels like the time stops too.", fortsatte han och drog med tummen över min kind. Jag blundade och log.
"I dont know if it's too early to say, but i think i might falling in love with you, Lelle", jag tappade andan. Men jag log. Jag visste redan på caféet att det hade varit kärlek vid första ögonkastet.
"I know I've only known you for three days but this is how I feel.", jag lutade mig fram och kysste honom.
"I know, you do. But I think I falling in love with you too and this is how i feel", sa jag och kysste honom igen. Han log och tittade så där magiskt in i mina ögon, en blick som bara han kunde göra. Jag log igen och la mig sedan mot hans bröst medan han drog handen genom mitt blonda hår.
"I like you. A lot", viskade han och log.
"Jag vet.", sa jag på svenska.
FÖRLÅT FÖRLÅT!! Gjorde ett längre kapitel med en het scen mellan Harry och Ame för att gottgöra er. Vad tycks? Är jag förlåten? Vad ska jag göra med Zayn, Louis och Niall? SKa jag fixa in två tjejer till och sen Eleanor?
"It tickles..", sa jag drömmandes.
"Good!", sa han mot min hals.
Ames perspektiv:
Jag vaknade av att någon snarkade brevid mig. Jag öppnade ögonen och drog händerna genom håret. Jag kände något tungt i mitt knä och såg att Harry låg helt utslagen med öppen mun. Han dreglade och snarkade som en gris. Jag log lite för mig själv och kunde inte låta bli att tänka på hur gullig han var där han låg. Brevid mig låg Zayn med huvudet på min axel och sov lika djupt som Harry. Som små kattungar låg dom och sussade väldigt djupt. Jag hade bara känt dom i bara några timmar men redan nu kunde jag inte tänka mig en minut utan dessa underbara människor. Så godhjärtade, snälla, underbara och så gulliga.
Jag strök med handen över Harrys hår och viskade:
"Wake up! It's almost 03:22 am. You can't sleep here all night", han vände upp ansiktet och la sig till rätta i mitt knä. Zayn vaknade till och ramlade ur soffan.
"Wow!", sa Zayn när han hade rest sig upp. Zayn verkade se bra ut i alla lägen och jag kan hålla med om att nu såg han lika snygg ut efter några timmars sömn mot min axel. Håret spretade åt alla håll och han såg ut som en liten indie när han satt med bena i skräddarställning på golvet.
"A nice dream?", sa jag och log. Zayn skrattade och reste sig upp.
"I can sleep here all night.", sa Harry och jag mötte hans vackra ljusa ögon. Håret låg utspritt över mina knän och han tittade upp mot mig.
"I know you can, but not this night!", han låtsades se ledsen ut när jag reste mig upp för att gå och väcka Lelle.
Jag letade efter Lelle och Liam i hela lägenheten men kunde inte hitta dom någonstans. När jag kom till köket stod Harry med ett glas juice i handen och flinade åt mig.
"They're not here, you know.", han fortsatte att flina när han såg mitt förvånade ansiktuttryck. Hade hon bara lämnat mig hos en vilt främande kille?
"I think Liam took her to the roof. He really likes her, you know. He never takes any girls up to our roof.", sa han och ställde in juicepaketet i kylen.
"So this roof.. Something "special" I guess?", sa jag och satte mig på diskbänken. Harry närmade sig mig. När vi hade legat i soffan hade han haft på sig en vit t-shirt mennu märkte jag att han enbart var klädd i sina mjukisbyxor.
"Something special? Ohh yeah it is. You can see everything there; London Eye, Trafalgar square, Big Ben and the stars even if it's not too dark cause of the city lamps. It is like the time stops and you feel like it is only you there.", medan han pratade gick han emot mig. Jag särade på mina ben så han kunde ställa sig mellan dom. Jag satt på Harry Styles diskbänk med honom tittandes in i mina ögon. JAg behövde inget tak för att glömma tid och rum för tiden hade redan stannat. Han lutade sig fram och jag böjde mig ner när han sakta kysste mig. Han började kyssa mig allt mer passionerat och jag höll ett fast grepp om hans nacke medan det krulliga håret kittlade mig i ansiktet. Han log mellan kyssarna och jag kunde inte låta bli att göra det med.
"Sorry for interrupting.. But can we sleep here, Harry? I can't wake Louis and Zayn fell a sleep - again..", Niall log lite osäkert. Hela hans ansikte var tomatrött ochd et var inte bara hans som var det. Jag kände hettan i ansiktet och vände bort huvudet mot fönstret. Harry däremot verkade inte skämmas ett dugg utan bara nickade åt Niall och sedan vände sig om mot mig.
"Sorry for that.. Then, where were we?", sa han och log. Jag log tillbaka och kände ett konstigt men bekvämt pirr i magen när han tittade på mig.
"I think it's time to go home. -", sa jag medan jag lutade mig fram till hans hals och kysste den. Jag märkte hur han ryste och jag kunde nästan känna hur han blundade och log.
"-But I can't wait until I see you again, soon.", fortsatte jag och kysste honom bakom örat. Han log mot mig och gick med mig mot dörren. Vi sa hej då och han lovade att höra av sig redan nästa morgon.
Lelle's perspektiv:
"Liam where are we going?", skrattade jag medan vi sprang uppför trappan mot hustaket.
"You'll see!", sa han bara. När vi sprang ut genom dörren som ledde till takterassen tappade jag andan. Liam märkte hur jag stannade av och log mot mig.
"Come on, babe! It's better over here!", han tog med mig fram till kanten och det var det absolut vackraste jag någonsin hade sett. JAg kunde se hela London från taket. Även om stade lös upp det mesta så såg jag varenda liten stjärna på himlavalvet. Det var helt magiskt. Liam tog fram en filt och la den på taken så vi kunde sitta ner. Jag la mig ner på den och Liam la sig ner mitt emot mig.
"You know.. The boys say that I never use to take girls up here and I think it might be true 'cause you're the second one.", sa han och log.
"Who's the first?", sa jag och låtsades bli ledsen.
"My mum!", sa han och skrattade. Jag skratade med honom och det kändes som allt stannade.
"It feels like the whole world stops when I'm here and now it feels like the time stops too.", fortsatte han och drog med tummen över min kind. Jag blundade och log.
"I dont know if it's too early to say, but i think i might falling in love with you, Lelle", jag tappade andan. Men jag log. Jag visste redan på caféet att det hade varit kärlek vid första ögonkastet.
"I know I've only known you for three days but this is how I feel.", jag lutade mig fram och kysste honom.
"I know, you do. But I think I falling in love with you too and this is how i feel", sa jag och kysste honom igen. Han log och tittade så där magiskt in i mina ögon, en blick som bara han kunde göra. Jag log igen och la mig sedan mot hans bröst medan han drog handen genom mitt blonda hår.
"I like you. A lot", viskade han och log.
"Jag vet.", sa jag på svenska.
FÖRLÅT FÖRLÅT!! Gjorde ett längre kapitel med en het scen mellan Harry och Ame för att gottgöra er. Vad tycks? Är jag förlåten? Vad ska jag göra med Zayn, Louis och Niall? SKa jag fixa in två tjejer till och sen Eleanor?
Who's that girl? - Kapitel 7
Tidigare i Who's that girl?: "Sooo.. You should talk to Liam. Everything went so wrong and he should have told you about the whole thing. We're all sorry.", han reste sig och gick fram till mig. Jag nickade och tog fram mobilen.
"Can we talk? Niall's here and think we've made a mistake. L"
"So, I wanted to say that I'm sorry, Liam. I got mad 'cause I-", sa jag och tittade in i hans ögon. Vi satt i mitt kök och Liam hade kommit över så fort han hade fått mitt sms.
"You don't have to explain, Laila. I should have told you everything and I understand if you don't wanna see me again.", Liam avbröt mig coh tittade ledsamt upp från sina skor. Niall stod vid diskbänken och åt på en bit bröd. Hungrig kille! tänkte jag.
"Liam, I told you yesterday: I like you. A lot. D'you remember?", han nickade.
"I really want to see you and the boys again 'cause I guess if I'm with you the boys will be there too?", sa jag och log. Jag kände Nialls stolta blick i nacken och jag vände mig om och mötte dom två klarblå ögonen.
"So.. so you're not mad at me? But, can you take the fans and everything? You will get a lot of hate in the beginning and..-", jag avbröt honom.
"Liam! I like you. A lot. I want to date you. If your fans can't take it - their lost.", han tittade på mig med beundran.
"Then I guess you're right.", sa han och ryckte på axlarna. Han reste sig och gick fram till mig.
"I like you. A lot.", sa han och kysste mig på pannan.
På kvällen samlades vi alla hemma i Harry och Louis riktiga lägenhet och inte på ett hotell rum. Liam förklarade dock att dom faktiskt hade renoverat lite och det var därför dom hade bott en natt på hotellet.
Vi satt alla i soffan inklämda. Louis och Harry hade kuddkrig och jag började bli mer och mer van att dom betedde sig som små barn trots att Louis snart var 21 år. Han var verkligen den mest spralliga typen och jag förstod inte hur Harry orkade med honom dygnet runt. Zayn var den lugna typen och satt tyst med sin mobil i hörnet av soffan medan Niall satt med en påse chips - ätandes som vanligt.
"So, are you hungry guys?", jag hann knappt avsluta meningen förrän Louis utbrister:
"NIALL IS!!", Niall hoppade in i kuddkriget och brottade ner Louis.
"I would love to eat!!", sa han när Louis hade gett sig.
"Ok, then I go to the kitchen and make some pasta and a suprise!", Harry följde med mig ut i köket och hjälpte mig att laga i ordning maten. Ute i vardagsrummet hade pojkarna börjat spela Fifa.
"Liam told me you're from Sweden. You've got any cute swedish friends?", sa han och blinkade med ena ögat.
"Aha! Liam told me about you being the flirty one of you guys. But the answer is actually yes. My friend Ame is from Sweden and she's living here in London.", Harry's ögon lyste.
"Can you call her? I want to met her! You're Liam's girl and I don't wanna hit on you if I don't have to.", jag skrattade och tog upp telefonen medan jag torkade av mig på handduken.
"But you should know that she was the one who recognised Niall and told me about you guys. I don't know if she's a fan but she works at a radio station so I guess that's why she knows so much about you.", sa jag och tvekade.
"Oh that's ok! I don't mind!", sa han och viftade med handen så mjölken åkte ut. Jag skrattade och slog Amiras nummer.
"Hej, vännen! Du jag är i Harrys lägenhet med killarna. Han vill gärna träffa dig och om du inte har något för dig så kan du ju alltid komma över?", jag hörde hur och tjöt till i bakgrunden. Harry frågade hela tiden vad hon sa och jag tittade irriterat på honom och pekade på pastan som höll på att koka över.
"SJÄLVKLART kommer jag!", jag sa att vi strax skulle äta och gav henne sedan adressen. Några minuter senare ringde det på dörren och Harry sprang ut för att öppna. Jag hörde hur dom pratade och Harry frågade så mycket att Ame inte hann svara på alla frågor. Jag lämnade pastan för att gå ut och prata med Ame.
"Dom är galna. Louis och Harry är som barn, eller det är dom hela högen förresten. Så jag varnar dig!", viskade jag. Hon log och gick för att hälsa på allihopa. Hon blev välkomnad som en i gänget med än gång och var redan inne i samtalen och Fifat.
"Dinner's ready!", Niall var först ut och hjälpte mig med dukningen. Jag hade lagat en pastasås på räkor och sambal med lite kräm fräsch.
"Ohh God! This is delicious, Lelle!", sa Niall och skrapade ihop det sista från stekpannan. Louis började bråka med Niall om att han oxå ville ha.
"Come on, guys! It's just food.", utbrast Zayn och alla började skratta. Jag börjad duka av bordet medan alla flög ut i vardagsrummet för att leta efter en bra film att se. Liam stannade kvar för att hjälpa mig. Harry och Louis kök var modernt inrett och jag hade inga större svårigheter att hitta i det bland lådor och skåp. Dom var ganska ordentliga av sig i alla fall.
Jag kände hur Liam kom upp bakom mig och slöt händerna runt min midja. Han la läpparna mot min hals - precis som han hade gjort i går. Jag lutade huvudet bakåt och kände hur han drog in min doft. Jag blundade och log.
"It tickles..", sa jag drömmandes.
"Good!", sa han mot min hals.
Allt är frid och fröjd. Nästa kapitel kommer handla en del om Harry och Ame. Kanske kastar in någon till Zayn eller Niall oxå. Vi får väl se :) Vad tycker ni än så länge då?
"Can we talk? Niall's here and think we've made a mistake. L"
"So, I wanted to say that I'm sorry, Liam. I got mad 'cause I-", sa jag och tittade in i hans ögon. Vi satt i mitt kök och Liam hade kommit över så fort han hade fått mitt sms.
"You don't have to explain, Laila. I should have told you everything and I understand if you don't wanna see me again.", Liam avbröt mig coh tittade ledsamt upp från sina skor. Niall stod vid diskbänken och åt på en bit bröd. Hungrig kille! tänkte jag.
"Liam, I told you yesterday: I like you. A lot. D'you remember?", han nickade.
"I really want to see you and the boys again 'cause I guess if I'm with you the boys will be there too?", sa jag och log. Jag kände Nialls stolta blick i nacken och jag vände mig om och mötte dom två klarblå ögonen.
"So.. so you're not mad at me? But, can you take the fans and everything? You will get a lot of hate in the beginning and..-", jag avbröt honom.
"Liam! I like you. A lot. I want to date you. If your fans can't take it - their lost.", han tittade på mig med beundran.
"Then I guess you're right.", sa han och ryckte på axlarna. Han reste sig och gick fram till mig.
"I like you. A lot.", sa han och kysste mig på pannan.
På kvällen samlades vi alla hemma i Harry och Louis riktiga lägenhet och inte på ett hotell rum. Liam förklarade dock att dom faktiskt hade renoverat lite och det var därför dom hade bott en natt på hotellet.
Vi satt alla i soffan inklämda. Louis och Harry hade kuddkrig och jag började bli mer och mer van att dom betedde sig som små barn trots att Louis snart var 21 år. Han var verkligen den mest spralliga typen och jag förstod inte hur Harry orkade med honom dygnet runt. Zayn var den lugna typen och satt tyst med sin mobil i hörnet av soffan medan Niall satt med en påse chips - ätandes som vanligt.
"So, are you hungry guys?", jag hann knappt avsluta meningen förrän Louis utbrister:
"NIALL IS!!", Niall hoppade in i kuddkriget och brottade ner Louis.
"I would love to eat!!", sa han när Louis hade gett sig.
"Ok, then I go to the kitchen and make some pasta and a suprise!", Harry följde med mig ut i köket och hjälpte mig att laga i ordning maten. Ute i vardagsrummet hade pojkarna börjat spela Fifa.
"Liam told me you're from Sweden. You've got any cute swedish friends?", sa han och blinkade med ena ögat.
"Aha! Liam told me about you being the flirty one of you guys. But the answer is actually yes. My friend Ame is from Sweden and she's living here in London.", Harry's ögon lyste.
"Can you call her? I want to met her! You're Liam's girl and I don't wanna hit on you if I don't have to.", jag skrattade och tog upp telefonen medan jag torkade av mig på handduken.
"But you should know that she was the one who recognised Niall and told me about you guys. I don't know if she's a fan but she works at a radio station so I guess that's why she knows so much about you.", sa jag och tvekade.
"Oh that's ok! I don't mind!", sa han och viftade med handen så mjölken åkte ut. Jag skrattade och slog Amiras nummer.
"Hej, vännen! Du jag är i Harrys lägenhet med killarna. Han vill gärna träffa dig och om du inte har något för dig så kan du ju alltid komma över?", jag hörde hur och tjöt till i bakgrunden. Harry frågade hela tiden vad hon sa och jag tittade irriterat på honom och pekade på pastan som höll på att koka över.
"SJÄLVKLART kommer jag!", jag sa att vi strax skulle äta och gav henne sedan adressen. Några minuter senare ringde det på dörren och Harry sprang ut för att öppna. Jag hörde hur dom pratade och Harry frågade så mycket att Ame inte hann svara på alla frågor. Jag lämnade pastan för att gå ut och prata med Ame.
"Dom är galna. Louis och Harry är som barn, eller det är dom hela högen förresten. Så jag varnar dig!", viskade jag. Hon log och gick för att hälsa på allihopa. Hon blev välkomnad som en i gänget med än gång och var redan inne i samtalen och Fifat.
"Dinner's ready!", Niall var först ut och hjälpte mig med dukningen. Jag hade lagat en pastasås på räkor och sambal med lite kräm fräsch.
"Ohh God! This is delicious, Lelle!", sa Niall och skrapade ihop det sista från stekpannan. Louis började bråka med Niall om att han oxå ville ha.
"Come on, guys! It's just food.", utbrast Zayn och alla började skratta. Jag börjad duka av bordet medan alla flög ut i vardagsrummet för att leta efter en bra film att se. Liam stannade kvar för att hjälpa mig. Harry och Louis kök var modernt inrett och jag hade inga större svårigheter att hitta i det bland lådor och skåp. Dom var ganska ordentliga av sig i alla fall.
Jag kände hur Liam kom upp bakom mig och slöt händerna runt min midja. Han la läpparna mot min hals - precis som han hade gjort i går. Jag lutade huvudet bakåt och kände hur han drog in min doft. Jag blundade och log.
"It tickles..", sa jag drömmandes.
"Good!", sa han mot min hals.
Allt är frid och fröjd. Nästa kapitel kommer handla en del om Harry och Ame. Kanske kastar in någon till Zayn eller Niall oxå. Vi får väl se :) Vad tycker ni än så länge då?
Who's that girl? - Kapitel 6
Tidigare i Who's that girl?: "Come on, Lovebirds!! Can't stay there all night!", jag drog mig ur Liams famn och tog hans hand. Men när vi kom ut möttes vi av det som skulle bli kvällens mardröm.
"Liam, who's that girl?"
"Hiiiiii Liam!! Who is she??"
"Why are you hanging out with her?"
"What the hell!!! Did you just kiss that girl?"
"Is she your new big secret??"
"What's her name?"
"HOPE SHE'S BETTER THAN THE LAST ONE, LIAM!!!"
En hel drös med fans hade börjat samlas utanför, förmodligen några av fansen från restaurangen, och London Eyes vakter gjorde allt för att hålla fansen från Liam. Jag tog händerna för ansiktet och gömde mig mot Liams bröst.
"Ok, girls! Time to leave!!", en man mellan 40-45 års åldern kom fram och började flytta på tjejerna medan en svart bil körde upp jämsides med oss. Ena sidodörren öppnades och vi hörde att Louis skrek på oss att hoppa in i bilen.
"That.. that was crazy, man!", suckade Louis. Han fortsatte att prata på som om ingenting hade hänt och jag antog att Louis inte visste om att Liam inte hade talat om för mig att dom var ett av Englands största pojkband. Liam försökte få kontakt med mig, men jag ignorerade honom. Jag hade lekt hans lek men djupt inom mig hade jag vetat att detta skulle hända. Ändå så konfronterade jag inte Liam från hela första början..
Jag lutade huvudet mot den tonade rutan och jag kände hur tårarna började rinna, men jag orkade inte bry mig. Jag kände Louis blick i backspegel och Liams ledsna ansikte. När Louis stängde av motorn utanför min lägenhet var jag snabbt av med bältet och slet upp bildörren. jag hörde hur Liam slängde igen sin dörr och sprang efter mig.
"Laila, wait! I can explain!", Jag hörde hur han verkligen ville förklara. jag stannade upp och tog ett djupt andetag. Sedan vände jag mig om och började gå snabbt mot honom. Louis stod lutad mot bilen och väntade på Liam.
"Explain what?? That you, guys are Uk's biggest boyband? That you've been in XFactor? That you, One Erection-", jag var så arg att jag sluddrade fram orden. Liam bara tittade på mig.
"One DIRECTION, miss!", skrattade Louis och låg dubbel vikt på marken.
"Ohh Shut up your 21 year old BABY!", Louis slutade skratta. jag gick fram till Liam så att jag stod så nära att jag kunde nudda hans läppar.
"I really, really liked you, Liam PAYNE!", jag spottade honom nästan i ansiktet. Liam såg både chockad och sårad ut.
"Hold on! I didn't tell you about this?-", han pekade på Louis som släppte blicken från sin mobil och tittade surt tillbaka. Liam var upprörd och jag chockades över hur vi betedde oss. Vi hade knappt kännt varandra i 24 timmar och vi skällde redan på varandra.
"YOU googled me and my band! You KNEW about me! And YOU didn't tell me ANYTHING!", han skrek åt mig.
"Ohh come on!! I met Niall at the mall and my friend recognised him. I had no idea who you were! Then I googled you, yes I did 'cause I wanted to be prepared. And yes, I didn't talked to you about this 'cause I thought you'd tell me and explain and I belived that this would work without an explanation.", jag tittade upp mot stjärnhimmelen och tittade sedan på Liam.
"I gotta go.. I'm sorry..", Jag vände mig om och hörde Liam:
"Laila! Come on! Laila!"
"Let her go, Liam. She will come back.", hörde jag Louis säga innan jag stängde dörren och sjönk ner mot den med huvudet i händerna.
Liam skickade ett sms senare på kvällen om att vi behövde prata, men jag orkade inte. Egentligen var han bara en kille i mängden. Eller var han det? Hade jag fallit för Liam Payne från One Direction?
Jag vaknade över att någon bankade på min dörr och jag orkade bara inte. Men det var en envis jävel som inte gav sig. Jag reste mig sakta upp och lipade.
"I'M COMING!!", jag såg rent förjävlig ut. Håret på sned och sminket utkletat. Jag öppnade dörren och stängde den lika fort.
"Go away, Niall! I don't wanna talk to you guys.", jag gick till köket och hörde hur Niall öppnade dörren och gick efter mig.
"Whay ain't you leaving?", sa jag medan jag drog fram två skålar med flingor.
"'Cause you're making us breakfast!", sa han och log.
"No, Niall. Come on. Why are you here? Did Liam send you? 'Cause if he did, it would be ridiculous.", jag satte mig ner för att börja äta och sköt fram den lila skålen med en sked till Niall som glupskt började äta.
"No, he didn't, Laila. I wanted to talk to you. When I fixed your laptop I did something. Please don't be mad at me!", jag tittade misstänktsamt på honom.
"How can I be mad at you when I don't even no what you've done? What did you do, Niall?", jag slutade äta och spände blicken i honom.
"Hmm.. You googled us after your friend recognised me, right?", jag nickade och han fortsatte.
"Before I told you to say yes to Liam I searched your laptop. I'm so so so sorry!! I wanted to see if you were a fan and when i couldn't find any pictures or anything about us I felt bad. But i wanted to be sure.", jag satt som förstummad. Niall Horan hade tittat igenom min laptop, den lilla råttan! Men jag kunde inte vara arg.
"I'm not mad. You did the right thing.", sa jag och ryckte på axlarna. Nialls leende blev större och större.
"Sooo.. You should talk to Liam. Everything went so wrong and he should have told you about the whole thing. We're all sorry.", han reste sig och gick fram till mig. Jag nickade och tog fram mobilen.
"Can we talk? Niall's here and think we've made a mistake. L"
Oj oj oj! Detta kapitel blev jag dock inte så nöjd med. Men hoppas att ni tycker om det :) Nästa kommer i morgon och jag vet att jag lovade 2 kap om dagen men jag har fullt upp. Jag älskar att ni börjar kommentera mer och mer nu :)
Nu ska jag titta på när killarna medverkar i Sunrise LIVE :)
"Liam, who's that girl?"
"Hiiiiii Liam!! Who is she??"
"Why are you hanging out with her?"
"What the hell!!! Did you just kiss that girl?"
"Is she your new big secret??"
"What's her name?"
"HOPE SHE'S BETTER THAN THE LAST ONE, LIAM!!!"
En hel drös med fans hade börjat samlas utanför, förmodligen några av fansen från restaurangen, och London Eyes vakter gjorde allt för att hålla fansen från Liam. Jag tog händerna för ansiktet och gömde mig mot Liams bröst.
"Ok, girls! Time to leave!!", en man mellan 40-45 års åldern kom fram och började flytta på tjejerna medan en svart bil körde upp jämsides med oss. Ena sidodörren öppnades och vi hörde att Louis skrek på oss att hoppa in i bilen.
"That.. that was crazy, man!", suckade Louis. Han fortsatte att prata på som om ingenting hade hänt och jag antog att Louis inte visste om att Liam inte hade talat om för mig att dom var ett av Englands största pojkband. Liam försökte få kontakt med mig, men jag ignorerade honom. Jag hade lekt hans lek men djupt inom mig hade jag vetat att detta skulle hända. Ändå så konfronterade jag inte Liam från hela första början..
Jag lutade huvudet mot den tonade rutan och jag kände hur tårarna började rinna, men jag orkade inte bry mig. Jag kände Louis blick i backspegel och Liams ledsna ansikte. När Louis stängde av motorn utanför min lägenhet var jag snabbt av med bältet och slet upp bildörren. jag hörde hur Liam slängde igen sin dörr och sprang efter mig.
"Laila, wait! I can explain!", Jag hörde hur han verkligen ville förklara. jag stannade upp och tog ett djupt andetag. Sedan vände jag mig om och började gå snabbt mot honom. Louis stod lutad mot bilen och väntade på Liam.
"Explain what?? That you, guys are Uk's biggest boyband? That you've been in XFactor? That you, One Erection-", jag var så arg att jag sluddrade fram orden. Liam bara tittade på mig.
"One DIRECTION, miss!", skrattade Louis och låg dubbel vikt på marken.
"Ohh Shut up your 21 year old BABY!", Louis slutade skratta. jag gick fram till Liam så att jag stod så nära att jag kunde nudda hans läppar.
"I really, really liked you, Liam PAYNE!", jag spottade honom nästan i ansiktet. Liam såg både chockad och sårad ut.
"Hold on! I didn't tell you about this?-", han pekade på Louis som släppte blicken från sin mobil och tittade surt tillbaka. Liam var upprörd och jag chockades över hur vi betedde oss. Vi hade knappt kännt varandra i 24 timmar och vi skällde redan på varandra.
"YOU googled me and my band! You KNEW about me! And YOU didn't tell me ANYTHING!", han skrek åt mig.
"Ohh come on!! I met Niall at the mall and my friend recognised him. I had no idea who you were! Then I googled you, yes I did 'cause I wanted to be prepared. And yes, I didn't talked to you about this 'cause I thought you'd tell me and explain and I belived that this would work without an explanation.", jag tittade upp mot stjärnhimmelen och tittade sedan på Liam.
"I gotta go.. I'm sorry..", Jag vände mig om och hörde Liam:
"Laila! Come on! Laila!"
"Let her go, Liam. She will come back.", hörde jag Louis säga innan jag stängde dörren och sjönk ner mot den med huvudet i händerna.
Liam skickade ett sms senare på kvällen om att vi behövde prata, men jag orkade inte. Egentligen var han bara en kille i mängden. Eller var han det? Hade jag fallit för Liam Payne från One Direction?
Jag vaknade över att någon bankade på min dörr och jag orkade bara inte. Men det var en envis jävel som inte gav sig. Jag reste mig sakta upp och lipade.
"I'M COMING!!", jag såg rent förjävlig ut. Håret på sned och sminket utkletat. Jag öppnade dörren och stängde den lika fort.
"Go away, Niall! I don't wanna talk to you guys.", jag gick till köket och hörde hur Niall öppnade dörren och gick efter mig.
"Whay ain't you leaving?", sa jag medan jag drog fram två skålar med flingor.
"'Cause you're making us breakfast!", sa han och log.
"No, Niall. Come on. Why are you here? Did Liam send you? 'Cause if he did, it would be ridiculous.", jag satte mig ner för att börja äta och sköt fram den lila skålen med en sked till Niall som glupskt började äta.
"No, he didn't, Laila. I wanted to talk to you. When I fixed your laptop I did something. Please don't be mad at me!", jag tittade misstänktsamt på honom.
"How can I be mad at you when I don't even no what you've done? What did you do, Niall?", jag slutade äta och spände blicken i honom.
"Hmm.. You googled us after your friend recognised me, right?", jag nickade och han fortsatte.
"Before I told you to say yes to Liam I searched your laptop. I'm so so so sorry!! I wanted to see if you were a fan and when i couldn't find any pictures or anything about us I felt bad. But i wanted to be sure.", jag satt som förstummad. Niall Horan hade tittat igenom min laptop, den lilla råttan! Men jag kunde inte vara arg.
"I'm not mad. You did the right thing.", sa jag och ryckte på axlarna. Nialls leende blev större och större.
"Sooo.. You should talk to Liam. Everything went so wrong and he should have told you about the whole thing. We're all sorry.", han reste sig och gick fram till mig. Jag nickade och tog fram mobilen.
"Can we talk? Niall's here and think we've made a mistake. L"
Oj oj oj! Detta kapitel blev jag dock inte så nöjd med. Men hoppas att ni tycker om det :) Nästa kommer i morgon och jag vet att jag lovade 2 kap om dagen men jag har fullt upp. Jag älskar att ni börjar kommentera mer och mer nu :)
Nu ska jag titta på när killarna medverkar i Sunrise LIVE :)
Who's that girl? - Kapitel 5
Tidigare i "Who's that girl?" :
Han började också skratta. Till slut hjälpte han mig upp och jag vi stod där ett tag.
"So, are you ready? I'm excited, i guess that's why this happened.", skrattade jag. han nickade och vi gick ut ur lägenheten.
"Liam... You didn't have to do this.. please..", började jag, men insåg snabbt att han absolut inte skulle ge sig. Efter att vi hade gått ut ur min lägenhet hade vi mött Louis i bilen som skulle köra oss till en okänd destination - i alla fall för mig så var den det. Jag hade bönat och bett Liam att tala om vart vi skulle åka, men han var tyst som en mus. När Louis hade stannat bilen hann jag inte knäppa loss mitt bälte förrän Liam snabbt var framme vid min dörr och öppnade den åt mig som en riktig gentleman. Vi sa hej då till vår chaufför och jag hade vänt mig om och sett en av London's bästa restauranger. Han hade tagit mig till ett svindyrt ställe utan att ens blinka. Niall skulle få för det här..
"I wanted to do something special for you..-", började han innan jag avbröt honom.
"Something special? This isn't something special, Liam! This is too much!", jag pekade på restaurangen och för en kort sekund såg det ut som om Liam trodde att jag var besviken på allt han hade gjort sig bemödan av. Sen när han fattade att jag tyckte att allt var perfekt log han och tog min hand.
Först gick allting jätte bra. Vi fick ett avlägset bord och vi beställde in trerätters menyer. Samtalen flöt på och jag märkte att Liam verkligen var den typen av kille jag verkligen skulle kunna tänka mig att dejta. Han var smart, rolig, begåvad med dom allra möjligaste talangerna- enligt han själv, han var beskyddande och så otroligt good looking! Vi pratade om mitt liv hemma i Sverige då jag åker dit varje sommar, vi pratade om dom andra killarna och Liam berättade dom allra konstigaste historierna om dom, men inte ett knyst om deras musikkarriär. Jag undvek frågor som; "Kan du sjunga? "Hur träffades du och killarna? "Brukar du titta på Xfactor?" osv. Allt var verkligen perfekt. När vi skulle lämna restaurangen såg jag en skymt av några tjejer som satt vid bordet närmast utgången. Dom titade hatiskt mot mig och jag förstod att dom måstee varit fans.
Vi började promenera bort mot London Eye och Liam nickade mot det gigantiska hjulet.
"Shall we?", frågade han och tog min hand. Jag tvekade. Höjder hade jag aldrig varit ett stort fan av. Men Liam fortsatte:
"I'll protect you, babe. Come on!", han log sitt underbara leende och jag kunde inte motstå.
Vi hoppade in i en av vagnarna och slapp sällskap av några andra. Jag gick fram till ett av fönsterna och blundade. Jag kände hur Liam kom bakifrån och la händerna runt min mage samtidigt som han lutade sitt huvud mot min hals. Jag slappnade av och kände hur rädslan släppte.
"I like you. A lot.", viskade han mot min hals. Jag log.
"I like you too, Liam Payne", sa jag och vände mig om. Han kysste mig försiktigt. Jag log mellan kyssarna och märkte att han oxå gjorde det.
Vi vaknade upp ur år lilla kärlekstrans av att någon bankade på vår vagn.
"Come on, Lovebirds!! Can't stay there all night!", jag drog mig ur Liams famn och tog hans hand. Men när vi kom ut möttes vi av det som skulle bli kvällens mardröm.
Då var efterlängtade kapitel fem uppe! Något har blivit fel så ni som har varit inne och kikat här på bloggen har kunnat se min fina uppdatering av kapitlet lite då och då. Haha men nu är det uppe!
Han började också skratta. Till slut hjälpte han mig upp och jag vi stod där ett tag.
"So, are you ready? I'm excited, i guess that's why this happened.", skrattade jag. han nickade och vi gick ut ur lägenheten.
"Liam... You didn't have to do this.. please..", började jag, men insåg snabbt att han absolut inte skulle ge sig. Efter att vi hade gått ut ur min lägenhet hade vi mött Louis i bilen som skulle köra oss till en okänd destination - i alla fall för mig så var den det. Jag hade bönat och bett Liam att tala om vart vi skulle åka, men han var tyst som en mus. När Louis hade stannat bilen hann jag inte knäppa loss mitt bälte förrän Liam snabbt var framme vid min dörr och öppnade den åt mig som en riktig gentleman. Vi sa hej då till vår chaufför och jag hade vänt mig om och sett en av London's bästa restauranger. Han hade tagit mig till ett svindyrt ställe utan att ens blinka. Niall skulle få för det här..
"I wanted to do something special for you..-", började han innan jag avbröt honom.
"Something special? This isn't something special, Liam! This is too much!", jag pekade på restaurangen och för en kort sekund såg det ut som om Liam trodde att jag var besviken på allt han hade gjort sig bemödan av. Sen när han fattade att jag tyckte att allt var perfekt log han och tog min hand.
Först gick allting jätte bra. Vi fick ett avlägset bord och vi beställde in trerätters menyer. Samtalen flöt på och jag märkte att Liam verkligen var den typen av kille jag verkligen skulle kunna tänka mig att dejta. Han var smart, rolig, begåvad med dom allra möjligaste talangerna- enligt han själv, han var beskyddande och så otroligt good looking! Vi pratade om mitt liv hemma i Sverige då jag åker dit varje sommar, vi pratade om dom andra killarna och Liam berättade dom allra konstigaste historierna om dom, men inte ett knyst om deras musikkarriär. Jag undvek frågor som; "Kan du sjunga? "Hur träffades du och killarna? "Brukar du titta på Xfactor?" osv. Allt var verkligen perfekt. När vi skulle lämna restaurangen såg jag en skymt av några tjejer som satt vid bordet närmast utgången. Dom titade hatiskt mot mig och jag förstod att dom måstee varit fans.
Vi började promenera bort mot London Eye och Liam nickade mot det gigantiska hjulet.
"Shall we?", frågade han och tog min hand. Jag tvekade. Höjder hade jag aldrig varit ett stort fan av. Men Liam fortsatte:
"I'll protect you, babe. Come on!", han log sitt underbara leende och jag kunde inte motstå.
Vi hoppade in i en av vagnarna och slapp sällskap av några andra. Jag gick fram till ett av fönsterna och blundade. Jag kände hur Liam kom bakifrån och la händerna runt min mage samtidigt som han lutade sitt huvud mot min hals. Jag slappnade av och kände hur rädslan släppte.
"I like you. A lot.", viskade han mot min hals. Jag log.
"I like you too, Liam Payne", sa jag och vände mig om. Han kysste mig försiktigt. Jag log mellan kyssarna och märkte att han oxå gjorde det.
Vi vaknade upp ur år lilla kärlekstrans av att någon bankade på vår vagn.
"Come on, Lovebirds!! Can't stay there all night!", jag drog mig ur Liams famn och tog hans hand. Men när vi kom ut möttes vi av det som skulle bli kvällens mardröm.
Då var efterlängtade kapitel fem uppe! Något har blivit fel så ni som har varit inne och kikat här på bloggen har kunnat se min fina uppdatering av kapitlet lite då och då. Haha men nu är det uppe!
Who's that girl? - Kapitel 4
Tidigare i "Who's that girl?" : När jag precis kört ut på vägen mot min lägenhet plingade det till på min mobil.
"Dinner tomorrow night? Pick you up at 7. Put on a nice dress and take no money with you. xx Liam"
"Du borde ha en ljusrosa klänning!", sa Amira, min bästa kompis som flyttat till London direkt efter hennes student för något år sedan. Den ända svenska kompisen jag hade i London. Hon drog och slet i en knälång klänning utan axelband. Jag skakade på huvudet.
"Nej inte den. Jag vill ha något kortare och lite mindre färg!", sa jag och gick till andra sidan av butiken.
"Uhh någon slår på stort ikväll! Jag trodde du gillade den här killen, Lelle!", sa hon och blinkade med ena ögat.
"Men gud, Ame! Jag tänker inte ligga med pojken det första jag gör! Jag tycker faktiskt om honom. Det är något med honom som jag inte kan sätta fingret på. Och angående klänningen så vill jag ha något kortare bara för att jag vill inte skrämma i väg honom det första jag gör med en mormorklänning!", vi skrattade och gick ut ur Victria Secret och vidare mot Forever 21. Vädret var bättre idag och vi hade redan 15 grader även om det var mitten av mars. Jag hade på mig min bruna läderjacka och några enkla shopping kläder med håret uppsatt i en knut. När vi kom in på Forever 21 såg jag ett välbekant ansikte med blont hår.
"Niall! Over here!", vinkade jag och log. Han log tillbaka och kom snabbt i mot oss.
"Hey guys! How's your computer doing, Laila?", han log ett underbart leende samtidigt som hans ögon glittrade som hela medelhavets skatter. Jag kunde inte sluta le.
"If it hadn't been you who saved my baby, I would have been in my appartement laying on the floor and crying. Thank you so much, Niall! I ow you so much!", sa jag och verklige menade det.
"Hehe nooo... You know our deal and that's enough for me!", han rodnade och tittade ner på sina skor. Gulligt. Jag log och kramade honom och vi sa hej då. Amira som inte sagt något sen vi mötte Niall bara glodde på mig.
"Du är medveten om vem det där var va? Du sa att en Niall fixade din dator men inte att det var DEN Niall!", nästan skrek hon över hela butiken. Jag bara stirrade på henne.
"Niall? Liam? ONE DIRECTION? Rings a bell?", jag fortsatte att stirra på henne. Jag hade aldrig hört talas om något One Direction, men jag skulle definitivt googla dom när jag kom hem.
Vi köpte en ljusrosa klänning - alla fall, men den var något kortare. Amra kunde så klart inte hålla tyst på hela vägen hem utan bara babblade på att jag någon gång måste ha läst om One Direction i tidningarna eller nyheterna. Men nej, jag hade inte det och jag tyckte inte det var så konstigt att hon visste vilka dom var när hon var redaktör för nöjesnyheter på en radiostation. Jag suckade en tredje gång när hon forsatte att prata om vilka dom var! Jag stängde av öronen och när vi kom in i lägenheten gick jag in i mitt sovrum och stängde dörren framför näsan på henne. Men det verkade inte hjälpa. Hon fortsatte att babbla på ute i köket som om jag fortfarande var brevid henne.
Jag satte på datorn och googlade One Direction + Liam Payne och fick upp flera miljoner resultat. Toppen! tänkte jag. Jag ska på dejt med en av medlemmarna i ett av England's största pojkband ser det ut som. Jag läste på lite om dom för att kunna konfrontera Liam sen. Han hade i princip ljugit för mig och det var inget jag tyckte om hos en kille. men samtidigt kände jag ett stygn av medlidande. Han ville säkert kunna träffa andra tjejer än sina galna fans, så jag var säkert ett test. Han visste att jag inte visste vem han var så jag skulle lika bra kunna spela med hela kvällen.
Jag fixade i ordning mig genom att locka mitt långa blonda hår. Så här innan sommaren var mitt hår så trist. Jag suckade och drog ut sista locken innan jag gick fram till badrumsspegeln för att sminka mig. Badrummet var litet men perfekt för mig. Bara en liten dusch och toalett samt ett jätte skåp till att ha alla mina hudkrämer och smink. Jag sminkade mig så naturligt som möjligt. Ju mer jag tänkte på Liam, ju mer pirrigt blev det. Det var länge sedan jag hade varit på en dejt och sen kände jag att jag faktiskt kanske skulle kunna gilla Liam mer än en vän.
Jag la på det sista sminket och rufsade till håret och tog på mig klänningen. Helt ok! Jag loggade in på twitter och slängde i väg en snabb tweet.
"Going on a hot date tonight with a hot guy! See you soon xx "
Prick klockan sju knackade det på dörren och jag sprang för att öppna. Jag halkade på vägen och rev ner hela inredningen som stod i närheten av hallen. Utanför hörde jag Liam lite oroligt.
"Laila? Are you ok? What's happening? I'm coming in!", Liam kom inrusande och fann mig skrattandes på golvet.
"Gosh! You scared the shit out me! What the hell are you doing?", jag fortsatte att skratta medan jag förtvivlat försökte komma upp. Jag var intrasslad i telefonsladdar och lampor. Han började också skratta. Till slut hjälpte han mig upp och jag vi stod där ett tag.
"So, are you ready? I'm excited, i guess that's why this happened.", skrattade jag. han nickade och vi gick ut ur lägenheten.
Nu är dom på väg till dejten. Vad kommer hända? Lovade lite svar i dagens kapitel, tyvärr blev det ett kortare en vad jag ahde tänkt men jag ska i väg i morgon och måste osva lite tidigare än vanligt. Hoppas ni tyckte om det!
"Dinner tomorrow night? Pick you up at 7. Put on a nice dress and take no money with you. xx Liam"
"Du borde ha en ljusrosa klänning!", sa Amira, min bästa kompis som flyttat till London direkt efter hennes student för något år sedan. Den ända svenska kompisen jag hade i London. Hon drog och slet i en knälång klänning utan axelband. Jag skakade på huvudet.
"Nej inte den. Jag vill ha något kortare och lite mindre färg!", sa jag och gick till andra sidan av butiken.
"Uhh någon slår på stort ikväll! Jag trodde du gillade den här killen, Lelle!", sa hon och blinkade med ena ögat.
"Men gud, Ame! Jag tänker inte ligga med pojken det första jag gör! Jag tycker faktiskt om honom. Det är något med honom som jag inte kan sätta fingret på. Och angående klänningen så vill jag ha något kortare bara för att jag vill inte skrämma i väg honom det första jag gör med en mormorklänning!", vi skrattade och gick ut ur Victria Secret och vidare mot Forever 21. Vädret var bättre idag och vi hade redan 15 grader även om det var mitten av mars. Jag hade på mig min bruna läderjacka och några enkla shopping kläder med håret uppsatt i en knut. När vi kom in på Forever 21 såg jag ett välbekant ansikte med blont hår.
"Niall! Over here!", vinkade jag och log. Han log tillbaka och kom snabbt i mot oss.
"Hey guys! How's your computer doing, Laila?", han log ett underbart leende samtidigt som hans ögon glittrade som hela medelhavets skatter. Jag kunde inte sluta le.
"If it hadn't been you who saved my baby, I would have been in my appartement laying on the floor and crying. Thank you so much, Niall! I ow you so much!", sa jag och verklige menade det.
"Hehe nooo... You know our deal and that's enough for me!", han rodnade och tittade ner på sina skor. Gulligt. Jag log och kramade honom och vi sa hej då. Amira som inte sagt något sen vi mötte Niall bara glodde på mig.
"Du är medveten om vem det där var va? Du sa att en Niall fixade din dator men inte att det var DEN Niall!", nästan skrek hon över hela butiken. Jag bara stirrade på henne.
"Niall? Liam? ONE DIRECTION? Rings a bell?", jag fortsatte att stirra på henne. Jag hade aldrig hört talas om något One Direction, men jag skulle definitivt googla dom när jag kom hem.
Vi köpte en ljusrosa klänning - alla fall, men den var något kortare. Amra kunde så klart inte hålla tyst på hela vägen hem utan bara babblade på att jag någon gång måste ha läst om One Direction i tidningarna eller nyheterna. Men nej, jag hade inte det och jag tyckte inte det var så konstigt att hon visste vilka dom var när hon var redaktör för nöjesnyheter på en radiostation. Jag suckade en tredje gång när hon forsatte att prata om vilka dom var! Jag stängde av öronen och när vi kom in i lägenheten gick jag in i mitt sovrum och stängde dörren framför näsan på henne. Men det verkade inte hjälpa. Hon fortsatte att babbla på ute i köket som om jag fortfarande var brevid henne.
Jag satte på datorn och googlade One Direction + Liam Payne och fick upp flera miljoner resultat. Toppen! tänkte jag. Jag ska på dejt med en av medlemmarna i ett av England's största pojkband ser det ut som. Jag läste på lite om dom för att kunna konfrontera Liam sen. Han hade i princip ljugit för mig och det var inget jag tyckte om hos en kille. men samtidigt kände jag ett stygn av medlidande. Han ville säkert kunna träffa andra tjejer än sina galna fans, så jag var säkert ett test. Han visste att jag inte visste vem han var så jag skulle lika bra kunna spela med hela kvällen.
Jag fixade i ordning mig genom att locka mitt långa blonda hår. Så här innan sommaren var mitt hår så trist. Jag suckade och drog ut sista locken innan jag gick fram till badrumsspegeln för att sminka mig. Badrummet var litet men perfekt för mig. Bara en liten dusch och toalett samt ett jätte skåp till att ha alla mina hudkrämer och smink. Jag sminkade mig så naturligt som möjligt. Ju mer jag tänkte på Liam, ju mer pirrigt blev det. Det var länge sedan jag hade varit på en dejt och sen kände jag att jag faktiskt kanske skulle kunna gilla Liam mer än en vän.
Jag la på det sista sminket och rufsade till håret och tog på mig klänningen. Helt ok! Jag loggade in på twitter och slängde i väg en snabb tweet.
"Going on a hot date tonight with a hot guy! See you soon xx "
Prick klockan sju knackade det på dörren och jag sprang för att öppna. Jag halkade på vägen och rev ner hela inredningen som stod i närheten av hallen. Utanför hörde jag Liam lite oroligt.
"Laila? Are you ok? What's happening? I'm coming in!", Liam kom inrusande och fann mig skrattandes på golvet.
"Gosh! You scared the shit out me! What the hell are you doing?", jag fortsatte att skratta medan jag förtvivlat försökte komma upp. Jag var intrasslad i telefonsladdar och lampor. Han började också skratta. Till slut hjälpte han mig upp och jag vi stod där ett tag.
"So, are you ready? I'm excited, i guess that's why this happened.", skrattade jag. han nickade och vi gick ut ur lägenheten.
Nu är dom på väg till dejten. Vad kommer hända? Lovade lite svar i dagens kapitel, tyvärr blev det ett kortare en vad jag ahde tänkt men jag ska i väg i morgon och måste osva lite tidigare än vanligt. Hoppas ni tyckte om det!
Who's that girl? - Kapitel 3
Tidigare i "Who's that girl?": Jag fick en chock när jag klev in i vardagsrumet. Det var inte bara Liam och den blonda killen utan TRE till. Nu stirrade alla fyra killarna på mig medan Liam hängde av sig kläderna.
"Who's that girl?", frågade en av dom.
"Hi guys! What's happening?", Liam vände sig om och log ett osäkert leende. Dom andra killarna satt som förstenade och tittade på mig. En av killarna som hade frågat "Vem tjejen var" hade en randig tröja med beiga chinos till. Han hade ganska uttrycksfulla ögon, precis som den blonda och verkade aldrig kunna hålla käften för munnen gick hela tiden på han. Han vände sig mot en av dom andra killarna med lockigt hår. Det såg verkligen ut som han hade satt en pudel på huvudet och hans ögon lyste som smaragder. Killen med randigt tröja viskade något till "krullet".
"Sooo, Liam. Who is she? You never let us meet your new girlfriends. This one is new!", "krullet" blinkade med ena ögat mot mig.
"Don't objectify me! I'm Laila and I'm NOT Liam's girlfriend. And you are?", svarade jag lite kaxigt innan Liam hann öppna munnen.
"Yes, you heard her. This is Laila. We met at Bronx and it happened an accident with her computer. Niall, would you like to look at it?", Liam tog min dator och gav den till Niall - den blonda. Han lös upp som ett litet barn och satte sig med än gång för att se om den gick att rädda.
"So, Liam. You have to explain all this", väste jag när han drog in mig i köket. Jag pekade ut mot vardagsrummet där resten av killarna satt med min dator.
"Relax, Laila! We're just five guys who are best friends. And the hotel thing is just that our appartements are under renovation.", sa han och ryckte på axlarna. "And yes, we live together when we're not staying at hotels.", svarade han när han såg mitt ansiktsuttryck.
"Who's that girl?", frågade en av dom.
"Hi guys! What's happening?", Liam vände sig om och log ett osäkert leende. Dom andra killarna satt som förstenade och tittade på mig. En av killarna som hade frågat "Vem tjejen var" hade en randig tröja med beiga chinos till. Han hade ganska uttrycksfulla ögon, precis som den blonda och verkade aldrig kunna hålla käften för munnen gick hela tiden på han. Han vände sig mot en av dom andra killarna med lockigt hår. Det såg verkligen ut som han hade satt en pudel på huvudet och hans ögon lyste som smaragder. Killen med randigt tröja viskade något till "krullet".
"Sooo, Liam. Who is she? You never let us meet your new girlfriends. This one is new!", "krullet" blinkade med ena ögat mot mig.
"Don't objectify me! I'm Laila and I'm NOT Liam's girlfriend. And you are?", svarade jag lite kaxigt innan Liam hann öppna munnen.
"Yes, you heard her. This is Laila. We met at Bronx and it happened an accident with her computer. Niall, would you like to look at it?", Liam tog min dator och gav den till Niall - den blonda. Han lös upp som ett litet barn och satte sig med än gång för att se om den gick att rädda.
"So, Liam. You have to explain all this", väste jag när han drog in mig i köket. Jag pekade ut mot vardagsrummet där resten av killarna satt med min dator.
"Relax, Laila! We're just five guys who are best friends. And the hotel thing is just that our appartements are under renovation.", sa han och ryckte på axlarna. "And yes, we live together when we're not staying at hotels.", svarade han när han såg mitt ansiktsuttryck.
Liam tog fram några koppar och ställde dom på bänken för att göra i ordning lite te. Jag hjälpte honom med scones och lite annat och ju mer vi pratade ju mer insåg jag att han var en typisk kille jag annars inte skulle falla för. Vi pratade om allt, men han ville veta mer om mig än vad jag fick veta om honom.
"So, are you here from London, Laila?", frågde Harry, killen med det krulliga håret, när vi hade satt oss ner för att dricka te och äta scones medan Niall fixade med datorn. Killen med den randiga tröjan hette Louis och den sista hette Zayn. Han hade mörkt hår med riktigt mörka ögon som vilken tjej som helst skulle drunkna i. Han såg inte alls typisk brittisk ut utan mer som om han skulle kunna vara från mellanöstern.
"No, I'm not from London. I moved from Sweden when I was around 14 to Birmingham. But when I turned 18 I moved to London to find a job or study, you know.", svarade jag Harry och log. Han sken upp som en sol när han hörde att jag var från Sverige.
"We've been inn Sweden! The girls are lovely!", blinkade han. Det var inte svårt att förstå att Harry var den flörtiga av allla fem. Likaså som man snabbt förstog att Louis var den roliga, Liam den blyga och "pappa rollen" och Zayn den mystiska. Niall var den söta, blonda pojken som tydligen kom från Irland.
Efter några timmar hade Niall fått ordning på min dator och jag hade haft en riktig trevlig eftermiddag med killarna. Jag envisades hela tiden med att betala Niall men han vägrade ta emot några pengar.
"You don't have to pay me, Laila. Just do me a favor", sa han och gav mig min dator.
"But if you don't want my money, then what do you want?", sa jag surt.
"When Liam comes back from the kitchen you're gonna say yes when he asks you out tomorrow night. -", Niall log stort och jag kunde inte hjälpa att le tillbaka. "- You know, Liam never, and I mean, NEVER let us meet a girl he just met or that he likes. And I think that he felt something at Bronx. Otherwise, he would only have taken the computer to me.", jag hörde på Nialls röst att han menade allvar. Jag börjde mig fram och kramade honom.
"Thank you, you have no idea what you just saved on that computer! And I would love a dinner with your friend!", viskade jag.
Liam kom ut från köket och tog på sig sin jacka och sina skor. När vi sagt hej då till killarna följde Liam mig ut till bilen. det hade börjat bli kallare och solen var i princip nästan nere. Jag rös till och stannade vid bilen utan att låsa upp. Jag stod bara där och väntade på att han skulle säga något. Till slut kunde jag inte hålla mig längre.
"So, Liam. Are you just gonna stand there or are you gonna ask me about tomorrow night?", sa jag och log. Han rodnade och tittade ner i marken. Gud, vad söt han var!
"Niall talked to you about that, ha?", sa han och sparkade med foten på en lös sten. Jag gick fram till honom och smög in min hand i hans jackficka och tog ur hans Iphone. Han såg lite smått chockad ut men protesterade inte.
"But you know.. I would love to eat dinner tomorrow night with you. So, I give you my number and I will be very, very disappointed at you if you don't text or call me tomorrow.", jag knapprade in mitt nummer och la tillbaka telefonen i samma ficka som jag tog den. Jag råkade för en kort sekund röra vid hans hand och det gick som en elektrisk stöt igenom mig. Jag vände mig snabbt om och låste upp bilen.
"I had much fun tonight, Liam. And I ow you for the computer. Thank you so much!", sa jag och kramade honom.
"So, are you here from London, Laila?", frågde Harry, killen med det krulliga håret, när vi hade satt oss ner för att dricka te och äta scones medan Niall fixade med datorn. Killen med den randiga tröjan hette Louis och den sista hette Zayn. Han hade mörkt hår med riktigt mörka ögon som vilken tjej som helst skulle drunkna i. Han såg inte alls typisk brittisk ut utan mer som om han skulle kunna vara från mellanöstern.
"No, I'm not from London. I moved from Sweden when I was around 14 to Birmingham. But when I turned 18 I moved to London to find a job or study, you know.", svarade jag Harry och log. Han sken upp som en sol när han hörde att jag var från Sverige.
"We've been inn Sweden! The girls are lovely!", blinkade han. Det var inte svårt att förstå att Harry var den flörtiga av allla fem. Likaså som man snabbt förstog att Louis var den roliga, Liam den blyga och "pappa rollen" och Zayn den mystiska. Niall var den söta, blonda pojken som tydligen kom från Irland.
Efter några timmar hade Niall fått ordning på min dator och jag hade haft en riktig trevlig eftermiddag med killarna. Jag envisades hela tiden med att betala Niall men han vägrade ta emot några pengar.
"You don't have to pay me, Laila. Just do me a favor", sa han och gav mig min dator.
"But if you don't want my money, then what do you want?", sa jag surt.
"When Liam comes back from the kitchen you're gonna say yes when he asks you out tomorrow night. -", Niall log stort och jag kunde inte hjälpa att le tillbaka. "- You know, Liam never, and I mean, NEVER let us meet a girl he just met or that he likes. And I think that he felt something at Bronx. Otherwise, he would only have taken the computer to me.", jag hörde på Nialls röst att han menade allvar. Jag börjde mig fram och kramade honom.
"Thank you, you have no idea what you just saved on that computer! And I would love a dinner with your friend!", viskade jag.
Liam kom ut från köket och tog på sig sin jacka och sina skor. När vi sagt hej då till killarna följde Liam mig ut till bilen. det hade börjat bli kallare och solen var i princip nästan nere. Jag rös till och stannade vid bilen utan att låsa upp. Jag stod bara där och väntade på att han skulle säga något. Till slut kunde jag inte hålla mig längre.
"So, Liam. Are you just gonna stand there or are you gonna ask me about tomorrow night?", sa jag och log. Han rodnade och tittade ner i marken. Gud, vad söt han var!
"Niall talked to you about that, ha?", sa han och sparkade med foten på en lös sten. Jag gick fram till honom och smög in min hand i hans jackficka och tog ur hans Iphone. Han såg lite smått chockad ut men protesterade inte.
"But you know.. I would love to eat dinner tomorrow night with you. So, I give you my number and I will be very, very disappointed at you if you don't text or call me tomorrow.", jag knapprade in mitt nummer och la tillbaka telefonen i samma ficka som jag tog den. Jag råkade för en kort sekund röra vid hans hand och det gick som en elektrisk stöt igenom mig. Jag vände mig snabbt om och låste upp bilen.
"I had much fun tonight, Liam. And I ow you for the computer. Thank you so much!", sa jag och kramade honom.
"You're welcome, Laila. I'm glad that I could help you. And I think the boys loved you!", det sista sa han med en blinkning. Jag log tillbaka och satte mig i bilen och körde iväg. När jag precis kört ut på vägen mot min lägenhet plingade det till på min mobil.
"Dinner tomorrow night? Pick you up at 7. Put on a nice dress and take no money with you. xx Liam"
Kapitel tre! Här går det undan! Nu har hon äntligen träffat alla fem killarna och hon har en dejt med Liam i morgon. Vad har hon som är så viktigt i datorn? Och bor killarna verkligen på hotell för att deras lägenheter renoveras? Många frågor och några svar i morgon :)
"Dinner tomorrow night? Pick you up at 7. Put on a nice dress and take no money with you. xx Liam"
Kapitel tre! Här går det undan! Nu har hon äntligen träffat alla fem killarna och hon har en dejt med Liam i morgon. Vad har hon som är så viktigt i datorn? Och bor killarna verkligen på hotell för att deras lägenheter renoveras? Många frågor och några svar i morgon :)
Who's that girl? - Kapitel 2
Tidigare i Who's that girl? - Jag kände hur det hettade i ansiktet. Han pekade på sina byxor och sen på mig och toaletten. Den vinken kunde inte vara mer självklar. Jag sprang snabbt in på toaletten och sjönk ner på toastolen. Denna dag som börjat så dåligt kanske inte skulle bli så dum i alla fall?
Jag tvättade snabbt av mig och tog en snabb titt i spegeln. Mitt långa, blonda svall hade börjat torka och såg inte allt för fult ut. Däremot hade mitt smink börjat kleta och mascaran börjat rinna smått. Typiskt.. men tjejen jag mötte i spegelbilden med det blonda håret och dom blå ögonen med det hjärtformade ansiktet såg glad ut. Hon såg lycklig ut.
Jag stänkte vatten i ansiktet och gick ut genom toaletten. Jag närmade mig försiktigt bordet där jag hade mina saker och förhoppningsvis satt killen kvar. Och det gjorde han. Han hade slagit sig ner på stolen mitt emot min med en kopp kaffe och där stod även ny till mig. Jag log för mig själv och sate mig ner på mig stol.
"So? Are you ok?", undrade han. Jag kunde bara le. Han var så.. gullig.
"Oh yes! Thank you so much for helping me!", jag log och vände mig mot min dator. "But unfortunately my laptop's not ok.. Everything I've been working on my whole life is on that laptop..", forsatte jag.
"Maybe it's not too late? You can take it to the local apple store and mabye they can look at it? Or, you can take it to my friend. He's really good at laptops!", han log lite osäkert mot mig. "And I bought you a new cop of coffee!"
"Thanks! But I'm not sure if I can...", började jag, men han hann och avbryta mig mitt i meningen.
"Of cours you can! I was the one who scared you and I want to help you. Again.", sa han och log.
"Well, then I guess it's ok! But you should know that i burned myself, you didn't scared me!", jag log tillbaka.
"If you say so! By the way, I'm Liam. Liam Payne.", han räckte fram handen och jag skakade den.
"Nice to meet you, Liam. I'm Laila. Laila Pankford.", vi började plocka ihop våra saker och drog oss ut mot parkeringen. Det hade nyss slutat och solen började sakta titta fram. På parkeringen stod min lilla bubbla och väntade tålmodigt på mig.
"So.. you have a car or d'you wanna ride with me?", jag började plocka fram nycklarna och slängde in mina saker i bagagen. Han ryckte på axlarna och slängde in sina grejer med innan han satte sig i framsätet.
Vi körde en bra bit in i London innan Liam bad mig svänga in på en trång gata mellan tegelhusen. Vi stannade utanför ett ganska flott lägenhetshus. Jag parkerade lite snyggt med bilen innan vi klev ur och gick fram till porten. "Harkley Hotel" stod det på porten.
"Your friend is living in a hotel?", sa jag lite tveksamt.
"We all are. But only for a while. You know until things have calmed down.", sa Liam och nickade åt portvakten. Han öppnade porten och vi klev in i foajén.
"What do you mean with 'We all are' ? How many are "we"? WHO ARE YOU? A criminal?", Jag överöste Liam med frågor och han bara skrattade.
"You'll see, Laila!", sa han och log medan vi klev ut ur hissen och gick fram till rum nummer 144. Korridoren var inredd med tegelväggar och stora speglar hängandes på väggarna. Liam knackade lätt på den vita dörren och det dröjde inte länge innan en blond figur slet upp dörren.
"Liiiiiiiiiaaaam! Vas happening?", ljöd killen som hade öppnat. Han var blond och hade dom mest uttrycksfulla, blå ögon jag någonsin sett. Liam klev in i lägenheten och jag smög försiktigt efter. Jag fick en chock när jag klev in i vardagsrumet. Det var inte bara Liam och den blonda killen utan TRE till. Nu stirrade alla fyra killarna på mig medan Liam hängde av sig kläderna.
"Who's that girl?", frågade en av dom.
Sååå där! Fick en kommentar om att huvudpersonen skulle heta Laila, vilket jag tyckte passade riktigt bra! Så nu heter hon Laila och hon har nyss träffat alla fem killarna. vad tror ni kommer att hända? Vem kommer hon bli kär i? Kommer Liam falla för henne? Ska jag blanda in Danielle och Eleanor eller ska vi låta dom vara ?
Jag tvättade snabbt av mig och tog en snabb titt i spegeln. Mitt långa, blonda svall hade börjat torka och såg inte allt för fult ut. Däremot hade mitt smink börjat kleta och mascaran börjat rinna smått. Typiskt.. men tjejen jag mötte i spegelbilden med det blonda håret och dom blå ögonen med det hjärtformade ansiktet såg glad ut. Hon såg lycklig ut.
Jag stänkte vatten i ansiktet och gick ut genom toaletten. Jag närmade mig försiktigt bordet där jag hade mina saker och förhoppningsvis satt killen kvar. Och det gjorde han. Han hade slagit sig ner på stolen mitt emot min med en kopp kaffe och där stod även ny till mig. Jag log för mig själv och sate mig ner på mig stol.
"So? Are you ok?", undrade han. Jag kunde bara le. Han var så.. gullig.
"Oh yes! Thank you so much for helping me!", jag log och vände mig mot min dator. "But unfortunately my laptop's not ok.. Everything I've been working on my whole life is on that laptop..", forsatte jag.
"Maybe it's not too late? You can take it to the local apple store and mabye they can look at it? Or, you can take it to my friend. He's really good at laptops!", han log lite osäkert mot mig. "And I bought you a new cop of coffee!"
"Thanks! But I'm not sure if I can...", började jag, men han hann och avbryta mig mitt i meningen.
"Of cours you can! I was the one who scared you and I want to help you. Again.", sa han och log.
"Well, then I guess it's ok! But you should know that i burned myself, you didn't scared me!", jag log tillbaka.
"If you say so! By the way, I'm Liam. Liam Payne.", han räckte fram handen och jag skakade den.
"Nice to meet you, Liam. I'm Laila. Laila Pankford.", vi började plocka ihop våra saker och drog oss ut mot parkeringen. Det hade nyss slutat och solen började sakta titta fram. På parkeringen stod min lilla bubbla och väntade tålmodigt på mig.
"So.. you have a car or d'you wanna ride with me?", jag började plocka fram nycklarna och slängde in mina saker i bagagen. Han ryckte på axlarna och slängde in sina grejer med innan han satte sig i framsätet.
Vi körde en bra bit in i London innan Liam bad mig svänga in på en trång gata mellan tegelhusen. Vi stannade utanför ett ganska flott lägenhetshus. Jag parkerade lite snyggt med bilen innan vi klev ur och gick fram till porten. "Harkley Hotel" stod det på porten.
"Your friend is living in a hotel?", sa jag lite tveksamt.
"We all are. But only for a while. You know until things have calmed down.", sa Liam och nickade åt portvakten. Han öppnade porten och vi klev in i foajén.
"What do you mean with 'We all are' ? How many are "we"? WHO ARE YOU? A criminal?", Jag överöste Liam med frågor och han bara skrattade.
"You'll see, Laila!", sa han och log medan vi klev ut ur hissen och gick fram till rum nummer 144. Korridoren var inredd med tegelväggar och stora speglar hängandes på väggarna. Liam knackade lätt på den vita dörren och det dröjde inte länge innan en blond figur slet upp dörren.
"Liiiiiiiiiaaaam! Vas happening?", ljöd killen som hade öppnat. Han var blond och hade dom mest uttrycksfulla, blå ögon jag någonsin sett. Liam klev in i lägenheten och jag smög försiktigt efter. Jag fick en chock när jag klev in i vardagsrumet. Det var inte bara Liam och den blonda killen utan TRE till. Nu stirrade alla fyra killarna på mig medan Liam hängde av sig kläderna.
"Who's that girl?", frågade en av dom.
Sååå där! Fick en kommentar om att huvudpersonen skulle heta Laila, vilket jag tyckte passade riktigt bra! Så nu heter hon Laila och hon har nyss träffat alla fem killarna. vad tror ni kommer att hända? Vem kommer hon bli kär i? Kommer Liam falla för henne? Ska jag blanda in Danielle och Eleanor eller ska vi låta dom vara ?
Who's that girl? - Kapitel 1
Jag slängde upp laptopen och väskan på bordet medan jag drog vatten ur håret. London regnade fruktansvärt mycket så här års! Allt var blött; laptopen, väskan occh dess innehåll, mina kläder och såklart min frisyr.. Mitt blonda hår var inte längre blont och i vackra lockar utan hängde som ett tarssel nerför min rygg.
Jag suckade djupt och blickade ut över Bronx, det lilla - men mycket populära caféet jag sprungit in på. Varenda bord var fullt och jag hade precis hunnit ta ett bord längst nere i högra hörnet innan någon annan tog det.
Jag hämtade en kopp kaffe och en bit muffins innan jag satte mig tungt ner på stolen. Jag torkade av laptopen och mumlade tyst:
"Ledsen, älskling! Hoppas du är hel!!"
På laptopen finns allt arbete jag någonsin har lagt ner och att mista det på grund av Londons pissiga regn skulle ge mig mardrömmar resten av livet.
På laptopen finns allt arbete jag någonsin har lagt ner och att mista det på grund av Londons pissiga regn skulle ge mig mardrömmar resten av livet.
Medan jag klickade upp den senaste sparade filen, tog jag en klunk av kaffet och svor tyst. Det var väldigt varmt och jag brände mig ordenligt på tungan.
"D'you mind if I sit down? I mean, There are no more seats available." Sa plötsligt en röst. Jag började vifta frenetiskt med händerna eftersom det fortfarande gjorde ont på tungan och mitt i vifftandet slog jag ut kaffet som rann över hela laptopen och ner i mitt knä.
"Helvete!!" Utbrast jag och ställde mig upp snabbt. Det brände som ett getingstick, om inte värre, över mina ben och jag såg att mina nya chinos definitivt inte skulle gå att rädda från dessa fläckar. Det var kaffe överallt och min stackars dator var helt förstörd. Mitt i all panik hade jag totalt glömt bort killen som stod framför mig så när jag böjde mig ner för att plocka ihop skärvorna av den söndriga kaffekoppen krockade vi med våra huvuden.
"Oh, damn.. It's not my day today..", muttrade jag lågt. Han skrattade ett härligt klingande skratt och jag tittade upp och möttes av två nötbruna ögon. Jag märkte själv hur jag gapade och stängde snabbt munnen.
"So, I'm sorry that I scared you. Let me help you with this!", han tog skärvorna från mina händer och började gå mot en soptunna. När han kom tillbaka sa han:
"D'you mind if I sit down? I mean, There are no more seats available." Sa plötsligt en röst. Jag började vifta frenetiskt med händerna eftersom det fortfarande gjorde ont på tungan och mitt i vifftandet slog jag ut kaffet som rann över hela laptopen och ner i mitt knä.
"Helvete!!" Utbrast jag och ställde mig upp snabbt. Det brände som ett getingstick, om inte värre, över mina ben och jag såg att mina nya chinos definitivt inte skulle gå att rädda från dessa fläckar. Det var kaffe överallt och min stackars dator var helt förstörd. Mitt i all panik hade jag totalt glömt bort killen som stod framför mig så när jag böjde mig ner för att plocka ihop skärvorna av den söndriga kaffekoppen krockade vi med våra huvuden.
"Oh, damn.. It's not my day today..", muttrade jag lågt. Han skrattade ett härligt klingande skratt och jag tittade upp och möttes av två nötbruna ögon. Jag märkte själv hur jag gapade och stängde snabbt munnen.
"So, I'm sorry that I scared you. Let me help you with this!", han tog skärvorna från mina händer och började gå mot en soptunna. När han kom tillbaka sa han:
"I think you need to cool down you legs cause you will get burns. The coffee was hot, ah?", jag nickade stumt och började gå mot toaletten. Jag vände mig om och såg att han började torka av min dator och väskan. Han var söt. Han hade brunt, lite halv långt, hår som lockade sig lite här och var, kanske i 20 års åldern och runt 180 lång. Han vände sig om och tittade på mig och bländade av ett riktigt vacker leende. Jag kände hur det hettade i ansiktet. Han pekade på sina byxor och sen på mig och toaletten. Den vinken kunde inte vara mer självklar. Jag sprang snabbt in på toaletten och sjönk ner på toastolen. Denna dag som börjat så dåligt kanske inte skulle bli så dum i alla fall?
Så där! Nu var det första kapitlet skrivet! Vad tycker ni?? Kommentera eller mejla mig. Vad ska jag ändra på? Vad kan bli bättre? Vad ska hon heta? Jag har inte ens ett namn än!
Så där! Nu var det första kapitlet skrivet! Vad tycker ni?? Kommentera eller mejla mig. Vad ska jag ändra på? Vad kan bli bättre? Vad ska hon heta? Jag har inte ens ett namn än!
Who's that girl? - Teaser
Jag slängde upp laptopen och väskan på bordet medan jag drog vatten ur håret. London regnade fruktansvärt mycket så här års! Allt var blött; laptopen, väskan occh dess innehåll, mina kläder och såklart min frisyr.. Mitt blonda hår var inte längre blont och i vackra lockar utan hängde som ett tarssel nerför min rygg.
Jag suckade djupt och blickade ut över Bronx, det lilla - men mycket populära caféet jag sprungit in på. Varenda bord var fullt och jag hade precis hunnit ta ett bord längst nere i högra hörnet innan någon annan tog det.
"Ledsen, älskling! Hoppas du är hel!!"
På laptopen finns allt arbete jag någonsin har lagt ner och att mista det på grund av Londons pissiga regn skulle ge mig mardrömmar resten av livet.
Medan jag klickade upp den senaste sparade filen, tog jag en klunk av kaffet och svor tyst. Det var väldigt varmt och jag brände mig ordenligt på tungan.
"D'you mind if I sit down? I mean, There are no more seats available." Sa plötsligt en röst. Jag började vifta frenetiskt med händerna eftersom det fortfarande gjorde ont på tungan och mitt i vifftandet slog jag ut kaffet som rann över hela laptopen och ner i mitt knä.
Så där! Nu har ni en "teaser" på hur detta kommer se ut! Dock lovar jag att mina noveller brukar vara mer "levande" i beskrivningarna, men hann dock inte göra mer nu. Förhoppningsvis kommer ett helt kapitel i morgon eller torsdag! Kommentera gärna vad ni tyckte eller ge fler tips!
Jag hämtade en kopp kaffe och en bit muffins innan jag satte mig tungt ner på stolen. Jag torkade av laptopen och mumlade tyst:
"Ledsen, älskling! Hoppas du är hel!!"
På laptopen finns allt arbete jag någonsin har lagt ner och att mista det på grund av Londons pissiga regn skulle ge mig mardrömmar resten av livet.
Medan jag klickade upp den senaste sparade filen, tog jag en klunk av kaffet och svor tyst. Det var väldigt varmt och jag brände mig ordenligt på tungan.
"D'you mind if I sit down? I mean, There are no more seats available." Sa plötsligt en röst. Jag började vifta frenetiskt med händerna eftersom det fortfarande gjorde ont på tungan och mitt i vifftandet slog jag ut kaffet som rann över hela laptopen och ner i mitt knä.
Så där! Nu har ni en "teaser" på hur detta kommer se ut! Dock lovar jag att mina noveller brukar vara mer "levande" i beskrivningarna, men hann dock inte göra mer nu. Förhoppningsvis kommer ett helt kapitel i morgon eller torsdag! Kommentera gärna vad ni tyckte eller ge fler tips!
3 April 2012
Hej Allesammans!
Nu är jag här och stör igen! Jag kommer att lägga upp en teaser på Who's that girl? redan ikväll efter 22:00 tror jag att det blir! Den novellen kommer handla om killarna i 1D och det kommer bli en trasslig kärlekssaga kan jag lova, mer kan jag tyvärr inte avslöja!
Medan ni väntar tycker jag att ni ska lyssna på denna och minnas sommaren 2011:
Söker fortfarande någon som är bra på att koda och fixa på blogg.se. Är du denna? Mejla mig på [email protected]
Nu är jag här och stör igen! Jag kommer att lägga upp en teaser på Who's that girl? redan ikväll efter 22:00 tror jag att det blir! Den novellen kommer handla om killarna i 1D och det kommer bli en trasslig kärlekssaga kan jag lova, mer kan jag tyvärr inte avslöja!
Medan ni väntar tycker jag att ni ska lyssna på denna och minnas sommaren 2011:
Söker fortfarande någon som är bra på att koda och fixa på blogg.se. Är du denna? Mejla mig på [email protected]
