Who's that girl? - Kapitel 27
"Hi Paul! Is there a backdoor or something?", han nickade och tog med mig runt på baksidan. Jag hörde hur fansen skrek efter oss. Jag ville varken höra eller se.
Paul höll om mig och jag hade mina händer för ansiktet för alla fotografer. Nu borde i alla fall folk fatta att något inte stod rätt till när en tjej blir bort ledd av Paul till bakdörrarna. Jag suckade tungt och hörde hur Paul viskade:
"Everything's gonna be all right.. It's ok being scared!", jag log vagt tillbaka och följde med honom in genom bakdörren. Studion var modernt inredd med vita väggar, färglada soffor, tv, dator och mycket mer. På väggarna hängde alla möjliga olika sorters platina och guldskivor. Vi gick igenom köket och in genom en dörr. Där satt alla killarna vid FIFA utom Harry som stod i båset och sjöng. Savan satt vid mixerbordet och skötte Harrys inspelning. Liam hade berättat dagen innan hur Savan hade flygit till London för att spendera lite tid i studion med killarna.
LIam fick syn på mig och släppte spelet och gick fram till mig.
"Come on, Liam!! We're loosing!!", gnällde Niall och tittade surt på Liam. Zayn och Louis gjorde High five och log triumferande när de vann.
"Crazy outside..", mumlade jag i Liams öra när han kramade mig. Jag tittade lite panikslaget på honom.
"I'm sorry.. I should have told them days ago that I were dating someone..", sa han och tittade ledset ner i golvet. Jag lyfte upp hans huvud med ena handen och tittade in i hans ögon.
"Don't be sorry. WE should have told them, not you.", sa jag och kysste honom. Han besvarade kyssen.
"Congrats, sis!", jag kände hur Louis dunkade mig i ryggen.
"Oh thanks..", jag hostade till.
"So, now when we're official- ", jag tittade på Harry. "- shouldn't you tell your beautiful fans outside that you're dating someone?", Harry tittade lite generat på Louis som ryckte på axlarna.
"IF you're dating someone", förtydligade jag.
"I don't know what we are..", mumlade han. Jag log och satte mig brevid honom.
"Actually, you're dating and your fans should know that! Before it's too late, Harry", sa jag och kramade hans hand.
"Ok, I'm sick of this!", Niall slängde konsollen i golvet och ställde sig upp.
"Let's go out and speak to them and EAT!", sa han nöjt. Jag tvekade, men Liam log lugnt. Jag tog hans hand och Louis' höll om mig med sin ena arm. Tillsammans gick vi ut ur studion med Paul i släptåg. Fansen skrek ljudligt när de fick syn på Zayn som gick först. När jag hade kommit tyckte jag att det hade varit fler fans än vad det var nu. När jag tittade på fansen var det inte mer än kanske 30 stycken. Jag undrade varför det var så få.
"Where's everybody?", viskade jag till Louis.
"This studio is hidden very well so there's only few people that knows where it is. These fans have promised to not tell where we are. Say Hi to your future!", Louis släppte taget om mig och jag kramade Liams hand hårdare. Han kramade tillbaka och log tryggt.
"Who's that girl, Liam?"
"Are you two dating?"
"She's the girl you were with at London eye a couple of weeks ago!"
"Aww you're so beautiful!"
Fansen frågor blev bara fler och fler. Killarna ställde upp sig och besvarade på lite frågor, tog kort och pratade med fansen. Liam tog luft och sa de orden som jag var rädda att uttala.
"Hello girls, this is my girlfriend Laila. You should be very happy to meet her 'cause you're the first!", sa Liam och kramade om en tjej. En del tjejer ställde upp sig brevid mig ochh bad om kort eller bara för att prata. Jag kände mig väldigt obekväm i situationen i början, men jag kom in i det efter ett tag.
"I think you and Liam look really cute together. Can I take a picture of you two? Is it ok if I upload it on twitter?",jag tittade på Liam. Jag visste att twitter var killarnas största forum för att ha kontakt med fansen. Bilden skulle spridas som en löpeld.
"Yeah of cours, sweetheart!", hörde jag mig själv säga. Liam log stolt.
"You have the honor!", sa han och kysste tjejen på kinden.
Efter cirka 20 minuter bestämde vi oss för att gå och äta. Niall och Zayn gick i förväg till en restaurang medan Liam och Harry gick tillbaka till studion för att hämta deras jackor. Louis och jag gick långt efetr Niall och Zayn. Jga trivdes med Louis. Han kunde vara riktigt lugn och sansad när han väl ville det och han var en riktigt god lyssnare.
"So, how's it going with you know.. that thing?", sa han lite osäkert. Jag skrattade till
"You mean "it"?", han nickade. "I'm lost.. All the files makes me confused and nothing seems to be true. But still there's something that keeps me looking for the right answers.", sa jag och kisade mot solen. Han nickade instämmande.
"Nothing special?", frågade han medan vi svängde av från huvudgatan och in mot restaurangerna.
"Nothing special..", mumlade jag tilll svar. "Few months ago this town came up from a file. Oh Gosh.. I can't remember the name..", sa jag och slog mig förtvivalt på huvudet.
"Holmes... holmes chackel.. homes..", funderade jag högt.
"You mean Holmes Chapel?", sa Louis förvånat.
"Yes! That's it! Holmes Chapel!", han tittade förvånat på mig. "What?", sa jag.
"That's very inetersting..", mumlade Louis tyst.
Nummer 27!!! Kort kapitel :/ Nu är jag ledig i 5 dagar så nu ska jag försöka hitta lite kreativittet och skriva några bra kapitel här :)
Who's that girl? - Kapitel 26
Tidigare i Who's that girl?: Han fick en eld att tändas hos mig, jag vet inte varför men han riktigt fick mig att vilja brinna. Och jag kunde aldrig få nog av honom. Jag lutade mig mot väggen och kysste honom sakta igen. Han fortsatte kyssa mig längs halsen och jag skrattade till.
"It tickles..", mumlade jag.
"That's the point..", sa han och lyfte upp mig så jag kunde låsa benen runt hans höfter.
Jag vaknade av att Liam snarkade. Han suckade tungt och pratade också. Jag vände mig om och tittade på hans kropp. Han låg utsträckt över halva sängen. Naken. Jag log lite och förstod exakt vad Ame menade med första gången hon hade legat med Harry. Den där glöden, elden som tändes. Liam ryckte till och satte sig upp.
"What time is it?", sa han yrvaket och drog handen genom håret.
" 4 am", sa jag och kröp närmare. Jag satte mig gränsle över honom och han kysste mig.
"We need some sleep.. Studio time tomorrow.", gäspade han trött och jag sjönk ner bredvid honom och la mig på hans bröstkorg.
"Night..", svarade jag, men han hade redan somnat.
Jag vaknade igen senare vid klockan sju. Liam stod och klädde på sig.
"Harry's waiting so I gotta go. You can come to the studio if you want to? Please!", sa han och gick fram för att kyssa på hjässan.
"What about the fans?", sa jag oroligt.
"They haven't noticed you yet, but sooner or later they will. So I tell the boys later about us and if the fans ask about you, I'll tell them about you - as my girlfriend.", svarade han. Jag log. Han var så perfekt.
"I don't want you to go..", mumlade jag när han kysste mig hej då. Han skrattade och försvann ut ur lägenheten. Jag gick upp och klädde på mig. Jag hade hela dagen framför mig så jag bestämde mig för att inte gå till studion förrän framåt lunch. Plötsligt pep det till i min mobil.
"I din't want to leave you, babe, but see you soon. Love you Xxx Liam"
Jag suckade tungt. Det skulle bli jobbigt att möta fansen om de var utanför studion. Ame och Harry hade mött några förra veckan men då hade Harry presenterat henne som en nära vän. Nu vet jag inte om fansen skulle gå på det. Ärligt talat visste jag själv inte vad Ame och Harry var för något. Jag visste ändå att jag skulle bli tvungen att möta fansen och deras hat - och kärlek. Liam hade berättat för mig om Danielle hur mycket hat hon hade fått i början. Men någonstans i allt det där så fanns kärlek. Jag hoppades innerligt på att jag skulle bli en favorit.
Jag klädde på mig och gick ut på stan. Gick förbi några affärer, köpte en klänning och hamnade tillslut på Starbucks.
"Laila? Is that you?", jag vände mig om och fick syn på Danielle tillsammans med en brunett.
"Daniell? Nice to see you again!", jag reste mig upp och kramade henne.
"This is Elaenor Calder, Louis' girlfriend.", jag tittade chockat på den vackra brunetten bredvid Danielle.
"Hi, I didn't know Lou had a girlfriend. He never told me about that..", sa jag och hon skrattade.
"You don't read the news or twitter?", sa hon
"No, I'm avoiding that until Liam and I'm official..", mumlade jag. De log. Hur kunde Liam göra slut med Danielle? Hon var så himla vacker.
"Can we sit down? You don't have to be alone!", jag nickade. Efter en stund var vi inne i ett samtal om fans, mode och musik. Jag tyckte om tjejerna. De var trevliga och det kändes inte alls pinsamt eller obekvämt att sitta och prata med Liams ex.
"Ohh shit..", mumlade jag. "I'm really sorry girls, but I gotta go. Meeting the lads in the studio. Iäm late!", sa jag och gjorde en ledsen min.
"We're having a party tomorrow. Bring the lads and mabye we could meet up earlier?", sa Danielle med ett leende.
"Sure, why not? I call you!", sa jag och sprang iväg mot studion. När jag kom fram var det smockfullt med fans. Jag trängde mig fram och där stod Paul.
"Hi Paul! Is there a backdoor or something?", han nickade och tog med mig runt på baksidan. Jag hörde hur fansen skrek efter oss. Jag ville varken höra eller se.
Så där nu är kap. 26! I morgon så är jag i Malmö så därför kommer min syster att skriva nästa kapitel! Hoppas ni blev nöjda med detta och ha en bra kväll :)
Who's that girl? - Kapitel 25
Tidigare i Who's That Girl? : "Don't be..", viskade han och la sina fingrar under min haka medan han vände mitt huvud mot sig. När jag hade vänt huvudet helt så var Zayns ansikte helt plötsligt väldigt nära mitt. Han kysste mig lätt och jag kände hur hjärtat slog ett dubbelt slag. Han drog med tummen längs mina kindben medan han kysste mig igen. Jag log mellan kyssarna och kunde inte riktigt fatta vad som hände.
Lelles perspektiv:
Jose och Zayn hade haft en fantastisk kväll och det märktes hur glad hon var när hon ringde mig.
"Han är fantastisk, Lelle, jag vet inte varför men jag känner något speciellt. Jag har ingen aning om varför, men den där pojken trollbinder mig!", sa hon. Hon fortsatte att prata på om Zayn och hennes kväll. Jag nickade och "hmm" på de rätta ställena, men egentligen så var mina tankar någon helt annanstans.
"Vad är Liam och jag?", sa jag helt plötsligt och avbröt henne. Jag märkte hur chockad hon blev att jag hade avbrutit henne, men Jose blev aldrig sur när jag gjorde så.
"Jag antar att ni är tillsammans?", sa hon lite osäkert.
"Jag menar, jag har känt och dejtat honom i snart en och en halv månad. Någonting måste vi väl vara? Det är ju ett under att inga spekulationer har börjat gå bland fansen..", sa jag och hörde hur Jose höll med.
"Fråga honom. Antingen får du ju ett medhåll eller så vet inte han heller.", sa Jose och jag hörde hur hennes ytterdörr stängdes och öppnades. Någon skrek ett hallå i hennes hall.
"Vet du vad? Jag ska fråga honom. Vem är hos dig förresten?", sa jag lite nyfiket.
"Åh det var bara Ame, hon och Harry skulle hämta några filmer.", sa hon och jag hörde hur Harry och Ame hade en vild diskussion.
"Jag ska fråga honom med än gång! Hej då, vi syns i morgon!", jag la på och sprang ut i hallen för att ta på mig mina skor. Jag struntade i jackan och sprang ut ur lägenheten. Det började regna och jag ångrade att jag inte tagit en jacka. Jag småsprang till bussen och när jag klivit av den sprang jag till Liams lägenhet. Det regnade ordentligt och jag var precis genomblöt. När jag nästan är framme vid Liams dörr till lägenhetshuset ser jag en figur som är påväg ut.
"Liam!Wait!", skrek jag. Om det inte var Liam skulle det bli pinsamt.
"Laila?", sa han chockat. Jag sprang fram till honom.
"What are you doing here? I'm on my way to your place.", sa han och tog av sig sin jacka och la den över mig. Han stod där i bara sin vita t-shirt. Jag kunde knappt höra vad han sa på grund av trafiken och hällregnet. Jag tog ett steg närmre honom och tittade in i hans ögon. Varför hade jag inte förstått detta tidigare? Jag föll för Liam långt innan han tog mig till taket, jag hade fallit för honom redan första gången jag såg honom. Jag var ingen människa som trodde på Kärlek vid första ögonkastet, men nu.. Jag visste inte vad jag skulle tro.
"What are we?", jag lutade mig fram och viskade i hans öra. Han backade och tittade konstigt på mig.
"What do you mean? Something happened?", sa han oroligt. Han var lika blöt som jag nu och håret låg slickat längs våra huvuden.
"I fell for you. You didn't had to take me to the roof to make me start liking you, 'cause I fell for you at the first sight on Bronx!", sa jag och kände hur min röst dränktes av ljudet från regnet. "I know it's to early to say this, but Liam, it's killing me having this inside me!", han fortsatte att titta oroligt på mig och gick fram och la sina händer under min haka.
"I love you, Liam Payne! And if these three words will destroy whatever we are, I'm sorry. But it's the truth.", jag kände hur jag började bli orolig. Liam sa ingenting, han bara stod där och tittade djupt in i mina blå ögon.
"Don't worry, I won't run away from you. I love you too and the question about "what we are", I'm sorry but I have just one answer; If I can't be with you, I don't know what to do.", sa han. Jag log och böjde mig fram. Han kysste mig mjukt, regnet hällde ner och där stod vi. Som i en film, mitt på gatan. Jag ville stå så här för alltid. Plötsligt hörde vi en bil som tutade på oss. Jag drog mig i från Liam och tittade på honom. Hans vita t-shirt klibbade mot hans hud och håret var klistrat runt hans ansikte.
"I think we need to go inside, even if I want to stay here like forever. And you're cold!", skrattade jag och tog hans hand. Vi sprang in i Liams lägenhet. Vi båda var precis genomblöta, typiskt London att regna så mycket..
"I'll take a shower, d'you wanna come?", sa jag och tittade lekfullt på honom.
"I can't say no to that..", svarade han och bar upp mig la mig över hans axlar.
"Let me down, Liam!", skrattade jag medan han fortsatte gå in till badrummet. Vi duschade snabbt och Liam satte handduken runt sina höfter medan jag satte min handuk runt bröstkorgen. Jag gick ut till Liams sovrum och fram till hans garderob. Jag började rota vant mellan hans hyllor och letade efter en enkel tröja att ha på mig under natten. Plötsligt kände jag Liam omfamna mig bakifrån. Jag vände upp huvudet bakåt och lät han kyssa mig sen vände jag mig om och lutade min panna mot hans. Han fick en eld att tändas hos mig, jag vet inte varför men han riktigt fick mig att vilja brinna. Och jag kunde aldrig få nog av honom. Jag lutade mig mot väggen och kysste honom sakta igen. Han fortsatte kyssa mig längs halsen och jag skrattade till.
"It tickles..", mumlade jag.
"That's the point..", sa han och lyfte upp mig så jag kunde låsa benen runt hans höfter.
Här är det nr 25! Nu vill jag faktiskt börja kräva lite av er och faktiskt ha lite respons; vad är bra och vad är dåligt? Jag har trots allt så många besökare att ni gott kunde kommentera lite! Men, jag älskar verkligen er som tar er tid och redan gör det :) Xx
Who's that girl? - Kapitel 24
"No, I don't want you involved in this!", sa jag.
"We already are involved, babe, you told us.", sa harry och pressade fram ett leende. Jag kunde inte låta bli att le bland tårarna. Jag hade världens bästa vänner. Jag hade bara känt killarna i någon månad, jag visste inte vad Liam och jag var för något, men jag visste en sak; vi skulle aldrig skiljas åt.
Joselyns perspektiv:
Jag klev upp ur soffan och såg att alla andra låg utspridda på golvet runt om i Ames och Lelles lägenhet. Louis låg ihopknycklad tillsammans med Harry medan Liam och Lelle låg i en fotölj. Harry och Ame syntes inte till så jag antog att de lånat en säng. Jag vände mig om och såg till min förskräckelse att Zayn satt sig upp och tittade yrvaket runt omkring sig - i samma soffa som jag hade sovit i.
"Oh.. My head. Gosh, what happened last night?", sa han och kisade mot mig. Jag skakade på huvudet och tänkte efter. Lelle hade berättat om sin mamma och allt. Sen blev klockan mycket så killarna hade bestämt sig för att stanna över natten. Men hur vi hamnade så här visste jag inte. Jag skrattade till.
"Haha I'm sorry, Zayn, but i actually don't really know..", sa jag och rodnade. Han skrattade han oxå och såg så där lagom vacker ut som bara han kan. Vi gick ut till köket och började fixa i ordning frukost till de andra.
"So, how about tonight?", sa han och öppnade kylskåpet för att ta fram smör. Jag tvekade lite.
"I don't know.. What if she needs me?", sa jag och bet mig i läppen medan jag vände på sconesen i stekpannan.
"Who needs you?", hördes en röst och både Zayn och jag vände oss hastigt om.
"Nothing..", sa jag och Zayn tittade besviket på mig.
"Jag vet att du vill gå ut med honom och jag vet oxå att du kommer ångra dig om du inte gör det! Jag behöver dig inte nu, jag har Liam och de andra. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om du inte tog chansen.", sa Lelle och tittade trött på mig.
"Hellooo? English please!", sa Zayn och viftade med händerna. Jag skrattade och kramade Lelles hand.
"Thank you, thank you so much!", hon nickade till svars och log.
"D'you pick me up at 8?", sa jag och kysste Zayn på kinden. Han tittade chockat på mig och mumlade något till svars men sen log han och mimade ett tack till Lelle.
Det var en kylig kväll så jag tog på mig en varm stickad kofta med leggings till och mina blå converse. Jag ville inte vara för uppklädd bara för en stund i en nöjespark, men samtidigt inte för slarvigt heller. Jag skulle ju för tusan ut med Zayn Malik! Samtidigt som jag fixade till det sista med mascaran ringde det på dörren. Jag öppnade dörren och där stod han. Jag synade honom uppifrån och ner och kunde inte låta bli att le som en galning.
"Hi, sweetie! How are ya? ", sa han och kramade mig.
"I'm fine! Shall we go? I'm ready!", sa jag och vi började mot nöjesparken. Det var knappt några männiksor på gatan, bara några enstaka par på väg mot samma sak som vi var - kanske deras första dejt!
"So, how can she handle the fans and everything when they are going out official?", frågade jag när jag syftade på Lelle och Liam. Zayn tittade på mig och funderade. Jag visste att de skulle gå ut officielt någon gång. Även om de inte var tillsammans nu så skulle de så småningom bli det snart för Lelle var tokkär i Liam.
"I don't know... Actually, I don't think you can handle this kind of a situation when you're going out with the thing that you're offical together with someone. I mean, not without feeling doubt.", sa han och ryckte på axlarna.
"What kind of doubt?", sa jag nyfiket.
"You know, the doubt saying"What if he leaves me? He got a million of girls, he can choose who ever he wants!" or "What if the fans hates me?". I think she will doubt, but then she realises that being with Liam is more important than other peoples opinions about her being with Liam.", jag tittade på honom och stannade upp.
"You've done that, right? You had a girl who doubted?", sa jag och kisade med ögonen mot honom. Solen sken mig rätt i ögonen så jag kund einte riktigt titta på Zayn.
"Yes, I've been there.. But she gave up, but I promise, Laila won't do that!", han var djup. Väldigt djup. Men jag gillade det. Han fick mig att tänka utifrån andra perspektiv som jag aldrig visste fanns.
Under kvällen åkte vi allt möjligt; radiobilar, små bergodalbanor, spökhuset och massa andra roliga saker. Jag skrattade under hela kvällen och jag kunde inte riktigt förstå hur bra Zayn fick mig att må.
"Coooomee ooon!! Pleeease??", sa jag och drog honom i handen. Jag försökte få med honom i en större bergodalbaan men han riktigt hade vuxit fast.
"Never!!", skrattade han och satte sig på en bänk. Jag åkte med i fallet och satte mig i hans knä. Jag tittade in i hans mörka ögon och för en stund var det precis som om hela världen stannade till. Men jag vaknade till och vände bort huvudet och kände hur rodnaden steg.
"Sorry..", mumlade jag och gled ner på bänken.
"Don't be..", viskade han och la sina fingrar under min haka medan han vände mitt huvud mot sig. När jag hade vänt huvudet helt så var Zayns ansikte helt plötsligt väldigt nära mitt. Han kysste mig lätt och jag kände hur hjärtat slog ett dubbelt slag. Han drog med tummen längs mina kindben medan han kysste mig igen. Jag log mellan kyssarna och kunde inte riktigt fatta vad som hände.
Jag är jätte ledsen! Detta kapitel blev kasst!! Har ingen motivation kvar känns det som ..
Who's that girl? - Kapitel 23
Tidigare i Who's that girl?: Jag visste att jag skulle behöva förklara allt förr eller senare och förmodligen var det redan ikväll. Jag skulle inte bara vara tvungen att berätta för Liam, utan oxå för alla fem killarna. Det var lika bra att förebereda sig inför att berätta min livs största hemlighet.
6 år sedan, 25 juli:
"Laila! Kom igen packa ihop dina saker nu!", skrek mamma. Vi var redan sena, precis som vanligt. Vi skulle på en middag hos en väninna till mamma och vi hade kommit hem sent från min fotbollsträning. Jag rafsade snabbt ihop min plånbok, nycklar, mobil och en hårborste och la det i min mörkbruna skinnväska. Jag sprang förbi min helkroppsspegel och hann precis rätta till lockarna innan mamma skrek igen.
"Jag kommer!", svarade jag och sprang ner för trappen. Jag hade på mig en enkel sommarklänning med volanger och blommor. Jag hade alltid älskat den bohemiska stilen och klädde mig gärna i långa klänningar med mina läder armband och håret saltvattensprayat. Jag tog på mig jeansjackan och ett par sandaler till, sen sprang vi båda ut i sommarregnet till bilen. Mamma satte sig snabbt framför ratten och skrattade sitt underbara skratt.
"Tänka sig, Laila, att vi alltid är sena!", skrattade hon så att hennes korta, chokladbruna page svajade. Jag log och skrattade med henne. Mamma och jag hade snarare ett syster/syster förhållande en ett mor/dotter förhållande. Mycket berodde på att jag fått leva ensam med mamma hela mitt liv då pappa stack när jag var 3 år. Han bodde i England nu med sin nya fru och hade en dotter som var några år yngre än mig. I början åkte jag till honom varje lov, men ju mer tiden gick, ju mer växte vi ifrån det där. Havet mellan oss var inte längre två timmar flyg utan blev ett telefonsamtal lite då och då. Till slut blev det där enkla telefonsamtalet ett vykort varje jul och födelsedag och även det dog ut. Nu hade jag varken pratat eller sett pappa på över 3 år, det skulle kännas obekvämt att ta upp kontakten nu.
Mamma satte på radion och vi körde ut på S15 till Eagle-Eye Cherry Save tonight. Mamma sjöng med falsk röst och jag bara satt och skrattade. Det var mycket trafik och solen värmde på riktigt bra även om klockan snart var halv sju på kvällen. Pernilla och Anders, mammas vänner, ringde och frågade vart vi var. Vi båda skrattade åt att vi var sena och sa att vi skulle vara där om fem minuter. Vi fortsatte att sjunga med till radion och allt var riktigt perfekt. Därför så var det faktiskt ganska omöjligt att en sån perfekt kväll kunde sluta i en sån katastrof. Det var helt omöjligt för mamma att se bilen i korsningen då solen bländade henne. Den röda volvon körde mot rött när mamma körde ut i rondellen och kom i en väldans fart in i förarsidan. Bilen bakom Volvon körde in i bakdelen på Volvon och alla tre bilarna trycktes av vägen ut ur rondellen och över räcket. Jag hann aldrig reagera för allt gick så fort. I ena sekunden såg jag mamma skratta och i andra sekunden låg vi i diket. Radion fortsatte gå. "Never let me go" av Florence and the Machine spelades och jag kände hur paniken växte. Jag kunde varken röra mig eller höra något för allt gick i slow motion. Jag såg hur mamma låg blodig klämd mellan våra säten och jag visste svaret redan innan frågan nått min tankar. Jag visste att jag var ensam.
2 veckor efter olyckan
Livet fortsatte, förutom det att jag var ensam och hade förlorat den jag älskade mest av allt. Jag fick bo hos Pernilla och Björn, men jag skulle behöva flytta till pappa och hans familj i början av september. Ett nytt liv i Birmingham. Det skulle bli skönt att börja om, samtidigt som jag verkligen skulle sakna allt hemma i Sverige. Minnen, lägenheten, kompisar och mamma. Mamma skulle inte kunna flytta med för hon skulle ligga några meter under jord. Jag mådde illa av tanken.
På begravningen var alla där; vänner, familj (till och med pappa) och alla som inte kände mamma. Hon hade varit populär och känd bland många som det godhjärtade och vackra Kate. När vi precis skulle gå ut för att sänka ner henne i jorden kom en äldre man fram till mig han hade med sig en massa papper och sånt som jag skulle skriva på. Men han hade också ett USB med okända filer på. Mamma hade testamenterat ett USB till mig. Jag visste inte om jag skulle gråta eller inte. Ett USB? Men efetrsom det var en av få saker jag hade kvar av henne så tog jag emot det. Det jag inte visste var att det skulle bli början på en ny besatthet och kanske ett nyt liv. En ny chans.
Så efter begravningen satte jag mig med min laptop i minneslunden och pluggade in det silvergråa USB. Jag fick en smärre chock när jag öppnade den första filen. Det var en film där mamma berättade om en viss man som hon hade träffat innan pappa. Hon berättade om ett barn. Jag hade ett syskon! I hela mitt liv hade jag varit ensam. Hon hade ingen aning om denna mannen var barnets riktiga far och hon visste heller inte vilket kön barnet hade. Hon hade adopterat bort det direkt efter födelsen. I filmen avslutade hon med att om hon någon gång gick bort skulle jag leta upp barnet, tillsammans skulle vi i alla fall vara två. Jag kunde inte fatta att hon hade hållit detta hemligt! Jag blev lite arg och mest besviken, men jag fortsatte genom fil efter fil där barnet kunde finnas på troliga platser och andra saker som kunde hjälpa till i letandet. Jag höll USB hemligt och kodade alla filer samtidigt som jag döpte allt till "Det". Detta var mammas sista önskan och jag skulle inte svika henne. De ända som visste om mitt projekt var Ame och Jose som båda var mina bästa vänner och något år yngre än mig.
När jag på hösten flyttade till Birmingham kom jag på ett spår. Mannen som mamma trodde var far till mitt syskon hade bott en viss tid i Birmingham. Spåren dog tyvärr ut allt eftersom åren gick och ett tag ville jag bara lägga ner projektet.
2 år sedan, London
Jag hade flyttat ifrån min pappa och familjen där jag faktiskt hade trivts riktigt bra. Vi hade tagit igen alla år vi missat och jag hade till och med kommit nära några av mina nya syskon. Anne, pappas fru, var en väldigt snäll kvinna och hjälpte mig mycket i mitt letande efter lägenhet i London eftersom hon var en av Birminghams bästa mäklare. Jag hade efter två år av tystnad på fronten med "Det" äntligen fått upp ett spår. Det antagna fadern bodde i London och flyttade jag dit skulle jag kunna fortsätta mitt projekt. Jose och Ame kunde inte komma till London förrän det slutat skolan vilket skulle vara om ett år, så jag tog alla mina ägodelar och flyttade för andra gången i mitt liv till en okänd plats.
Idag, London
Vi satt hemma i vår lägenhet med filta, kuddar och massa ljus tända. Alla killarna plus Ame och Jose. Det var andra gången mina två vänner hörde det här, men varje gång kunde de inte hålla tillbaka tårarna. Jag lät mina rinna för jag visste att vad jag än gjorde för att hålla tillbaka dem, så kunde det inte hindra min röst från att staka sig mindre. Jag satt med uttryckslösa ögon och bara stirrade rakt fram medan jag berättade de sista meningarna. Liam höll mig i handen, men jag hade ingen känsel där. Jag var kall, uttryckslös och känslolös. Jag kände ingenting. Men i ögonvrån såg jag att Liams tårar rann. Jag kunde verkligen inte låta bli att tänka på hur vacker han var när han visade sig sårbar. Niall snyftade till ordentligt och jag vände tillslut bort blicken och mötte Liams ögon.
"Don't cry, it's over. I couldn't find "It" and I guess it's over now. Don't cry, it's history and you can never change the past.", sa jag och försökte le. Liam kastade sig i mina armar och kysste mig längs halsen.
"I'm so sorry. You don't deserve this!", viskade han.
"No one deserve a hell like this", svarade jag och drog med mina fingrar genom hans trassliga hår.
"So, do you know if "It" is a brother or a sister?", frågade Zayn försiktigt.
"The man mum thought was "It"'s dad, is no longer alive. He died a few months ago and I met him. He had no children and he'd never met my mum. But a few weeks before I met you, Liam, a man contacted me and said he knew my mum. He actually confirmed he had a son. So, I guess I have a brother somewhere in this world..", sa jag tyst.
"We'll find him!", sa Louis snabbt. Men jag skakade på huvudet.
"No, I don't want you involved in this!", sa jag.
"We already are involved, babe, you told us.", sa harry och pressade fram ett leende. Jag kunde inte låta bli att le bland tårarna. Jag hade världens bästa vänner. Jag hade bara känt killarna i någon månad, jag visste inte vad Liam och jag var för något, men jag visste en sak; vi skulle aldrig skiljas åt.
LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT! VEM ÄR BRODERN???
Who's that girl? - Kapitel 22
"What happened?", sa jag sen.
"She said "It" happened", jag blev så chockad att jag var tvungen att sätta mig ner.
"What'swrong?", sa Liam och ställde sig framför mig. JAg tittaade på honom med en uttryckslös blick och det kändes som om en sten släppte från hjärtat.
"I know where she is! Come on, lets go!", sa jag och drog med mig Liam ut i hallen. Han stannade upp och tittade på mig.
"I'm not going with you until you tell me what all this is about!", han höjde rösten och slog ut med armarna. Jag tittade på honom och kände igen den där känslan han kände. Känslan av att inte veta eller förstå vad som pågår. Jag nickade och satte mig på en stol i hallen.
"This thing. She said "It", right?", sa jag och han nickade. "I can't tell you everything, 'cause I think she should tell you this if she's ready. It took her 3 years until she told me.But I can tell you that she lost a very close person few years ago and at the funeral she found out something about this person. Since then she's been looking for this thing she calls "It", 'cause honestly, not even Lelle knows what she's looking for. And I think she moved to Birmingham after the funeral just because of this. And one year ago I think she found out another thing about "It" and moved to London. She knows something now and I think she might have found what "It" is.", jag pratade fort och sammanfattade allt Lelle berättat för mig och Ame. Han satt där helt uttryckslös. "Liam please, say something?", sa jag och bet mig i läppen. "You know, everyone has their secrets. Yours was One Direction.", han ställde sig upp och började gå mot ytterdörren.
"Come on, lets go and find her!", sa han och drog upp mig från stolen. Jag tittade chockat på honom men följde snällt efter. "Where are we going?", sa han sen när jag låst ytterdörren.
"A few weeks ago, just after she'd met you guys, she told us about a café in Hyde Park. I din't listen so much but I think she's there.", sa jag. Jag ångrade verkligen att jag inte hade lyssnat på henne. Liam nickade och tog upp telefonen för att ringa till dem andra. Jag tittade på klockan och såg till min besvikelse att jag inte skulle hinna gå ut med Zayn så jag hoppasdes på att han skulle följa med oss och hitta Lelle.
När Louis hämtade upp oss satt alla killarna och Ame i bilen. Jag satte mig ytterst brevid Zayn och han tittade besviket på mig.
"No date tonight, ah?", sa han och jag skakade på huvudet lite besviket. Jag tog hans hand och han sken upp.
"But i promise you that Iäll make it up to you tomorrow night. Lets go and have a nice picknick and then have fun!", han nickade och greppade hårdare om min hand. Louis svängde in på parkeringen utanför parken och vi alla hoppade ut ur bilen och började springa mot caféet.
Lelles perspektiv:
Jag satt på bänken utanför caféet. Det började bli skymmning och kallare. Caféets logga blixtrade till och lysrören tändes. Allt var precis tyst förutom en bil som hade stannat några hundra meter bort och ett helt gäng med ungdomar började springa mot mitt håll. Jag suckade och skulle precis ställa mig upp och gå när jag ser att en av killarna liknar Harry. Jag vänder mig snabbt om för jag vill inte att dem ska se mig så här. Håret otvättat och trassligt, sminket utkletat, barbent iförd bara en kappa.
"Laila! Wait!", hörde jag Harry skrika. Efter honom kom de andra. Jag började gå ifrån dem. Plötsligt känner jag någon omfamna mig bakifrån.
"Wait, where are you going, babe?", sa Liam och drog in mig i en kram. Jag ville inte gråta men jag kände hur tårarna brände. De andra hade kommit ifatt nu och jag kände hur Ame och Jose trängde sig fram.
"Du kan inte bara göra så där! Vi har avrit jätte oroliga och Liam vägrade följa med om jag inte berättade för honom om "Det". För jag antar att detta handlar om detta! Eller hur? jag var till och med tvungen att ljuga för honom om vissa saker, Lelle! Du måste berätta för honom.", hörde jag Jose säga. Liam som såg helt förvirrad ut tittade bara på mig. Sen bröt jag ihop. Allt kom ifatt mig. Jag kände hur Zayn bar upp mig och vi började gå mot bilen och åkte hem tll mig och Ame. Jag visste att jag skulle behöva förklara allt förr eller senare och förmodligen var det redan ikväll. Jag skulle inte bara vara tvungen att berätta för Liam, utan oxå för alla fem killarna. Det var lika bra att förebereda sig inför att berätta min livs största hemlighet.
Här kommer det nya kapitlet! Allt är väldigt segt just nu och jag vet inte hur jag ska ta mig ut ur denna pissiga situation nu.. Förslag?
Who's that girl? - Kapitel 21
"On my way!", sa Zayn och sprang ut i hallen för att ringa. Louis och Harry började genast göra narr av honom.
"Stop it guys!", sa jag och kastade en vindruva på Louis. Han antog utmaningen och snart var ett krig igång - igen.
Joselyns perspektiv:
jag vaknade av att mobilen vibrerade på stolen brevid min säng. Jag kollade på klockan och suckade, nästan 11. Jag hade sovit hela morgonen och var fortfarande trött. På skärmen stod ett okänt nummer och jag tvekade inför att svara. Det fortsatte att ringa och till slut kunde jag inte hålla mig.
"Yes?", svarade jag och satte mig upp i sängen. I andra änden hördes skrik och dunsar. Var inte det där Harrys skrik?
"Zayn? Is that you?", sa jag förvånat.
"Hi there.. Sorry, did I wake you up?", sa han och det lät som han stod i badrummet.
"Are you standing in a bathroom?", frågade jag. Jag hörde hur han skrattade till. Plötsligt låter det som om någon rycker upp badrumsdörren.
"I FOUND ...SORRY ZAYN! SORRY JOSE!", hörde jag Niall i bakgrunden.
"Niall! What the hell?? Told you that I was going to call her!", skrek Zayn. "Sorry for that, Jose. They're having a druv - war outside that's why i'm in the bathroom.", suckade han.
"I see. So did you want something special?", frågde jag.
"Yeah.. Actually I wanted to ask you out for dinner. Tonight.", sa han snabbt. Jag log.
"How about skip the dinner and go to an amusement park and some ice-cream?", sa jag och hörde hur han drog en lättad suck.
"Thank God.. I'm too nervous for dinner! But please, can we skip the high attractions?", sa han lite nervöst.
"Ofc! No roller coaster haha", skrattade jag.
"Louis and I pick you up at 7, ok?", vänta vänta.. Louis och Zayn? Var det inte bara vi.
"Louis' will drive us.", sa han och jag skrattade till.
"That explains alot. I can't wait to see you.", sa jag och klickade bort samtalet. Jag slängde mig på sängen och log lite. Jag skulle ut med Zayn. Förmodligen flera hundra tusen tjejers dröm.
Jag gjorde inte så mycket under dagen mer än att gå och shoppa lite. Köpte ett nytt linne till kvällen och lite smycken. Jag ville mest bara ta det lugnt och smälta samtalet med Zayn. Jag låg hemma i soffan och slötittade på tv:n när min telefon började ringa som en galning.
"Jose!"
"Hej vännen, kan jag komma? Det har hänt en sak. Varken Ame eller Liam svarar när jag ringer och jag måste verkligen prata med någon om det här. .", jag hörde på Lelle att hon grät.
"Självklart, kom över du!", jag tittade lite stressat på klockan och såg att den var fem. Louis och Zayn skulle komma om två timmar och det skulle ta minst en timma att göra sig i ordning. Jag bet mig i läppen och tänkte igenom vilket som var mest viktigt.
"Lelle.. Zayn kommer om två timmar, jag vill inte stressa dig men tror du att du kan komma så fort som möjligt?", sa jag och hoppades innerligt på att hon inte skulle tolka det fel.
"Jag kommer nu.", samtalet avbröts. Jag satte mig snabbt upp och drog händerna genom håret. Lelle grät nästan aldrig. Antingen var det något mellan henne och Liam eller så var det något om "det". "Det" som vi aldrig fick prata om, om hon inte själv drog upp ämnet.
Det knackade på dörren och jag sprang till hallen för att öppna. Men när jag öppnade dörren stod inte Lelle där utan Liam.
"How did you..", började jag.
"Lelle told me yesterday. Where is she?", sa han och stannade upp.
"I actually don't know. She called me 10 minutes ago. I guess she's on her way right now.", han skakade på huvudet.
"No, I've been at her place like the whole day. She's gone. I've been calling her non stop!", sa han oroligt. Jag tittade chockat på honom.
"But she said only 10 minutes ago..", Liam forsatte att skaka på huvudet. Han satte sig på en av barstolarn aoch la ansiktet i sina händer. Han såg ganska sliten och trött ut.
"What happened?", sa jag sen.
"She said "It" happened", jag blev så chockad att jag var tvungen att sätta mig ner.
Hej hopp för ett dåligt kapitel! Men nu händer det lite iaf! Jag kommer oxå att snart sluta skriva ur Ames och Jose perspektiv för jag vill fokusera på Liam och Lelle som är huvudparet. De andra är rent av bara biroller. Kommentera gärna!
Who's that girl? - Kapitel 20
Lelle's perspektiv:
Jag vaknade upp med Liam brevid mig. Solen sken in genom persiennen och lyste mig i ögonen. Trött vände jag mig om och möttes av en sovandes Liam. Hans munn var öppen och ögonen slutna. Jag log lite för mig själv och tittade på klockan. Halv elva. Han kunde gott och väl gå upp nu. Jag lutade mig fram och kysste honom lätt på ögonlocken. Han grymtade till och log - fortfarande med ögonen slutna. Plötsligt tog han tag om mina handleder och drog upp mig på hans mage. Jag skrattade till och lutade mig fram. Jag tog tag i hans handleder och låste dem mot sänggaveln.
"Morning sunshine..", mumlade han mot mitt hår och kysste min hals. Jag blundade och njöt av hans läppar mot min hud. Ju mer tid jag spenderade med Liam, ju mer föll jag för honom. Hans charm, hans sätt att bry sig om allt och alla, hans kärlek till killarna och hur han tittade på mig. Det liksom glödde i hans ögon, som en eld. Jag ville vara hans skogsbrand och ingen skulle få släcka den.
Jag tittade in i han ögon och släppte hans handleder. Jag följde hans kindben med mina fingertoppar och jag märkte hur han fick anstränga sig för att inte bli allt för exalterad och äta upp mig. Jag log och skratt bubblade ur mig.
"What?", nästan viskade han. Han satte sig upp så jag satt gränsle över honom och jag var så nära hans ansikte. Jag kände hans andedräkt mot mina läppar medan han tittade djupt in i mina ögon. De liksom glittrade.. Tillslut kysste han mig. Jag log mellan kyssarna och greppade om hans nacke för att komma närmre. Det blev allt mer passionerat och jag njöt av varenda lilla sekund.
"Sorry for..-", hörde jag någon bakom oss. Jag kände hur Liam drogs i från mig och suckade.
"Please, not now, Niall..", sa Liam trött.
"Not Niall.. Zayn..", viskade jag till Liam. Han tittade kosntigt mot mig. Jag satt med ryggen mot dörren så det vore omöjligt för mig att veta vem det var. Men jag kände killarna så bra nu att jag gott och väl till och med kände igen deras morgonröster.
"Sorry, Zayn. What do you want?", sa Liam och jag böjde mig åt sidan så de kunde prata med varandra.
"I actually want to speak to Lelle.. If that's ok? And Harry's making breakfast..", sa Zayn. Det märktes att han skämdes för att ha avbrutit oss.
"Ok! I'll just put some clothes on.", sa jag och hoppade ner från Liam och sängen. Liam tittade irriterat på Zayn och vände sen besviket mot mig.
"Sorry, babe, but it's time to get up...", jag tog fram ett par jeans ur lådan och bytte Bh och tog på mig en stickad kofta.
"You don't need them..", jag kände hur han kramade mig bakifrån. Han fick mig alltid att rysa och egentligen ville jag inte allt gå ut till Zayn. Jag ville stanna i sängen med Liam hela dagen...
"Sorry, Babe.. ", fortsatte jag att mumla. "Ok, stop it.. I have to go out and see what Zayn wants..", sa jag och vände mig om och kysste honom. Han tittade lite besviket på mig men jag bara log tillbaka. Han var ganska rolig att reta trots allt.
Jag gick ut till Zayn och Harry som satt i köket och åt frukost. Harry visslade till är han fick syn på mig och vände sen pannkakorna i stekpannan.
"Whaaat?", sa jag lite misstänktsamt och tog en av pannkakorna ur Harrys stekpanna.
"Hey that's mine!", sa Niall och kom utspringandes från toaletten.
"Too late!", skrattade jag och såg Nialls sura blick.
"Zayn told us about you and Liam's hot morning. Pink underwears, really Lelle?", sa Harry och flinade åt mig.
"Ohh you didn't Zayn?", sa jag och kände hur röd jag blev.
"Ohh Yes he did!", sa Louis och kom från vardagsrummet.
"Hey! It was like 5 minutes ago and you've already told them? Gosh.. you really are brothers..", de flinade tillbaka Niall skrattade.
"So Zayn? What was it you wanted to talk about?", sa jag och såg hur Zayn tittade ner i bordet.
"He wants to take Jose out for dinner!", skrek Louis!
"Shut up, Lou!", sa han och fortsatte titta ner.
"Is it true, Zayn?", sa jag och log. "'Cause she likes you and she'd love to have dinner with you!", han tittade upp och log.
"Really?", sa han och jag nickade.
"Call her! I bet she's waiting.", sa jag och tog en tugga av pannkakan.
"On my way!", sa Zayn och sprang ut i hallen för att ringa. Louis och Harry började genast göra narr av honom.
"Stop it guys!", sa jag och kastade en vindruva på Louis. Han antog utmaningen och snart var ett krig igång - igen.
Ledsen för att det blev så sent! Mitt internet laggade sönder igår! Måste fixa det där.. Här har ni ett iaf! Vet inte när nästa kommer :) och jag såg att jag slog besöks rekord i går!!!!!!! TACK SÅ HIMLA MYCKET!!! Ha d bra och glöm inte kommentera!
3 Maj 2012
Who's that girl? - Kapitel 19
"YOU!", sa vi båda två.
Det var absolut killen som jag hade sprungit in i. Samma hårfärg, faktiskt samma chockade ansiktsuttryck och jag måste medge att han såg himla bra ut.
"You! You ran into me!", sa han och jag tittade chockat på honom.
"Wow, Mr! You ran into ME!", vi höll på så ett tag tills Lelle och Ame kom ut i hallen för att se vad som hade hänt.
"What's happening guys?", sa Lelle med ett oroligt uttryck.
"They're fighting already..", sa en av killarna med blont hår. Hon gick fram och kramade killens höger arm och viskade något i hans öra.
"I'm sorry.. It was stupid of me! Friends?", sa han till slut och räckte fram sin hand. "I'm Zayn. Zayn Malik, now known as the guy who's running into people..", sa han medd ett leende. Jag log och räckte fram min hand.
"That's ok, I guess.. I'm Jose. Joselyn Kendric, now known as the girl who ran into Zayn Malik.", vi skrattade båda två och jag klev in i lägenheten. De andra killarna presenterade sig och de verkade vara riktigt roliga allihopa. Zayn pratade på med mig och jag svarade på alla hans tusen frågor. Han verkade ha lite dåligt samvete. Jag undrade verkligen vad det var Lelle sa till Zayn, någonting som lugnade ner honom. Envis var han i alla fall!
Harry, Ame's pojkvän av killarna, hade lagat en gudomlig pestosallad. Jag log verkligen stort mot honom och kunde inte tacka nog för maten.
"So, Lelle never told me how you guys met each other! Tell me!", sa jag och vände blicken mot Liam. Liam var så himla snäll och lugn. Det lyste en liten aura om honom. Han verkade vara "pappa" i familjen och höll koll på allt och alla även om han inte var äldst - vilket man absolut inte kunde se på att Louis var.. Liam var allt som Lelle absolut inte hade dejtat förut och jag gillade honom från första stunden jag såg honom. De var perfekta! Liam berättade om dagen på caféet och hur Niall hade fixat hennes dator och att det var på den vägen Harry och Ame oxå hade träffats. Det oroade mig lite. Ame hade inte haft ett fast förhållande på hur många år som helst. Hon var lite av en nomad. Men när hon satt där i köket i Harrys knä och tittade in i hans jade gröna ögon och chokladbruna lockar, så verkade det som om Ame höll på att falla totalt för pojken. De verkade dock mer lika än Liam och Lelle. Harry verkade vara sprallig och vild, busig och impulsiv. Allt som Ame var.
"Movie time!!!!", skrek Niall och sprang till soffan med en chipspåse i högsta hugg. Killarna skrattade och följde efter. Jag började plocka undan lite lätt och höll precis på att stapla tallrikarna på hanleden när jag hör en röst bakom mig.
"You're a guest, you know that right? Guests don't clean up the dishes young lady.", sa Zayn och ställde sig mitt emot mig för att börja plocka undan disken tillsammans med mig.
"Sorry..I'm just used to it. I'm a waitress..", mumlade jag lågt och vände mig mot diskbänken. Jag började plocka av mina tallrikar och Zayn tittade storögt på mig.
"What?", sa jag och skrattade till. Rodnade jag?
"You can take so many plates... " , sa han och fortsatte stirra.
"Part of my job!", jag blinkade och tittade sen på honom. Han fortsattee titta på mig. Tillslut bröt han ögonkontakten och tittade rodnande ner i marken.
"You're cute when you're blush..", mumlade jag. Han tittade upp och tog sen min hand.
"Lets go and watch that stupid movie, shall we?", sa han och vi gick ut till de andra i tv-rummet.
"Hellooo Lovebirds!", sa Louis och klappade på ena soffkanten. "Sorry, just room for one person. If you don't want to sit on Zayn's lap", flinade han. Jag tittade bedjande på Ame som bara log. de hade planerat det här.. Zayn tittade lika panikslaget som jag på dem.
"Ok, lets go Zayn!", han satte sig ner och jag kröp upp i hans knä. Det var stelt i början och jag kände hur obekvämt det kändes för oss båda. Men efter halva filmen började vi båda slappna av mer och mer och tillslut satt Zayn till och med och pillade i mitt hår. Jag s¨åg i ögonvrån hur Lelle, Harry och Ame sneglade på oss. jag gav dem en ond blick tillbaka. Efter ens tund kände jag hur telefonen vibrerade i fickan.
"Han gillar dig! OCH han är singel! xxx" det var från Lelle. Jag tittade upp och mötte hennes blick. Jag kände hur Zayn tittade på mig.
"What did it say?", viskade han i mitt öra. Jag rös.
"Nothing, the girls are just making fun of us..", viskade jag tillbaka. Jag kände hur han log.
Klockan var runt halv två när det var dags för mig att gå. Killarna envisades med att jag skulle sova över men jag skulle upp tidigt och jobba så jag ville inte riskera att försova mig.
"Sorry lads. Gotta go!", sa jag och gjorde en ledsen min.
"I walk with you!", sa Zayn plötsligt och följde mig till dörren. Jag sa hejdå till alla och vi gick ut. Natten var ljum och vindarna hade nästan avtagit helt. Vi gick under tysnad till en början. Plötsligt stannar Zayn upp.
"I like you. I mean you're funny and sweet and I think I like you.", jag tittade chockat på honom. jag hade bara känt honom i några timmar men jag märkte av att han var intresserad av mig. Så jag log och gick tillbaka mot honom.
"I like you to, or I can say that I have some interest in you.", han sken upp och vi fortsatte att gå. det blev en pinsam tystnad som inte bröts förrän vi var hemma vid min dörr.
"sooo...-", började jag "- When can I see you again, mr Malik?", han log och tog upp sin telefon.
"I'll call you tomorrow 'cause I wanna have dinner with you.", jag nickade och la in mitt nummer i hans telefon.
"Bye, mr Malik..", sa jag och skulle precis vända mig om då han böjde sig fram och kysste mig lätt på kinden.
"Bye Jose!", han klev ner från trappen och satte händerna i fickorna medan han snabbt gick tillbaka till de andra. Jag såg honom försvinna bortom hörnet och sen vred jag om nyckeln och klev in i min lägenhet, med ett leende på läpparna - större än någonsin!
Så där! Nu fick jag i gång det1 Här han ni ett extra långt. Det är ihopsatt med kap 20 så det blev lite extra. Kap 20 blir därför lite kortare och kommer komma upp antingen senare eller i morgon!!
Who's that girl? - Kapitel 18
"Ohhh dessert I guess!", sa Harry och log kaxigt.
"Actually not!", svarade Lelle och drog ut tungan åt Harry. "But you guys had dessert." Fortsatte hon och log trimuferande. Ohh hon gjorde det inte! Gud vad pinsamt!
"What.. yeah..Maybe!", skrattade Harry lite nervöst.
Det plingade till på dörren och in sprang resten av killarna.
"I Heard dessert!!!", skrek Niall och sprang in i köket. En pinsam tystnad spred sig och till slut kunde jag inte hålla mig. Jag brast ut i ett gapskratt som snart smittade av sig på Liam, Lelle och Harry.
"What so funny? I love desserts!", sa Niall lite oskyldigt och allt blev ännu roligare.
"Not this kind of dessert..", fick Harry fram mellan skrattattackerna. Zayn och Louis kom in i öket och tittade på oss.
"Ohhh I get it! Hazza got dessert last night!", sa Louis med ett flin och gick fram till Harry för en high five. Niall, som nu förstod vad alla skrattade åt, började se lite vit ut i ansiktet.
"I feel sick...", sa han och gick fram till kranen för ett glas vatten. Vi satte oss alla kring bordet för att äta frukost och Niall glömde strax bort det lilla missförståndet för hann högg in på Harrys bacon som en bulldog.
"So vas happening tonight?", sa Zayn med bröd full i munnen. Jag log och tittade åt Lelles håll. Hon log hon med.
"We have this friend you know and we've promised her to meet you guys. She's not a fan but she knows who you are and she'd love to meet you!
"Is she hot?", sa Harry och flinade. Jag suckade och ställde mig upp.
"Well, that wasn't funny, babe. I think I want to have my dessert with Nialler now.", sa jag retsam och gick och satte mig i Nialls knä. Han tog en jordgubbe från fatet och matade mig med den. Han fattade exakt vad jag höll på med. Jag skulle precis luta mig fram och kyssa Niall lätt på kinden när Harry rycker ner mig från Nialls knä.
"Don't you dare..", mumlade han i mitt öra. Jag log och vände mig om för att kyssa honom.
"Ohhhh com'on guys!! Get a room!", sa Louis lite äcklat och gjorde high five med Zayn.
"So, when does she come? And what's her name?", frågade Zayn nyfiket.
"Her name is Joselyn, but call her Jose! She hates Joselyn. She's from Sweden too and I think she'll be here at 6.", sa jag och började plocka undan.
Efter frukosten gick vi ut en sväng till Hyde Park och ade en lunch där. Vi spelade badminton och gjorde lite andra saker. För en gång skull så fick vi vara i fred från alla fans. Varken jag eller Lelle hade gått ut officiellt med Liam och Harry att vi dejtade. Vi hade bara känt killarna i några veckor men det kändes redan som en livstid. Jag brukade titta på Harry och tänka att om inte Bronx hade varit fullsatt den där dagen för några veckor sedan så hade Liam kanske aldrig satt sig hos Lelle. Hade Lelle aldrig varit så klumpig och spillt sin kaffe över datorn så hade Liam aldrig tagit hem henne till killarna och då hade jag heller aldrig träffat dem. Då hade jag inte träffat Harry. Jag tyckte verkligen om honom. Det kändes som han fick mig att stå fast på jorden.
När klockan nrämade sig sextiden började vi laga mat. Harry ställde sig i köket och fixade en pestosallad med olika tillbehör. Jag satt på bardisken och titade på. Ibland kom han fram och kysste mig eller bad mig provsmaka. Han såg så lugn och fin ut i köket. Ingen stress.
Plötsligt ringde det på dörren.
"Joselyn's here!!", skrek jag och bad Zayn öppna dörren. Han fick Niall och Louis i släptåg.
Joselyns perspeektiv:
Jag ställde mig i hissen och tittade i spegeln och tog fram et ljusrosa läppglans. Jag slätade till det och kammade igenom håret. Mina lockar låg på plats och jag kände mig redo för att träffa killarna. Jag gick bort till Ame och Lelles lägenhet och knackade på lite lätt. Jag hörde hur röster inifrån skrek mitt nman och jag log. Jag hörde också röster av tre killar som trängde sig och bråkade om vem som skulle öppna dörren. När dörren sen öppnades stod tre ansikten där varav ett kände jag igen. Jag fick en chock och likaså han.
"YOU!", sa vi båda två.
Så här kommer ett kapitel! Fick åka tidigare i väg i fredas och hann inte lägga upp kapitlet. Kom nyss hem och här är ett :) Så vem är den där killen ? Är det Louis, Niall eller Zayn?
25 April 2012
Ikväll blir det tyvärr inget kapitel för jag har råka skriva det på fel dator och ät inte hemma nu. :( Ska även bort över Valborg så de två kapitlen som kmr i morgon kommer vara långa och täcka upp för hela helgen fram till söndag kväll för då kommer nästa. Ska i väg som sagt och vill inte släpa på datorn.
Jag slog besöks rekord här om dagen ! TUSEN TACK
XXX L
Who's that girl? - Kapitel 17
"I like you. A lot.", viskade jag tyst.
Ames perspektiv:
Harry och jag hade somnat och sovit en bra stund. När jag vaknade var klockan runt halv 12 på natten så jag slängde iväg ett sms till Lelle om att vi gärna hade lägenheten för oss själva i natt. Månen lyste klart och lyste upp hela vårt rum. Jag vände mig om och såg att jag hade allt täcke. Harrys nakna kropp låg vänd bort från mig och hans hud såg nästan pärlemovit ut i månljuset. Jag bet mig i läppen. Var han tvungen att vara så vacker? Jag reste mig försiktigt upp ur sängen och började rota runt på golvet efter mina underkläder. Fasen oxå.. suckade jag. Jag fortsatte att leta och slog i huvudet i sängkanten när jag skulle resa mig upp igen.
"Men kom igen! Vad vill du mig?", utbrast jag irriterat. "Underwears.. Underwears.. where are you?", mumlade jag. Jag lyfte upp huvudet och skrek till. Harry tittade storögt på mig och granskade varenda rörele jag gjorde.
"Please.. Telle me you're NOT talking to your underwears..", skrattade han och drog upp mig från golvet till sängen.
"And you know.. You don't need any..", viskade han i mitt öra. JAg log och vände mig om. Kysste honom längs halsen och bröstkorgen. Jag började skratta.
"What?", utbrast han.
"Nothing.. Hahah I talked to my underwears..", skrattade jag och slängde mig på sängen. Jag skrattade så hysteriskt att jag rullade ner från sängen och landade med en duns på golvet. Det gjorde ont som satan!
"Are you ok, babe?", Harry lutade sig över sängkanten och hans mörka lockar föll honom i ansiktet. Han lutade sig dock lite för långt fram och ramlade ner på mig.
"Ohhhff!", skrek jag. Jag fortsatte att skratta. Jag kände hans nakna hud mot min och strök med handen längs hans rygg. Jag satte mig upp och Harry gjorde det samma.
"You're crazy..", mumlade han mot mitt hår när jag lutade huvudet mot hans bröstkorg.
"I want you, I need you, I love you, I miss you, like crazy...", viskade jag medan jag citerade filmen "Like Crazy". Jag hörde hur Harry skrattade till.
"How much truth was it in that sentence?", sa han blygt.
"Most of it.", svarade jag och vände upp huvudet. Han kysste mig och vi ställde oss upp för att gå tillbaka till att sova. Jag somnade i Harrys armar och kände mig lyckligare än någonsin..
När vi vaknade på morgonen hörde jag hur någon satte nyckeln i dörren och vred om. Shit.. Var hon redan hemma? Jag satte mig snabbt upp och väckte Harry. Trött som han var föste jag in honom i duschen och rafsade ihop hans kläder och slängde in dem med. Jag klädde snabbt på mig och tog på mig ett par ljusrosa jeans med en prickig blus till. Jag gick ut till köket och fann Liam och Lelle ätandes.
"You guys didn't eat at Liam's place?", sa jag och höjde ögonbrynen. Lelle skakade på huvudet.
"Nope.. Liam has no food at his place", sa hon och log retsamt. Liam drog in henne i en kram.
"Where's Harry? The boys will be here any minute!", sa Liam och tittade sig omkring.
"I'm here!", Harry kom gående från badrummet och gick fram och ställde sig bakom mig. Jag pustade ut. Lelle tittade på mig frågande. Jag nickade och hon förstod. Hennes ansikte sprack upp i ett gigantiskt leende.
"Sooo, you two had a great time last night?", frågade Harry och gick fram till kylskåpet och tog fram ägg och bacon.
"Ohh yes.. Best night ever!", sa Liam och tittade på Lelle.
"Ohhh dessert I guess!", sa Harry och log kaxigt.
"Actually not!", svarade Lelle och drog ut tungan åt Harry. "But you guys had dessert." Fortsatte hon och log trimuferande. Ohh hon gjorde det inte! Gud vad pinsamt!
"What.. yeah..Maybe!", skrattade Harry lite nervöst.
Det plingade till på dörren och in sprang resten av killarna.
Who's that girl? - Kapitel 16
"Ok ok!! She wanted me to not break your heart, you seem so happy!", skrattade jag. Han stannade upp och lutade sin panna mot min.
"I am happy.", sa han och kysste mig igen. Vi tog matkassarna och skyndade upp till hans lägenhet.
Vi snubblade in i hissen och tryckte på Liams våning. Jag vände mig om och kysste honom lätt.
"You're crazy..", viskade han mot mina läppar. När hissen stannat gick vi bort mot lägenheten och Liam öppnade. Dörren var trög men så fort vi kom in ville jag bar släppa kassarna och ta med Liam till sovrummet, kyssa honom, prata, bara vara vi. Men jag behärskade mig. Vi fortsatte in till Liams minimala kök och jag log.
"I love it!", sa jag och log. Liam började packa upp sakerna och jag såg hur han log i ögonvrån.
"What?", sa jag och vände mig om. jag lutade händerna mot diskbänken och Liam kom fram till mig.
"You're beautiful. You know that, don't you?", sa han och kysste mig mjukt. Jag skrattade i kyssen och backade undan så jag kunde dra med mina fingrar över hans läppar.
"You keep telling me that so I guess I have to believe you..", svarade jag och han tog tag kring mina höfter och bar upp mig på hans lilla diskbänk.
"So, nutella?", sa han plötsligt. Jag blev lite förvånad så jag började skratta och nickade.
"Yes, babe. Nutella it is!", han gick och hämtade burken och jag böjde mig ner till lådan för att ta fram en sked.
"A spoon...", sa han misstänktsamt när han såg vad jag höll i min hand. Aha, tänkte jag. Harry hade berättat om Liams "rädsla" för skedar.
"THIS is your own spoon, Mr Payne!", sa jag och greppade burken med nutella han höll i handen. Jag tog en stor klick och var på väg in i munnen med den när jag vände hande och kletade ut nutellan i Liams ansikte.
"Opps!", sa jag lite oskyldigt och log.
"Oh.. You didn't...", sa han och tog handen i burken och smetade ut nutella över hela min bara bröstkorg där klänningen inte täckte.
"Oh my God! Liam!!", skrek jag och hoppade ner från bänken! Jag drog ut en låda och hittade en mjölpåse. Jag tog den och kastade mjölet på honom. Jag tittade förvånat upp och greppade mig om midjan.
"Let me goooo!", skrattade jag och kände hans läppar mot min hud. Plötsligt fick jag hela mjölpåsen inanför min klänning och jag skrek till igen.
"Hahah stooopp! Friends?", sa jag och höll upp händerna.
"Just friends?", svarade han och kysste mig.
"Soo.. we're not friends ?", sa jag lite finurligt. Var jag hans flickvän?
"I thought you were my girlfriend?", sa han lite besviket.
"Of course I am if it is tha what you want!", jag kastade mig i hans armar och vi backade in till badrummet.
"Shower I guess..", sa jag och började dra av mig klänningen. Jag hade mjöl och nutella över allt. Liam drog av sig sina kläder och vi gick in till duschen och sköljde snabbt av nutellan och mjölet. Jag kunde inte låta bli att smyg titta på Liams kropp och jag kände hans blickar på min med.
Klockan var runt halv tre när vi äntligen la oss i sängen för att sova. Jag gäspade stort och suckade nöjt.
"Perfect night, ah?", sa jag och kysste honom. Han nickade och jag vände mig om så han kunde hålla armen om mig. JAg hörde hur hans andetag blev allt tyngre och till slut hade han somnat.
"I like you. A lot.", viskade jag tyst.
SHIT! Vad kasst detta blev! Jag är som sagt sjuk och fick stanna hemma från jobb coh skola idag. Så i kväll blir det ett bättre kapitel jag lovar! Men jag behöver inspiration nu! Vad ska hända?
Who's that girl? - Kapitel 15
Jag slätade ut den gammelrosa klänningen med händerna och log mot flickan i spegeln. Hon hade lockat sitt bruna hår i fylliga lockar och målat läpparna ljus rosa. Jag log. Hur kunde en kille som Liam falla just för mig?
Jag väcktes ur mina tankar av Louis som tutade nere på gatan. Jag tog väskan och låste snabbt dörren innan jag sprang ner till Louis i bilen. Denna kväll skulle bli den bästa på länge.
"Hi, cutie pie! How are yah?", Lou vände sig om från förarsätet. Han hade på sig en rödrandig t-shirt och jeans. Håret var slarvigt i ordning gjort men Lou var snygg hur han än hade håret. Jag log mot honom.
"Hi, Zebra! I'm doing fine, you?", sa jag och stängde dörren så Louis kunde köra i väg. Paul satt bredvid i framsätet och påpekade varenda trafikfel Lou gjorde.
"Coooome on, bro! She was just standing there. I could have run two laps around the block and she had still be there!", svarade Louis upprört när han hade nästan kört över en gammal tant som väntade på att få gå över gatan. Paul suckade och skakade på huvudet.
"Keep both hands on the..", började Paul men Lou avbröt honom.
"Ok, mam! I will!", sa han och släppte båda händerna. Han flinade åt mig i backspegeln. Jag skakade på huvudet och bara log. Louis var en av få människor som kunde få en människa att må bättre än bäst. Hade jag inte haft Liam hade det varit Lou som jag skulle ha fallit för. Den tjejen som fick äran att bli den pojkens fru skulle leva med ett leende på sina läppar i resten av sitt liv.
"Sooo, Liam told you where we're going?", Lou avbröt mig i mina tankar och jag skakade på huvudet.
"No, he just left a note saying you would pick me up at 7 and that we're going to eat dinner. And I promise if he's lying I will kill him 'cause I'm so freaking hungry", sa jag med ett skratt. Han skrattade oxå samtidigt som han körde vidare.
"I like you. You're perfect for Liam. Sense for humor and beautiful. Exactly the kind of girl Liam could be dating.", jag rodnade när han sa det och fortsatte blicka ut över London. Plötsligt stannade Louis bilen.
"You've just arrived to your destination, miss!", sa Lou med tillgjord GPS-röst. Jag log och lutade mig fram över sätet och kysste honom på kinden.
"Thank you, Zebra. See you later!", viskade jag i hans öra. Han log och rodnade lätt. Jag lutade mig till Pauls säte oxå och kysste honom lätt på kinden.
"Thanks, if it hadn't been for you, I would probably not be alive. Make him drive safe!", jag klev ut genom bilen och såg en mörk figur stå längre bort på torget vid fontänen. Jag log och började halvspringa i mina klackar.
"Take it easy, babe!", sa han i mitt öra när jag kastade mig i hans armar. Jag drog in doften av Liam och vi började gå sakta hand i han mot en restaurang.
"You don't have to do this, you know. I still like you!", sa jag och drog med handen över hans arm.
"I know you do, but I want to do this.", han drog in mig på ett av Londons finaste restauranger. Jag log och ville att tiden skulle stanna. Liam var helt underbar. Jag tänkte på det som Louis hade sagt tidigare när vi suttit i bilen. "You're perfect for Liam" hade han sagt. Var jag perfekt för Liam?
Vi åt och pratade hela kvällen. Jag ville verkligen inte att det skulle ta slut. Mitt i allt skickade Ame ännu ett sms som sa att hon och Harry behövde vår lägenhet hela kvällen. Jag kunde bara hoppas på att få stanna hos Liam under natten. När det började bli mörkt gick vi för att betala och fortsate hand i hand genom Londons gator. Det var inte varmt men Liam värmde mig med sitt skratt och hur han fick mig att få så bra. Vi gick och gick. Ingen av oss tänkte på om mina fötter började göra ont utan vi bara gick och gick. Jag fick veta allt o Liam. Jag fick veta om Danielle, hans föredetta, och om varför de hade gjort slut, men att de fortfarande var väldigt bra kompisar. Jag visste faktiskt vem Danielle var. Hon hade dansat med Kat Graham, en av mina största förebilder och jag älskade henne. Jag berättade för Liam om Geff, mitt gamla ex och hur vi var påväg att förlova oss för något år sedan. Jag berättade om hur jag saknade Sverige och mina släktingar. Liam var en god lyssnare och jag kunde inte hjälpa att tycka om honom allt mer och mer.
Vi gick förbi en matbutik som hade nattöppet och vi gick in och köpte en flaska pepsi, en burk nutella och några konstiga scones som Liam var tvärsäker på smakade gudomliga, men han var inte säker på om det var rätt sort.
"Are you sure? The packaging looks weird..", sa jag fundersamt. Liam viftade bort min kommentar och vi gick mot kassan. Vid kassan stod en lång figur med sin bruna hår uppsat. Jag kände igen henne på långt håll. Danielle.
"Hi, I thought it was you, Liam!", sa hon och log. Hon skakade hand med mig och presenterade sig.
"Hi, Danielle. How are ya?", de fortsatte att prata och jag förstod varför Liam hade varit kär i Danielle. Hon var underbar. Vacker och verkade smart och hade världens finaste kropp.
"Nice to meet you, Laila!", sa hon och kysste mig lätt på kinden när hon gav mig en kram. "Take care of him, he seems happy! Don't break his heart as I did.", viskade hon. Jag log och nickade.
"Soo, what was that about?", frågade Liam när vi var påväg hem till honom. Jag log och sa att det inte hade varit något. Han trodde mig såklart inte. Jag log finurligt och han antog genast utmaningen. Han tryckte upp mig mot en av husväggarna och kysste mig samtidigt som han kittlade mig.
"Say it!", viskade han mot mig hud.
"Ok ok!! She wanted me to not break your heart, you seem so happy!", skrattade jag. Han stannade upp och lutade sin panna mot min.
"I am happy.", sa han och kysste mig igen. Vi tog matkassarna och skyndade upp till hans lägenhet.
Här har ni 15!! 16 kommer i kväll!!! Så vad ska hända tycker ni ? :)
Who's that girl? - Kapitel 14
"Never. You're the first one.", sa han och jag tittade förvånat på honom.
"So the famous Harry Styles has never ever brought a "beautiful" girl to his friend's italian restaurant?", sa jag och tittade mistänktsamt på honom. Harry rodnade och tittade ner på den röd-rutiga duken. Vi satt på uteserveringen. Maj månad var inte jätte varmt men solen värmde skönt där vi satt. Restaurangen måste verkligen vara fin på kvällen då ljusen är tända och det gamla kvarteren gör sig så mysigt när solen gått ner.
"No, you're the first one as he said. I think you're very special, Ame.", mumlade han från duken. Jag log som en tok och lutade mig fram mot honom. Jag lyfte upp hans ansikte med min hand och tittade in i hans djupa gröna ögon.
"I feel very special when I'm with you, Harry. You make me smile and I don't need that roof to forget about the world or the time 'cause I lost it at the first moment I saw you.", Oh Gud! Sa jag det där? Högt? Nu var det min tur att rodna och titta bort.
"You're so beautiful. You know that, don't you?", sa han och tog min hand över bordet. Han släppte inte blicken från mitt ansikte.
"I do, when you're with me. With you I'm always beautiful 'cause you always remind me of that.", han ställde sig tvärt upp och jag reste mig oxå upp. Han kysste mig över bordet och jag besvarade kyssen.
"Easy tiger..", viskade jag mot hans läppar. Han log och lutade sin panna mot min. Jag drog med ett finger över hans kind och kände hur hjjärtat bultade under mina kläder. Jag blev galen. Jag ville ha honom nu. Inte sen. Nu.
"I want you. Now.", sa jag och log. Han skakade lätt på huvudet och skrattade ett klingande skratt.
"Later, babe. Antonio wouldn't apperciate it if we were on his toilet", jag skrattade och satte mig ner. Vi pratade om allt möjligt. Harry såg fram emot deras nya tour utanför UK till sommaren och jag kände att jag skulle sakna honom väldigt mycket. Han pratade oxå om sin familj och om de andra killarna. Harry sken som en sol när han pratade om Louis och deras relation. Jag satt där och log, hummade och nickade medan jag drog med mina fingrar över Harrys stora händer. Jag följde hans livslinje och kittlade honom med nageln. Han log och jag log tillbaka.
Harry hade haft rätt om Antionos mat. Det VAR den bästa. Inna vi hade gått ut ur restaurangen viskade Antonio i mitt öra:
"Take care of him. He really likes you.", jag nickade och kysste honom lätt på kinden. Harry fattade min hand och vi började gå hem till min lägenhet. Jag skickade i väg ett sms till Lelle för att försäkra mig om att hon och Liam inte var hemma i vår lägenhet. När vi klev in i hissen hann jag inte mer än att trycka på knappen förrän Harry tryckte upp mig mot speglarna. JAg log och kysste honom längse halsen. Det plingade till och dörrarna öppnades. Grannladyn klev in och gav Harry en blick som kunde döda. Jag rodnade lätt och tog Harry i handen. Vi började jogga genom korridoren till lägenheten. Han kysste mig bakifrån längs halsen och jag rös. Jag hann iknapp öppna dörren förrän Harry puttade in mig i lägenheten så jag föll till golvet och ramlade pladaskt på skostället. Jag svor och blängde surt på honom. JAg såg att HArry knappt kunde hålla sig för skratt.
"Ok, come on! Just do it.", sa jag och slog ut med händerna. Harry började skratta och jag drog honom tätt intill mig. Vi backade in i sovrummet och han drog av mig min svarta blus jag hade på mig. Jag log mot honom och lutade pannan mot hans och bara blundade. Han började tyst sjunga.
"Baby you light up my world like nobody else..", jag log och tystade honom med en kyss. Jag började ta av honom plagg efter plagg och kysste honom över nyckelbenen och upp bakom hans högra öra. Han stannade upp för en sekund och jag tittade frågande på honom.
"Something wrong?", frågade jag. Han skakade på huvudet och lutade sig fram och kysste mig mjukt.
"Nothing's wrong. I just wanted to make sure that you want this.", jag log.
"I've never been more sure!", svarade jag och satte mig gränsle över honom. Han kysste mig passionerat.
Joselyns perspektiv:
Jag stängde igen dörren till lägenheten och började sakta jogga längs gatan. Klockan var runt fem och jag skulle inte till jobbet förrän sju så jag hann med en löprunda.
Jag ökade takten och lät mig blonda hår följa med vinden. Jag älskade att känna hur adrenalinet pumpade ut i mina ådror medan jag lät benen öka takten. Jag följde gatan ut mot Baker's street och sen vidare ner mot Kenston street. Jag pluggade in hörlurarna och lät öronen fyllas med The Script. Jag nynnade på och märkte inte killen som kom springandes runt hörnet. Vi krockade ganska rejält.
"What the..", började jag och tog mig för huvudet. Jag kände hur det dunkade över allt. Inte en hjärnskakning till.
"I'm sooo sooo sorry, miss. Is there anything I could do for you?", jag tittade upp och mötte ett urgullig leende från killen jag hade sprungit in i. Han var i min ålder, kanske 19 eller 20 och hade utländs ursprung. Jag blängde surt tillbaka.
"No! Watch out next time!", sa jag surt och ställde mig upp och började springa vidare. Jag vände mig om och såg honom skaka på huvudet. Jag fortsatte min runda när mobilen började vibrera. Jag log när jag såg att det var Lelle.
"Hi hun! Vad händer?", sa jag.
"Ingen särskilt.. Sitter med Liam bara.", jag suckade högt. Liam och hon hade umgåts i flrea dagar nu och än hade bara Ame fått träffa honom. Det ända jag visste var att både Lelle och Ame dejtade Liam och någon Harry som då var med i ett av UK's största pojkband One Direction.
"Soo, jag får äntligen träffa prinsarna imorgon?", sa jag och svängde upp på min gata igen till min lägenhet.
"Yes! och de andra killarna med. Zayn, Lou och Niall kommer oxå komma så jag tänkte vi kunde käka hämtmat och se lite film. Blir det bra?", sa hon. Jag hörde Liam i bakgrunden. Han var nyfiken på vad vi sa. Jag svarade att det blev bra så vi la på.
Lelles perspektiv:
Jag slätade ut den gammelrosa klänningen med händerna och log mot flickan i spegeln. Hon hade lockat sitt bruna hår i fylliga lockar och målat läpparna ljus rosa. Jag log. Hur kunde en kille som Liam falla just för mig?
Jag väcktes ur mina tankar av Louis som tutade nere på gatan. Jag tog väskan och låste snabbt dörren innan jag sprang ner till Louis i bilen. Denna kväll skulle bli den bästa på länge.
FÖRLÅT igen !!! Här kommer iaf en ny del. Vem sprang Joselyn in i ? Kommer det vara hon och någon av killarna nu? Hoppas ni är nöjda!
Who's that girl? - Kapitel 13
Ames perspektiv:
Jag slängde snabbt på mig skorna och sprang ut ur lägenheten. Sen som vanligt. Mobilen började vibrera och hann precis plocka upp den.
"Hi!", sa jag och tryckte mobilen mot örat medan jag tryckte på hissknappen.
"Hi, babe. Can we meet outside Subway near your flat? There are too many fans outside this restaurant, you know..", Harry lät lite stressad och jag kunde höra Paul, deras "livvakt", i bakgrunden.
"Ofc we can. See you there in a minute!", sa jag och klickade bort honom. Jag hade sett fram emot en trevlig stund på en finare restaurang med Harry. Inte för att jag hade något emot fansen men jag förstod om Harry inte ville att de skulle få för sig något.
"You're looking good!", sa han och kysste mig lätt på kinden. Jag kände pirret i magen och log mot honom. Han tog plötsligt min hand och vi började gå.
"No Subway?", sa jag lite förvånat. Han skrattade och log å där perfekt.
"No, silly. Do you really think I would take a beautiful girl on a first date to Subway?", han tittade lite besviket på mig.
"Oh, so this is a first date? And then I guess we're not going go to Subway..", jag tog ett fastare grepp om hans hand och jag log.
"Yes. I like you, Ame. I really do. And I don't mind if things going too fast. But I don't want to ruin this.", han menade det han sa och jag kisade för att kunna se honom i ögonen. Jag log lite fånigt och kände hur röd jag blev i ansiktet. Harry började skratta.
"What..?", sa jag och fortsatte rodna. Vi gick på en bakgata som såg ut som gatorna hemma i Gamla Stan när jag bodde i Sverige. Gamla byggnader; 1800-tal kanske, kullersten och trånga gator.
"You're so cute when you blush!", han tog tag om min midja och tryckte upp mig mot en av husväggarna. Jag log och tittade in i hans djupa, gröna ögon. Jag greppade försiktigt mina händer om han nacke och han kysste mig mjukt. Jag besvarade kyssen. Vi blev avbrutna av min kurrande mage.
"ops.. I'm hungry!", sa jag och lirkade ur hans grepp. Vi fattade händer igen och fortsatte att gå gatan ner. Harry stannade plötsligt utanför en mysig liten italiensk restaurang med väldigt lite folk. En av kyparna kom fram och kramade Harry. De pratade lite med varandra tills den långa killen, kyparen som hette Antonio, vände sig mot mig.
"So you're Harry's new burning flame? I can see why. Swedish girls are very beautiful! And don't worry, he never takes girls to my restaurant.", sa han på sin italienska brytning. Jag log och nickade bara till svars. Antonio visade oss till ett bord och Harry lutade sig fram mot mig över bordet.
"Antonio is an old friend. He has the best italian food here in London and you'll love it!", sa han och log. Harry beställde tydligen "det vanliga" medan jag hade svårt att bestämma mig. Antonio fikc till slut välja åt mig och det fick bli pasta med en skaldjurssås.
"So, "Harry never takes girls to my restaurant!", ah?", sa jag och försökte härma Antonios brytning. Harry skrattade och rodnade.
"Never. You're the first one.", sa han och jag tittade förvånat på honom.
Först vill jag bara säga att jag var super trött i går så jag vet inte varför jag skrev hälften av Ame's och Lelle's dialog på engelska i går och hälften på svenska. Måste varit super trött! Hahah
Så jag är jätte ledsen! Men jag ska iväg och jobba i morgon klockan sex så jag hinner bara med ett kapitel i kväll :( Jag hoppas ni tycker om detta! Blev inte jätte nöjd dock ! I morgon kommer en ny karaktär in och vi kommer få se mer av Zayn tror jag :) Love xx
Who's that girl? - Kapitel 12
Tidigare i Who's that girl? När jag kom tillbaka låg Liam redan i sängen i bara kalsonger och skrev något på telefonen. Jag klev ner under täcket och la mig närmre honom. Jag drom med fingertopparna över han mage och kysste honom lätt.
"Night!", sa jag och vände mig om. Han la sig bredvid och la läpparna mot min hals. Jag kände hur han drog in min doft och suckade djupt.
Lördag morgon:
Jag vaknade på morgonen av polisbilarna utanför fönstret.London som storstad hade sina nackdelar, speciellt en lördag morgon när man ville sova länge. Under hela natten hade jag drömt om Liam. Hur han hade introducerat mig inför "hans" värld, hur fansen hade reagerat och hur Ame och Harry hade faktiskt blivit ett par. Jag vände mig försiktigt om för att se om Liam fortfarande var kvar. Jag ville så gärna att han skulle vara kvar när jag vaknade, det var som om jag fick för mig att jag hade inbillat mig hela fredagkvällen. Som om Liam inte hade sovit hos mig.
Jag hade till viss del rätt. Liam var inte kvar. Men på hans sida av sängen låg en lapp med en röd ros brevid. Jag log som en idiot och läste lappen medan jag drog rosen längs kinden och luktade på den.
"Good morning, Babe! The boys called me in earlier to the studio. Wish i could be there when you wake up. Please eat dinner with me tonight. Louis picks you up at 7. xx Liam"
Jag rullade rosen mellan fingrarna och tänkte. Hur kunde jag hitta honom? Hur kunde det varit just Liam som satte sig vid mitt bord för några dagar sen? Tankarna for omkring i huvudet medan jag gick in till badrummet för att duscha. Jag stod länge och kände hur det heta vattnet rörde sig över min hud. Plötsligt väcktes jag ur mina dagdrömmar av hur jag hörde att ytterdörren slog igen. Jag hörde hur Ames klackar slog mot parkettgolvet och jag tänkte bara en sak: Det där kommer förstöra golvet - igen. Hon är omöjlig. Jag klev snabbt ut ur duschen och virade handduken om mig. När jag kom ut i köket satt Ame på en av barstolarna med ett äpple i handel.
"Så du och Liam hade det trevligt igår?", flinade hon innan hon tog ett stort bett av det röda äpplet. Hon var vacker. Jag hade alltid sagt att hon skulle söka modelltävlingar eller andra skönhetstävlingar men hon ville inte. Jag tittade misstänktsamt på henne. Hennes bruna lockar hängde löst över hennes rygg. JAg satte mig mitt emot henne och ignorerade hennes fråga.
"Så DU och Harry hade det trevligt igår?", sa jag och tog ett likadant äpple ur fruktskålen som stod på bordet. Jag bet sakta i det och kände hur det isade i tänderna. Ame log ett finurligt leende.
"Oh Ja.. Fast ingenting hände faktiskt. Harry startade bara en brand så det blev ingen middag. Vi gick till en kinesisk restaurang och åt världens godaste.", sa hon och ryckte på axlarna. Jag tittade förvånat på henne.
"No, we didn't have dessert.", sa hon och log. "Och branden var ingenting. Han missade bara lite med maten medan han var upptagen att hångla upp mig på bardisken. Ingen big deal!", hon log ännu större. Då gick det upp för mig.
"Du gillar honom. Du gillar Harry freaking Styles. Du gillar inga killar, Ame!!", sa jag och ställde mig upp. JAg gick fram till kaffebryggaren och började göra två koppar kaffe.
"Han får mig att brinna om du vet vad jag menar. Någonstans inom mig brinner det liksom. Jag vet inte vad det är men det känns bra. Jag vet att jag bara har träffat honom två gånger men det går fort - som vanligt när jag gör någonting men denna gången vill jag ta vara på det. Jag vill liksom ha honom på ett annat sätt än vad jag velat innan med andra.", hon gick runt bordet till frysen och tog fram bröd och bacon.
"Du tycker verkligen om honom.. Men jag är glad. Trodde att du lekte med honom oxå.", det fräste till i pannan när jag knäckte äggen och hällde i de i pannan.
"Jag vill inte leka med Harry som jag gjort tidigare. Nu vill jag att vi leker en lek tillsammans!", jag såg verkligen på henne att hon riktigt gillade Harry. Detta skulle bli bra. Allt Ame gjorde gick fort. Det spelade ingen rollt vad det var. Inom några dagar skulle de säkert redan legat med varandra vilket inte förvånade mig att de inte gjort tidigare.
"So, Liam's taking me out tonight and I guess you're at work when I'm home?", hon nickade.
"Yes, so i'm gonna be late tonight. But i having lunch with Harry in one hour so I gotta go and get ready..", hon drack ur kaffet och lämnade mig med disken. Jag skrattade lite för mig själv och kunde inte låta bli att tänka på varför jag älskade henne så mycket.
Nu har det varit mycket i skolan de senaste dagarna. Detta kapitel blev uruselt för jag har ingen motivation längre. Men lovar två kapitel i morgon som kommer vara SUPER!
Who's that girl? - Kapitel 11
Lelles perspektiv:
Liam och jag var påväg upp till min och Ames lägenhet när vi möter Ame stressad i trapphuset. Alltid sen och ute i sista minuten. Och mycket riktigt så är hela lägenheten upp och nervänd.
"Ame! Kom igen! Städa kan du väl i alla fall lära dig att göra?", muttrade jag tyst medan jag började plocka undan hennes skor och kläder och försökte trycka in det i garderoben.
"You should learn me some swedish. It makes me crazy that I can't understand a word you and Ame are saying to each other.", sa Liam och böjde sig ner för att plocka upp några skor på hallgolvet.
"Why? Much funnier this way!", sa jag retsamt.
"We can kottbullar, Veg elsker dej and rompa", jag skrattade åt hans uttal och han tittade lite ledsamt mot mig.
"That's ok, hun. I'll learn you some swedish but not today.Dinner?", han nickade nöjt och vi gick mot köket. Vår lägenhet var ganska stor och fint inredd. Vi hade målat nästan alla väggar i vitt för att kuna inreda hur vi vill. I köket stod en köks ö mitt i med stekplatta och diskbänk. Mot det stora fönstret på kortväggen stod ett matsalsbord för 3 personer. Jag älskade köket. Här kunde man slappna av. Jag drog ut en av lådorna i skafferiet och bet mig i läppen.
"Pasta?", sa jag och höll upp någon svensk pasta mamma och pappa tagit med sig för några månader sedan. Som om inte pasta fanns i UK.
"Perfect! Shall we make some chicken sauce?", sa Liam och gick mot frysen. Jag nickade och började ställa fram en gryta med vatten på spisen. Jag gick fram till radion som stod på bänken och slog på min favorit kanal; Ames station.
"You're listening at RADIO1 and this is One Direction", Harrys röst ekade i högtalarna. One Thing började spelas och jag log när jag hackade paprikan. Jag kunde fortfarande inte förstå att jag dejtade Liam Payne från One Direction. Nu i efterhand när jag visste vilka de var så var det ganska coolt. Liam började jsunga med och dansade lite stelt till refrängen. JAg skrattade och höll på att sätta i halsen.
"Please, stop Liam!", skrattade jag fram. Han gick fram till mig och log.
"You don't want me to sing?", sa han och la sina armar runt mig.
"Please, do not dance! But you can sing as much as you want.", skrattade jag och såg hur Liam "dansade" bort till kylskåpet.
När vi var klara satte vi oss i soffan och åt. Jag lutade mig mot Liam och lät honom värma mig. Det var alltid kallt i lägenheten och nu var det extra kallt. Vi såg på några filmer och när klockan slagit halv ett hade Ame inte kommit hem än.
"När kommer du? Ska jag vänta? :) L xx"
Jag fick snabbt svar.
"Jag är hos Harry. Louis är sover hos ngn tjej så jag stannar här, om du vet vad jag menar ;) Be Liam sova över! Love A xx"
Jag suckade djupt. Hon var helt makalös! Harry var inte första killen som blev utsatt för hennes lilla "lek". Liam tittade trött på mig. Jag bet mig i läppen och tänkte precis öppna munnen när Liam säger:
"Is it ok if I sleep over? I can sleep at the sofa if you don't want me in bed..?", jag log. Han skötte det där själv. Behövde inte ens säga något.
"I'd love that! But sleep in my bed. I don't wanna be alone.", sa jag och böjde mig fram för att kyssa honom. Han greppade om min nacke och kyssandet övergick snabbt till hångel. Jag satte mig gränsle över honom och han flätade in båda händerna i mitt hår.
"Bed?", sa han anfådd. Jag nickade och han reste sig upp medan jag låste benen runt hans midja. Vi backade in i sovrummet och jag letade med handen på väggen efter lysknappen.
"Let it be.", sa Liam och satte sig på sängen. Jag var egentligen jätte trött och innerst inne hade jag nog ingen lust att gå längre den här kvällen. Jag stannade upp och Liam tittade förvånat på mig.
"Something's wrong? Just tell me if..", jag skakade på huvudet och lutade huvudet mot hans.
"I just feeling very tired right now. You asked me yesterday in the lift if I felt that things were going too fast and I sad no but not the right place", han nickade. "This is the right place and things are not going too fast but tonight isn't the best time", fortsatte jag och gäspade stort. Han log och drog bort en slinga från mitt hår.
"No rush, babe.", sa han och kysste mig. Jag log tillbaka och gick till badrummet för att göra mig i ordning. När jag kom tillbaka låg Liam redan i sängen i bara kalsonger och skrev något på telefonen. Jag klev ner under täcket och la mig närmre honom. Jag drom med fingertopparna över han mage och kysste honom lätt.
"Night!", sa jag och vände mig om. Han la sig bredvid och la läpparna mot min hals. Jag kände hur han drog in min doft och suckade djupt.
Ganska lång del fick ni där! Ni får inte bli oroliga och tycka det är konstigt varför det går så fort mellan Liamoch Lelle men det är för att det blir så lång tråkigt annars för er att läsa och min kreativitet är inte så hög för att underhålla er i 50 dejter eller ngt x)
Attd et går så fort mellan Harry och Ame har en anledning. Ni får snart veta!
Eftersom ingen har anmält sig för att få en karaktär i novellen så kommer jag vänta med det. Om några kapitel kanske vi kör ngt liknande. Jag slår besöks rekord varje dag och det glädjer mig! Dock skulle jag önska lite kommentarer :) Jag vill veta varför ni läser min novell!
