Tidigare i Who's that girl?: De undrade mest vad jag gjorde där och Harry bara skrattade bort det och sa att jag också hade vänner i Holmes Chapel. När vi sen stod utanför Harrys hus så började jag må illa. Nu gällde det. Harry knackade och en kvinna öppnade dörren.

---

 

"Well well, look who's home!", kvinnan drog in Harry i en kram. Jag stod bara där och log. Hon var vacker; långt brunt hår med lite lockar och klara ögon. Harry var lik henne. Plötsligt vände sig Harry om och tog min hand. Anne tittade chockat på mig och sen på Harry.
"No mum, she's not my girlfriend, she's Liam's. But there's few thing we're here to talk about.", sa Harry och klev in genom dörren. Jag följde lydigt efter och gjorde som Harry; sparkade av mig skorna och ställde väskorna i hallen. Vi fortsatte in till köket där en man satt vid köksbordet och läste tidningen. Han tittade förvånat upp på Harry när vi kom.
"But look who's home... Jesus!", sa han och ställde sig upp för att krama om Harry. De stod länge i kramen och Harrys mamma var till slut tvungen att harkla sig.
"Boys..", sa hon lite försiktigt. Harry vände sig om igen mot mig och ställde sig bakom mig.
"So, mum - Robin. This is Laila. She's Liam's girlfriend and she's here with me for several reasons. But she's also one of my best friends. So we're staying a couple of days before we have to get back to London.", jag gick fram och räckte handen till kvinnan. Hon omfamnade mig istället och log.
"Anne!", sa hon sen. Jag räckte fram handen igen mot mannen som tog den i ett fast grepp och skakade den.
"Robin - Harrys stepdad!", sa han och log stolt. Jag vände mig snabbt mot Harry och han mimade "I'll explain later!", sa nickade surt och vände mig sen om igen.
"Thank you for letting me stay here with Harry!", log jag och de nickade till svars. Harrys mamma tittade konstigt på Harry och jag kunde se "du-och-jag-måste-parat-sen-blicken" Anne gav Harry.

Vi gick ut ur köket och Harry tog med mig upp till hans gamla rum. Välstädat och allt i sin ordning.
"Wow Harry.. I thought your place in London was just a joke. But you really are a kind of a cleaner.", skrattade jag lågt. Jag gick längs hans bokhylla och hittade bland annat deras första brit. Jag log lite. Liam hade berättat om den kvällen och hur lyckliga de faktiskt hade varit- eller var.
"So, Why am I in your stepdads house and not your dad's house?", vände jag mig om och tittade strängt på Harry. Han satte sig på sängen.
"I actually don't know where he is right know. And the thin is that mum knows everything about your mum and yeah.. you know. I think she knows who you are...", jag suckade.
"So she's the only one that got the answers?", sa jag och satte mig tungt brevid Harry. Han nickade.
"I've no idea where he can be... I think it was because of your mum that my parents splitted up. But she had to know everything because she knew you'd come one day...", jag tittade på honom. Det var alltså mer han inte hade berättat för mig.
"So there's more you haven't told me..?", sa jag och kände hur jag snörpte ihop munnen till ett streck. Han nickade lite skamset. Plötsligt knackade det på dörren. Harry hann inte ställa sig upp förrän en vacker brunette kom inspringandes i Harrys rum.
"Mum told you were home! Why didn't you..-", mer hann hon inte säga förrän hon fick syn på mig.

---

Kort kapitel, men det är för att jag inte har tid! Hehe. Men - som ni kanske märker sen några kapitel tbx så kommer jag kasta runt sanningen lite i Harrys familj. Dvs att Harrys familj kommer inte vara som i verkligheten - vilket den egentligen inte är eftersom Laila redan är en del av den. Men så ni förstår och inte blir arga om ni inte tycker att ngt stämmer :) 

Och tusen tack för att ni har lämnat kommentarer där ni liksom bryr er! Tack xx

 

Hej! Jag ville bara säga att jag har utsett en vinnare till tävlingen OCH jag tackar er alla som varit med och tävlat! Jag lovar att ha fler tävlingar och nästa blir förmodligen en roll i den nya novellen efter WTG. Vem av killarna är ni sugna på att läsa om då? 

Jag kan oxå avslöja att one shoten kommer handla om Niall :)

STORT GRATTIS TILL MELLE! Hon bloggar HÄR ! Jag fastnade för hennes ärliga beskrivning av sig själv och hon verkade super härlig. Något sa bara "klick!" eftersom den ska handla om Niall. I sin kommentar skrev hon om att de flesta shippar henne med Niall och jag vet inte vad som fick mig att tycka det med. MEN STORT GRATTIS!

Ni andra hade såklart också super fina motiveirngar, beskrivningar och  så vidare! Tusen tack :) xx

TIDIGARE I WHO'S THAT GIRL?: "I'm telling you this now before you Ame starts to think something else. I guess you haven't checked your twitter or facebook. Otherwise you'd been very mad at me..",fortsatte jag. Hon tittade lite oroligt på mig. Jag vände mig mot Harry för att få stöd. Han tog min hand och jag slappnade av lite. Ame reagerade med än gång.
"We've found "It". I'm "It"!", sa Harry och både Ame och Jose höll på att trilla av sängen.

---

---

"You are WHAT?", skrek Ame. Jose bara stirrade rakt ut i tomma luften med en ganska tom blick.
"I-i'm it?", sa Harry lite osäkert och tittade frågandes på mig. Ame viftade bort hans kommentar.
"I heard you the first time, my dare! How can you tell us this now??", fortsatte hon och tittade besviket på mig. Jag slog ner blicken och suckade.
"Det var därför som du sprang ut från festen. Jag hörde att du, Harry och Lou stod och skrek på varandra.", sa Jose plötsligt. Harry tittade bedjande på mig. Han hade hört sitt namn och ville såklart veta varför det hade blivit sagt. Jag översatte snabbt och nickade sen mot Jose.
"Louis and Harry knew this since the day I first met them. They lied to me about this and it's hard to forgive but I try 'cause I've finally found my lost brother.", sa jag och Ame nickade stumt. Jag visste att hon egentligen ville säga mer och ville skälla på Harry också. Stackaren skulle få sig en rejäl omgång sen när hon fick ensam tid med honom...
"So, how do you two feel about this?", sa Jose lite osäkert och hon började nervöst pilla på franskanten av överkastet.
"It's crazy and we will try to solve this... But the main reason we wanted to talk to you was about some pictures.", sa Harry. Ame tittade på Jose som tittade på Harry.
"There's gonna be some photos of me and Harry in magazines, twitter, facebook etc. cause the paps caught us together a couple of hours ago. We didn't want you, Ame, to think that we're together.", Hon suckade lättat.
"Thank God! I thought someone was dying or sick when you wanted to talk to us!", sa hon. Jag böjde mig fram för att krama dem båda.
"It will be like Hell these next coming weeks, but we can do it!", viskade Jose i våra öron.

Vi gick tillbaka ut till dem andra som satt vid köksön och åt någon konstig gegga med ris.
"What's that?", sa Ame och rynkade på näsan. Niall började skratta.
"Chicken with rise!", sa Zayn surt och tryckte in en tugga till i munnen. Jose gick fram och kysste honom i nacken. Han gjorde tummen upp mot Ame som tog fram en tallrik. Hon slevade upp lite försiktigt och satte sig i Harrys knä. Han började genast pilla med hennes hår och kysste henne i nacken.
Jag gick fram till Louis och satte mig i hans knä. Liam tittade besviket på mig.
"Sorry, honey! Louis' lap is more comfortable than yours.", sa jag och skickade en slängkyss. Han låtsades ta emot den och stoppade den i fickan. Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet.
"Everything went well?", viskade Louis i mitt öra. Jag nickade och han la sen sin haka på min ena axel.
"So what's happening now?", frågade Niall och reste sig upp för att ta mer vatten ur kranen. Jag var precis på väg att säga att han tagit Zayns glas men Zayn hann före.
"Come on, Niall! Not again!", han slet åt sig sitt glas och blängde surt på Niall.
"Well, Laila and I are going to visit my family tomorrow. We need to clean up this mess before the tour starts and the rumors...", sa Harry. Ame tittade lite besviket ner i sin kycklinggegga när Harry nämnde deras tour. Vi visste alla tre att en tour skulle komma och Gud visste hur länge de skulle bli borta då...
"Tomorrow? What about our interview with MTV and that Swedish magazine?", sa Niall besviket.
"I know, I know.. But I've already spoken to Paul. He'll talk to the management.", svarade Harry. Jag log mot honom. Jag visste att vi skulle kunna fixa det.

Nästa dag runt 13:30

"Ok, guys! I love you and I'll see you in three days!", sa jag och slängde mig om Zayns hals. Jag kramade dem andra med och sist Louis.
"I'll miss you!", sa han.
"I'll miss you too!", svarade jag och kramade honom hårdare.
"Hey, leave my boyfriend alone!", sa Eleanor och skrattade. Hon drog in mig i en kram också och sen tog Harry våra väskor. Jag skyndade efter och vi började gå mot gaten. Jag tittade mig nervöst omkring. Inga fans där och inga fans där. Klar sikt! Men icke då. Precis när vi är genom gaten så kommer det fotografer. Vi rusar vidare och jag kan ju bara gissa hur det här skulle se ut. Jag och Harry på en flygplats. Rubrikerna skulle vara väldigt saftiga; "Harry Styles and Liam Payne's girlfriend on holiday. TOGETHER?". Usch.. Jag mådde illa redan. Som tur var hann vi precis in på planet innan det stängde. Harry letade upp våra platser medan jag gick för att gå på toaletten. Jag gick förbi några stolar innan jag fann den. Plötsligt känner jag något som drar i mina byxor. Jag tittar ner och möter två isblå ögon.
"Are you Laila, Liam Payne's girlfriend?", sa den lilla flickan med de isblå ögonen. Hon hade långt blont hår och stora vackra ögon. Kanske var hon runt 6 års ålder.
"Euhmm... Yes I am!", sa jag och böjde mig ner till hennes höjd.
"Then why are you together with him?", sa hon och pekade på Harry som förtvivlat försöke få upp mitt handbagage på hyllorna. Han svor tyst och gav sen upp.
"Can you keep a secret?", sa jag och log. Hon nickade ivrigt.
"Cause Harry is my half brother and we're going home over the weekend to clear things up!", sa jag. Hon tittade storögt på mig. Sen tog hon handen för munnen och visade att hon skulle vara tyst.
"Thank you...?", sa jag.
"Melanie!", svarade hon stolt. Jag struntade i och gå på toa utan tog Melanie i handen och gick bort till Harry. Hon tittade storögt på Harry och jag kände hur nervös hon blev. Harry tittade upp från sin Iphone efter mycket muttrande om att något var fel.
"This is Melanie. Huge fan and knows about us.", sa jag och blinkade med ögat åt Harry. Han sken upp och tog tag i Melanie. Han satte henne i knät och det klickade med än gång mellan dem två. Jag log lite och tänkte på Ame. Hon skulle aldrig vilja ha barn. Det vore synd om Harry var den rätta och hon inte skulle vilja ha barn för Harry skulle bli en perfekt pappa.

Melanie satt med oss nästan hela flygturen tills hennes mamma Stella kom för att hämta henne vid landningen. Harry fortsatte att prata om barnet hela vägen ut från planet och ut från flygplatsen. Jag suckade och ångrade att jag hade tagit med Melanie till honom. Som tur var vad det bara några fans utanför flygplatsen. De undrade mest vad jag gjorde där och Harry bara skrattade bort det och sa att jag också hade vänner i Holmes Chapel. När vi sen stod utanför Harrys hus så började jag må illa. Nu gällde det. Harry knackade och en kvinna öppnade dörren.

 

---

Ledsen att det blev lite senare men jag gjorde det oxå längre :) GLÖM INTE TÄVLINGEN!

 

Hej :) 
Jag bara älskar att statistiken höjs och att någon iaf kommenterar! Tusen tack xx
Tyvärr kommer inget kapitel idag; jag har varit istallet hela dagen för jag ska åka vid klockan 6 i morgonbitti på tävling. Och nu ska jag se ESC! Så tyvärr :/ 

Men, Jag fick en fråga på förra kapitlet om att ev. ha en tävling om en roll i novellen. Jag hade en tävling förut, men ingen ville vara med. Men eftersom ni är så snälla och ber om en så kan jag såklart ha en tävling! 

TÄVLINGEN:
Du kommer att vinna en roll i NÄSTA ONE SHOT, känner att det är bättre eftersom vi är mitt inne i WTG. Denna one shot kommer dock att vara på cirka 4 kapitel. Rollen kommer att vara en huvudroll. Vill du vara med så skriver du en beskrivning av dig själv + en kort motivering till varför du ska vinna. Skriv oxå din mejladresse (visas bara för mig) så jag kan höra av mig. OBS! för att tävlingen ska bli av kräver jag minst 5 tävlande
TÄVLINGEN AVSLUTAS SÖNDAG 27 MAJ KL. 22:00


Jag lovar att ha en tävling där TRE vinner roller i min nya novell när WTG är avslutad! En huvudroll och två biroller :)

Tidigare i Who's that girl?: "I'll call Paul...", sa Harry och drog upp telefonen. Några minuter svängde den stora vanen upp framför restaurangen. Vi reste oss upp och Harry betalade.
"Don't answer questions!", viskade Harry strängt och jag nickade stumt. Harry öppnade dörren och vi möttes av ett rent helvete.

---

Harry tog tag om min midja och vi gick ut bland fotografer, fans och restauranggäster. Jag höll för ögonen och lät Harry leda mig till bilen. Paul försökte förtvivlat hålla borta alla människor och tryckte fram en gång åt oss. Det var just det här som inte fick hända!
"Who's that girl, Harry?"
"Isn't it Liams girlfriend?"
"Does he know that you're with his girlfriend?"
"What a drama! One Direction splitting up now Harry?"

Frågorna var för många. Och alla hade fel. Nu skulle vi till slut vara tvugna att berätta allt. Vi visste ju inte ens svaren på våra frågor om oss själva. Vi var bror och syster, inte pojk-och flickvän. Jag var Liams flcikvän och detta var en ända stor röra. Det var inte tanken som var skrämmande om att Liam skulle få reda på det här om att pressen börjat snurra igång ett rykte om Harry och mig. Nej, det som oroade mig var sanningen. Vi visste sanningen. Liam och jag var tillsammans. Harry var min halvbror. Sanningen skrämde mig för jag skulle snart bli tvungen att berätta allt tillsammans med Harry. Jag hade panik över att tiden inte skulle räcka till för att åka till Holmes Chapel och fixa allt. Fansen skulle hata mig ännu mer och Harry skulle få skit av alla fans som gillade mig och Liam tillsammans. Allt var bara en härva. 
"That's great! Just what we need! Rumors!", sa Harry upprört när vi hade lyckats ta oss in i bilen. Jag la en tröstande hand på hans axel och log lite svagt. Han såg rakt igenom mig.
"I know that you're not okey, Lelle!", suckade han och vände sig om mot fönstret. Jag vände mig också mot mitt fönster och blundade. Var allting tvunget att vara så svårt? Kunde jag inte bara få vara helt normal? Ha en normal kille? Nä, jag hade lyckats hitta det mest omöjliga i stället...

Vi åkte hem till Harry och Louis där killarna hade hunnit hem. De tittade förvånat upp på oss när vi kom inrusande i lägenheten med Paul i släptåg.
"What happened to you?", frågade Zayn. Vi svarade inte utan slängde oss i soffan. Liam drog in mig i famnen och började genast pilla i mitt hår.
"What a mess..", suckade Paul och sa hej då till oss. Killarna tittade fortfarande konstigt på oss.
"You tell them Harry.. I'm gonna take a shower and take away all the shame..", sa jag trött och reste mig upp från Liams famn. Jag kysste honom lätt och strök handen över Louis' kind på vägen mot badrummet. Jag skruvade på duschen och tog sen upp mobilen.
"Hejsan!", svarade Ame på första signalen.
"Du måste komma till Harrys lägenhet... Allt är bara en röra och du vill inte veta vad som har hänt!", jag var skakig på rösten.
"Laila, du skrämmer mig! Varför rusade du från festen här om dagen förresten?", Ame kallade mig nästan aldrig för mitt riktiga namn, men det märktes att hon var orolig nu.
"K-kan du inte bara komma hit?", bad jag.
"Självklart! Jose och jag ska bara äta klart så kommer vi.", svarade hon och la på. Jag lät duschen vara på medan jag satte mig ner tungt mot väggen.

"Lelle? Are you okey?", Liam knackade hårt på dörren. Jag satte mig förvirrat upp och såg hur vattnet började svämma över i duschen. Jag öppnade dörren och såg hur Liam och tjejerna tittade lite konstigt på mig.
"Vad gör du?", frågade Jose och höjde på ögonbrynen.
"I fell as sleep...", mumlade jag och stängde av duschen. "Jag behöver prata med er två och Harry. Nu.", sa jag sen och pekade på Ame och Jose. Liam tittade lite förvirrat på mig när jag nämnde Harrys namn. Jag skakade på huvudet och log lite.
"Girl talk.", börjde jag mig fram och viskade jag i hans öra.
"With Harry?", sa han förvånat.
"Are you suprised?", skrattade jag.
"Well.. Maybe not..", erkände han och jag tog med mig tjejerna in på Harrys rum. Harry kom strax efter. Rummet var verkligen välstädat med bäddad säng, vita väggar och mörkbruna mahogny möbler.

"So you guys probably wonder why you're here, don't you?", sa jag och vände mig mot Jose och Ame. De nickade.
"I'm telling you this now before you Ame starts to think something else. I guess you haven't checked your twitter or facebook. Otherwise you'd been very mad at me..", fortsatte jag. Hon tittade lite oroligt på mig. Jag vände mig mot Harry för att få stöd. Han tog min hand och jag slappnade av lite. Ame reagerade med än gång.
"We've found "It". I'm "It"!", sa Harry och både Ame och Jose höll på att trilla av sängen.

---

Ok jätte långt blev det inte! Men vad kommer hända nu? Hur kommer de reagera??

DEL 34 FINNS UNDER DETTA INLÄGG

Tidigare i Who's that girl?: "So what's happening now?", suckade jag. Maten kom in och jag började peta lite. Jag hade förlorat aptiten helt.
"I have no answers, only questions. And the only one who has facit is my dad. You and I are going to HolmesChapel tomorrow. I've already spoken to Liam.", sa Harry och jag tittade chockat på honom.

---

"No, Harry... I can't meet your dad! He doesn't even know that my mum's dead!", sa jag och skakade på huvudet. Harry tittade allvarligt på mig och nickade.
"Yes, you have to! This time, you're representing your mum and yourself.", sa han och log lite snett. Jag tittade på Harry. Vi var inte ett dugg lika mer än håret och möjligtvis ögonen. Allting började sjunka in.
"You're not alone anymore, Laila. I've a family and they will be your family too.", han tittade tröstande på mig. "You have no family, right? You're all alone here. Actually we don't know so much what you're doing while you're not with us.", sa han misstänktsamt. Jag tittade ner.
"I've no job, but my "dad" gives me money each year so I can live here and make thing work out.", sa jag. Han nickade. "But no, Harry. I haven't met him in years..", suckade jag och fortsatte peta i maten.
"It was Louis' idea. He thinks we should go home.", Harry var fast besluten så jag nickade och log lite försiktigt.
"Ok, we'll go home..", Jag kände hur en tår rann ner från ena kinden. Harry böjde sig över bordet och torkade bort den.
"Everything will be okey, "sis".", sa han och skrattade. Plötsligt blixtrade det till. En man med kamera stod utanför restaurangen och hade förmodligen fått en bild på Harry när han rörde vid mig.
"Shit..", hörde jag Harry. Fler började samlas utanför och jag kände paniken växa upp.
"Harry... They'll think we're together.. They will think that I'm cheating on Liam!", sa jag och tittade panikslaget på Harry. Han var lika panikslagen han.
"I'll call Paul...", sa Harry och drog upp telefonen. Några minuter svängde den stora vanen upp framför restaurangen. Vi reste oss upp och Harry betalade.
"Don't answer questions!", viskade Harry strängt och jag nickade stumt. Harry öppnade dörren och vi möttes av ett rent helvete.

---

Jag börjar inte skolan förrän 13 idag så jag slänger in en SUPER KORT del. Den LÅNGA kommer ikväll. Jag skrev en kortis nu för jag ska iväg till stallet och rida båda hästarna.

 

XX

Tidigare i Who's that girl?: "I don't know.. I want to talk to Harry first..", sa jag och skruvade på mig. Han drog mig intill sig och kysste mig mjukt. Fjärilarna i magen började flaxa och jag fick den där lyckliga känslan som jag fick varje gång Liam kysste mig eller berörde mig. Han nickade och jag la mig på hans bröst. Jag hann knappt sluta ögonen innan jag hade somnat.

---

Klockan var sju och jag hade vaknat av att Liam puttat ner mig från sängen. Han tog alltid sådan stor plats att jagvar tvungen att slå med näbbar och klor om jag ville ligga kvar i sängen. Och just den här morgonen fick han migverkligen att vakna på fel sida.
"Come oooon, Liam! You're not that fat..", muttrade jag surt och klev upp för att fixa frukost. Ingen av de andrakillarna var vakna än så jag smög ut till köket. men när precis klivit in i köket ser jag Harry ligga överdiskbänken och ner med huvudet i hon. Hans mörka lockar låg som en golvmopp ner i disken. Förmodligenvaknat för att dricka något och råkat somna på vägen. Han snarkade ljudligt och ställningen han låg i såg intebekväm ut. Jag skrattade lite för mig själv och satte på kranen. Iskallt vatten sköljde ner över Harrys nacke ochin i hans t-shirt.
"WHAT THE...??", han vaknade upp och skrek. Jag kunde inte hålla mig utan jag la mig dubbelvikt ner på golvetoch tårarna bara sprutade.
"I'm sorry, but you deserved that!!", fick jag fram mellan tårarna. Harr tittade surt på mig och drog åt sig enkökshandduk.
"I will remember this!", muttrade han och gick ut ur köket. Niall mötte honom och tittade på Harry med enförvånad blick.
"Why are..-", började han.
"Ask Liam's girlfriend and my called sister..", avbröt han och gick till badrummet. Niall tittade på mig och jagförklarade vad som hänt. Han kunde heller inte hålla sig utan tyckte också att Harry mer än så hade förtjänat det.

Eftersom det bara var vi tre vakna fixade vi frukost och satte oss sen på min balkong. Solen värmde redan ochhimmelen var blå. Det skulle bli en fin dag. Perfekt för shopping eller picknick.
"So what's up for today?", sa Niall och tryckte in en skiva med bröd.
"Harry and I will have lunch and I think Liam told me that you're going to be in the studio until 2 pm.", svaradejag och tittade på Harry. Han nickade. Lunchen skulle få bli avgörande om vi verkligen skulle klara ut den härknäppa situationen.
"I don't want to be in the studio today.. Nice weather!", klagade Niall. Jag höll med. Det kunde inte vara roligt attvara instängd i en studio halva dagen om det var super fint väder och alla andra var ute.
"But we can have picnic tonight in the park?", föreslog jag och Niall sken upp. Vi bestämde en picknick runt 6tiden. För att få med Niall på någonting var det ända man behövde nämna så var det mat.
"Morning..", hörde jag Liam bakom mig. Jag ställde mig upp så han kunde sätta sig på min stol och jag i hansknä.
"Morning!", svarade Niall och Harry. Jag såg Zayn och Louis genom glasdörrarna. De var på väg ut till balkongenlastade med frukost.
"Why weren't you by my side this morning when I woke up?", sa Liam och plutade besviket med läpparna.
"'Cause you're not nice in bed..-", började jag. Harry avbröt mig med ett stort flin.
"Not in that way, Harry!!", sa jag och räckte ut tungan till honom. "You keep pushing me out of the bed..", sa jagoch tittade på Liam.
"Well, I guess I'm fat then..", sa han och skrattade.

Harry och jag gick ut från lägenheten för att äta lunch på en restaurang i närheten av studion. Inga fans syntestill och det var bara så skönt att kunna gå avslappnat utan att behöva bara på sin vakt. Men detta var ändå långtifrån avslappnat. Vi gick i en pinsam tystnad och Harry gick en bit ifrån mig. Vi hade inte sagt ett ljud till varandrasen jag hade hämtat upp honom vid studion. Vi gick till en av Harrys favorit restauranger i området, någon medalla olika sorters rätter. allt från asiatiskt till italienskt. Vi satte oss vid ett bord och jag drog en djup suck.
"Ok, Harry. Let's talk about this now.", sa jag och han nickade stumt.
"I actually don't have much to say more than I'm sorry that Louis and I lied to you.", svarade han och tittade liteledsamt på mig.
"But how do you feel about this? You know, people will find out! The fans and the paps are crazy. You knowthat!", sa jag. Han började pilla på sina naglar och skrapade försiktigt bort lös hud från nagelbandet.
"I don't have much choice, right? Neither have you..", fortsatte han. Jag nickade och höll med.
"So what's happening now?", suckade jag. Maten kom in och jag började peta lite. Jag hade förlorat aptiten helt.
"I have no answers, only questions. And the only one who has facit is my dad. You and I are going to HolmesChapel tomorrow. I've already spoken to Liam.", sa Harry och jag tittade chockat på honom.

---

Blir så rörd! Statistiken bara stiger och stiger :') Älskar er! xx Men vad kan bli bättre? Vad kommer hända i Holmes Chapel nu? Kommer någon få reda på den här skandalen? och i så fall hur????

Här har ni verkligen en av mina favorit "författare"!! Jag bokstavligt äter hennes noveller! Hon driver oxå bloggen Zayn's Smile och den är lika underbar! MEN, den här tjejen har tagit ett uppehåll och är tillbaka nu! Läs den spännande och gripande historien om Stephanie och Harry! 

Tidigare i Who's that girl?: "We love you. You know that, right?", sa Harry och drog in mig i en kram. Jag lutade huvudet mot hans bröst och nickade.
"We'll fix this! We will clean up this mess! I promise.", sa han mot mitt hår.

---

När vi kom tillbaka till lägenheten slängde sig alla tre killarna i soffan och satte i gång en film. Zayn ringde till Liam och Louis också och det tog inte lång tid innan de båda stod i hallen. Jag var inne i köket och fixade lite att dricka när jag kände hur någon kom in i rummet. Louis. Jag behövde inte vända mig om för att veta vem det var. Jag kände igen honom på hans närvaro.
"You can make the popcorn and pour the candy into a bowl, if you bought any..", sa jag med ryggen mot honom. Jag var fortfarande besviken på honom och Harry. Jag fick liksom en irritation inom mig när jag tänkte på att Louis hade tigit med hela historien om Harry. Men jag kunde inte göra något åt det.
Medan jag fixade fantan och colan såg jag i ögonvrån hur Louis sneglade på mig. Jag vände bort huvudet mot skåpen och började ta ut 6 glas. Jag tog de färgglada så alla kunde hålla reda på sitt eget glas. Jag var också lite trött på att höra Niall klaga att Zayn alltid drack ur hans glas. Jag ställde allt på en bricka och var precis på väg ut ur köket när mikron plingade till. Popcornen. Jag suckade och gick tillbaka. Ställde ner brickan och tog ut påsarna. Jag öppnade den ena och skulle precis öppna den andra då jag råkar klippa mig i fingret med saxen. Oh God...är allt jag hinner tänka.

Jag vaknade upp i min säng inne på mitt rum. Liam låg bredvid mig och Louis på den andra sidan.
"She's awake!", hörde jag Niall på långt avstånd. Hela huvudet var tungt och synen var väldigt suddig. Jag försökte röra lite på fingret jag klippt mig i. Det är omlindat och ihop tejpat.
"Are you ok? You scared the shit out of me!", skrek Louis nästan.
"What happened..? I know I cut myself.", sa jag lågt och kände hur huvudvärken verkligen kröp fram.
"You cut yourself and fainted and then you hit your head in the kitchen bench.", svarade Louis och jag såg hur orolig han var.
"Admit that you thought I was going to die and you couldn't take the thought that your last memory of me would be when I screamed at you and we had a fight?", flinade jag. Han tittade ner och log lite.
"I guess..", mumlade han.
"So, how bad is it?", frågade jag Liam och grimaserade.
"Actually it was Harry who fixed you finger!", sa Liam. Jag tittade skräckslaget på Liam och sen på Harry. Harry log stolt.
"Oh nooo.. My finger..", muttrade jag tyst. Om det var Harry som hade fixat fingret kunde det se ut hur som helst.
"You will probably get a scar and..-", började Harry som värsta sjuksystern. Jag viftade bort hans ord och reste mig upp ur sängen.
"Come on guys, movie time!", sa jag och drog med mig Liam ut ur rummet. De andra följde efter och satte sig i soffan. Jag fortsatte in i köket och hörde hur Louis följde efter. Jag vände mig om och satte mig på bänken.
"So, something you want to say?", sa jag och tog en näve av godiset på bänken. Jag stoppade in en bit med choklad - min favorit, och tittade på honom. Hans bruna hår stod åt alla håll och han tittade intensivt på mig.
"I've no words.. I'm so sorry...". sa han och slog ner blicken. "We shouldn't had lied to you. We should had said something to you when you told us about "It".", fortsatte han och mötte min blick igen.
"You have no idea how much I trust you, guys. Trust YOU Lou. You're my bestie..", sa jag och hoppade ner från bänken. Jag gick fram till honom och kramade hans händer.
"Don't ever, ever, ever do it again. Never lie to me. I'm still mad at Harry even if I think I'm starting to accept the fact that he's my half brother but I can't be mad at you forever. That would kill me. ..", sa jag och drog in Louis i en kram. Han omfamnade mig med och höll om mig hårt.
"Thank you, sis..", sa han och jag släppte honom. Jag drog med handen över hans kind och torkade bort en tår.
"And you have to stop calling me sis cause Harry will get confused.", skrattade jag.

Killarna satte igång en film, men jag tittade inte så mycket på den. Mina tankar flög omkring för mycketf ör att jag skulle kunna koncentrera mig på något. Jag tänkte på Harry och faktumet att jag hade haft min bror rakt framför ögonen i snart 1½ månad.
"Stop bitting on your nails!", viskade Liam i mitt öra. Jag hade inte märkt att jag bet på dem men jag brukar göra det när jag känner mig stressad eller tänker. Jag kysste honom lätt på halsen och gäspade.
"Gosh.. I'm tired. Think it's time for bed now. See you tomorrow guys and we need to talk!", sa jag och spände blicken i Harry. Tyvärr hade han redan somnat över Louis och snarkade ljudligt. Jag suckade och skakade på huvudet.
"If you want to sleep over just take the mattresses under Ame's bed.", gäspade jag och drog upp Liam ur soffan. Vi gick in och jag började ta av mig. Liam gick in i badrummet och jag hörde hur han slog på duschen. Jag tog en av Liams t-shirtar och drog den över huvudet innan jag bytte underkläder. Jag rös till lite när jag klev ner i sängen. Fönstret hade varit öppet hela kvällen och jag hade glömt att stänga det. Liam stängde av duschen och kom ut ur badrummet.
"CAn you close the window, babe?", sa jag och hörde hur han skrattade lågt.
"Forgot it again, didn't you?", sa han och kröp ner bredvid mig. Jag nickade och kröp närmre honom. Han var varm och luktade friskt. Jag tyckte bättre om Liam när han inte var nyduschad. Då luktade han.. bara Liam. Nu luktade han en blandning av allt; tvål, schampo, deodorant, nya kläder och så vidare.

Jag drog med handen genom hans blöta hår och kände hur det krullade sig under mina fingrar. Han log och jag log tillbaka.
"When are we gonna talk about Harry?", viskade han plötsligt. Jag stannade upp och drog åt mig handen. Han tittade allvarligt på mig och jag kände att jag verkligen inte skulle kunna ta mig förbi det samtalet.
"I don't know.. I want to talk to Harry first..", sa jag och skruvade på mig. Han drog mig intill sig och kysste mig mjukt. Fjärilarna i magen började flaxa och jag fick den där lyckliga känslan som jag fick varje gång Liam kysste mig eller berörde mig. Han nickade och jag la mig på hans bröst. Jag hann knappt sluta ögonen innan jag hade somnat.

---

Numero 33! Nu händer det bara massa segt för jag måste ha en liten "foundation" innan jag kan börja snurra runt på dramat och allt igen :) Så detta blev ett litet mellan kapitel. Tusen tusen tack för besöken! Kanske kan börja kommentera lite nu då? :) Love xx

Den här novellen är underbar :) Älskar den! Så ta en titt där nu! Hon har haft ett break men är nu tbx! Kom igen! Is your heart taken?



Klicka på bilden som vanligt!

Jag läser sjukt många noveller och här har ni två av mina favoriter just nu! Kolla oxå in deras tidigare noveller och njut :) (Zayn novellerna är min personliga favorit!)





Klicka på bilderna för att komma till bloggarna!

Tidigare i Who's that girl?: "No, Liam. I need time now. If you can't see me without the boys I think we should take a break a few days. I mean, I need time. I need to think about this whole situation. Harry is for God sake my half brother!!", jag sjönk ner med ryggen längs väggen och satte ansiktet i händerna. Jag började gråta igen tyst. Tanken slog mig efter ett tag om det verkligen var så farligt att Harry var min bror. Var det verkligen det?

---

Jag märkte knappt att Liam gick ut ur rummet, men efter en stund hörde jag tvn som sattes på. Jag orkade verkligen inte prata med varken Liam eller någon annan. Jag stannade inne på mitt rum resten av dagen och Liam kom in i mellan åt för att titta till mig eller ge mig mat. Han sa ingenting när han kom utan bara öppnade dörren och gjorde det han skulle. Ibland satt jag med huvudet mot väggen och spegeln så jag kunde se när han kom in. Det syntes på honom att han var ledsen och besviken. Men jag orkade verkligen inte göra något. Ibland kunde jag också höra hur han pratade i telefon med någon av killarna. De diskuterade om mig. Det var inte förrän ungefär vid fem som Zayn kom förbi. Jag hörde hur han pratade med Liam om att i alla fall få försöka prata med mig. Liam sa varken bu eller bä, men lät ändå Zayn knacka på min dörr. Jag hörde hur Zayn harklade sig utanför.
"Laila, it's me, Zayn. I just want to talk to you, please!", jag övervägde att låta honom stå kvar men efter några sekunders eftertänkande påminde jag mig själv om att Zayn faktiskt inte hade gjort mig något. Jag gick fram till dörren och öppnade den. Han log snett men leendet försvann snabbt.
"Oh Gosh.. You look..", började han. Jag kunde inte hålla mig för skratt.
"Terrible? Disgusting? Like shit?", jag fortsatte att rabbla upp orden. Zayn skakade på huvudet.
"No no, You look beautiful. But you look so tired!", sa han efter ett tag. Jag log lite och gick åt sidan så han kunde kliva in i rummet. Han satte sig på sängen och började leka lite med överkastet.
"I'm so sorry, Laila..", mumlade han och tittade upp. Jag mötte hans chokladbruna ögon och jag såg hur ledsen han var. Jag hade nog inte insett det förrän nu hur alla i gruppen blev påverkade av detta. Inte bara Louis och Harry, utan alla fem. Jag stängde dörren och satte mig bredvid honom. Han tog min hand och kramade den.
"It's ok, Zayn. I will probably get over i.", jag lutade huvudet mot hans axel och blundade. Jag insåg hur mycket jag hade saknat att prata med någon under dagen. Zayn var den första jag faktiskt hade haft kontakt med sen tidigt på morgonen.
Zayn skakade på huvudet och tittade på mig.
"This isn't just a thing you can get over, sweetheart! This is a thing you have to confront and make it look the way you want it to be.", jag tittade upp på Zayn och log.
"You always make me smile with your life quotes, Zayn!", sa jag och kramade hans hand. Hans ställde sig upp och gick fram till garderoben.
"Come on! Get dressed!", jag tittade chockat på honom.
"Where are we going?", hans slängde fram ett par rosa shorts och ett vitt linne. Jag suckade och tog på mig kläderna.
"Dinner with Niall!", sa han och vi gick ut ur sovrummet. Liam satt i soffan och läste på mobilen. Han tittade chockat upp när Zayn kom ut ur rummet med mig i släptåg.
"What the.. how did you? What?", sa han och tittade först på Zayn och sen på mig. "You're the master!", sa han sen och gick fram och kramade Zayn. Jag skrattade lågt och drog honom undan från Zayn. Jag kysste honom lätt och drog in hans doft.
"So sorry I got mad at you, honey..", viskade jag mot hans läppar. Han log och tog min hand.
"Where are we going?", sa han och tittade på Zayn.
"Dinner with Niall, he's at McDonalds around the corner!", sa Zayn och vi gick ut till hallen frö att ta på oss skorna.

När vi kom ut möttes vi av den varma luften. Mitten av maj och redan så varmt! Vi gick förbi den lilla frukostaffären som låg utanför mitt lägenhetshus och sen fortsatte vi vidare runt hörnet. Niall satt redan vid ett bord och väntade. Men han var inte ensam. Jag såg på långt håll att det var Harry som satt framför honom. Jag stelnade till och drog lite försiktigt i Zayns arm.
"You lied to me! Harry's here!", väste jag.
"I didn't know he was going to be here!", viskade han tillbaka. Liam drog bestämt med mig till bordet medan Zayn gick och beställde. Jag satte mig lugnt bredvid Niall och Liam bredvid mig. Jag mötte inte Harys blick utan hälsade kort på dem båda två. Zayn kom efter en stund med en bricka full med milshakes, pommes och några sallader. Jag tittade tomt framför mig och blängde ibland på Zayn. Efter en stund avbröt Niall tystnaden.
"Ok, guys. This is just awkward! We are best friends, we can't just stop talking to each other. This is a thing you HAVE to talk about!", sa han och spände blicken i mig. Jag ahde aldrig sett Niall somd en som tar initiativet till att lösa en konflikt. Jag tittade chockat på honom men kom efter ett tag på vad det var han sagt.
"Well, say that to my brother over there!", sa jag kallt och Harry vände för första gången på hela måltiden upp blicken mot mig. Han var tom och ryckte på axlarna.
"I can't help that my dad and your mum was together for a while!", han kastade orden rätt i ansiktet på mig och jag visste så väl att han hade rätt. Jag visste inte hur länge jag kunde hålla på att hata detta, någon gång skulle jag vara tvungen att ge efter. Just nu var jag bara så arg och besviken på Louis, Harry, mamma, Harrys pappa och mig själv. Jag hade två val nu; antingen blev ajg vän med personen jag ägnat flera år till att söka efter och faktiskt få en bror. Eller så skulle jag vara tvungen att avbryta kontakten helt med Harry och låtsas som ingenting hade hänt. Men förlorade jag Harry förlorade jag också Liam. Jag tittade ner i knät på mina slutna händer.
"I'm sorry Harry... I can't be mad at you forever. I don't want to lose you when I just have found you!", sa jag och tittade upp. Jag mötte hans klara, jade gröna ögon och han log lite.
"Well, that's great! Can we talk about this later at your place?", sa Niall och tittade nöjt på mig. "Tha fans are coming..", mumlade han sen. Jag tittade mot dörren och såg en grupp tjejer komma gåendes. Jag reste mig upp och vi gick ut. Killarna tog några bilder och pratade med fansen en stund innan vi började gå igen. Harry och jag saktade in och lät dem andra tre gå före.
"We love you. You know that, right?", sa Harry och drog in mig i en kram. Jag lutade huvudet mot hans bröst och nickade.
"We'll fix this! We will clean up this mess! I promise.", sa han mot mitt hår.

---

Jag är ledsen att ni fick vänta en timma extra + att det blev ett segt kapitel! Jag tycker själv att det gick lite fort fram nu, men så är det :/ Lite längre blev det iaf än vad jag tänkt!

 

Hello! Ikväll hoppas jag på ett nytt kapitel! Eller vill ni vänta med det till i morgon ? :) 
Ska ut på en löprunda nu *host host* så det kommer innan 22 hoppas jag! 

JAG EFTERLYSER NÅGON SOM KAN KODA OCH GÖRA BRA BLOGG DESIGNER ! ÄR DU INTRESSERAD? SKICKA ETT MEJL TILL [email protected] 

Xxx

Tidigare i Who's that girl?:
"How much did you hear?", sa han. 
"Everething about Holmes Chapel!", sa jag och tittade ännu mer upprört på dem. "Please tell me what's going on!", sa jag och stampade frustrerat med foten i golvet. 
"Ok, don't get mad now, Lelle.", började Harry och gick sakta fram mot mig. 
"You heard about Holmes Chapel and that it's my home town, right?", jag nickade. 
"Everything you've been looking for has been right in front of you the last couple of weeks.", sa han snabbt och jag kände hur hjärtat stannade. 

---

Jag visste redan svaret på min fråga, men ändå så hörde jag mig själv ställa den.
"What do you mean, Harry?", nästan viskade jag. Jag såg på Louis hur frustrerad han var.
"Yes, what's going on, BROTHER?", sa Louis sarkastiskt och tittade på Harry. Harry vände bort blicken från Louis och suckade tungt.
"I'm "It"...", mumlade han tyst. "Are you happy know, Lou?", fortsatte Harry och satte sig på sängen. Jag kände hur ilskan bubblade inom mig.
"How long have you known about this?", väste jag fram.
"Since the day we met you for the first time", sa Louis och såg väldigt ledsen ut.
"And Liam, does he know about this?", jag spände ögonen i både Harry och Louis och nästan skrek ut orden. Musiken hade tystnat och jag kände hur uppmärksamheten hade dragits till oss. Men jag brydde mig inte.
"He has nothing to do with this! I knew in first place and I told Louis.", sa Harry och tittade desperat på mig i hopp om att jag inte skulle bli arg på Liam.
"You are my best friends and you lied to me about my life's most important thing!", jag kände hur tårarna rann ner för kinderna. Louis kom fram och skulle lägga armarna om mig men jag backade.
"I don't wanna see you two! Don't call, don't text and don't come and visit me!", skrek jag och vände mig om för att gå till hallen. Liam trängde sig oroligt fram till mig men jag bara tittade trött på honom och bad honom bara gå där i från. Det gjorde ont att såra honom men jag ville bara där ifrån.
"Laila wait! Let us explain!" ,jag hörde Louis skrika på mig.
"Let her go, bro!", mumlade Zayn och jag öppnade dörren och sprang ut i den ljumma natten. Jag sprang flera kvarter innan jag insåg att jag var helt vilse. Jag hade ingen som helst aning om vart jag var någonstans. Jag satte mig på en parkbänk och tog av mig mina klackar. Sen lät jag tårarna falla. Jag grät nog mest över lättnaden att äntligen ha hittat "It". Men då blev jag frustrerad och grät över att jag var arg på Louis och Harry. Tanken slog mig sen att tänk om jag inte hade stött på Liam på Bronx. Då hade det tagit ytterligare några år kanske att hitta Harry. Tänk om jag inte hade hittat honom alls då? Tänk om Liam var lösningen på "it"? Eller tänk om jag hur eller hur hade hittat Harry och då hade jag också hittat Liam hur eller hur. Var Harry då lösningen till att hitta kärlek? Frågorna bara snurrade. Jag märkte inte ens att någon satte sig bredvid mig och la armarna om mig.
"Come on, let's go home..", jag lutade mig mot hans bröst och vi gick sakta hemåt.
"I'm so sorry, babe..", mumlade Liam mot mitt hår. Jag snörvlade till och fick ut något om att det gjorde ingenting. Jag var så trött när vi klev in i lägenheten att jag bara kastade mig på sängen. Liam tog av mig mina skor, klänningen och la sig sen bredvid mig.
"Everything will be alright, you know that!", sa han innan ja somnade in.

Jag vaknade av att Liam duschade i badrummet intill mitt sovrum. Jag satte mig försiktigt upp och tittade trött in i min helkroppsspegel. Jag suckade tung och trevade med handen på bordet efter en borste. Jag började borsta ut håret och hörde plötsligt att min mobil började ringa. Jag tog upp den och svarade.
"Hi! How are you? What a drama! Did Liam find you? I was so worried!", Danielles frågor svämmade över.
"Hi, I'm fine. Yes Liam found me and yes, it was a hell of a drama..", svarade jag. Danielle sa hej då och telefonen räcktes över till Eleanor.
"He's worried about you, Lelle. He has spent his whole morning in his bedroom. He doesn't even let me in..", hörde jag hur hon nästan viskade fram.
"I'm sorry, El. I just can't forgive him. He lied to me. And Harry lied too..", jag kände hur gråten var nära igen. Liam kom fram och tog telefonen i från mig och avslutade samtalet med Eleanor. Jag satte mig på sängen och Liam hukade sig framför mig. Jag la mina båda händer runt hans ansikte och suckade djupt.
"So much drama..", mumlade jag tyst.
"Can you tell me why?", frågade han. Jag började berätta om gårdagen och varför jag blivit så arg på Harry och Louis. Han nickade chockat när jag var färdig.
"I can't see why they didn't tell us about this.. I mean, this is important!", sa han och tittade på mig. Jag nickade stumt och reste mig upp för att börja klä på mig.
"You need a talk with them, Laila.", sa Liam tyst. Jag skakade på huvudet.
"No, Liam. I need time now. If you can't see me without the boys I think we should take a break a few days. I mean, I need time. I need to think about this whole situation. Harry is for God sake my half brother!!", jag sjönk ner med ryggen längs väggen och satte ansiktet i händerna. Jag började gråta igen tyst. Tanken slog mig efter ett tag om det verkligen var så farligt att Harry var min bror. Var det verkligen det?

---

Förlåt att det kom så sent men har massa skolarbete nu :( jätte dåligt blev det med :( Tusen tack för kommentarerna dock xxx

Nytt kapitel idag!

Tusen tack för kommentarerna på förra kapitlet! Ska försöka få upp ett eller två kapitel till ikväll!

Tidigare i Who's that girl?: "Holmes... holmes chackel.. homes..", funderade jag högt.
"You mean Holmes Chapel?", sa Louis förvånat. 
"Yes! That's it! Holmes Chapel!", han tittade förvånat på mig. "What?", sa jag. 
"That's very inetersting..", mumlade Louis tyst.

---

Jag ville fråga Louis mer om Holmes Chapel för det verkade som om han visste en hel del om det. Men jag lät bli. Vi fortsatte gå under tystnad mot restaurangen som låg en bit bort. Vi mötte några fans som tog lite kort med Louis, men verkade inte känna igen mig så jag pustade ut. Louis märkte hur nervös jag var så han drog in mig i en kram. I början var det Niall som jag trodde skulle bli min nya bästis - efter all med datorn och Liam. Men allt eftersom veckorna hade gått blev upptäckte jag nya sidor hos Louis hela tiden som jag älskade. Han var den där försvunna brodern som jag förmodligen aldrig skulle hitta, men så länge fick Louis duga. Vi hade blivit riktigt tighta och jag älskade hans sällskap. Han kunde vara skämtsam och hel oregerlig, men samtidigt visa en lugn sida och vara en god lyssnare. När jag behövde prata lyssnade Louis även om jag visste att han egentligen ville skämta bort alltihopa. Han lyssnade på mig för att han var min vän och för att jag var Liams flickvän.

"I'm scared, Lou!", sa jag och han kysste mig på pannan.
"I know you are, honey. Elaenor was so freaked out in the beginning. The fans controlled her and she was like a mental wreck. But she got through it.", han log lite snett och jag knuffade till honom.
"Well thanks! Now it feels much better!", sa jag och låtsades spela sur. Jag hörde hur Liam och Harry började komma i fatt oss.
"Come on, darlings! Nialler can't wait any longer!", skrek Zayn längre fram. Jag skrattade och väntade in Liam. Han tog min hand och kysste den.
"We'll get through this, right?", sa han lite oroligt.
"Of course, we'll do!", svarade jag och kramade hans hand hårt. Vi kom fram till restaurangen där Niall stod och trampade med Zayn.
"Come ooooon, guys! I'm starving!", sa han och viftade med handen mot dörren. Vi skrattade alla fem åt Niall innan vi gick in.

Liam och Louis följde mig hem. Vi snackade en massa om fansen och hur jag skulle tackla allt. De skulle hjälpa mig med min twitter för där skulle det mesta ske. Jag skulle även luncha med Danielle och Elaenor i morgon och då skulle de hjälpa mig med. Jag berättade också om deras fest och alla killarna var självklart sugna på en partykväll, likaså Ame och Jose.
Vi slängde oss i soffan. Jag låg i Liams knä och benen på Louis som loggade in på sin twitter. Han slängde in en tweet om mig och Liam, svarade lite fans och följde några. Liam gjorde likadant fast la ut en bild på oss som Louis hade tagit. Sen var det min tur. Jag loggade in och tog ett djupt andetag.
"Here we go...", mumlade jag och klickade på mentions. De flesta var riktigt snälla. De hade retweetat Liams bild och skrivit hur söta vi var, men det fanns också en hel del "hat". Jag var van vid att bli kallad det mesta, men detta tog priset! Jag blickade över alla mentions och scrollade ner. Liam kramade mig bakifrån och kysste mig i nacken. Jag rös.
"Look! You guys are trending!", sa Louis och pekade på world wide trends. Mycket riktigt så trendade Liam och jag; Directioners support Leiam & Laila is Liam's sweetheart. Jag blev tårögd. En del människor kunde vara helt fantastiska! Jag vände mig om och kysste Louis på kinden.
"Thank you, Lou!", han log till svars och tog upp mobilen som började ringa. Elaenor.
"What about me?", blängde Liam surt. Jag lutade mig fram och kysste honom retsamt på halsen. Sen började jag kittla honom!
"Ok, lovebirds! Gotta go back to the studio. I've some stuff to finish. You're free this afternoon so you can be with Laila, darling!", sa Louis och reste sig från soffan. Han gick ut i hallen och tog på sig skorna.  Jag vände mig om till Liam.
"So, party tomorrow night? I understand if you don't want to. I mean Danielle's there.. -", började jag men Liam avbröt mig.
"Party it is!", jag log och kysste honom igen.

---

Kapitel 28! Nu ska vi fixa lite drama tror jag :) Det känns tråkigt att få så många kommentarer på förra inlägget. Men tack för allt support . Spara gärna kommentarerna till kapitlen ist! Men jag älskar er som kommenterar redan! Tack tack tusen tack

Heeellloooo!
Nytt kapitel ikväll!

Men ska bara säga; Jag funderar på att sluta på den här novelllen. Jag känner ingen motivation och nu känns det som om jag har gnott in mig i en himla härva bara.. SEN så kommenteras det ju jäkligt dåligt. Har flera hundra besökare men bara 2-3 stycken trogna kommenterar. (TACK <3<3) Jag vill inte gnälla för mycket MEN jag vet inte varför jag skriver längre?? I början var det för mig själv. sen började jag få massa besökare och en och annan kommenterade och då blev det helt plötsligt en annan innerbörd. Nu känns det inte roligt längre! 

Jag är även öppen för ett ev. länkbyte med någon! Jag känkar din blogg bland mina länkar! Kommentera om du är intresserad!

Tidigare i Who's that girl?: "Sure, why not? I call you!", sa jag och sprang iväg mot studion. När jag kom fram var det smockfullt med fans. Jag trängde mig fram och där stod Paul.
"Hi Paul! Is there a backdoor or something?", han nickade och tog med mig runt på baksidan. Jag hörde hur fansen skrek efter oss. Jag ville varken höra eller se.

---

Paul höll om mig och jag hade mina händer för ansiktet för alla fotografer. Nu borde i alla fall folk fatta att något inte stod rätt till när en tjej blir bort ledd av Paul till bakdörrarna. Jag suckade tungt och hörde hur Paul viskade:
"Everything's gonna be all right.. It's ok being scared!", jag log vagt tillbaka och följde med honom in genom bakdörren. Studion var modernt inredd med vita väggar, färglada soffor, tv, dator och mycket mer. På väggarna hängde alla möjliga olika sorters platina och guldskivor. Vi gick igenom köket och in genom en dörr. Där satt alla killarna vid FIFA utom Harry som stod i båset och sjöng. Savan satt vid mixerbordet och skötte Harrys inspelning. Liam hade berättat dagen innan hur Savan hade flygit till London för att spendera lite tid i studion med killarna. 
LIam fick syn på mig och släppte spelet och gick fram till mig. 
"Come on, Liam!! We're loosing!!", gnällde Niall och tittade surt på Liam. Zayn och Louis gjorde High five och log triumferande när de vann. 
"Crazy outside..", mumlade jag i Liams öra när han kramade mig. Jag tittade lite panikslaget på honom.
"I'm sorry.. I should have told them days ago that I were dating someone..", sa han och tittade ledset ner i golvet. Jag lyfte upp hans huvud med ena handen och tittade in i hans ögon.
"Don't be sorry. WE should have told them, not you.", sa jag och kysste honom. Han besvarade kyssen. 
"Congrats, sis!", jag kände hur Louis dunkade mig i ryggen.
"Oh thanks..", jag hostade till. 
"So, now when we're official- ", jag tittade på Harry. "- shouldn't you tell your beautiful fans outside that you're dating someone?", Harry tittade lite generat på Louis som ryckte på axlarna.
"IF you're dating someone", förtydligade jag.
"I don't know what we are..", mumlade han. Jag log och satte mig brevid honom. 
"Actually, you're dating and your fans should know that! Before it's too late, Harry", sa jag och kramade hans hand. 
"Ok, I'm sick of this!", Niall slängde konsollen i golvet och ställde sig upp. 
"Let's go out and speak to them and EAT!", sa han nöjt. Jag tvekade, men Liam log lugnt. Jag tog hans hand och Louis' höll om mig med sin ena arm. Tillsammans gick vi ut ur studion med Paul i släptåg. Fansen skrek ljudligt när de fick syn på Zayn som gick först. När jag hade kommit tyckte jag att det hade varit fler fans än vad det var nu. När jag tittade på fansen var det inte mer än kanske 30 stycken. Jag undrade varför det var så få. 
"Where's everybody?", viskade jag till Louis. 
"This studio is hidden very well so there's only few people that knows where it is. These fans have promised to not tell where we are. Say Hi to your future!", Louis släppte taget om mig och jag kramade Liams hand hårdare. Han kramade tillbaka och log tryggt.
"Who's that girl, Liam?"
"Are you two dating?"
"She's the girl you were with at London eye a couple of weeks ago!"
"Aww you're so beautiful!"
Fansen frågor blev bara fler och fler. Killarna ställde upp sig och besvarade på lite frågor, tog kort och pratade med fansen. Liam tog luft och sa de orden som jag var rädda att uttala.
"Hello girls, this is my girlfriend Laila. You should be very happy to meet her 'cause you're the first!", sa Liam och kramade om en tjej. En del tjejer ställde upp sig brevid mig ochh bad om kort eller bara för att prata. Jag kände mig väldigt obekväm i situationen i början, men jag kom in i det efter ett tag.
"I think you and Liam look really cute together. Can I take a picture of you two? Is it ok if I upload it on twitter?",jag tittade på Liam. Jag visste att twitter var killarnas största forum för att ha kontakt med fansen. Bilden skulle spridas som en löpeld. 
"Yeah of cours, sweetheart!", hörde jag mig själv säga. Liam log stolt. 
"You have the honor!", sa han och kysste tjejen på kinden. 

Efter cirka 20 minuter bestämde vi oss för att gå och äta. Niall och Zayn gick i förväg till en restaurang medan Liam och Harry gick tillbaka till studion för att hämta deras jackor. Louis och jag gick långt efetr Niall och Zayn. Jga trivdes med Louis. Han kunde vara riktigt lugn och sansad när han väl ville det och han var en riktigt god lyssnare. 
"So, how's it going with you know.. that thing?", sa han lite osäkert. Jag skrattade till
"You mean "it"?", han nickade. "I'm lost.. All the files makes me confused and nothing seems to be true. But still there's something that keeps me looking for the right answers.", sa jag och kisade mot solen. Han nickade instämmande. 
"Nothing special?", frågade han medan vi svängde av från huvudgatan och in mot restaurangerna. 
"Nothing special..", mumlade jag tilll svar. "Few months ago this town came up from a file. Oh Gosh.. I can't remember the name..", sa jag och slog mig förtvivalt på huvudet. 
"Holmes... holmes chackel.. homes..", funderade jag högt.
"You mean Holmes Chapel?", sa Louis förvånat. 
"Yes! That's it! Holmes Chapel!", han tittade förvånat på mig. "What?", sa jag. 
"That's very inetersting..", mumlade Louis tyst.

---

Nummer 27!!! Kort kapitel :/ Nu är jag ledig i 5 dagar så nu ska jag försöka hitta lite kreativittet och skriva några bra kapitel här :)

Egentligen ville jag glömma allt. Jag ville egentligen supa mig redlöst full och skita i alltihop. Jag ville glömma hur han hade behandlat mig och hur jag hade slösat bort mina senaste 3 år på honom. Men jag kunde inte. Hur illa han än betedde sig så visste han att jag alltid skulle komma tillbaka. Jag hade gjort det om och om igen det senaste halvåret men någonstans inom mig skrek jag på hjälp; jag ville inte längre. Robert, min så kallade pojkvän, hade i snart över ett halvårstid varit både otrogen och kallat mig allt möjligt. Den här kvällen hade jag för första gången satt ner foten och skällt tillbaka på han. Men som om det hade hjälpt. Det första han hade gjort var att slänga ihop mina grejer och be mig dra - från min egen lägenhet! Men det andra var droppen.. Slaget han hade gett mig över kinden tog lika djup i själen som om han skulle knivhuggit mig. Jag skulle säkert få ett blåmärke,  men det var inget jämt emot vad han hade gett mig psykiskt.

För att rensa tankarna hade jag gått ner till den lokala puben i mitt område. London var livligt för att vara en onsdagskväll och kylan började sakta dra sig in över staden. Egentligen ville jag bara sitta på puben, tänka och försvinna bort en stund. Jag klev in genom "Old habits" dörr och det plingade till. Josh, den gamle bartendern stod som vanligt och plockade i ordning glas i ett hörn av baren. Han vände sig om och fick syn på mig.
"Olive? Long time ago now! Nice to see you, the usual?", sa han och jag nickade. Han gjorde i ordning min gamla vanliga whiskey och skickade den över disken till mig. Jag tog en klunk med än gång och kände hur den brände på vägen ner i halsen. Jag suckade och drog handen genom mitt tjocka, lockiga och mörkbruna hår. Josh tittade fundersamt på mig.
"Something's wrong, love?", jag log och nickade. Jag hade sminkat för märket som Robert hade gett mig på kinden så ingen kunde märka något.
"Robert..", mumlade jag.
"I told you to stay away from that boy, didn't I?", jo det hade han gjort. Jag nickade stumt. Vi kallpratade lite tills puben började fyllas på ordentligt med folk och Josh fick annat att göra. Jag satt där i flera timmar. Ibland kom tårarna och ibland inte, nu rann dem.  Josh skickade fram en tredje whiskey till mig då jag ser i ögonvrån hur en ung kille sätter sig bredvid mig. Han bar en mörkblå trenchcoat och beiga chinos. Han ansikte är täckt av ett svall med chokladbruna lockar. Han vänder sig hastigt mot mig. Jag ser in i hans jade gröna ögon och ser hur han besvarar med ett leende.
"Whiskey for a beautiful young lady like you? Shouldn't you drink anything else?", sa han och blinkade. Jag log tillbaka och tog sista klunken av whiskeyn som var kvar.
"Actually, no. I like how it burns in my throat. ", sa jag och skickade fram glaset till Josh som fyllde på det igen. "Give him one too", sa jag och Josh nickade. Vad höll jag på med? Jag kände honom ju inte.
"I'm Olive!", sa jag och räckte fram handen. Han tog den och log.
"So Olive, what are you doing here all alone? Waiting for Prince Charming?", han tog en klunk av sin whiskey och log nöjt.
"No, actually Prince Charming just threw me out from my own flat..", skrattade jag ironiskt och tittade ner på bardiskens mahognyskiva.
"He did what?", sa han och tittade upprört på mig. Av någon lustig anledning så berättade jag hela historien om mig och Robert för den här mycket trevliga, men okända, killen. Det kändes tryggt.
"So, what does this young handsome man doing on a local bar in the middle of the night all alone?", sa jag och tittade på honom. Han vände bort blicken och jag såg hur han tårades i ögonen.
"Acually that's not an interesting story at all..", jag envisades ett tag men han verkade inte ge med sig.

Efter några timmar tittade jag på klockan och såg att den var mer än vad jag trott. Jag började packa ihop mina grejer då han ställde sig upp.
"I'm not gonna let you go home all alone!", sa han bestämt på mitt frågande ansiktsuttryck.
"Well, thank you then.", svarade jag och han räckte fram sin arm. Jag tog den och vi gick ut i Londons kyliga höstnatt. Vi strosade runt ett tag och gick över Trafalgar Square.  När vi kom fram till min lägenhet, som för övrigt förmodligen var tom nu eftersom Robert brukade åka hem till sina föräldrar efter våra bråk, så stannade han upp. Jag tittade upp på himmelen och såg en stjärna falla. Jag blundade och önskade mig något. Jag öppnade ögonen och såg han ansikte nära mitt. Jag vet inte vart impulsen kom ifrån men jag tog den. Jag lutade mig fram och kysste honom. Han besvarade den och jag la händerna om hans nacke. Hans lockar kittlade mig i ansiktet och jag kände mig för första gången trygg på väldigt länge. Vi drog oss ifrån varandra och han tittade generat ner i marken.
"I'm sorry..", mumlade han lågt. Jag skakade på huvudet och log.
"Don't be, I'm happy for the first time in a very long time. It feels like I've known you like forever.", han sken upp som en sol när jag sa det. Han nickade och kysste mig lätt igen innan han vände sig om och började gå. Han satte händerna i fickorna och huttrade till.
"Wait!", skrek jag. "I don't even know your name!", han vände sig om och log ett stort leende.
"I though you knew.", jag skakade förvirrat på huvudet.
"Harry. Harry Styles!", sa han och vände sig om och började gå bort ifrån mig. Snart blev han bara en skugga och tillslut försvann han bakom husknuten.

Harry var killen som fick mig att inse att det fanns andra killar i världen än dem som Robert. Harry fick mig att göra slut med mitt livs största misstag och att våga säga i från. Jag letade i veckor och månader  efter Harry, men han var som spårlöst försvunnen. Men jag skulle för alltid komma ihåg Harry Styles.

---

Den första One shoten här på bloggen! Är inte jätte nöjde (den blev kort och ful...) men här är den! Handlar ju då om Harry. Jag valde honom i denna novell för att jag vill tro på att även han kan få många att tro på att alla killar inte är skitstövlar. I media har Harry börjat ses som en "player" och jag tror INTE Harry är det. Därför ville jag sätta honom i den här One shoten. Han har säkert förändrat många tjejers syn på killar! 
Tyvärr hann jag inte skriva ett kapitel. Den här var redan färdigskriven så jag bara slängde upp den nu!

Hej, 
Jag var som sagt i Malmö i går, kom hem klockan 4 idag på morgonen. Min syster skulle ha skrivit ett kapitel och jag vet inte varför hon inte gjorde det!!! Lite små-sur. Jag är sjukt trött nu och vill bara sova , MEN jag slänger upp ett kapitel ikväll och ev. en One Shot! Gissa vad den kommer att handla om? ;)

xx

Tidigare i Who's that girl?: Han fick en eld att tändas hos mig, jag vet inte varför men han riktigt fick mig att vilja brinna. Och jag kunde aldrig få nog av honom. Jag lutade mig mot väggen och kysste honom sakta igen. Han fortsatte kyssa mig längs halsen och jag skrattade till.
"It tickles..", mumlade jag.
"That's the point..", sa han och lyfte upp mig så jag kunde låsa benen runt hans höfter.

---

Jag vaknade av att Liam snarkade. Han suckade tungt och pratade också. Jag vände mig om och tittade på hans kropp. Han låg utsträckt över halva sängen. Naken. Jag log lite och förstod exakt vad Ame menade med första gången hon hade legat med Harry. Den där glöden, elden som tändes. Liam ryckte till och satte sig upp.
"What time is it?", sa han yrvaket och drog handen genom håret.
" 4 am", sa jag och kröp närmare. Jag satte mig gränsle över honom och han kysste mig.
"We need some sleep.. Studio time tomorrow.", gäspade han trött och jag sjönk ner bredvid honom och la mig på hans bröstkorg.
"Night..", svarade jag, men han hade redan somnat.

Jag vaknade igen senare vid klockan sju. Liam stod och klädde på sig.
"Harry's waiting so I gotta go. You can come to the studio if you want to? Please!", sa han och gick fram för att kyssa på hjässan.
"What about the fans?", sa jag oroligt.
"They haven't noticed you yet, but sooner or later they will. So I tell the boys later about us and if the fans ask about you, I'll tell them about you - as my girlfriend.", svarade han. Jag log. Han var så perfekt.
"I don't want you to go..", mumlade jag när han kysste mig hej då. Han skrattade och försvann ut ur lägenheten. Jag gick upp och klädde på mig. Jag hade hela dagen framför mig så jag bestämde mig för att inte gå till studion förrän framåt lunch. Plötsligt pep det till i min mobil.

"I din't want to leave you, babe, but see you soon. Love you Xxx Liam"

Jag suckade tungt. Det skulle bli jobbigt att möta fansen om de var utanför studion. Ame och Harry hade mött några förra veckan men då hade Harry presenterat henne som en nära vän. Nu vet jag inte om fansen skulle gå på det. Ärligt talat visste jag själv inte vad Ame och Harry var för något. Jag visste ändå att jag skulle bli tvungen att möta fansen och deras hat - och kärlek. Liam hade berättat för mig om Danielle hur mycket hat hon hade fått i början. Men någonstans i allt det där så fanns kärlek. Jag hoppades innerligt på att jag skulle bli en favorit.
Jag klädde på mig och gick ut på stan. Gick förbi några affärer, köpte en klänning och hamnade tillslut på Starbucks.
"Laila? Is that you?", jag vände mig om och fick syn på Danielle tillsammans med en brunett.
"Daniell? Nice to see you again!", jag reste mig upp och kramade henne.
"This is Elaenor Calder, Louis' girlfriend.", jag tittade chockat på den vackra brunetten bredvid Danielle.
"Hi, I didn't know Lou had a girlfriend. He never told me about that..", sa jag och hon skrattade.
"You don't read the news or twitter?", sa hon
"No, I'm avoiding that until Liam and I'm official..", mumlade jag. De log. Hur kunde Liam göra slut med Danielle? Hon var så himla vacker.
"Can we sit down? You don't have to be alone!", jag nickade. Efter en stund var vi inne i ett samtal om fans, mode och musik. Jag tyckte om tjejerna. De var trevliga och det kändes inte alls pinsamt eller obekvämt att sitta och prata med Liams ex.
"Ohh shit..", mumlade jag. "I'm really sorry girls, but I gotta go. Meeting the lads in the studio. Iäm late!", sa jag och gjorde en ledsen min.
"We're having a party tomorrow. Bring the lads and mabye we could meet up earlier?", sa Danielle med ett leende.
"Sure, why not? I call you!", sa jag och sprang iväg mot studion. När jag kom fram var det smockfullt med fans. Jag trängde mig fram och där stod Paul.
"Hi Paul! Is there a backdoor or something?", han nickade och tog med mig runt på baksidan. Jag hörde hur fansen skrek efter oss. Jag ville varken höra eller se.

---

Så där nu är kap. 26! I morgon så är jag i Malmö så därför kommer min syster att skriva nästa kapitel! Hoppas ni blev nöjda med detta och ha en bra kväll :)

Tidigare i Who's That Girl? : "Don't be..", viskade han och la sina fingrar under min haka medan han vände mitt huvud mot sig. När jag hade vänt huvudet helt så var Zayns ansikte helt plötsligt väldigt nära mitt. Han kysste mig lätt och jag kände hur hjärtat slog ett dubbelt slag. Han drog med tummen längs mina kindben medan han kysste mig igen. Jag log mellan kyssarna och kunde inte riktigt fatta vad som hände.

---

Lelles perspektiv:
Jose och Zayn hade haft en fantastisk kväll och det märktes hur glad hon var när hon ringde mig.
"Han är fantastisk, Lelle, jag vet inte varför men jag känner något speciellt. Jag har ingen aning om varför, men den där pojken trollbinder mig!", sa hon. Hon fortsatte att prata på om Zayn och hennes kväll. Jag nickade och "hmm" på de rätta ställena, men egentligen så var mina tankar någon helt annanstans. 
"Vad är Liam och jag?", sa jag helt plötsligt och avbröt henne. Jag märkte hur chockad hon blev att jag hade avbrutit henne, men Jose blev aldrig sur när jag gjorde så.
"Jag antar att ni är tillsammans?", sa hon lite osäkert. 
"Jag menar, jag har känt och dejtat honom i snart en och en halv månad. Någonting måste vi väl vara? Det är ju ett under att inga spekulationer har börjat gå bland fansen..", sa jag och hörde hur Jose höll med. 
"Fråga honom. Antingen får du ju ett medhåll eller så vet inte han heller.", sa Jose och jag hörde hur hennes ytterdörr stängdes och öppnades. Någon skrek ett hallå i hennes hall. 
"Vet du vad? Jag ska fråga honom. Vem är hos dig förresten?", sa jag lite nyfiket.
"Åh det var bara Ame, hon och Harry skulle hämta några filmer.", sa hon och jag hörde hur Harry och Ame hade en vild diskussion. 
"Jag ska fråga honom med än gång! Hej då, vi syns i morgon!", jag la på och sprang ut i hallen för att ta på mig mina skor. Jag struntade i jackan och sprang ut ur lägenheten. Det började regna och jag ångrade att jag inte tagit en jacka. Jag småsprang till bussen och när jag klivit av den sprang jag till Liams lägenhet. Det regnade ordentligt och jag var precis genomblöt. När jag nästan är framme vid Liams dörr till lägenhetshuset ser jag en figur som är påväg ut. 
"Liam!Wait!", skrek jag. Om det inte var Liam skulle det bli pinsamt.
"Laila?", sa han chockat. Jag sprang fram till honom.
"What are you doing here? I'm on my way to your place.", sa han och tog av sig sin jacka och la den över mig. Han stod där i bara sin vita t-shirt. Jag kunde knappt höra vad han sa på grund av trafiken och hällregnet. Jag tog ett steg närmre honom och tittade in i hans ögon. Varför hade jag inte förstått detta tidigare? Jag föll för Liam långt innan han tog mig till taket, jag hade fallit för honom redan första gången jag såg honom. Jag var ingen människa som trodde på Kärlek vid första ögonkastet, men nu.. Jag visste inte vad jag skulle tro. 
"What are we?", jag lutade mig fram och viskade i hans öra. Han backade och tittade konstigt på mig.
"What do you mean? Something happened?", sa han oroligt. Han var lika blöt som jag nu och håret låg slickat längs våra huvuden.
"I fell for you. You didn't had to take me to the roof to make me start liking you, 'cause I fell for you at the first sight on Bronx!", sa jag och kände hur min röst dränktes av ljudet från regnet. "I know it's to early to say this, but Liam, it's killing me having this inside me!", han fortsatte att titta oroligt på mig och gick fram och la sina händer under min haka. 
"I love you, Liam Payne! And if these three words will destroy whatever we are, I'm sorry. But it's the truth.", jag kände hur jag började bli orolig. Liam sa ingenting, han bara stod där och tittade djupt in i mina blå ögon. 
"Don't worry, I won't run away from you. I love you too and the question about "what we are", I'm sorry but I have just one answer; If I can't be with you, I don't know what to do.", sa han. Jag log och böjde mig fram. Han kysste mig mjukt, regnet hällde ner och där stod vi. Som i en film, mitt på gatan. Jag ville stå så här för alltid. Plötsligt hörde vi en bil som tutade på oss. Jag drog mig i från Liam och tittade på honom. Hans vita t-shirt klibbade mot hans hud och håret var klistrat runt hans ansikte.
"I think we need to go inside, even if I want to stay here like forever. And you're cold!", skrattade jag och tog hans hand. Vi sprang in i Liams lägenhet. Vi båda var precis genomblöta, typiskt London att regna så mycket..
"I'll take a shower, d'you wanna come?", sa jag och tittade lekfullt på honom.
"I can't say no to that..", svarade han och bar upp mig la mig över hans axlar.
"Let me down, Liam!", skrattade jag medan han fortsatte gå in till badrummet. Vi duschade snabbt och Liam satte handduken runt sina höfter medan jag satte min handuk runt bröstkorgen. Jag gick ut till Liams sovrum och fram till hans garderob. Jag började rota vant mellan hans hyllor och letade efter en enkel tröja att ha på mig under natten. Plötsligt kände jag Liam omfamna mig bakifrån. Jag vände upp huvudet bakåt och lät han kyssa mig sen vände jag mig om och lutade min panna mot hans. Han fick en eld att tändas hos mig, jag vet inte varför men han riktigt fick mig att vilja brinna. Och jag kunde aldrig få nog av honom. Jag lutade mig mot väggen och kysste honom sakta igen. Han fortsatte kyssa mig längs halsen och jag skrattade till.
"It tickles..", mumlade jag.
"That's the point..", sa han och lyfte upp mig så jag kunde låsa benen runt hans höfter.

---

Här är det nr 25! Nu vill jag faktiskt börja kräva lite av er och faktiskt ha lite respons; vad är bra och vad är dåligt? Jag har trots allt så många besökare att ni gott kunde kommentera lite! Men, jag älskar verkligen er som tar er tid och redan gör det :) Xx

Hej! 
Det blir inget kapitel idag för jag har inte hunnit. Nina från Sony Music ringde nyss och sa jag ahde vunnit biljetter till NKOTBSB så jag har varit helt extas! haah

Tusen miljoner tack! Idag (och dagen är inte slut) har jag ännu än gång slagit rekor i besökare? Hur gör jag/ni? Länkar ni mig eller tipsar ni ? Vore kul att veta! Nu när jag börjar komma upp i så höga siffror så hoppas jag fortfarande på att ni ska börja kommentera lite, min motivation ökar liksom då! 

Jag har oxå börjat skriva på en one shot, så nu får ni välja: en one shot i morgon eller ett kapitel? 

xxx

Tidigare i Who's that girl?: Jag visste att jag skulle behöva förklara allt förr eller senare och förmodligen var det redan ikväll. Jag skulle inte bara vara tvungen att berätta för Liam, utan oxå för alla fem killarna. Det var lika bra att förebereda sig inför att berätta min livs största hemlighet.

---

6 år sedan, 25 juli:
"Laila! Kom igen packa ihop dina saker nu!", skrek mamma. Vi var redan sena, precis som vanligt. Vi skulle på en middag hos en väninna till mamma och vi hade kommit hem sent från min fotbollsträning. Jag rafsade snabbt ihop min plånbok, nycklar, mobil och en hårborste och la det i min mörkbruna skinnväska. Jag sprang förbi min helkroppsspegel och hann precis rätta till lockarna innan mamma skrek igen.

"Jag kommer!", svarade jag och sprang ner för trappen. Jag hade på mig en enkel sommarklänning med volanger och blommor. Jag hade alltid älskat den bohemiska stilen och klädde mig gärna i långa klänningar med mina läder armband och håret saltvattensprayat. Jag tog på mig jeansjackan och ett par sandaler till, sen sprang vi båda ut i sommarregnet till bilen. Mamma satte sig snabbt framför ratten och skrattade sitt underbara skratt. 
"Tänka sig, Laila, att vi alltid är sena!", skrattade hon så att hennes korta, chokladbruna page svajade. Jag log och skrattade med henne. Mamma och jag hade snarare ett syster/syster förhållande en ett mor/dotter förhållande. Mycket berodde på att jag fått leva ensam med mamma hela mitt liv då pappa stack när jag var 3 år. Han bodde i England nu med sin nya fru och hade en dotter som var några år yngre än mig. I början åkte jag till honom varje lov, men ju mer tiden gick, ju mer växte vi ifrån det där. Havet mellan oss var inte längre två timmar flyg utan blev ett telefonsamtal lite då och då. Till slut blev det där enkla telefonsamtalet ett vykort varje jul och födelsedag och även det dog ut. Nu hade jag varken pratat eller sett pappa på över 3 år, det skulle kännas obekvämt att ta upp kontakten nu.

Mamma satte på radion och vi körde ut på S15 till Eagle-Eye Cherry Save tonight. Mamma sjöng med falsk röst och jag bara satt och skrattade. Det var mycket trafik och solen värmde på riktigt bra även om klockan snart var halv sju på kvällen. Pernilla och Anders, mammas vänner, ringde och frågade vart vi var. Vi båda skrattade åt att vi var sena och sa att vi skulle vara där om fem minuter. Vi fortsatte att sjunga med till radion och allt var riktigt perfekt. Därför så var det faktiskt ganska omöjligt att en sån perfekt kväll kunde sluta i en sån katastrof. Det var helt omöjligt för mamma att se bilen i korsningen då solen bländade henne. Den röda volvon körde mot rött när mamma körde ut i rondellen och kom i en väldans fart in i förarsidan. Bilen bakom Volvon körde in i bakdelen på Volvon och alla tre bilarna trycktes av vägen ut ur rondellen och över räcket. Jag hann aldrig reagera för allt gick så fort. I ena sekunden såg jag mamma skratta och i andra sekunden låg vi i diket. Radion fortsatte gå. "Never let me go" av Florence and the Machine spelades och jag kände hur paniken växte. Jag kunde varken röra mig eller höra något för allt gick i slow motion. Jag såg hur mamma låg blodig klämd mellan våra säten och jag visste svaret redan innan frågan nått min tankar. Jag visste att jag var ensam.

2 veckor efter olyckan

Livet fortsatte, förutom det att jag var ensam och hade förlorat den jag älskade mest av allt. Jag fick bo hos Pernilla och Björn, men jag skulle behöva flytta till pappa och hans familj i början av september. Ett nytt liv i Birmingham. Det skulle bli skönt att börja om, samtidigt som jag verkligen skulle sakna allt hemma i Sverige. Minnen, lägenheten, kompisar och mamma. Mamma skulle inte kunna flytta med för hon skulle ligga några meter under jord. Jag mådde illa av tanken.

På begravningen var alla där; vänner, familj (till och med pappa) och alla som inte kände mamma. Hon hade varit populär och känd bland många som det godhjärtade och vackra Kate. När vi precis skulle gå ut för att sänka ner henne i jorden kom en äldre man fram till mig han hade med sig en massa papper och sånt som jag skulle skriva på. Men han hade också ett USB med okända filer på. Mamma hade testamenterat ett USB till mig. Jag visste inte om jag skulle gråta eller inte. Ett USB? Men efetrsom det var en av få saker jag hade kvar av henne så tog jag emot det. Det jag inte visste var att det skulle bli början på en ny besatthet och kanske ett nyt liv. En ny chans.

Så efter begravningen satte jag mig med min laptop i minneslunden och pluggade in det silvergråa USB. Jag fick en smärre chock när jag öppnade den första filen. Det var en film där mamma berättade om en viss man som hon hade träffat innan pappa. Hon berättade om ett barn. Jag hade ett syskon! I hela mitt liv hade jag varit ensam. Hon hade ingen aning om denna mannen var barnets riktiga far och hon visste heller inte vilket kön barnet hade. Hon hade adopterat bort det direkt efter födelsen. I filmen avslutade hon med att om hon någon gång gick bort skulle jag leta upp barnet, tillsammans skulle vi i alla fall vara två. Jag kunde inte fatta att hon hade hållit detta hemligt! Jag blev lite arg och mest besviken, men jag fortsatte genom fil efter fil där barnet kunde finnas på troliga platser och andra saker som kunde hjälpa till i letandet. Jag höll USB hemligt och kodade alla filer samtidigt som jag döpte allt till "Det". Detta var mammas sista önskan och jag skulle inte svika henne. De ända som visste om mitt projekt var Ame och Jose som båda var mina bästa vänner och något år yngre än mig.

När jag på hösten flyttade till Birmingham kom jag på ett spår. Mannen som mamma trodde var far till mitt syskon hade bott en viss tid i Birmingham. Spåren dog tyvärr ut allt eftersom åren gick och ett tag ville jag bara lägga ner projektet.

2 år sedan, London

Jag hade flyttat ifrån min pappa och familjen där jag faktiskt hade trivts riktigt bra. Vi hade tagit igen alla år vi missat och jag hade till och med kommit nära några av mina nya syskon. Anne, pappas fru, var en väldigt snäll kvinna och hjälpte mig mycket i mitt letande efter lägenhet i London eftersom hon var en av Birminghams bästa mäklare. Jag hade efter två år av tystnad på fronten med "Det" äntligen fått upp ett spår. Det antagna fadern bodde i London och flyttade jag dit skulle jag kunna fortsätta mitt projekt. Jose och Ame kunde inte komma till London förrän det slutat skolan vilket skulle vara om ett år, så jag tog alla mina ägodelar och flyttade för andra gången i mitt liv till en okänd plats.

Idag, London

Vi satt hemma i vår lägenhet med filta, kuddar och massa ljus tända. Alla killarna plus Ame och Jose. Det var andra gången mina två vänner hörde det här, men varje gång kunde de inte hålla tillbaka tårarna. Jag lät mina rinna för jag visste att vad jag än gjorde för att hålla tillbaka dem, så kunde det inte hindra min röst från att staka sig mindre. Jag satt med uttryckslösa ögon och bara stirrade rakt fram medan jag berättade de sista meningarna. Liam höll mig i handen, men jag hade ingen känsel där. Jag var kall, uttryckslös och känslolös. Jag kände ingenting. Men i ögonvrån såg jag att Liams tårar rann. Jag kunde verkligen inte låta bli att tänka på hur vacker han var när han visade sig sårbar. Niall snyftade till ordentligt och jag vände tillslut bort blicken och mötte Liams ögon.
"Don't cry, it's over. I couldn't find "It" and I guess it's over now. Don't cry, it's history and you can never change the past.", sa jag och försökte le. Liam kastade sig i mina armar och kysste mig längs halsen. 
"I'm so sorry. You don't deserve this!", viskade han. 
"No one deserve a hell like this", svarade jag och drog med mina fingrar genom hans trassliga hår. 
"So, do you know if "It" is a brother or a sister?", frågade Zayn försiktigt.
"The man mum thought was "It"'s dad, is no longer alive. He died a few months ago and I met him. He had no children and he'd never met my mum. But a few weeks before I met you, Liam, a man contacted me and said he knew my mum. He actually confirmed he had a son. So, I guess I have a brother somewhere in this world..", sa jag tyst. 
"We'll find him!", sa Louis snabbt. Men jag skakade på huvudet.
"No, I don't want you involved in this!", sa jag.
"We already are involved, babe, you told us.", sa harry och pressade fram ett leende. Jag kunde inte låta bli att le bland tårarna. Jag hade världens bästa vänner. Jag hade bara känt killarna i någon månad, jag visste inte vad Liam och jag var för något, men jag visste en sak; vi skulle aldrig skiljas åt.

---

LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT! VEM ÄR BRODERN???

 

Heeeeeej!!! VET NI? JAG HITTADE KAPITLET!! OCH DET KOMMER UPP OM 30 MIN, måste fixa lite bara :) 
Jag har oxå fixat en bloggsvar där kan ni ställa frågor om allt möjligt :) Jag älskar frågor så om ni inte känner för att kommentera så kan ni ju alltid ta en titt där och fråga på!

För det har hänt en jätte tråkig sak! och det är så här att hela kapitlet jag skrev idag har försvunnit från word. Har ingen aning om vart det är. Har jag tur finns det säkerhetssparat någonstans på datorn. Därför kommer det tyvärr inte upp något nytt ikväll :( Jag är klart och så fort jag hittar det , om jag gör det, så lovar jag att ladda upp det i morgon kväll. Mycket i skolan nu med NP, slut prov och allt. Hoppas verkligen ni förstår. Har fått in lite förslag till One shoten med och det gör mig super glad :D

älskar er alla fina läsare xxx

Jag funderar på att skriva en One shot i mellan här nu. Jag komer inte sluta på "Who's that girl?" men jag kommer kanske slänga in en One shot. Nu vill jag veta: VEM ska det handla om? 

KOMMENTERA

Hej! 
VET NI? JAG ÄR SUPER DUPER ÖVERLYCKLIG JUST NU! JAG SLOG BESÖKSREKORD I GÅR (ÖVER 40 BESÖKARE MER ÄN VANLIGT!!) TUSEN TUSEN TACK! 

IKVÄLL SKA JAG FÖRSÖKA FÅ UPP ETT NYTT, LÅNGT KAPITEL! LAILA AVSLÖJAR SIN HEMLIGHET, ZAYN OCH JOSE GÅR PÅ DATE OCH EN SAK TILL HÄNDER! VAD?

"But she said only 10 minutes ago..", Liam forsatte att skaka på huvudet. Han satte sig på en av barstolarn aoch la ansiktet i sina händer. Han såg ganska sliten och trött ut.
"What happened?", sa jag sen.
"She said "It" happened", jag blev så chockad att jag var tvungen att sätta mig ner.

---

"What'swrong?", sa Liam och ställde sig framför mig. JAg tittaade på honom med en uttryckslös blick och det kändes som om en sten släppte från hjärtat. 
"I know where she is! Come on, lets go!", sa jag och drog med mig Liam ut i hallen. Han stannade upp och tittade på mig.
"I'm not going with you until you tell me what all this is about!", han höjde rösten och slog ut med armarna. Jag tittade på honom och kände igen den där känslan han kände. Känslan av att inte veta eller förstå vad som pågår. Jag nickade och satte mig på en stol i hallen. 
"This thing. She said "It", right?", sa jag och han nickade. "I can't tell you everything, 'cause I think she should tell you this if she's ready. It took her 3 years until she told me.But I can tell you that she lost a very close person few years ago and at the funeral she found out something about this person. Since then she's been looking for this thing she calls "It", 'cause honestly, not even Lelle knows what she's looking for. And I think she moved to Birmingham after the funeral just because of this. And one year ago I think she found out another thing about "It" and moved to London. She knows something now and I think she might have found what "It" is.", jag pratade fort och sammanfattade allt Lelle berättat för mig och Ame. Han satt där helt uttryckslös. "Liam please, say something?", sa jag och bet mig i läppen. "You know, everyone has their secrets. Yours was One Direction.", han ställde sig upp och började gå mot ytterdörren. 
"Come on, lets go and find her!", sa han och drog upp mig från stolen. Jag tittade chockat på honom men följde snällt efter. "Where are we going?", sa han sen när jag låst ytterdörren.
"A few weeks ago, just after she'd met you guys, she told us about a café in Hyde Park. I din't listen so much but I think she's there.", sa jag. Jag ångrade verkligen att jag inte hade lyssnat på henne. Liam nickade och tog upp telefonen för att ringa till dem andra. Jag tittade på klockan och såg till min besvikelse att jag inte skulle hinna gå ut med Zayn så jag hoppasdes på att han skulle följa med oss och hitta Lelle. 

När Louis hämtade upp oss satt alla killarna och Ame i bilen. Jag satte mig ytterst brevid Zayn och han tittade besviket på mig.
"No date tonight, ah?", sa han och jag skakade på huvudet lite besviket. Jag tog hans hand och han sken upp. 
"But i promise you that Iäll make it up to you tomorrow night. Lets go and have a nice picknick and then have fun!", han nickade och greppade hårdare om min hand. Louis svängde in på parkeringen utanför parken och vi alla hoppade ut ur bilen och började springa mot caféet. 

Lelles perspektiv:

Jag satt på bänken utanför caféet. Det började bli skymmning och kallare. Caféets logga blixtrade till och lysrören tändes. Allt var precis tyst förutom en bil som hade stannat några hundra meter bort och ett helt gäng med ungdomar började springa mot mitt håll. Jag suckade och skulle precis ställa mig upp och gå när jag ser att en av killarna liknar Harry. Jag vänder mig snabbt om för jag vill inte att dem ska se mig så här. Håret otvättat och trassligt, sminket utkletat, barbent iförd bara en kappa. 
"Laila! Wait!", hörde jag Harry skrika. Efter honom kom de andra. Jag började gå ifrån dem. Plötsligt känner jag någon omfamna mig bakifrån.
"Wait, where are you going, babe?", sa Liam och drog in mig i en kram. Jag ville inte gråta men jag kände hur tårarna brände. De andra hade kommit ifatt nu och jag kände hur Ame och Jose trängde sig fram. 
"Du kan inte bara göra så där! Vi har avrit jätte oroliga och Liam vägrade följa med om jag inte berättade för honom om "Det". För jag antar att detta handlar om detta! Eller hur? jag var till och med tvungen att ljuga för honom om vissa saker, Lelle! Du måste berätta för honom.", hörde jag Jose säga. Liam som såg helt förvirrad ut tittade bara på mig. Sen bröt jag ihop. Allt kom ifatt mig. Jag kände hur Zayn bar upp mig och vi började gå mot bilen och åkte hem tll mig och Ame. Jag visste att jag skulle behöva förklara allt förr eller senare och förmodligen var det redan ikväll. Jag skulle inte bara vara tvungen att berätta för Liam, utan oxå för alla fem killarna. Det var lika bra att förebereda sig inför att berätta min livs största hemlighet. 

---

Här kommer det nya kapitlet! Allt är väldigt segt just nu och jag vet inte hur jag ska ta mig ut ur denna pissiga situation nu.. Förslag?

HÅLL UT! KAPITEL 20 & 21 KOMMER IKVÄLL EFTER 22:00 (EFTER REVENGE) SÅ HÅLL UT!!

Hej Hej Vänner!! 
Det är med sorg i mitt hjärta som jag måste meddela att mitt internet inte vill ge med sig idag. Nu sitter jag hos min pojkvän och skriver detta, men kapitlet (2 faktiskt) är färdig skrivna och allt. Jag kommer att fixa mitt internet till i morgon och då lovar jag att 2 kapitel, kanske 3, kommer att laddas upp innan 22:00 i morgon. 
Jag har dock en fråga till er; Vad tycker ni om novellen? Har den blivit sämre? Ni kommenterar inte längre och hur ska jag då veta hur den ska förbättras eller vad den ska handla om? 
Jag kan avslöja att jag har ett ganska bra slut på denna som jag kommer ha lite svårt att skriva , men jag lovar att det är super. Såklart är novellen inte slut på långa vägar men det vore jätte snällt om ngn iaf kunde kommnetera lite ibland. Det höjer liksom motivationen! 

Love XX