---

Tidigare i Who's that girl?: "Can we please not talk about this now, Liam?", sa jag och gick surt in i badrummet. Liam följde efter.  Dem andra hade gått hem för en stund sen och jag hade ingen lust längre att göra något "later" sen med Liam. Louis hade förstört allt. Liam kom upp och kysste mig i nacken. 

---

Jag vaknade med Liams arm om min midja. För än gång skull hade jag faktiskt lyckats skjuta undan tankarna på Louis under natten. Liam hade fått mig på betydligt bättre humör och det höll i sig.
"Morning, babe..", mumlade Liam och satte sig upp. Han drog undan mitt hår från ansiktet så jag kunde se in i hans ögon. I love you mimade han. Jag tog handen om hans nacke och drig ner honom intill mig igen.
"Don't you dare leave me today Liam..", han skrattade lätt mot min hals.
"How about just you and me today?", sa han. Jag tittade lite chockat på honom.
"But the tour? You have to pack your bags and fix in the studio!", sa jag. Han skakade på huvudet och ett flin spred sig på hans läppar.
"Nope, I did that yesterday and the boys will be fine without me today!", svarade han. Jag kramade om honom.
"I've missed you so much. We haven't spend so much time with each other lately..", sa jag och satte mig gränsle över honom. Han kysste mig mjukt. Han tittade på väckareklockan.
"Brunch?", jag nickade och vi gick in i  badrummet för at göra oss i ordning.

"Starbucks or Subway?", frågade jag. Liam styrde mig mot Starbucks. Han beställde två kaffe och varsin fralla och sen började vi gå mot parken för att sitta och njuta i den varma Junisolen.
"How do you feel about the interwiev?", frågade Liam. Jag hade helt glömt bort att intervjun Harry och ag åkte hem till hade blivit inställd och att Harry nu skulle släppa nyheten på deras första intervju i Australien.
"It's scary... But in a good way!", log jag. Han nickade. Plötsligt hörde jag hur några tjejer kom upp bredvid oss. De viskade och pekade lite på mig och Liam. Liam märkte det och vinkade till sig tjejerna.
"Hi girls, how are you doing?", tjejerna höll nästan på att svimma när Liam tilltalade dem. De tog några bilder på oss och sen var dem nöjda. Jag tog upp mobilen och gick in på twitter. Jag fick en liten chock när jag såg vad som trendade: Louis och Laila . Jag klickade nervöst på trenden och fick fram det jag absolut hade befarat; en bild på mig och Louis i regnet - "kyssandes". Louis hade råkat kyssa mig i en millisekund men på den lilla sekunden hade någon idiot lyckats få en bild. Jag kände hur svetten började rinna. Vad skulle hända om Liam fick reda eller se bilden? Förr eller senare skulle han det. Och Eleanor.
"Come on, let's go home!", sa jag snabbt och vi började gå hemåt igen.
"Honey.. what's wrong?", sa Liam och försökte stanna mig.
"I'm not feeling so well...", mumlade jag.

När vi kom hem till Liam sprang jag direkt in på toaletten och ringde Louis.
"Have you seen it?", sa jag med än gång som jag hörde Louis röst.
"Yes...", hörde jag honom svara. "And so did Eleanor.", jag drog efter andan.
"What? What did you say?", sa jag lite försiktigt.
"I couldn't say anything 'cause she left...without hearing my explanation", jag hörde hur han kvävde en snyftning.
"I'm sorry, Lou..", mumlade jag tröstande.
"Does Liam know?", Louis röst lät nervös.
"No.. And I can't tell him.. but I have to..", jag kände hur nära tårarna var. Jag visste inte hur jag skulle förklara för Liam. Att någon skulle stöta till Louis så han råkat kyssa mig kändes som en ganska klen historia att dra - tyvärr var det sanningen och jaga hade inget annat val. Jag sa hej då till Louis och gick ut till köket. Liam stod vänd mot mig.
"Liam.. I have to tell you something?.", sa jag och satte mig på barstolen. Han snurrade runt och visade mig sin telefon. Bilden på mig och Louis var synlig med texten: "First Liam, second Harry and now Louis? Will she sleep with everyone in the band One Direction?"
"Oh nej...", var det enda jag fick ur mig.

---

KAPITEL 44 FINNS INUNDER DETTA INLÄGG!

GLAD MIDSOMMAR PÅ ER!!! Här får ni ett kapitel som ni kan njuta av :)
Vad kommer hända nu?  Killarna ska på turné och Liam, Louis och Laila är mitt uppe i ett triangeldrama. HUR SKA DETTA SLUTA? :)

Tidigare i Who's that girl?: "Tonight we're celebrating that you're home, Styles!", sa Joe och gav mig och Harry varsin cider och skålade."And, we're also celebrating that you're here Laila!", fortsatte han och vi tog ännu en klunk.
"Let's celebrate tonight, sis!", viskade Harry i mitt öra och jag log lite lurigt tillbaka. Dags att ta reda på vem Harry egentligen var.

---

---

"So there he was; drunk and tired on his way home! Haha he fell and broke his nose!", skrattade Joe så han nästan kissade på sig. Harry såg mindre road ut åt Joes berättelse om när Harry hade blivit full första gången. Men jag skrattade jag också för det var faktiskt lite kul. Harry grymtade till och tittade bedjande på Joe att han skulle sluta.
"Come on, sweetie! We've loads of things to catch up!", sa jag och puttade till honom lätt på armen.
"I' need something to drink..", mumlade han nästan ohörbart i ljudet av musiken. Avicii's Levels spelades på högsta volym och mängder med unga tonårskroppar trycktes mot varandra på det trånga dansgolvet.
"Ok!", svarade jag och vände mig mot Joe och hans kompisar. En blond tjej vid namn Candies hängde runt hans hals.
"So, you know the others as well?", frågade hon och kysste Joe på halsen. Jag nickade och tog en klunk av min cider.
"Yes, Liam's my boyfriend.", sa jag kort. Hon plutade lite bitchigt med läpparna och återgick till Joe. Han log vänligt.
"Have you been around here in Holmes Chapel or just around Harry's house?", frågade en annan kille som hette Chad.
"I was at the bakery earlier today with Anne.", han nickade ointresserat. Vart var Harry? Ingen av hans vänner var direkt roliga eller verkade uppskatta att jag var här mer än Joe. Jag vände mig om för att se vart Harry tagit vägen men han var borta så jag tog en sväng ut till köket. Jag trängde mig fram - vilket var ganska omöjligt. Människor låg överallt; på varandra, på golvet, hånglandes på köksbänken eller upptryckta på väggen. Tillslut orkade jag inte be om ursäkt mer.

Jag hittade Harry i köket med en blond tjej. Hon var vacker. Jag såg hur hon böjde sig fram över Harry och kysste honom mjukt på kinden medans hon viskade något i hans öra. Han skrattade tyst och vände sig sen mot mig. Jag stod som förstenad. Ame skulle bli galen om Harry var otrogen. Jag var på väg att vända och gå tillbaka till Joe då den blonda tjejen kom fram till mig i släptåg med Harry. Hon log och kysste mig på kinden. Jag backade förskräckt undan.
"Harry have told me so much about you and Liam! I'm so happy for you two! Especially now when Harry has finally found you!", hon vände sig mot Harry och nöp honom i kinden. Han suckade högt och puttade på henne.
"Oh stop Annie!", sa Harry och skakade på huvudet så håret föll i ansiktet på honom.
"I'm sorry, I didn't catch your name?", sa jag lite fundersamt och tittade på tjejen.
"Oh I'm so sorry! Stupid of me! I'm Annalise Gallacher - Harry's best friend forever!", sa hon och nöp Harry igen i kinden.
"That's it!!", sa han och gick tillbaka in i köket och drog fram en öl ur kylen. Jag skrattade lågt åt att jag faktiskt hade trott att Harry skulle kunna vara otrogen mot Ame.
"What's so funny?", sa Annalise som stod kvar med mig.
"Oh this is so embarrassing..", sa jag och skakade på huvudet. "I actually thought Harry was cheating on Ame..", sa jag och satte händerna för ansiktet. Annalise skrattade högt och log sen. Harry kom upp bakom henne och kysste henne på kinden. Hon berättade för Harry och han stämde in i hennes skratt. Oh Gud...

 

Klockan började närma sig runt halv två när Harry och jag äntligen var på väg hem. Jag gick med mina klackskor i ena handen och armkrok med Harry i den andra. Harry hade börjat bli lite påverkad medan jag fortfarande var ganska klar i huvudet. Vi pratade på om allt möjligt. Mest om alla pinsamma saker han och Annie hade gjort medan Harry fortfarande bodde i Holmes Chapel.
"You really miss them, don't you?", sa jag och satte min haka på hans axel. Han nickade och tittade upp mot den stjärnklara himmelen. Han stannade och pekade på några stjärnor.
"Mum used to say that stars are all the human beings on Earth. We all have a light inside us that burns for someone.", sa han och tittade på mig. Jag nickade lite stumt. Sen brast jag ut i skratt.
"'Cause Baby you're a firework!!! Come on show 'um what, you're worth!!!!", började jag skrik-sjunga och släppte Harrys arm. Jag sprang ut på vägen och snurrade runt. Han skrattade och sprang i fatt mig.
"You're an idiot!", skrattade han medan vi dansade in på uppfarten till huset.

---

Så där nu är jag på banan igen! Skönt att ha uppe både novellens kapitel och en one shot ikväll! Nu börjar jag ju dock tyvärr jobba i morgon men men :) KOMMENTERA!

 

Tidigare i Who's that girl?: "Are you ok?", han kramade om mig och jag skrattade lågt.
"Take it easy, boy! We have just talked! Everything's fine. But I do want to talk with all of you.", sa jagoch menade alla i familjen. Harry nickade och jag gick ut till köket.

---

När jag klev in i köket satt hela familjen vid bordet - även Gemma. Hon såg inte jätte glad ut men i mellan åt kunde jag skymta hur Harry tittade strängt på henne och då försökte hon le lite. Även om Harry var "hennes"lilleror så kändes det som om Gemma var snarare en lillasyster till Harry. I alla fall av de få timmarna jag hadespenderat hos familjen. Jag satte mig ner bredvid Harry och smög in min hand i hans.
"Ok! I just wanted to tell you that I really appreciate that you can accept this craziness. I mean it's sick, isn't it?",sa jag och tittade på Harry. Han nickade och höll med. "I'm really happy that you've welcome me as a familymember and not a stranger. And I want you to know that I will always be there for you if you need something.Cause you will be kind of a family to me now...", det sista nästan viskade jag fram. Anne log och jagkunde se hur det rycktes i mungiporna på Robin. Gemma satt tyst men Harry puttade till henne och hon vändeblicken mot mig. Hennes ögon log snällt mot mig och hon suckade lätt.
"I'm sorry if you felt like I hated you or not welcomed. I do not hate you! I've always wanted a little sister andthis is just a very big surprise for me! But I think we'll have fun together!",sa hon tillslut och räckte sig över bordetför att krama mig. Jag kramade henne och kunde riktigt känna Harrys leende i nacken på mig.
"So, this is a party at my friend's house tonight and he wondered if we'd like to come?", sa Harry frågandes. Jagvar ganska trött men samtidigt var jag nu tvungen och börja lära känna Harrys gamla liv. Vi hade mycket att taigen och snart var jag väl tvungen att berätta om både pappa och ta med han till Sverige.

Jag gjorde mig i ordning för kvällen; valde omsorgsfullt kläder ur min resväska och duschade. Jag hade lagt framen ljuslila klänning och ett par svarta högklackade på sängen när Gemma kom in och satte sig bredvid kläderna.Hon pillade nervöst på en av skorna. Jag studerade henne från spegeln där jag stod och sminkade mig.

 

"Something wrong, Gemma?", sa jag och la på ett lager till mascara. Hon skakade lätt på huvudet och log lite.
"No, no.. nothing's wrong! I just can't believe that you're here. Harry has been talking about finding you in years now.. And one day, you just meet Liam, his best mate, and fall helplessly in love with him. It's crazy..",hörde jag henne mumla. Jag log lite och gjorde en sista titt i spegeln innan jag vände mig om och gick föratt sätta mig bredvid henne i sängen.
"I know.. I know.. it's crazy!", sa jag och kramade henne. Hon kramade tillbaka. En knackning hördes på dörrenoch Harry kom in.
"Woooow!", sa han och höll båda händerna för ansiktet. Jag tittade lite konstigt på honom innan jag fattade attdet var mig han höll för sina ögon för. Jag stod endast i ett par lavendellila underkläder.
"Ohh Come on Harry! We're sisters now, aren't we?", sa jag och plutade med läpparna. Han tittade lite generattillbaka och Gemma knuffad till honom lite retsamt när hon gick förbi honom på vägen ut ur rummet.
"It's actually my room.."¸mumlade han lite surt och satte sig på sängen. Jag ställde mig framför spegeln ochbörjade locka håret lite lätt. Jag sneglade på Harry och såg att han hade tagit på sig ett par beiga chinos och envit v-ringad t-shirt. Jag bet mig i läppen och tänkte på Ame. Inte undra på att hon var förälskad i min så kalladebror. Han kunde få vilken tjej som helst på fall med de där lockarna!

"Have you called Ame?", sa jag för att få igång ett samtal. Han nickade lite nervöst.
"Yes.. I called her a minute ago. She's fine! But she's going crazy on Niall. Zayn told me they've been fighting for hours now..", suckade han och la sig ner på sängen.
"But what are they arguing about?", frågade jag. Harry fnissade till och började sen skratta hejdlöst.
"FOOD!", skrek han nästan ut mellan skrattattackerna. Jag kunde tillslut inte hålla mig så jag stämde också in ihans skratt.
"Not a surprise.", fick jag tillslut ur mig. Harry nickade och log. Jag kravlade fram över sängen och nöp honom ikinden.
"Come on, get dressed. We're late!", sa han och nöp tillbaka i min kind. Jag suckade dramatiskt och slängde enkudde på honom när han var på väg ut ur rummet. Hans skratt hördes hela vägen ut.

"Are you sure it's here, Harry?", sa jag lite nervöst och mitt grepp om Harrys arm hårdnade medan jag gick ännunärmre honom. Jag klev nervöst över massa ölburkar, plastmuggar och utemöbler som låg huller om bullergenom trädgården som vi gick över. Harry skrattade och skakade på huvudet.

"Of course I am! I played in this garden as a boy, sweetie!", svarade Harry och drog med mig in i det stora vitahuset. Jag tog ett ännu fastare tag om Harry och hörde hur han grymtade till av smärta när mina naglar skar in ihans hud.
"Don't hurt me!", sa han lite surt. Han blev snabbt på bättre humör när en lång brunhårig kille komframspringandes genom hallen och kastade sig över Harry. Jag slungades in i hatthyllan och såg hur Harrybörjade skratta igen.
"This is my best mate Joe!", sa Harry nöjt medan han drog upp mig från golvet. Jag räckte fram handen och Joeskakade den.
"So you must be Ame, Harry's girlfriend!", sa Joe och log lite lätt. En bländande vit tandrad syntes och jagskakade lätt på huvudet.
"Ame's home in London. This is my sister Laila!", sa Harry innan jag hann och presentera mig. Jag slog till honomlite surt på magen och han skrattade till. *
"Ohh, THE Laila! Sorry for mistaken!", sa Joe och bugade. Visste alla om vem jag var i den här stan eller? Harry himlade åt mitt ansiktsuttryck och drog med mig in i köket efter Joe.
"Tonight we're celebrating that you're home, Styles!", sa Joe och gav mig och Harry varsin cider och skålade."And, we're also celebrating that you're here Laila!", fortsatte han och vi tog ännu en klunk.
"Let's celebrate tonight, sis!", viskade Harry i mitt öra och jag log lite lurigt tillbaka. Dags att ta reda på vem Harry egentligen var.

---

Äntligen är 40 här! Kommentera på vad ni tycker! Vad tror ni kommer hända nu?

Tidigare i Who's that girl? : "Don't be sorry! How about a walk after dinner, just you and me?", sa hon och jag slappnade av. Harrytrycke lätt i min hand och jag besvarade med ett leende.
"I'd love to!", sa jag.
"I'll talk to Gemma!", sa Harry och reste sig upp för att gå iväg och ringa henne. Nu skulle jag äntligen få vetavad som hade hänt och hur allt låg till.

---

"So how did you and Liam meet? Harry told me that you're not a fan.", vi hade lämnat Harrys hus och gick ut på gatan för att ta en promenad runt om i grannskapet. Anne hade lovat att visa mig runt lite. Nu var det så sent på kvällen att det förmodligen inte skulle vara några fans ute på gatan vid den här tidpunkten.
"At a café. I spilled the coffee and ruined my laptop. Liam took me home to Harry and Louis so Niall could fix it.", jag log lite vid tanken på den där dagen för snart en och en halv månad sen.
" I guess it was love at first sight.", hon ställde det inte som en fråga utan som ett påstående så jag bara nickade och log.
"But when the boys found out about my mum and that I've been looking for my lost brother a couple of days ago, I realized how much I love all of them.", sa jag och kisade mot solen när jag tittade på Anne. Hon nickade.
"I heard about the accident last year. I'm sorry.", jag nickade och fick en klump i magen när hon sa så. Jag ville inte börja gråta nu, speciellt inte när jag inte var säker på vad Anne och Robin tyckte om detta.
"I'm sorry that I come here and take Gemma's brother and your son...", snyftade jag till slut fram. Hon skrattade lite och drog in mig i sin famn. Jag kramade henne hårt.
"Sweetie... Don't be sorry! I'm so glad that Harry found you. Even though you're not my daughter, you're still Harry's "sister". And he loves you.", hon torkade bort mina tårar och vi började gå mot ett litet café längre bort.
"Before the X Factor, Harry used to work here!", sa hon stolt. Vi gick in och en man kom genast fram för att hälsa på Anne. De pratade en stund innan vi satte oss ner vid ett av fönstren.
"Harry never told me he can bake..", sa jag och tittade mig omkring.
"Harry hasn't told you so much. You have a lot to catch up!", sa hon och log. Jag log tillbaka och smuttade försiktigt på kaffet som Anne hade beställt.
"I guess you want to know more about Harry's father and your mother.?", jag nickade blygt.
"As you already know Harry's not my real son. Gemma is my daughter and she's Harry's father's dauther as well. But he was unfaithful with your mum when she lived here in Holmes Chapel right before you were born. Your mum was beautiful and I remember how she used to walk nearby our house just to catch him before work.", hon log lite. På något sätt verkade det som om Anne inte alls hade bekymmer med att Harrys pappa hade varit otrogen med min mamma.
"I never loved him anyway. But I was so angry when he told me about your mum and that she was pregnant. And he left me. Alone with Gemma. She was only 2 years old and she had no clue why her father left her.", hennes ansiktuttryck förändrades när hon tänkte på Gemma och jag led med henne.
"How did they they first meet?", frågade jag lite försiktigt.
"She was his assistant.", så typiskt amerikanskt tänkte jag.
"Anyway. When Harry was born, your mum didn't feel ready for a child and Harry's father never wanted another child. But the thing was that your mum was married to your father. He was home in Sweden and she worked here in Holmes Chapel during his time as a politician.", jag drog efter andan.
"What a mess..", suckade jag. Anne nickade instämmande.
"So when Harry's father found out about that your mum was married he left her too. Harry had no parents left so your mum and I falsified Harry's paper. I worked at the hospital at that time so there was no problem. Your mum doesn't even exist in the birth papers, but I do. I'm not his mum in real life but in paper he's my son. I told Harry about this a couple of years ago and it was at that time when I still had contact with your mum. She was my husband's lover but she gave me the best thing I ever could ask for. And she became a really god friend of mine.", Anne torkade bort en envis tår som trillade ner för hennes kind.
"When she got home to Sweden one year after Harry was born she got pregnant with you. But of course your father found out about Harry so he left her too. I knew about you the whole time and I begged to Kate that she should have told you about Harry and everything. But she didn't...", jag nickade stumt. Sen fick jag lite dåligt samvete.
"I told Harry that I don't know where my father is. The thing is that I lived with him and his family in Birmingham right after my mum died. I still go "home" to Birmingham when I'm not in London. His new wife, Anne, helped me to get a flat in London.", Anne nickade lite och tog min hand.
"You didn't tell Harry that because you're afraid and he hasn't told you things that you should know. I guess you''re even.", jag kände hur all lättnad bara släppte mig. Jag var liksom fri. Jag hade fått reda på allting nu.

Plötsligt började det blixtra till utanför fönstret. Anne suckade och svor lågt. Vi reste oss och betalade. Utanför stod några fotografer som tydligen kände igen både mig och Anne. Nu skulle ryktena definitivt sättas igång. Anne brydde sig inte om fotograferna utan började snabbt gå hemåt.
"Are you ok? I don't know how much Liam has told you how to react on them?", hon vände sig om för att försäkra sig om att ingen var efter. Jag nickade stumt bara. Det var fortfarande en chock varje gång någon ville fotografera mig.
När vi kom in i hallen kom Harry fram och tittade oroligt på mig och Anne.
"Are you ok?", han kramade om mig och jag skrattade lågt.
"Take it easy, boy! We have just talked! Everything's fine. But I do want to talk with all of you.", sa jag och menade alla i familjen. Harry nickade och jag gick ut till köket.

---

Jag är ganska ledsen för att det blev värsta släktträdet i det här kapitlet! Haha :) Men jag behövde det här kapitlet för att reda ut lite saker och ting :) 
Jag kommer vilja ha minst 5 kommentarer för nästa del! Måste börja kräva lite av er för jag vill ha lite mer feedback. Har flera hundra läsare men bara två - tre trogna som kommenterar jämt :S

Tidigare i Who's that girl?": "So there's more you haven't told me..?", sa jag och kände hur jag snörpte ihop munnen till ett streck. Han nickade lite skamset. Plötsligt knackade det på dörren. Harry hann inte ställa sig upp förrän en vacker brunette kom inspringandes i Harrys rum.
"Mum told you were home! Why didn't you..-", mer hann hon inte säga förrän hon fick syn på mig.

---

---

"Hi Gemma!", sa Harry och ställde sig upp för att krama henne. Hon tittade först på Harry och sen på mig. Hon backade ett steg och tittade anklagande på Harry.
"You didn't tell me you were home AND you didn't tell me you had your girlfriend with you!", sa hon och tittade surt på honom.
"Sorry, Gemma! But she's-", han hann inte säga något mer innan hon hann fram till mig och kramade mig.
"Harry have told me everything about you, Ame!", sa hon och kramade mig. Va? Ame? Hallå?
"Sorry, Gemma! But I'm not Harry's girlfriend. I'm Liam's girlfriend and Harry's friend.", sa jag och kände hur hon släppte taget om mig.
"You're cheating on your girlfriend with your best friend's girlfriend?", sa hon upprört och gick fram till HArry och började slå på honom. Han skrattade till lite nervöst och tittade ursäktande på mig.
"Gemma, stop! Stop!", sa han och tog tag om hennes handleder. "This is Laila! And we're not cheating on anyone!", sa han sen. Jag såg hur Gemmas rörelser saktades ner och sen vände hon sig sakta om.
"Laila? THE Laila?", frågade hon Harry. Jag kände hur en klump i magen började växa. Visste hon om mig? Klart hon gjorde.. Men hon var den enda som hade vågat fråga Harry varför jag egentligen var med hem till Holmes Chapel.
"Shut up..", väste Harry. Längre hann vi inte prata för det knackade på dörren till Harrys rum.
"Hey! Dinner's ready!", Anne stack in huvudet och log.
"I can help you with something!", sa jag och sprang ut efter Anne. Jag hörde hur Harry och Gemma började diskutera häftigt uppe på hans rum. Jag ville inte att dem skulle bråka på grund av mig.
"Come on Harry! YOU KNEW THIS WOULD COME!!", Gemma kom nerrusandes från trappen med bestämda steg. Hon sprang raka vägen ut genom ytterdörren och skrek något om att hon åt ute med vänner. Jag suckade tungt och satte mig ner på en stol.
" I'm so sorry..", sa Harry och gick fram för att krama mig. Jag ställde mig upp och började gå mot bakdörren.
"I should call Liam...", mumlade jag och gick ut. Jag hörde hur Anne sa något tröstande till Harry och Robin som instämde.

"Hi babe! What's up?", Liam hade svarat på första signalen och jag kunde höra Niall i bakgrunden som bråkade med Ame.
"Hi, honey! I miss you..", sa jag och satte mig ner på en av stolarna som fanns i trädgården. Solen lyste starkt och jag tittade ut lite över Harrys bakgård. Det fanns en pol och några möbler.
"Hey.. what happened?", Liam reste sig upp och Nialls upprörda stämma försvann allt längre.
"I can't do this, Liam! Gemma already hates me and I can feel the weird looks Anne gives me.", snyftade jag fram. Liam skrattade konstigt nog. "What? It's not funny!", sa jag upprört och kände hur ilskan började bubbla upp inom mig.
"Sweetie... This is such a weird situation but they can't hate you for being there! Anne can't hate anyone except from the fans outside their house..", sa Liam och jag kunde känna leendet på hans röst. Det gjorde mig bara mer irriterad.
"You're not here! You're not me, Liam! How do you know that they will accept me?, ahh?", jag höjde rösten.
"I just know that. Go back inside and tell them why you're there!", jag suckade. Jag visste innerst inne att Liam hade rätt. Jag la på och drog ett djupt andetag. Show time!

"Can I have the salt, please?", sa Harry och räckte sig över halva bordet. Jag såg hur Anne himlade med ögonen - men log. Det syntes på henne att hon överlycklig att äntligen ha Harry hemma.
"Soo, can you tell us the major reason why you're home, Harry?", Robin stoppade in en tugga med sallad i munnen och pekade på HArry med gaffeln. Harry började skruva nervöst på sig bredvid mig. Jag tog hans hand under bordet och tryckte den lite lätt.
"Actually.. I think you know why we're here!", sa jag och sökte Harrys blick. Robin grymtade till lite och Anne nickade.
"And I'm sorry that you had to meet me like this and now and -", sa jag nervöst och pladdrade på som bara den. Anne avbröt mig med ett leende.
"Don't be sorry! How about a walk after dinner, just you and me?", sa hon och jag slappnade av. Harry trycke lätt i min hand och jag besvarade med ett leende.
"I'd love to!", sa jag.
"I'll talk to Gemma!", sa Harry och reste sig upp för att gå iväg och ringa henne. Nu skulle jag äntligen få veta vad som hade hänt och hur allt låg till.

---

Ok! Jag är ledsen att det blev ett så dåligt kapitel men jag har varit så trött! Jag ska sluta lova saker haha men jag hoppas på att kunna skriva ett bättre i morgon! Jag måste ju komma i gång nu igen :)

 

Tidigare i Who's that girl?: De undrade mest vad jag gjorde där och Harry bara skrattade bort det och sa att jag också hade vänner i Holmes Chapel. När vi sen stod utanför Harrys hus så började jag må illa. Nu gällde det. Harry knackade och en kvinna öppnade dörren.

---

 

"Well well, look who's home!", kvinnan drog in Harry i en kram. Jag stod bara där och log. Hon var vacker; långt brunt hår med lite lockar och klara ögon. Harry var lik henne. Plötsligt vände sig Harry om och tog min hand. Anne tittade chockat på mig och sen på Harry.
"No mum, she's not my girlfriend, she's Liam's. But there's few thing we're here to talk about.", sa Harry och klev in genom dörren. Jag följde lydigt efter och gjorde som Harry; sparkade av mig skorna och ställde väskorna i hallen. Vi fortsatte in till köket där en man satt vid köksbordet och läste tidningen. Han tittade förvånat upp på Harry när vi kom.
"But look who's home... Jesus!", sa han och ställde sig upp för att krama om Harry. De stod länge i kramen och Harrys mamma var till slut tvungen att harkla sig.
"Boys..", sa hon lite försiktigt. Harry vände sig om igen mot mig och ställde sig bakom mig.
"So, mum - Robin. This is Laila. She's Liam's girlfriend and she's here with me for several reasons. But she's also one of my best friends. So we're staying a couple of days before we have to get back to London.", jag gick fram och räckte handen till kvinnan. Hon omfamnade mig istället och log.
"Anne!", sa hon sen. Jag räckte fram handen igen mot mannen som tog den i ett fast grepp och skakade den.
"Robin - Harrys stepdad!", sa han och log stolt. Jag vände mig snabbt mot Harry och han mimade "I'll explain later!", sa nickade surt och vände mig sen om igen.
"Thank you for letting me stay here with Harry!", log jag och de nickade till svars. Harrys mamma tittade konstigt på Harry och jag kunde se "du-och-jag-måste-parat-sen-blicken" Anne gav Harry.

Vi gick ut ur köket och Harry tog med mig upp till hans gamla rum. Välstädat och allt i sin ordning.
"Wow Harry.. I thought your place in London was just a joke. But you really are a kind of a cleaner.", skrattade jag lågt. Jag gick längs hans bokhylla och hittade bland annat deras första brit. Jag log lite. Liam hade berättat om den kvällen och hur lyckliga de faktiskt hade varit- eller var.
"So, Why am I in your stepdads house and not your dad's house?", vände jag mig om och tittade strängt på Harry. Han satte sig på sängen.
"I actually don't know where he is right know. And the thin is that mum knows everything about your mum and yeah.. you know. I think she knows who you are...", jag suckade.
"So she's the only one that got the answers?", sa jag och satte mig tungt brevid Harry. Han nickade.
"I've no idea where he can be... I think it was because of your mum that my parents splitted up. But she had to know everything because she knew you'd come one day...", jag tittade på honom. Det var alltså mer han inte hade berättat för mig.
"So there's more you haven't told me..?", sa jag och kände hur jag snörpte ihop munnen till ett streck. Han nickade lite skamset. Plötsligt knackade det på dörren. Harry hann inte ställa sig upp förrän en vacker brunette kom inspringandes i Harrys rum.
"Mum told you were home! Why didn't you..-", mer hann hon inte säga förrän hon fick syn på mig.

---

Kort kapitel, men det är för att jag inte har tid! Hehe. Men - som ni kanske märker sen några kapitel tbx så kommer jag kasta runt sanningen lite i Harrys familj. Dvs att Harrys familj kommer inte vara som i verkligheten - vilket den egentligen inte är eftersom Laila redan är en del av den. Men så ni förstår och inte blir arga om ni inte tycker att ngt stämmer :) 

Och tusen tack för att ni har lämnat kommentarer där ni liksom bryr er! Tack xx

 

Hej! Jag ville bara säga att jag har utsett en vinnare till tävlingen OCH jag tackar er alla som varit med och tävlat! Jag lovar att ha fler tävlingar och nästa blir förmodligen en roll i den nya novellen efter WTG. Vem av killarna är ni sugna på att läsa om då? 

Jag kan oxå avslöja att one shoten kommer handla om Niall :)

STORT GRATTIS TILL MELLE! Hon bloggar HÄR ! Jag fastnade för hennes ärliga beskrivning av sig själv och hon verkade super härlig. Något sa bara "klick!" eftersom den ska handla om Niall. I sin kommentar skrev hon om att de flesta shippar henne med Niall och jag vet inte vad som fick mig att tycka det med. MEN STORT GRATTIS!

Ni andra hade såklart också super fina motiveirngar, beskrivningar och  så vidare! Tusen tack :) xx

TIDIGARE I WHO'S THAT GIRL?: "I'm telling you this now before you Ame starts to think something else. I guess you haven't checked your twitter or facebook. Otherwise you'd been very mad at me..",fortsatte jag. Hon tittade lite oroligt på mig. Jag vände mig mot Harry för att få stöd. Han tog min hand och jag slappnade av lite. Ame reagerade med än gång.
"We've found "It". I'm "It"!", sa Harry och både Ame och Jose höll på att trilla av sängen.

---

---

"You are WHAT?", skrek Ame. Jose bara stirrade rakt ut i tomma luften med en ganska tom blick.
"I-i'm it?", sa Harry lite osäkert och tittade frågandes på mig. Ame viftade bort hans kommentar.
"I heard you the first time, my dare! How can you tell us this now??", fortsatte hon och tittade besviket på mig. Jag slog ner blicken och suckade.
"Det var därför som du sprang ut från festen. Jag hörde att du, Harry och Lou stod och skrek på varandra.", sa Jose plötsligt. Harry tittade bedjande på mig. Han hade hört sitt namn och ville såklart veta varför det hade blivit sagt. Jag översatte snabbt och nickade sen mot Jose.
"Louis and Harry knew this since the day I first met them. They lied to me about this and it's hard to forgive but I try 'cause I've finally found my lost brother.", sa jag och Ame nickade stumt. Jag visste att hon egentligen ville säga mer och ville skälla på Harry också. Stackaren skulle få sig en rejäl omgång sen när hon fick ensam tid med honom...
"So, how do you two feel about this?", sa Jose lite osäkert och hon började nervöst pilla på franskanten av överkastet.
"It's crazy and we will try to solve this... But the main reason we wanted to talk to you was about some pictures.", sa Harry. Ame tittade på Jose som tittade på Harry.
"There's gonna be some photos of me and Harry in magazines, twitter, facebook etc. cause the paps caught us together a couple of hours ago. We didn't want you, Ame, to think that we're together.", Hon suckade lättat.
"Thank God! I thought someone was dying or sick when you wanted to talk to us!", sa hon. Jag böjde mig fram för att krama dem båda.
"It will be like Hell these next coming weeks, but we can do it!", viskade Jose i våra öron.

Vi gick tillbaka ut till dem andra som satt vid köksön och åt någon konstig gegga med ris.
"What's that?", sa Ame och rynkade på näsan. Niall började skratta.
"Chicken with rise!", sa Zayn surt och tryckte in en tugga till i munnen. Jose gick fram och kysste honom i nacken. Han gjorde tummen upp mot Ame som tog fram en tallrik. Hon slevade upp lite försiktigt och satte sig i Harrys knä. Han började genast pilla med hennes hår och kysste henne i nacken.
Jag gick fram till Louis och satte mig i hans knä. Liam tittade besviket på mig.
"Sorry, honey! Louis' lap is more comfortable than yours.", sa jag och skickade en slängkyss. Han låtsades ta emot den och stoppade den i fickan. Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet.
"Everything went well?", viskade Louis i mitt öra. Jag nickade och han la sen sin haka på min ena axel.
"So what's happening now?", frågade Niall och reste sig upp för att ta mer vatten ur kranen. Jag var precis på väg att säga att han tagit Zayns glas men Zayn hann före.
"Come on, Niall! Not again!", han slet åt sig sitt glas och blängde surt på Niall.
"Well, Laila and I are going to visit my family tomorrow. We need to clean up this mess before the tour starts and the rumors...", sa Harry. Ame tittade lite besviket ner i sin kycklinggegga när Harry nämnde deras tour. Vi visste alla tre att en tour skulle komma och Gud visste hur länge de skulle bli borta då...
"Tomorrow? What about our interview with MTV and that Swedish magazine?", sa Niall besviket.
"I know, I know.. But I've already spoken to Paul. He'll talk to the management.", svarade Harry. Jag log mot honom. Jag visste att vi skulle kunna fixa det.

Nästa dag runt 13:30

"Ok, guys! I love you and I'll see you in three days!", sa jag och slängde mig om Zayns hals. Jag kramade dem andra med och sist Louis.
"I'll miss you!", sa han.
"I'll miss you too!", svarade jag och kramade honom hårdare.
"Hey, leave my boyfriend alone!", sa Eleanor och skrattade. Hon drog in mig i en kram också och sen tog Harry våra väskor. Jag skyndade efter och vi började gå mot gaten. Jag tittade mig nervöst omkring. Inga fans där och inga fans där. Klar sikt! Men icke då. Precis när vi är genom gaten så kommer det fotografer. Vi rusar vidare och jag kan ju bara gissa hur det här skulle se ut. Jag och Harry på en flygplats. Rubrikerna skulle vara väldigt saftiga; "Harry Styles and Liam Payne's girlfriend on holiday. TOGETHER?". Usch.. Jag mådde illa redan. Som tur var hann vi precis in på planet innan det stängde. Harry letade upp våra platser medan jag gick för att gå på toaletten. Jag gick förbi några stolar innan jag fann den. Plötsligt känner jag något som drar i mina byxor. Jag tittar ner och möter två isblå ögon.
"Are you Laila, Liam Payne's girlfriend?", sa den lilla flickan med de isblå ögonen. Hon hade långt blont hår och stora vackra ögon. Kanske var hon runt 6 års ålder.
"Euhmm... Yes I am!", sa jag och böjde mig ner till hennes höjd.
"Then why are you together with him?", sa hon och pekade på Harry som förtvivlat försöke få upp mitt handbagage på hyllorna. Han svor tyst och gav sen upp.
"Can you keep a secret?", sa jag och log. Hon nickade ivrigt.
"Cause Harry is my half brother and we're going home over the weekend to clear things up!", sa jag. Hon tittade storögt på mig. Sen tog hon handen för munnen och visade att hon skulle vara tyst.
"Thank you...?", sa jag.
"Melanie!", svarade hon stolt. Jag struntade i och gå på toa utan tog Melanie i handen och gick bort till Harry. Hon tittade storögt på Harry och jag kände hur nervös hon blev. Harry tittade upp från sin Iphone efter mycket muttrande om att något var fel.
"This is Melanie. Huge fan and knows about us.", sa jag och blinkade med ögat åt Harry. Han sken upp och tog tag i Melanie. Han satte henne i knät och det klickade med än gång mellan dem två. Jag log lite och tänkte på Ame. Hon skulle aldrig vilja ha barn. Det vore synd om Harry var den rätta och hon inte skulle vilja ha barn för Harry skulle bli en perfekt pappa.

Melanie satt med oss nästan hela flygturen tills hennes mamma Stella kom för att hämta henne vid landningen. Harry fortsatte att prata om barnet hela vägen ut från planet och ut från flygplatsen. Jag suckade och ångrade att jag hade tagit med Melanie till honom. Som tur var vad det bara några fans utanför flygplatsen. De undrade mest vad jag gjorde där och Harry bara skrattade bort det och sa att jag också hade vänner i Holmes Chapel. När vi sen stod utanför Harrys hus så började jag må illa. Nu gällde det. Harry knackade och en kvinna öppnade dörren.

 

---

Ledsen att det blev lite senare men jag gjorde det oxå längre :) GLÖM INTE TÄVLINGEN!

 

Tidigare i Who's that girl?: "I'll call Paul...", sa Harry och drog upp telefonen. Några minuter svängde den stora vanen upp framför restaurangen. Vi reste oss upp och Harry betalade.
"Don't answer questions!", viskade Harry strängt och jag nickade stumt. Harry öppnade dörren och vi möttes av ett rent helvete.

---

Harry tog tag om min midja och vi gick ut bland fotografer, fans och restauranggäster. Jag höll för ögonen och lät Harry leda mig till bilen. Paul försökte förtvivlat hålla borta alla människor och tryckte fram en gång åt oss. Det var just det här som inte fick hända!
"Who's that girl, Harry?"
"Isn't it Liams girlfriend?"
"Does he know that you're with his girlfriend?"
"What a drama! One Direction splitting up now Harry?"

Frågorna var för många. Och alla hade fel. Nu skulle vi till slut vara tvugna att berätta allt. Vi visste ju inte ens svaren på våra frågor om oss själva. Vi var bror och syster, inte pojk-och flickvän. Jag var Liams flcikvän och detta var en ända stor röra. Det var inte tanken som var skrämmande om att Liam skulle få reda på det här om att pressen börjat snurra igång ett rykte om Harry och mig. Nej, det som oroade mig var sanningen. Vi visste sanningen. Liam och jag var tillsammans. Harry var min halvbror. Sanningen skrämde mig för jag skulle snart bli tvungen att berätta allt tillsammans med Harry. Jag hade panik över att tiden inte skulle räcka till för att åka till Holmes Chapel och fixa allt. Fansen skulle hata mig ännu mer och Harry skulle få skit av alla fans som gillade mig och Liam tillsammans. Allt var bara en härva. 
"That's great! Just what we need! Rumors!", sa Harry upprört när vi hade lyckats ta oss in i bilen. Jag la en tröstande hand på hans axel och log lite svagt. Han såg rakt igenom mig.
"I know that you're not okey, Lelle!", suckade han och vände sig om mot fönstret. Jag vände mig också mot mitt fönster och blundade. Var allting tvunget att vara så svårt? Kunde jag inte bara få vara helt normal? Ha en normal kille? Nä, jag hade lyckats hitta det mest omöjliga i stället...

Vi åkte hem till Harry och Louis där killarna hade hunnit hem. De tittade förvånat upp på oss när vi kom inrusande i lägenheten med Paul i släptåg.
"What happened to you?", frågade Zayn. Vi svarade inte utan slängde oss i soffan. Liam drog in mig i famnen och började genast pilla i mitt hår.
"What a mess..", suckade Paul och sa hej då till oss. Killarna tittade fortfarande konstigt på oss.
"You tell them Harry.. I'm gonna take a shower and take away all the shame..", sa jag trött och reste mig upp från Liams famn. Jag kysste honom lätt och strök handen över Louis' kind på vägen mot badrummet. Jag skruvade på duschen och tog sen upp mobilen.
"Hejsan!", svarade Ame på första signalen.
"Du måste komma till Harrys lägenhet... Allt är bara en röra och du vill inte veta vad som har hänt!", jag var skakig på rösten.
"Laila, du skrämmer mig! Varför rusade du från festen här om dagen förresten?", Ame kallade mig nästan aldrig för mitt riktiga namn, men det märktes att hon var orolig nu.
"K-kan du inte bara komma hit?", bad jag.
"Självklart! Jose och jag ska bara äta klart så kommer vi.", svarade hon och la på. Jag lät duschen vara på medan jag satte mig ner tungt mot väggen.

"Lelle? Are you okey?", Liam knackade hårt på dörren. Jag satte mig förvirrat upp och såg hur vattnet började svämma över i duschen. Jag öppnade dörren och såg hur Liam och tjejerna tittade lite konstigt på mig.
"Vad gör du?", frågade Jose och höjde på ögonbrynen.
"I fell as sleep...", mumlade jag och stängde av duschen. "Jag behöver prata med er två och Harry. Nu.", sa jag sen och pekade på Ame och Jose. Liam tittade lite förvirrat på mig när jag nämnde Harrys namn. Jag skakade på huvudet och log lite.
"Girl talk.", börjde jag mig fram och viskade jag i hans öra.
"With Harry?", sa han förvånat.
"Are you suprised?", skrattade jag.
"Well.. Maybe not..", erkände han och jag tog med mig tjejerna in på Harrys rum. Harry kom strax efter. Rummet var verkligen välstädat med bäddad säng, vita väggar och mörkbruna mahogny möbler.

"So you guys probably wonder why you're here, don't you?", sa jag och vände mig mot Jose och Ame. De nickade.
"I'm telling you this now before you Ame starts to think something else. I guess you haven't checked your twitter or facebook. Otherwise you'd been very mad at me..", fortsatte jag. Hon tittade lite oroligt på mig. Jag vände mig mot Harry för att få stöd. Han tog min hand och jag slappnade av lite. Ame reagerade med än gång.
"We've found "It". I'm "It"!", sa Harry och både Ame och Jose höll på att trilla av sängen.

---

Ok jätte långt blev det inte! Men vad kommer hända nu? Hur kommer de reagera??

DEL 34 FINNS UNDER DETTA INLÄGG

Tidigare i Who's that girl?: "So what's happening now?", suckade jag. Maten kom in och jag började peta lite. Jag hade förlorat aptiten helt.
"I have no answers, only questions. And the only one who has facit is my dad. You and I are going to HolmesChapel tomorrow. I've already spoken to Liam.", sa Harry och jag tittade chockat på honom.

---

"No, Harry... I can't meet your dad! He doesn't even know that my mum's dead!", sa jag och skakade på huvudet. Harry tittade allvarligt på mig och nickade.
"Yes, you have to! This time, you're representing your mum and yourself.", sa han och log lite snett. Jag tittade på Harry. Vi var inte ett dugg lika mer än håret och möjligtvis ögonen. Allting började sjunka in.
"You're not alone anymore, Laila. I've a family and they will be your family too.", han tittade tröstande på mig. "You have no family, right? You're all alone here. Actually we don't know so much what you're doing while you're not with us.", sa han misstänktsamt. Jag tittade ner.
"I've no job, but my "dad" gives me money each year so I can live here and make thing work out.", sa jag. Han nickade. "But no, Harry. I haven't met him in years..", suckade jag och fortsatte peta i maten.
"It was Louis' idea. He thinks we should go home.", Harry var fast besluten så jag nickade och log lite försiktigt.
"Ok, we'll go home..", Jag kände hur en tår rann ner från ena kinden. Harry böjde sig över bordet och torkade bort den.
"Everything will be okey, "sis".", sa han och skrattade. Plötsligt blixtrade det till. En man med kamera stod utanför restaurangen och hade förmodligen fått en bild på Harry när han rörde vid mig.
"Shit..", hörde jag Harry. Fler började samlas utanför och jag kände paniken växa upp.
"Harry... They'll think we're together.. They will think that I'm cheating on Liam!", sa jag och tittade panikslaget på Harry. Han var lika panikslagen han.
"I'll call Paul...", sa Harry och drog upp telefonen. Några minuter svängde den stora vanen upp framför restaurangen. Vi reste oss upp och Harry betalade.
"Don't answer questions!", viskade Harry strängt och jag nickade stumt. Harry öppnade dörren och vi möttes av ett rent helvete.

---

Jag börjar inte skolan förrän 13 idag så jag slänger in en SUPER KORT del. Den LÅNGA kommer ikväll. Jag skrev en kortis nu för jag ska iväg till stallet och rida båda hästarna.

 

XX

Tidigare i Who's that girl?: "I don't know.. I want to talk to Harry first..", sa jag och skruvade på mig. Han drog mig intill sig och kysste mig mjukt. Fjärilarna i magen började flaxa och jag fick den där lyckliga känslan som jag fick varje gång Liam kysste mig eller berörde mig. Han nickade och jag la mig på hans bröst. Jag hann knappt sluta ögonen innan jag hade somnat.

---

Klockan var sju och jag hade vaknat av att Liam puttat ner mig från sängen. Han tog alltid sådan stor plats att jagvar tvungen att slå med näbbar och klor om jag ville ligga kvar i sängen. Och just den här morgonen fick han migverkligen att vakna på fel sida.
"Come oooon, Liam! You're not that fat..", muttrade jag surt och klev upp för att fixa frukost. Ingen av de andrakillarna var vakna än så jag smög ut till köket. men när precis klivit in i köket ser jag Harry ligga överdiskbänken och ner med huvudet i hon. Hans mörka lockar låg som en golvmopp ner i disken. Förmodligenvaknat för att dricka något och råkat somna på vägen. Han snarkade ljudligt och ställningen han låg i såg intebekväm ut. Jag skrattade lite för mig själv och satte på kranen. Iskallt vatten sköljde ner över Harrys nacke ochin i hans t-shirt.
"WHAT THE...??", han vaknade upp och skrek. Jag kunde inte hålla mig utan jag la mig dubbelvikt ner på golvetoch tårarna bara sprutade.
"I'm sorry, but you deserved that!!", fick jag fram mellan tårarna. Harr tittade surt på mig och drog åt sig enkökshandduk.
"I will remember this!", muttrade han och gick ut ur köket. Niall mötte honom och tittade på Harry med enförvånad blick.
"Why are..-", började han.
"Ask Liam's girlfriend and my called sister..", avbröt han och gick till badrummet. Niall tittade på mig och jagförklarade vad som hänt. Han kunde heller inte hålla sig utan tyckte också att Harry mer än så hade förtjänat det.

Eftersom det bara var vi tre vakna fixade vi frukost och satte oss sen på min balkong. Solen värmde redan ochhimmelen var blå. Det skulle bli en fin dag. Perfekt för shopping eller picknick.
"So what's up for today?", sa Niall och tryckte in en skiva med bröd.
"Harry and I will have lunch and I think Liam told me that you're going to be in the studio until 2 pm.", svaradejag och tittade på Harry. Han nickade. Lunchen skulle få bli avgörande om vi verkligen skulle klara ut den härknäppa situationen.
"I don't want to be in the studio today.. Nice weather!", klagade Niall. Jag höll med. Det kunde inte vara roligt attvara instängd i en studio halva dagen om det var super fint väder och alla andra var ute.
"But we can have picnic tonight in the park?", föreslog jag och Niall sken upp. Vi bestämde en picknick runt 6tiden. För att få med Niall på någonting var det ända man behövde nämna så var det mat.
"Morning..", hörde jag Liam bakom mig. Jag ställde mig upp så han kunde sätta sig på min stol och jag i hansknä.
"Morning!", svarade Niall och Harry. Jag såg Zayn och Louis genom glasdörrarna. De var på väg ut till balkongenlastade med frukost.
"Why weren't you by my side this morning when I woke up?", sa Liam och plutade besviket med läpparna.
"'Cause you're not nice in bed..-", började jag. Harry avbröt mig med ett stort flin.
"Not in that way, Harry!!", sa jag och räckte ut tungan till honom. "You keep pushing me out of the bed..", sa jagoch tittade på Liam.
"Well, I guess I'm fat then..", sa han och skrattade.

Harry och jag gick ut från lägenheten för att äta lunch på en restaurang i närheten av studion. Inga fans syntestill och det var bara så skönt att kunna gå avslappnat utan att behöva bara på sin vakt. Men detta var ändå långtifrån avslappnat. Vi gick i en pinsam tystnad och Harry gick en bit ifrån mig. Vi hade inte sagt ett ljud till varandrasen jag hade hämtat upp honom vid studion. Vi gick till en av Harrys favorit restauranger i området, någon medalla olika sorters rätter. allt från asiatiskt till italienskt. Vi satte oss vid ett bord och jag drog en djup suck.
"Ok, Harry. Let's talk about this now.", sa jag och han nickade stumt.
"I actually don't have much to say more than I'm sorry that Louis and I lied to you.", svarade han och tittade liteledsamt på mig.
"But how do you feel about this? You know, people will find out! The fans and the paps are crazy. You knowthat!", sa jag. Han började pilla på sina naglar och skrapade försiktigt bort lös hud från nagelbandet.
"I don't have much choice, right? Neither have you..", fortsatte han. Jag nickade och höll med.
"So what's happening now?", suckade jag. Maten kom in och jag började peta lite. Jag hade förlorat aptiten helt.
"I have no answers, only questions. And the only one who has facit is my dad. You and I are going to HolmesChapel tomorrow. I've already spoken to Liam.", sa Harry och jag tittade chockat på honom.

---

Blir så rörd! Statistiken bara stiger och stiger :') Älskar er! xx Men vad kan bli bättre? Vad kommer hända i Holmes Chapel nu? Kommer någon få reda på den här skandalen? och i så fall hur????

Tidigare i Who's that girl?: "We love you. You know that, right?", sa Harry och drog in mig i en kram. Jag lutade huvudet mot hans bröst och nickade.
"We'll fix this! We will clean up this mess! I promise.", sa han mot mitt hår.

---

När vi kom tillbaka till lägenheten slängde sig alla tre killarna i soffan och satte i gång en film. Zayn ringde till Liam och Louis också och det tog inte lång tid innan de båda stod i hallen. Jag var inne i köket och fixade lite att dricka när jag kände hur någon kom in i rummet. Louis. Jag behövde inte vända mig om för att veta vem det var. Jag kände igen honom på hans närvaro.
"You can make the popcorn and pour the candy into a bowl, if you bought any..", sa jag med ryggen mot honom. Jag var fortfarande besviken på honom och Harry. Jag fick liksom en irritation inom mig när jag tänkte på att Louis hade tigit med hela historien om Harry. Men jag kunde inte göra något åt det.
Medan jag fixade fantan och colan såg jag i ögonvrån hur Louis sneglade på mig. Jag vände bort huvudet mot skåpen och började ta ut 6 glas. Jag tog de färgglada så alla kunde hålla reda på sitt eget glas. Jag var också lite trött på att höra Niall klaga att Zayn alltid drack ur hans glas. Jag ställde allt på en bricka och var precis på väg ut ur köket när mikron plingade till. Popcornen. Jag suckade och gick tillbaka. Ställde ner brickan och tog ut påsarna. Jag öppnade den ena och skulle precis öppna den andra då jag råkar klippa mig i fingret med saxen. Oh God...är allt jag hinner tänka.

Jag vaknade upp i min säng inne på mitt rum. Liam låg bredvid mig och Louis på den andra sidan.
"She's awake!", hörde jag Niall på långt avstånd. Hela huvudet var tungt och synen var väldigt suddig. Jag försökte röra lite på fingret jag klippt mig i. Det är omlindat och ihop tejpat.
"Are you ok? You scared the shit out of me!", skrek Louis nästan.
"What happened..? I know I cut myself.", sa jag lågt och kände hur huvudvärken verkligen kröp fram.
"You cut yourself and fainted and then you hit your head in the kitchen bench.", svarade Louis och jag såg hur orolig han var.
"Admit that you thought I was going to die and you couldn't take the thought that your last memory of me would be when I screamed at you and we had a fight?", flinade jag. Han tittade ner och log lite.
"I guess..", mumlade han.
"So, how bad is it?", frågade jag Liam och grimaserade.
"Actually it was Harry who fixed you finger!", sa Liam. Jag tittade skräckslaget på Liam och sen på Harry. Harry log stolt.
"Oh nooo.. My finger..", muttrade jag tyst. Om det var Harry som hade fixat fingret kunde det se ut hur som helst.
"You will probably get a scar and..-", började Harry som värsta sjuksystern. Jag viftade bort hans ord och reste mig upp ur sängen.
"Come on guys, movie time!", sa jag och drog med mig Liam ut ur rummet. De andra följde efter och satte sig i soffan. Jag fortsatte in i köket och hörde hur Louis följde efter. Jag vände mig om och satte mig på bänken.
"So, something you want to say?", sa jag och tog en näve av godiset på bänken. Jag stoppade in en bit med choklad - min favorit, och tittade på honom. Hans bruna hår stod åt alla håll och han tittade intensivt på mig.
"I've no words.. I'm so sorry...". sa han och slog ner blicken. "We shouldn't had lied to you. We should had said something to you when you told us about "It".", fortsatte han och mötte min blick igen.
"You have no idea how much I trust you, guys. Trust YOU Lou. You're my bestie..", sa jag och hoppade ner från bänken. Jag gick fram till honom och kramade hans händer.
"Don't ever, ever, ever do it again. Never lie to me. I'm still mad at Harry even if I think I'm starting to accept the fact that he's my half brother but I can't be mad at you forever. That would kill me. ..", sa jag och drog in Louis i en kram. Han omfamnade mig med och höll om mig hårt.
"Thank you, sis..", sa han och jag släppte honom. Jag drog med handen över hans kind och torkade bort en tår.
"And you have to stop calling me sis cause Harry will get confused.", skrattade jag.

Killarna satte igång en film, men jag tittade inte så mycket på den. Mina tankar flög omkring för mycketf ör att jag skulle kunna koncentrera mig på något. Jag tänkte på Harry och faktumet att jag hade haft min bror rakt framför ögonen i snart 1½ månad.
"Stop bitting on your nails!", viskade Liam i mitt öra. Jag hade inte märkt att jag bet på dem men jag brukar göra det när jag känner mig stressad eller tänker. Jag kysste honom lätt på halsen och gäspade.
"Gosh.. I'm tired. Think it's time for bed now. See you tomorrow guys and we need to talk!", sa jag och spände blicken i Harry. Tyvärr hade han redan somnat över Louis och snarkade ljudligt. Jag suckade och skakade på huvudet.
"If you want to sleep over just take the mattresses under Ame's bed.", gäspade jag och drog upp Liam ur soffan. Vi gick in och jag började ta av mig. Liam gick in i badrummet och jag hörde hur han slog på duschen. Jag tog en av Liams t-shirtar och drog den över huvudet innan jag bytte underkläder. Jag rös till lite när jag klev ner i sängen. Fönstret hade varit öppet hela kvällen och jag hade glömt att stänga det. Liam stängde av duschen och kom ut ur badrummet.
"CAn you close the window, babe?", sa jag och hörde hur han skrattade lågt.
"Forgot it again, didn't you?", sa han och kröp ner bredvid mig. Jag nickade och kröp närmre honom. Han var varm och luktade friskt. Jag tyckte bättre om Liam när han inte var nyduschad. Då luktade han.. bara Liam. Nu luktade han en blandning av allt; tvål, schampo, deodorant, nya kläder och så vidare.

Jag drog med handen genom hans blöta hår och kände hur det krullade sig under mina fingrar. Han log och jag log tillbaka.
"When are we gonna talk about Harry?", viskade han plötsligt. Jag stannade upp och drog åt mig handen. Han tittade allvarligt på mig och jag kände att jag verkligen inte skulle kunna ta mig förbi det samtalet.
"I don't know.. I want to talk to Harry first..", sa jag och skruvade på mig. Han drog mig intill sig och kysste mig mjukt. Fjärilarna i magen började flaxa och jag fick den där lyckliga känslan som jag fick varje gång Liam kysste mig eller berörde mig. Han nickade och jag la mig på hans bröst. Jag hann knappt sluta ögonen innan jag hade somnat.

---

Numero 33! Nu händer det bara massa segt för jag måste ha en liten "foundation" innan jag kan börja snurra runt på dramat och allt igen :) Så detta blev ett litet mellan kapitel. Tusen tusen tack för besöken! Kanske kan börja kommentera lite nu då? :) Love xx

Tidigare i Who's that girl?: "No, Liam. I need time now. If you can't see me without the boys I think we should take a break a few days. I mean, I need time. I need to think about this whole situation. Harry is for God sake my half brother!!", jag sjönk ner med ryggen längs väggen och satte ansiktet i händerna. Jag började gråta igen tyst. Tanken slog mig efter ett tag om det verkligen var så farligt att Harry var min bror. Var det verkligen det?

---

Jag märkte knappt att Liam gick ut ur rummet, men efter en stund hörde jag tvn som sattes på. Jag orkade verkligen inte prata med varken Liam eller någon annan. Jag stannade inne på mitt rum resten av dagen och Liam kom in i mellan åt för att titta till mig eller ge mig mat. Han sa ingenting när han kom utan bara öppnade dörren och gjorde det han skulle. Ibland satt jag med huvudet mot väggen och spegeln så jag kunde se när han kom in. Det syntes på honom att han var ledsen och besviken. Men jag orkade verkligen inte göra något. Ibland kunde jag också höra hur han pratade i telefon med någon av killarna. De diskuterade om mig. Det var inte förrän ungefär vid fem som Zayn kom förbi. Jag hörde hur han pratade med Liam om att i alla fall få försöka prata med mig. Liam sa varken bu eller bä, men lät ändå Zayn knacka på min dörr. Jag hörde hur Zayn harklade sig utanför.
"Laila, it's me, Zayn. I just want to talk to you, please!", jag övervägde att låta honom stå kvar men efter några sekunders eftertänkande påminde jag mig själv om att Zayn faktiskt inte hade gjort mig något. Jag gick fram till dörren och öppnade den. Han log snett men leendet försvann snabbt.
"Oh Gosh.. You look..", började han. Jag kunde inte hålla mig för skratt.
"Terrible? Disgusting? Like shit?", jag fortsatte att rabbla upp orden. Zayn skakade på huvudet.
"No no, You look beautiful. But you look so tired!", sa han efter ett tag. Jag log lite och gick åt sidan så han kunde kliva in i rummet. Han satte sig på sängen och började leka lite med överkastet.
"I'm so sorry, Laila..", mumlade han och tittade upp. Jag mötte hans chokladbruna ögon och jag såg hur ledsen han var. Jag hade nog inte insett det förrän nu hur alla i gruppen blev påverkade av detta. Inte bara Louis och Harry, utan alla fem. Jag stängde dörren och satte mig bredvid honom. Han tog min hand och kramade den.
"It's ok, Zayn. I will probably get over i.", jag lutade huvudet mot hans axel och blundade. Jag insåg hur mycket jag hade saknat att prata med någon under dagen. Zayn var den första jag faktiskt hade haft kontakt med sen tidigt på morgonen.
Zayn skakade på huvudet och tittade på mig.
"This isn't just a thing you can get over, sweetheart! This is a thing you have to confront and make it look the way you want it to be.", jag tittade upp på Zayn och log.
"You always make me smile with your life quotes, Zayn!", sa jag och kramade hans hand. Hans ställde sig upp och gick fram till garderoben.
"Come on! Get dressed!", jag tittade chockat på honom.
"Where are we going?", hans slängde fram ett par rosa shorts och ett vitt linne. Jag suckade och tog på mig kläderna.
"Dinner with Niall!", sa han och vi gick ut ur sovrummet. Liam satt i soffan och läste på mobilen. Han tittade chockat upp när Zayn kom ut ur rummet med mig i släptåg.
"What the.. how did you? What?", sa han och tittade först på Zayn och sen på mig. "You're the master!", sa han sen och gick fram och kramade Zayn. Jag skrattade lågt och drog honom undan från Zayn. Jag kysste honom lätt och drog in hans doft.
"So sorry I got mad at you, honey..", viskade jag mot hans läppar. Han log och tog min hand.
"Where are we going?", sa han och tittade på Zayn.
"Dinner with Niall, he's at McDonalds around the corner!", sa Zayn och vi gick ut till hallen frö att ta på oss skorna.

När vi kom ut möttes vi av den varma luften. Mitten av maj och redan så varmt! Vi gick förbi den lilla frukostaffären som låg utanför mitt lägenhetshus och sen fortsatte vi vidare runt hörnet. Niall satt redan vid ett bord och väntade. Men han var inte ensam. Jag såg på långt håll att det var Harry som satt framför honom. Jag stelnade till och drog lite försiktigt i Zayns arm.
"You lied to me! Harry's here!", väste jag.
"I didn't know he was going to be here!", viskade han tillbaka. Liam drog bestämt med mig till bordet medan Zayn gick och beställde. Jag satte mig lugnt bredvid Niall och Liam bredvid mig. Jag mötte inte Harys blick utan hälsade kort på dem båda två. Zayn kom efter en stund med en bricka full med milshakes, pommes och några sallader. Jag tittade tomt framför mig och blängde ibland på Zayn. Efter en stund avbröt Niall tystnaden.
"Ok, guys. This is just awkward! We are best friends, we can't just stop talking to each other. This is a thing you HAVE to talk about!", sa han och spände blicken i mig. Jag ahde aldrig sett Niall somd en som tar initiativet till att lösa en konflikt. Jag tittade chockat på honom men kom efter ett tag på vad det var han sagt.
"Well, say that to my brother over there!", sa jag kallt och Harry vände för första gången på hela måltiden upp blicken mot mig. Han var tom och ryckte på axlarna.
"I can't help that my dad and your mum was together for a while!", han kastade orden rätt i ansiktet på mig och jag visste så väl att han hade rätt. Jag visste inte hur länge jag kunde hålla på att hata detta, någon gång skulle jag vara tvungen att ge efter. Just nu var jag bara så arg och besviken på Louis, Harry, mamma, Harrys pappa och mig själv. Jag hade två val nu; antingen blev ajg vän med personen jag ägnat flera år till att söka efter och faktiskt få en bror. Eller så skulle jag vara tvungen att avbryta kontakten helt med Harry och låtsas som ingenting hade hänt. Men förlorade jag Harry förlorade jag också Liam. Jag tittade ner i knät på mina slutna händer.
"I'm sorry Harry... I can't be mad at you forever. I don't want to lose you when I just have found you!", sa jag och tittade upp. Jag mötte hans klara, jade gröna ögon och han log lite.
"Well, that's great! Can we talk about this later at your place?", sa Niall och tittade nöjt på mig. "Tha fans are coming..", mumlade han sen. Jag tittade mot dörren och såg en grupp tjejer komma gåendes. Jag reste mig upp och vi gick ut. Killarna tog några bilder och pratade med fansen en stund innan vi började gå igen. Harry och jag saktade in och lät dem andra tre gå före.
"We love you. You know that, right?", sa Harry och drog in mig i en kram. Jag lutade huvudet mot hans bröst och nickade.
"We'll fix this! We will clean up this mess! I promise.", sa han mot mitt hår.

---

Jag är ledsen att ni fick vänta en timma extra + att det blev ett segt kapitel! Jag tycker själv att det gick lite fort fram nu, men så är det :/ Lite längre blev det iaf än vad jag tänkt!

 

Tidigare i Who's that girl?:
"How much did you hear?", sa han. 
"Everething about Holmes Chapel!", sa jag och tittade ännu mer upprört på dem. "Please tell me what's going on!", sa jag och stampade frustrerat med foten i golvet. 
"Ok, don't get mad now, Lelle.", började Harry och gick sakta fram mot mig. 
"You heard about Holmes Chapel and that it's my home town, right?", jag nickade. 
"Everything you've been looking for has been right in front of you the last couple of weeks.", sa han snabbt och jag kände hur hjärtat stannade. 

---

Jag visste redan svaret på min fråga, men ändå så hörde jag mig själv ställa den.
"What do you mean, Harry?", nästan viskade jag. Jag såg på Louis hur frustrerad han var.
"Yes, what's going on, BROTHER?", sa Louis sarkastiskt och tittade på Harry. Harry vände bort blicken från Louis och suckade tungt.
"I'm "It"...", mumlade han tyst. "Are you happy know, Lou?", fortsatte Harry och satte sig på sängen. Jag kände hur ilskan bubblade inom mig.
"How long have you known about this?", väste jag fram.
"Since the day we met you for the first time", sa Louis och såg väldigt ledsen ut.
"And Liam, does he know about this?", jag spände ögonen i både Harry och Louis och nästan skrek ut orden. Musiken hade tystnat och jag kände hur uppmärksamheten hade dragits till oss. Men jag brydde mig inte.
"He has nothing to do with this! I knew in first place and I told Louis.", sa Harry och tittade desperat på mig i hopp om att jag inte skulle bli arg på Liam.
"You are my best friends and you lied to me about my life's most important thing!", jag kände hur tårarna rann ner för kinderna. Louis kom fram och skulle lägga armarna om mig men jag backade.
"I don't wanna see you two! Don't call, don't text and don't come and visit me!", skrek jag och vände mig om för att gå till hallen. Liam trängde sig oroligt fram till mig men jag bara tittade trött på honom och bad honom bara gå där i från. Det gjorde ont att såra honom men jag ville bara där ifrån.
"Laila wait! Let us explain!" ,jag hörde Louis skrika på mig.
"Let her go, bro!", mumlade Zayn och jag öppnade dörren och sprang ut i den ljumma natten. Jag sprang flera kvarter innan jag insåg att jag var helt vilse. Jag hade ingen som helst aning om vart jag var någonstans. Jag satte mig på en parkbänk och tog av mig mina klackar. Sen lät jag tårarna falla. Jag grät nog mest över lättnaden att äntligen ha hittat "It". Men då blev jag frustrerad och grät över att jag var arg på Louis och Harry. Tanken slog mig sen att tänk om jag inte hade stött på Liam på Bronx. Då hade det tagit ytterligare några år kanske att hitta Harry. Tänk om jag inte hade hittat honom alls då? Tänk om Liam var lösningen på "it"? Eller tänk om jag hur eller hur hade hittat Harry och då hade jag också hittat Liam hur eller hur. Var Harry då lösningen till att hitta kärlek? Frågorna bara snurrade. Jag märkte inte ens att någon satte sig bredvid mig och la armarna om mig.
"Come on, let's go home..", jag lutade mig mot hans bröst och vi gick sakta hemåt.
"I'm so sorry, babe..", mumlade Liam mot mitt hår. Jag snörvlade till och fick ut något om att det gjorde ingenting. Jag var så trött när vi klev in i lägenheten att jag bara kastade mig på sängen. Liam tog av mig mina skor, klänningen och la sig sen bredvid mig.
"Everything will be alright, you know that!", sa han innan ja somnade in.

Jag vaknade av att Liam duschade i badrummet intill mitt sovrum. Jag satte mig försiktigt upp och tittade trött in i min helkroppsspegel. Jag suckade tung och trevade med handen på bordet efter en borste. Jag började borsta ut håret och hörde plötsligt att min mobil började ringa. Jag tog upp den och svarade.
"Hi! How are you? What a drama! Did Liam find you? I was so worried!", Danielles frågor svämmade över.
"Hi, I'm fine. Yes Liam found me and yes, it was a hell of a drama..", svarade jag. Danielle sa hej då och telefonen räcktes över till Eleanor.
"He's worried about you, Lelle. He has spent his whole morning in his bedroom. He doesn't even let me in..", hörde jag hur hon nästan viskade fram.
"I'm sorry, El. I just can't forgive him. He lied to me. And Harry lied too..", jag kände hur gråten var nära igen. Liam kom fram och tog telefonen i från mig och avslutade samtalet med Eleanor. Jag satte mig på sängen och Liam hukade sig framför mig. Jag la mina båda händer runt hans ansikte och suckade djupt.
"So much drama..", mumlade jag tyst.
"Can you tell me why?", frågade han. Jag började berätta om gårdagen och varför jag blivit så arg på Harry och Louis. Han nickade chockat när jag var färdig.
"I can't see why they didn't tell us about this.. I mean, this is important!", sa han och tittade på mig. Jag nickade stumt och reste mig upp för att börja klä på mig.
"You need a talk with them, Laila.", sa Liam tyst. Jag skakade på huvudet.
"No, Liam. I need time now. If you can't see me without the boys I think we should take a break a few days. I mean, I need time. I need to think about this whole situation. Harry is for God sake my half brother!!", jag sjönk ner med ryggen längs väggen och satte ansiktet i händerna. Jag började gråta igen tyst. Tanken slog mig efter ett tag om det verkligen var så farligt att Harry var min bror. Var det verkligen det?

---

Förlåt att det kom så sent men har massa skolarbete nu :( jätte dåligt blev det med :( Tusen tack för kommentarerna dock xxx

Tidigare i Who's that girl?: "Holmes... holmes chackel.. homes..", funderade jag högt.
"You mean Holmes Chapel?", sa Louis förvånat. 
"Yes! That's it! Holmes Chapel!", han tittade förvånat på mig. "What?", sa jag. 
"That's very inetersting..", mumlade Louis tyst.

---

Jag ville fråga Louis mer om Holmes Chapel för det verkade som om han visste en hel del om det. Men jag lät bli. Vi fortsatte gå under tystnad mot restaurangen som låg en bit bort. Vi mötte några fans som tog lite kort med Louis, men verkade inte känna igen mig så jag pustade ut. Louis märkte hur nervös jag var så han drog in mig i en kram. I början var det Niall som jag trodde skulle bli min nya bästis - efter all med datorn och Liam. Men allt eftersom veckorna hade gått blev upptäckte jag nya sidor hos Louis hela tiden som jag älskade. Han var den där försvunna brodern som jag förmodligen aldrig skulle hitta, men så länge fick Louis duga. Vi hade blivit riktigt tighta och jag älskade hans sällskap. Han kunde vara skämtsam och hel oregerlig, men samtidigt visa en lugn sida och vara en god lyssnare. När jag behövde prata lyssnade Louis även om jag visste att han egentligen ville skämta bort alltihopa. Han lyssnade på mig för att han var min vän och för att jag var Liams flickvän.

"I'm scared, Lou!", sa jag och han kysste mig på pannan.
"I know you are, honey. Elaenor was so freaked out in the beginning. The fans controlled her and she was like a mental wreck. But she got through it.", han log lite snett och jag knuffade till honom.
"Well thanks! Now it feels much better!", sa jag och låtsades spela sur. Jag hörde hur Liam och Harry började komma i fatt oss.
"Come on, darlings! Nialler can't wait any longer!", skrek Zayn längre fram. Jag skrattade och väntade in Liam. Han tog min hand och kysste den.
"We'll get through this, right?", sa han lite oroligt.
"Of course, we'll do!", svarade jag och kramade hans hand hårt. Vi kom fram till restaurangen där Niall stod och trampade med Zayn.
"Come ooooon, guys! I'm starving!", sa han och viftade med handen mot dörren. Vi skrattade alla fem åt Niall innan vi gick in.

Liam och Louis följde mig hem. Vi snackade en massa om fansen och hur jag skulle tackla allt. De skulle hjälpa mig med min twitter för där skulle det mesta ske. Jag skulle även luncha med Danielle och Elaenor i morgon och då skulle de hjälpa mig med. Jag berättade också om deras fest och alla killarna var självklart sugna på en partykväll, likaså Ame och Jose.
Vi slängde oss i soffan. Jag låg i Liams knä och benen på Louis som loggade in på sin twitter. Han slängde in en tweet om mig och Liam, svarade lite fans och följde några. Liam gjorde likadant fast la ut en bild på oss som Louis hade tagit. Sen var det min tur. Jag loggade in och tog ett djupt andetag.
"Here we go...", mumlade jag och klickade på mentions. De flesta var riktigt snälla. De hade retweetat Liams bild och skrivit hur söta vi var, men det fanns också en hel del "hat". Jag var van vid att bli kallad det mesta, men detta tog priset! Jag blickade över alla mentions och scrollade ner. Liam kramade mig bakifrån och kysste mig i nacken. Jag rös.
"Look! You guys are trending!", sa Louis och pekade på world wide trends. Mycket riktigt så trendade Liam och jag; Directioners support Leiam & Laila is Liam's sweetheart. Jag blev tårögd. En del människor kunde vara helt fantastiska! Jag vände mig om och kysste Louis på kinden.
"Thank you, Lou!", han log till svars och tog upp mobilen som började ringa. Elaenor.
"What about me?", blängde Liam surt. Jag lutade mig fram och kysste honom retsamt på halsen. Sen började jag kittla honom!
"Ok, lovebirds! Gotta go back to the studio. I've some stuff to finish. You're free this afternoon so you can be with Laila, darling!", sa Louis och reste sig från soffan. Han gick ut i hallen och tog på sig skorna.  Jag vände mig om till Liam.
"So, party tomorrow night? I understand if you don't want to. I mean Danielle's there.. -", började jag men Liam avbröt mig.
"Party it is!", jag log och kysste honom igen.

---

Kapitel 28! Nu ska vi fixa lite drama tror jag :) Det känns tråkigt att få så många kommentarer på förra inlägget. Men tack för allt support . Spara gärna kommentarerna till kapitlen ist! Men jag älskar er som kommenterar redan! Tack tack tusen tack